Jag vill också bli chef!

Metro, s. 3 (eller 5 beroende på webbläsare)

Ny förpackning, men samma gamla mörkblå Moderater (del II)

Jag har vid ett flertal skrivit om Moderaternas förvandling till det nya arbetarpartiet/det nya miljöpartiet/de nya Moderaterna. Moderaterna - det parti som står upp står upp för arbetarna. Dock anser 78 procent av väljarna fortfarande att Moderaterna står på de välbärgades sida.

Nu har jag läst boken George W. Reinfeldt, som skrevs 2006. Den är skriven i samma anda som Åtta år med Reinfeldt. Nu har nästan en hel mandatperiod gått och uppföljaren till Åtta år med Reinfeldt har kommit - Bokslut Reinfeldt. I den har vi fått se Moderaternas verkliga ansikte.

En uppföljare till George W. Reinfeldt har vi ännu inte fått se – men det vore onekligen intressant att läsa vad författarna har att säga år 2010.

Vad jag menar med Moderaternas verkliga ansikte är att det vi har sett från Moderaterna, blott och bart varit en ytlig förändring, men den politiska inriktningen har bestått. Vi har nu sett den Moderatstyrda regeringens politik in action. Vi har döpt den till kalla handens politik, efter att ha sett klyftorna växa, a-kassan försämrats, arbetslösheten växa, de som drabbats av sjukförsäkringsreformen, utförsäljningen av allmännyttan et cetera.

Ändock fortsätter Moderaternas talskrivare, stylister, PR-konsulter, tankesmedjor, valstrateger och spinndoktorer hamra ut budskapet att Moderaterna är ”nya”, att de minsann är ett parti som står upp för arbetaren, även i denna valrörelse.

Jag kommer ihåg, några månader efter valförlusten 2006, då vänner och bekanta kom och sa till mig ”om jag ändå hade vetat” eller ”jag ångrar nu att jag röstade på Moderaterna”. Då var jag förbannad och sade att om de minsann hade läst det finstilta i Moderaternas program och policies, stod det faktiskt vad Moderaterna tänkte göra. Vidare sade jag också ”det finns ingen ångerrätt på rösten”.

När jag satt och läste George W. Reinfeldt, började tankarna vandra. Först tankar om hur många som egentligen köper böcker som George W. Reinfeldt, Jämlikhetsanden, Åtta år med Reinfeldt, Bokslut Reinfeldt och vidare vilka det är egentligen är som läser politiska bloggare.

Jag blev inte intresserad av politik förrän 2006 (jag kan villigt erkänna att jag en kort tid i början på 90-talet var medlem i MUF, men det var snarare för att Christian, en kille som jag var intresserad av, var aktiv där).

Innan 2006 var arkeologi, historia, konstvetenskap, arkitektur och litteraturhistoria min stora passion. Hemma dignar fortfarande bokhyllorna av just dessa böcker (medan hyllorna med ”facket och politiken” inte är lika välfyllda). Jag kan faktiskt inte erinra mig om en endaste valaffisch innan 2006. I den bubbla jag levde i, innan 2006, fanns bara arkeologi. Då var det genusarkeologi, textilarkeologi, postmodernism och framför allt sländtrissor som upptog min vakna tid.

Numer är jag en politruk som älskar att läsa om politik och samhälle. Jag köper eller lånar numer böcker som uteslutande handlar om politik och samhälle.

Det är lätt att glömma att det finns en majoritet i Sverige som inte är politruker. De går och röstar, en och annan kanske är passiv medlem i något parti, men hur många kommer hem och sätter sig och läser Jämlikhetsanden eller de nyaste inläggen på NetRoots? Vem tar med sig politiska program och kampanjmaterial på semestern?

För en person som är politruk, ter sig Moderaternas affischer i tunnelbanan på ett helt annat sätt än för en person som är trött efter jobbet och nedtyngd av väskor och matkassar. Naturligtvis finns det politruker som också är trötta efter jobbet, men ni vet att de är inte dem jag menar.

Vilken morgontrött pendlare, som bläddrar genom Metro eller Stockholm City, läser egentligen brödtexten i Moderaternas annons (om det mot all förmodan finns en sådan)?

Därför gör Moderaterna helt rätt, när de fortsätter den inslagna vägen – ny förpackning, men samma gamla innehåll. För vem orkar bry sig om innehållet, när förpackningen känns ny och fräsch?

Vad jag hoppas på är att väljarna orkar bry sig om innehållet, istället för den flådiga förpackningen. När de märker att innehållet är samma, gamla vanliga trista högermüsli, kanske de blir tillräckligt förbannade och vill ha en förändring?

Tidigare inlägg: Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll (se även nedan i inlägget, där jag länkar till äldre inlägg)
Relaterat till inlägget Anna Dahlberg Martin Moberg Johan Westerholm Peter Andersson

Don't Think of an Elephant!*

Igår läste jag Jimmy Åkessons och Carina Herrstedts (SD) artikel i Aftonbladet. Artikeln är en replik på Åsa Regnérs och Mats Wingborgs debattartikel SD:s familjepolitik är extremast i Sverige (som jag skrev om här).

Åkessons och Herrstedt börjar med att ge Regnér och Wingborg rätt på en punkt:

Vi tillstår och beklagar att det faktiskt ligger något i kritiken om att enskilda företrädare för vårt parti, vid enstaka tillfällen under de gångna åren, har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt om homosexuella som grupp.

Nu är det inte vilka företrädare som helst, som har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt. 2007 går Sverigedemokraternas partisekreterare, Björn Söder, till attack mot homosexuella i SD:s nättidning SD-kuriren. Dessa sexuella avarter är inte normala, skriver Söder och vidare jämför han homosexualitet med djursex och pedofili. Stockholm Pride kallar han för det perversa homosexevenemanget (EXPO). För fler negativa uttalanden om hbt-personer - se QX.

Åkesson och Herrstedt ber i artikeln om ursäkt för uttalandena och skriver:

Omröstningar på bland annat gaysajten QX har indikerat att stödet för SD sannolikt är ännu starkare bland homosexuella än bland heterosexuella.

Beträffande omröstningen skriver Jon Voss följande:

På QX genomfördes via funktionen Dagens fråga senast en "valundersökning” den 15 september 2009. Då angav 7% av de svarande att skulle rösta på Sverigedemokraterna. Dagens fråga är dock en öppen enkätfråga för vem som helst att ge svar på utan att något som helst urval görs.
Den enda undersökning om partisympatier som gjorts under 2009 och 2010 via QX Förlag baserat på slumpvis utvalda personer inom hbt-gruppen är den fråga inför höstens kyrkoval som genomfördes på communityt Qruiser.
2002 medlemmar erbjöds att svara på frågor om vilket parti man skulle rösta på i valet. Av dessa svarade 852 att de tänkte rösta i kyrkovalet. Där angav 4.1% att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. I svaren ingick såväl homo- bisexuella, transpersoner som heterosexuella och gruppen ”annat”. Bröt man ner hur de olika grupperna angav att de skulle rösta visade det sig att endast 2,5% av de som definierar sig som homosexuella valde SD, av de bisexuella var siffran 4,9% och av transpersoner 0%. I gruppen "annat" angav 6,2% SD. Av de medlemmar som angav att de är heterosexuella var sympatierna dock hela 14,1%.
Sympatierna bland hbt-personer (homo- bisexuella och transpersoner) för Sverigedemokraterna, baserat på undersökningen utförd bland 2000 slumpvis utvalda medlemmar som loggade in på Qruiser mellan eftermiddagen onsdag den 16 september till morgonen torsdag den 17 september, visar snarare på att sympatierna är lägre i gruppen än bland övriga befolkningen.

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nej, intentionen med artikel är inte att locka till sig fler hbt-personer till SD (och om några hbt-personer gör det, ska nog SD se det som bonus). Nej, artikeln ska ses ur ett helt annat perspektiv.

Hbt-personer har blivit allt mer accepterade och synliga i det svenska samhället. År 2008 genomfördes till exempel en mätning som visade att 71 procent av svenska folket var för könsneutrala äktenskap. De flesta inser att det som skiljer flator och bögar från heteros, är vem man tänder på och har sex med (OBS! Även transpersoner utsätts för hatbrott). Annars betalar vi räkningar, dricker kaffe, arbetar, går på bio och röstar på det parti vi sympatiserar med, om det så må vara S, V, MP, KD, M, C, FP eller SD, precis som vilken heterosexuell som helst.

Åkessons och Herrstedts artikel må skrämma bort några homofober, men kanske vinna några hbt-röster. Huvudsyftet med artikeln är dock att spela på människors rädsla och okunskap vad beträffar muslimer. Sverigedemokraterna är islamofober och försöker medelst artikeln få andra
att rösta på SD på grund av islamofobi:

[...] den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför. När Sveriges största muslimska ungdomsförbund bjuder in den extreme imamen Sheik Abdullah Hakim Quick, som anser att homosexuella ska avrättas, som talare så förstår vi att homosexuella ser sig om efter en försvarare av västerländska, demokratiska grundvärden.

Jag har själv skrivit om SUM:s beslut att bjuda in Sheik Abdualla Hakim Quick. Inlägget skrev jag inte för att jag är islamofob, utan för att jag ogillar extrema åsikter, oavsett om de är av religiös eller politisk art (det kan vara högerextremism, vänsterextremism, extremister och fanatiker som anser sig tillhöra någon religion eller har en övertygelse).

Här på bloggen ser jag också en förändring. Tidigare har Sverigedemokrater, som kommenterat på bloggen, skrivit att vi hbt-personer är "äckliga, onaturliga, perversa, vidriga". På senare tid har jag fått kommentarer i stil med: Ni sossar som gullar så med muslimer, vet du vad dom tycker om homosexuella?

I och med detta inlägg hoppas jag att jag har klartgjort att Sverigedemokraterna inte är ett parti för hbt-personer.

Rekommenderad läsning: Slaget om svenskheten
Andra som skriver om Åkessons och Herrstedts replik är Trollhare Johannes Kringlan Back Nilsson Krassman Opinionsbloggen Norrgård Intersektionell Solidaritet... Fredrik Jönsson
* Don't think of an Elephant är titeln på en bok av George Lakoff.
Relaterat: Regnbågsvalet 2006

Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik (Del II)

I och med mitt inlägg igår om Förbifart Stockholm, har jag fått såväl medhåll som mothugg från mina partikamrater. Socialdemokraterna är det största partiet i Sverige och det vore konstigt om vi var eniga i alla frågor.

Men i och med det Rödgröna samarbetet i Stockholm och i och med Sossarnas program för Stockholm som miljöhuvudstad, är jag besviken på det besked som Carin Jämtin gav till DN igår.

Därför tänker jag idag lyfta två ledare idag (som bör läsas i sin helhet): Eva Franchells ledare Stockholmarna får betala och Nisha Besaras ledare Vision förbi Stockholm.

Franchell skriver bland annat:

Stockholmarna behöver pendeltåg som fungerar, de behöver snabb, turtät kollektivtrafik och tunnelbanetåg som tål en vinter. Många stockholmare har inte ens en bil, de har inte råd. Nu får de vänta längre på bussen medan de blickar ut över Förbifarten [...] Förbifart Stockholm är en orättvis trafiklösning som gynnar de privilegierade. Därför är det extra svårt att förstå varför även socialdemokrater ställer upp på förslaget. Kanske vill de vinna medelklassrösterna i Nacka, Täby eller på Ekerö där de slipper se motorvägen? Det borde vara självklart att Socialdemokraterna i det rödgröna samarbetet också ser klimatnyttan med en god kollektivtrafik.

Nisha Besara skriver bland annat:

Just det här borde Socialdemokraterna försöka göra politik av. I stället går de med på sveket mot huvudstadens invånare och den märkliga prioriteringen av en motorväg när andra infrastruktursatsningar pockar på uppmärksamheten.
En sådan är Spårväg Syd, en tvärförbindelse i de södra delarna av Stockholms län för att binda ihop de förorter som i dag hålls ihop av bilvägar. Här bor och arbetar människor, här behövs verkligen kollektivtrafik. I stället har Spårväg Syd skjutits upp och lagts på is till förmån för andra, mindre akuta satsningar, exempelvis den så kallade NK-expressen, en pittoreks spårvagnslinje rakt genom innerstaden. Med Förbifart Stockholm minskar tyvärr chanserna ytterligare till verkliga och viktiga satsningar på miljövänliga transporter.

Jag kan inte låta bli att, i detta sammanhang, lyfta SvD:s ledare som skriver:

Att vara arg på förbifarten förutsätter att man är lyckligt ovetande om vilket tillstånd Stockholms­trafiken be­finner sig i, skriver SvD:s ledare.


Vad SvD:s ledare skriver mellan raderna är att vi, som är emot Förbifart Stockholm, är det mot bättre vetande.

Du är dum i huvudet/du har inte kunskapen/du är ovetande, därför tycker du fel.

Vad kommer nästa ledare i SvD att skriva? Alla som röstar på någon av de rödgröna partierna fattar inte bättre?

Svensson skriver också om Förbifart Stockholm.

Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik

På DN Debatt i morse lovade regeringen Reinfeldt att Förbifart Stockholm ska byggas. Notan beräknas till 28 miljarder kronor. Av dessa ska cirka 23 miljarder tas från trängselskatten.

Socialdemokraterna i Stockholm, med Carin Jämtin i spetsen, tänker köra över Vänsterpartiet och Miljöpartiet och lovar också att bygga Förbifart Stockholm, skriver DN.

Ur miljösynpunkt är Förbifart Stockholm ett idiotiskt projekt. I och med löftet från Socialdemokraterna och Moderaterna, kommer kollektivtrafiken att bli lidande. Istället för stora satsningar på kollektivtrafiken, ska en två mil lång motorväg byggas under åtta år.

-

Kollektivtrafiken måste komma först. Tänk vad mycket kollektivtrafik man skulle kunna få för 28 miljarder. I frågan om Förbifart Stockholm håller jag därför med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Bara så att du vet Carin Jämtin - jag är jlgt besviken! Och det finns fler som är besvikna.

-

Läs även Fogelqvists inlägg och Naturvårdsverkets yttrande i frågan.

Nordiska journalister, kommunikatörer, PR-konsulter och användandet av sociala medier

1 847 nordiska journalister, kommunikatörer och PR-konsulter har svarat på Cisions enkät om hur de använder sociala medier. Alexander Mason har valt ut några "godbitar":

Bloggar
42 procent av de svenska journalisterna läser bloggar dagligen. I Danmark är siffran 26 procent, i Norge 19 procent och i Finland 16 procent.
Bland de svenska informatörerna läser 62 procent bloggar varje vecka eller oftare. Motsvarande siffra för Danmark är 47, för Norge 58 procent och Finland 73 procent.

Twitter
56 procent av de nordiska PR-konsulterna läser mikrobloggar varje vecka eller oftare.
41 procent av de nordiska journalisterna läser mikrobloggar varje vecka eller oftare.
32 procent av de nordiska informatörerna läser mikrobloggar varje vecka eller oftare.
Bland PR-konsulterna är det 19 procent som även uppdaterar Twitter för sina kunders räkning. Men framförallt uppmuntrar PR-konsulter kunderna att själva twittra (53 procent).

Wikipedia
92 procent av de svenska journalisterna använder Wikipedia i sitt arbete. Även i Norge är användande 92 procent. Mostvarande siffra i Finland och Danmark är 85 procent.

Wikipedia är en encyklopedi på nätet med öppet innehåll. Alla användare kan lägga till, ändra och rätta texterna i Wikipedias artiklar. 92 procent av de svenska journalisterna använder Wikipedia i sitt arbete, men hur är det egentligen med Wikipedias tillförlitlighet? Är det positivt att journalister hämtar information från just Wikipedia?

Här kan du ladda ner hela Cisions rapport.

P.S. Naturligvis har Wikipedia en sida som just handlar om Wikipedias tillförlitlighet.

Foto: ETC

Böcker istället för blogg

I morgon ska jag jobba ett långt pass, ett pass som jag har skrivit om tidigare. Jag vet att jag kommer att få bloggabstinens.

SvD skrev för ett tag sedan att HBT-sossen var en av de hetaste, politiska bloggarna, Stefan Wikén har lyft bloggen i ett inlägg, Johan Westerholm har skrivit några snälla ord om mig och min penna och Kristian Krassman gratulerade oss i helgen i och med att vi har klättrat fem placeringar på knufflistan.

Bloggens popularitet har ökat och därmed också min prestationsångest. I genomsnitt publiceras 3,5 blogginlägg per dag på HBT-sossen. Något jag tror är en starkt bidragande faktor till att den är en av de större, politiska bloggarna.

Min hustru skriver ett och annat inlägg på bloggen, men vidare värst produktiv är hon inte (vilket har att göra med att hon även skriver för SEKO-Nytt och har fullt upp med sina fackliga och politiska uppdrag).

En bloggare som sällan uppdaterar (eller bara publicerar pressmeddelanden, tal et cetera) - förlorar snabbt läsare och popularitet. Då är det lika bra att sluta blogga, vilket Maria Wetterstrand gjorde. Enligt Signerat Kjellberg, hade Wetterstrand blott och bart publicerat 20 blogginlägg det senaste året och inte ett enda sedan 19 december förra året. Sanna Rayman skrev om Wetterstrands beslut (och jag håller med henne):

[...] på väldigt många politikerbloggar ser det ut ungefär som det har gjort på Wetterstrands, dvs det bloggas en, kanske två gånger i månaden - och hälften av inläggen är ett eller annat tal som har hållits vid en eller annan tillställning. Det är inte särskilt socialt, om man säger så.

Mona Sahlin har slutat twittra till förmån för Facebook, vilket faktiskt har visat sig vara ett lyckokast (förutom de första trevande stegen på FB för några veckor sedan, då hennes statusrad mer liknande en TT-notis).

I morgon blir det således böcker istället för blogg. Jag hinner nog inte läsa ut alla tre böcker ovan. Vem bryr sig? (som förresten har en egen hemsida) är först på tur. Recension kommer inom snar framtid att läggas ut här på bloggen. Progressiva bloggare, som definitivt kommer att blogga i morgon, finns på NetRoots.

Relaterat: Politiska bloggare - bekräftelsetorskar av stora mått mätt, Multisolidaritet

Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ

Jag och min fru Åsa när en dröm om ett eget bibliotek. Ni vet ett sådant bibliotek man ser i engelska kostymfilmer: bokhyllor som sträcker sig från golv till tak (med stege), sköna läsfåtöljer, en öppen spis, gröna lampor (vad heter de på svenska?), en kupa konjak...

I och med att vi flyttade till en trea i Farsta i mitten av januari, så har vårt hem fyllts med bokhyllor och böcker. Böcker som länge legat nedpackade i sina lådor.

I hallen har vi nu tre röda bokhyllor, där vi har skönlitteratur. I köket har vi en rumsavdelare med kokböcker. I vardagsrummet finns ytterligare tre hyllor och där finns övervägande arkeologi, historia, litteraturhistoria, konsthistoria, idéhistoria och arkitektur. I arbetsrummet finns två hyllor med övervägande arbetarlitteratur, politik, hbt, genus, feminism och litteratur om facket (LAS, arbetsmiljölagen et cetera).

Frågor vi har ställt är: ska man följa bibliotekets indexering? Ska författarna vara i bokstavsordning? Var placerar man böcker som passar i såväl vardagsrummets som arbetsrummets hyllor?

Nu vill min hustru ha bokhyllor även i sovrummet... Jag som gillar att sovrummet bara har en byrå, en säng, två nattduksbord och en tavla.

Relaterade inlägg: Jag älskar att hyra!, Den stora flyttdagen, Klassiker med nya omslag, Att flytta, Snart går flyttåget till Farsta

Fenomenet Farmville på Facebook

Över 60 miljoner människor spelar varje månad och antalet användare fortsätter att öka, skrev Nyheter24 om Farmville förra året. Jag upplever dock att hypen kring Farmville har minskat och att många av mina FB-vänner tröttnat på Farmville. Det finns dock ett aber i och med det nya (och sämre) Facebook - jag ser vilka av mina FB-vänner som fortfarande är fast i Farmvilleträsket. Ett exempel är Erik Laaksos senaste tre statusuppdateringar:

Jag har (tack och lov?) aldrig börjat spela Farmville (jag spelar ibland Scrabble på nätet under täckmanteln Aspasia), men jag är oerhört nyfiken på vilka mekanismer i spelet som får miljontals spelare att fastna i Farmvilleträsket.

Foto: Berglin/SvD

Expressen, Expressen2, Expressen3, SvD, DN

Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten

LO-tidningen skriver idag om att EU-kommissionen har startat en rättslig process mot Sverige med anledning av de försämringar i Lagen om anställningsskydd som den borgerliga regeringen drev igenom 2007. Förändringarna innebär att arbetsgivare kan låta arbetstagare växla mellan olika former av visstidsanställningar i upp till fyra års tid, och på så sätt kringgå anställningsskyddet i LAS. TCO har anmält saken till EU-kommissionen, som menar att detta strider mot EU-rättens krav på att motverka missbruk av visstidsanställningar.

Åsa Einerstam

Tidigare inlägg om LAS: LAS-hatarna och lögnerna , Hur eniga är egentligen Alliansen? , Ska HR-direktörer på Public service uttala sig om LAS?

Alla människors lika värde och lika rätt?

Är det sant vad jag läser på Alliansfritt Sverige idag? Är det sant att Lars Näslund står på valbar plats på Moderaternas riksdagslista? Saxat från Alliansfritt Sverige:

Han var kommunalrådet som försökte stoppa ett HBT-inititativ i Sverige mest homofobiska stad. Han var moderaten som med sina uttalanden om att homosexualitet var synd och att muslimer bara "bombade ihjäl människor" fick sin partikamrat att avgå. När han vägrade ta tillbaka sina uttalanden, och istället stod för sina åsikter var det många som undrade hur han kunde få vara kvar i partiet. Han blev kvar - och nu står han på valbar plats på Moderaternas riksdagslista.

Moderaterna i Örnsköldsvik skriver i ett pressmeddelande (via SVT):

Efter en redogörelse från Lars Näslund inför den Moderata kommungruppen och genom en sluten omröstning har vi inom gruppen fortsatt fullt förtroende för honom som gruppledare.

Då vet vi att Moderaterna i Örnsköldsvik har fortsatt förtroende för Näslund. Min fråga till dessa Moderater är därför: alla människors lika värde och lika rätt - är det något ni inte står bakom?

Johan Ulvenlöv, Röda Berget , Martin Moberg, Victor Svedberg och Johan Westerholm har också bloggat om Näslund och homofobi.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Pension är uppskjuten lön (Del II)

Pension och lön ska beskattas lika. Det är ett gemensamt beslut från de Rödgröna. Statsminister Fredrik Reinfeldt anser dock att skatteklyftan är berättigad. Det ger jobb och det som ger jobb förstärker pensionssystemet, har han sagt till SvD.

I morse fortsatte Reinfeldt att försvara klyftorna mellan löntagare och pensionärer i en debatt i SVT med Mona Sahlin. Sahlin sade då:

Sverige är det enda landet där pensionärer betalar mer i skatt. Det är en konstig prioritering när man har jobbat hela livet och går ner i inkomst att man dessutom betala mer i skatt, sa hon.

Eva Buskas inlägg om debatten mellan Sahlin och Reinfeldt i morse har rubriken SM i skattesänkningar? Ja, man kan onekligen undra när Reinfeldt ställer frågan: Vilka är trovärdigast som skattesänkare, jag eller Mona Sahlin?

Nej, jag tvivlar inte för ett ögonblick att Moderaterna är skattesänkarpartiet nummero uno, men betänk att de sänker skatterna på bekostnad av vår generella välfärd. Vad vi hitintills har sett från regeringen Reinfeldt är en omvänd Robin Hoodpolitik.

Det låter som om valrörelsen ska bli ett SM i skattesänkningar, men jag tänker inte delta, sade Sahlin.

Alliansens utspel i helgen var väntat. Många av de 1,6 miljoner röstberättigade pensionärer har varit starkt krititiska till att den Moderatstyrda regeringen har sänkt deras pensioner. Pensionärerna har straffbeskattas av regeringen för att de inte orkar arbeta längre. Arbetslinjen. Deltar du inte, skall du straffas.

Och visst kan såväl de Rödgrönas löfte som alliansens löfte till pensionärerna uppfattas som valfläsk, men varför kommer alliansens utspel först nu, när nästan en hel mandatperiod har gått?

För mig är inte valet 2010 ett SM i skattesänkningar. Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Tidigare inlägg: Pension är uppskjuten lön, De viktigaste frågorna inför höstens val, SD:s valfläsk, Gästblogg: Johan Westerholm om Pensionerna, Slut på kattmat? Dags för valfläsk
Alliansfritt Sverige, Peter Andersson , Martin Moberg och Ett hjärta rött har också skrivit om pensioner.
Socialdemokraternas kampanjsida för pensioner.

Mauer im Kopf (Del III)

Det är 20 år sedan Berlinmuren föll, men som jag skrev i inlägget Mauer im Kopf:

Vi minns alla bilderna från 1989, då västtyskar och östtyskar grät av lycka. Detta var startskottet för Tysklands återförening.

Nu är det dock annat ljud i skällan. Tyskar i öst talar om Besser-Wessies (arroganta Besserwissers i väst) och tyskar i väst talar om Jammer-Ossies (klagande östtyskar). Enligt en artikel från 2004 vill var femte tysk ha tillbaka muren.

DDR-nostalgin (även kallad ostalgi) är stark. Googla på "DDR-produkte online" och du finner en uppsjö med företag (till exempel Osthits) som säljer souvenirer och livsmedel som till exempel Vita Cola och Spreewälder Gurken. Till och med det äckliga östtyska kaffet har fått ett uppsving.

I Sydsvenskan läser jag att DDR-maten är på väg tillbaka: Würzfleisch, Aschkloss, Hoppel-Poppel, Affenfett och Pommerscher Kaviar. Ett kök som jag definitivt inte längtar tillbaka till.

Relaterade inlägg: Die Partei hat immer recht, Sosse lagom, Fredsprojektet EU, Mauer im Kopf (Del II)

Ikväll släcker vi (Earth Hour 2010, del II)

Earth Hour. 20:30 släcker vi lampor stänger av datorer, tv-apparater med mera i en timme. I skenet av en kandelaber ska vi spela Cluedo med Ulf och Rose-Marie. Bland bloggarna släcker Jag blommar, 365 saker du kan göra, Vad som helst med flera lamporna.

Enligt Sydsvenskan väntas en miljard släcka.

Magnus Frantzell, VD för Belysningsbranschen, anser att Earth Hour är en tom symbolhandling och Per Ankersjö tycker att Earth Hour är ett meningslöst jippo.

Tidigare inlägg: Earth Hour 2010

Carin Jämtin och Thomas Bodström uppmanar alla att byta ut lamporna under Earth Hour på Newsmill. I vår lägenhet har vi bara en vanlig glödlampa kvar. Resten är lågenergilampor.

Att generalisera är farligt

Ann-Charlotte Marteus skriver idag i Expressen under rubriken Blogghatet mot Ask är förfärligt. Hon drar hela bloggosfären över en kam och jag ogillar det skarpt. Om Marteus söker blogghat mot Ask här på HBT-sossen, är det elakaste hon kan hitta epitetet "tant Gredelin" för Beatice Ask.

Att generalisera är farligt. Alla Sossar, alla Moderater, alla romer, alla invandrare, alla bögar, alla transvestiter, alla flator, alla kvinnor, alla män, alla bloggare... Nej, du Marteus. Ditt försök att svartmåla bloggosfären är förgäves.

Jag anar en konspiration

I februari föreslogs den förre Folkpartiledaren Lars Leijonborg till ny ordförande för Sveriges Radio. Nu har SR och Folkpartiet fått nya hemsidor. Jag anar en konspiration.

Jag håller dock med Joakim Jardenberg - webbadressförlängaren är lite rolig.

Skräcködlor invaderar Sidan 4 i Expressen igen

Det var inte länge sedan jag skrev inlägget Skräcködlor invaderar Sidan 4 i Expressen. Nu är Eva Sternberg i farten igen. Rubriken - Hemmapapporna är livsfarliga för barnen. I skrivandets stund toppar den Knuff. Här är några blogginlägg som länkat till artikeln:

Stenåldern ringde...

Män som skjuter bisonoxar med hjärnan

En närvarande pappa är en bra pappa

Jag är en tredimensionell livsfara för mina barn

Stenåldersfundamentalisterna är livsfarliga för barnen

Sternberg, Sternberg, Sternberg - du kan väl inte på allvar tro, i och med dina åsikter, att väljarna kommer springandes till dig och Kristdemokraterna?

Kan man svika någon som man inte har något förhållande med?

Kulturbloggen: Kan man svika någon som man inte har något förhållande med? Se bilden från Dagens Nyheters första sida: Väljarna sviker Sverigedemokraterna. Hallå där redigerare och nattchefer: sluta använda ordet "svika" så slarvigt. Ingen väljare har avgett något löfte till Sverigedemokraterna. Rubriken längre in är mer sann: Väljarna vänder SD ryggen.

En klockren iakttagelse av Kulturbloggen.

DN

[Mikrointervju] Lukas Romson

I mitt inlägg Politiska bloggare - bekräftelsetorskar av stora mått mätt, skrev jag:

Idag har jag fått mitt bekräftelsebehov tillgodosett 10 gånger om, i och med att Stefan Wikén dedikerat ett helt blogginlägg åt HBT-sossen. Ett briljant blogginlägg om jag får säga det själv. Det är vidare ett ypperligt sätt att lyfta andra bloggar, vilket jag blott och bart har gjort någon enstaka gång (till exempel här). Jag ska bli bättre på att lyfta andra bloggar. Det genom att i likhet med [s-buzz] och Fredrik Petterson göra mikrointervjuer med andra bloggare, eller som i Wikéns fall, dedikera ett helt blogginlägg åt en blogg som jag vill lyfta.Det krävs ett givande och ett tagande för att överleva i bloggosfären. Bloggare är bekräftelsetorskar, oavsett om de är små eller stora.

Idag är det dags för den första mikrointervjun:

Namn: Lukas Romson
Bloggar på: Luka(s) blogg - kärleken är röd
När började du blogga: April 2007
Varför började du blogga: Jag inspirerades av Monas sätt att då modigt ta debatten med Jimmie Åkesson. Och fortsatte väl att tycka att jag hade något att säga.
Vad är din hjärtefråga: Jag bloggar om mångfald, diskriminering och jämlikhet, med HBT-frågorna och de mänskliga rättigheterna i fokus. Och ibland lite extra om transpersoners rättigheter.
Något personligt: Jag har en del dolda talanger, som att fixa en skänkelvikning och fuska i en del konsthantverk. Sen är jag lite disträ och minns aldrig folks namn, det är ett aber i politiken. Bög med transsexuell bakgrund, tonårsförälder, kristen humanist och socialdemokratisk feminist.
Parafili: Typisk ordfetischist. Jag upplåter gärna mina texter som resarvat åt sällan använda äldre ord, och yngelplats åt nya som behöver växa. Är väl medskyldig till att könskonträr infördes som nyord exempelvis.

Varför är Sten Nordin rädd för Carin Jämtin?

I mitt inlägg Reinfeldt vågar möta Sahlin, men Nordin vågar inte möta Jämtin (som jag skrev i december förra året), skriver jag bland annat:

Jämtin har bjudit in Nordin till fyra debatter med start nu i januari och fram tills valdagen, men Nordin vill inte möta Jämtin i någon debatt. Det är fegt anser jag. Hans företrädare, Kristina Axén Olin, var inte rädd för att ta debatten. Jag minns specifikt debatterna mellan Axén Olin och Annika Billström. Kommer vi att få se Jämtin och Nordin debattera i någon park i Stockholm detta år? Varför antar inte Sten Nordin Carin Jämtins utmaning?

Idag läser jag följande på Carin Jämtins blogg:

I december utmanade jag Sten Nordin från moderaterna på debatt. Äntligen har nu Sten gett besked om åtminstone två av de fyra debatter som vi har kommit överrens om. Jag ser fram emot att mötas den 22:a och 29:e april för att diskutera nedskärningar, klyftor, jobb, ekonomi och mycket annat. Vi behöver mer debatt om framtidens Stockholm och det här är en bra början. Jag tycker det ska bli väldigt kul!

Ja, två debatter är bättre än inga debatter alls, men min fråga kvarstår: varför är Sten Nordin rädd för Carin Jämtin?

P.S. Jag valde att redigera bilden, så att den blev svartvit. Annars hade det varit orättvist mot Nordin. Som jag skrev i ett tidigare inlägg:

[...] vid en jämförelse med Sten Nordin är hon [Jämtin] rena färgexplosionen i politisk lyster.

In hate we trust

I utställningen In hate we trust skildrar Elisabeth Ohlson Wallin olika hatbrott. Det är också från Ohlson Wallins hemsida jag har lånat ovanstående bild.

Idag skriver Stockholm City (200325, s. 4) om just hatbrott. Största andeln hatbrott har rasistiska motiv. Därefter kommer hatbrotten mot homosexuella - där våldet även kan vara grövre. Vart fjärde hatbrott är mot homosexuella.

Stundtals har jag varit rädd, säger Katrin till City. Katrin har hotats av sin sambo Helens före detta man.

Mikael Ekman, vid Hatbrottsjouren, säger till City att mörkertalet beträffande hatbrott är stort:

Får man stryk på stan, anmäler man det. Men om man kallas kränkande saker av grannar eller på arbetsplatsen kan det vara svårt att anmäla. Man blir nog ganska hårdhudad som invandrare eller homosexuell.

Jag är nog ganska hårdhudad, men i mitt fall tror jag inte det beror på att jag är flata. Jag har jobbat till och från som vakt i bevakningsbranschen i 10 år. Under dessa 10 år har jag blivit härdad. Det har funnits gånger då mina vänner och bekanta har frågat mig: hörde du inte vad hon/han kallade dig?!

Jag vet inte om min "yrkesskada" är bra eller dålig. Det har nog funnits tillfällen, där jag borde ha gjort en polisanmälan.

En polisanmälan har jag dock gjort i samband med EP-valrörelsen. Förundersökningen är dock nedlagd (om jag inte missminner mig klassades det som hände mig för ofredande). Frågan är bara om den/de som kränkte/ofredade mig, gjorde det på grund av att jag är flata eller på grund av att jag är Sosse (och offentlig person)?

Tidigare inlägg om hatbrott: HBT-personers fri- och rättigheter = Mänskliga rättigheter, Yxattack hos RFSL, Hatbrotten fortsätter att öka, Nassejävlar!

Rödgrön valseger 2010

Ingen gemensam logga! Med de orden inledde Karin Pettersson, kommunikationschef Socialdemokraterna, de Rödgrönas pressträff på Vetekatten. På pressträffen talade Pettersson, Jenny Lindahl Persson, informationschef Vänsterpartiet, Paulo Silva, stabschef för Miljöpartiets språkrör och Martin Gelin, ansvarig för de Rödgrönas kampanj på nätet om de Rödgrönas gemensamma kampanj.

Naturligvis kommer alla tre partier att driva egna kampanjer. De Rödgrönas kampanj är till för aktivera människor som inte är partipolitiskt aktiva, men ändock vill engagera sig och göra en insats för en rödgrön valseger.

Redan har det rödgröna samarbetet väckt ett intresse bland första- och andragångsväljare. I och med en gemensam kampanj, kommer dessa väljare få det lättare att aktivera sig.

Den rödgröna kampanjen finansieras gemensamt och uppgår till cirka 11 miljoner kronor. Reklambyrå för de Rödgröna är Svensson. Reklambyrån kommer att ta fram en grafisk profil, producera material och skapa kampanjer (det sistnämnda behövs egentligen inte, eftersom vi har gräsrötter inom de tre partierna, som är riktiga idésprutare).

I centrala Stockholm kommer ett rödgrönt valcenter att etableras efter sommaren. Något som vi Socialdemokraterna redan har i och med det centrala valcentret Grottan och de decentraliserade valcentren som finns utmed tunnelbanelinjen.

Under den rödgröna valkampanjen kommer en rad gemensamma valaktiviteter att äga rum: valturnéer, gemensam kick-off, rödgrön dag i Kungsträdgården, en rödgrön sektion i Stockholm Prides parad och så en gigantisk satsning i Almedalen, under politikerveckan, då det kommer att finnas ett rödgrönt center vid Hamnplan 5 och för andra året i rad, kommer de Rödgröna att ha ett gemensamt mingel.

Efter pressträffen, ställdes en rad frågor. Bland annat var det en journalist som frågade om det kommer att bli en "ful valrörelse". Pettersson betonade då att vi kommer att fokusera på vår politik och Gelin berättade i sin tur att de Rödgröna har NetRoots (progressiva bloggare) och Tvättstugan (som jag skrev om igår) som kommer att verka för att det blir en schysst valrörelse.

Till syvende och sist måste jag säga att jag verkligen gillar att de politiska partierna har flyttat ut från partihögkvarteren och numer har pressträffar och möten på caféer, restauranger et cetera.

Jag fick med mig en väldigt smarrig macka från pressträffen. Den ska jag äta i Grottan tillsammans med Anna Kettners gula linssoppa (som är inspirerad av Lisa Förare Winbladhs Linssoppa som förändrar världen).

Idag är det nämligen torsdagssoppa i Grottan och Hampus Brynolf, som just börjat arbeta på partistyrelsen, kommer att hålla ett kort föredrag på temat På vinst och förlust– valrörelse online på mindre än 140 tecken.

I en tweet skrev Brynolf om sitt nya jobb:

Jag byter jobb och börjar jobba för socialdemokraterna med strategi kring nya medier. Spännande och otroligt roligt!

Andra som skriver om valkampanjen är SvD, Peter Högberg, Martin Moberg, Peter Andersson, Ilona Szatmári Waldau, ETC , Röda Berget, Johan Ulvenlöv , Dagens Industri, SVT, SR och Martin Gelin på Rödgrön.

Bli rödgrön valarbetare här.

Die Verwandlung

Debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt (Kvällsöppet igår) började bra. Jag twittrade under hela debatten och i en tweet, i början på debatten, skrev jag:

Måste dock säga en positiv sak om Reinfeldt - att han idag har tonat ner på sin Göran Persson-image - men debatten är inte över än. #val2010

Jag gillade att Sahlin och Reinfeldt skämtade en och annan gång under debatten. Debattklimatet har förändrats sedan Mona Sahlin blev partiledare för Socialdemokraterna. Något som också Reinfeldt anser.

Efter debatten träffade partiledarna journalister. En journalist började med att ställa en fråga till Reinfeldt. Förvandlingen var total. Den var skrämmande. Det var som Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Reinfeldt började med Göran Perssons karaktäristiska suck. Den behärskar nu Reinfeldt till fullo och sedan fortsatte det. Intonation, rytm och dynamik - Perssons prosodi är numer Reinfeldts.

Franz Kafkas kortroman Förvandlingen handlar om Gregor Samsa, som en morgon vaknar och upptäcker att han har förvandlats till en jättelik insekt (Ungeziefer). I likhet med Samsa, vaknade statsminister Fredrik Reinfeldt en morgon och insåg att han har förvandlats till Göran Persson, eller var det ett medvetet val? Har Reinfeldt övat på Perssons prosodi?

I en ledarartikel i Dagens Arena (090925) med rubriken Makten och arrogansen, skriver Nisha Besara:

Det gick fortare än någon kunde ana för Fredrik Reinfeldt att förvandlas till Göran Persson. Andningspauserna. Landsfadersansatsen. Och arrogansen. Arrogansen framför allt. Medan Göran Persson gärna ägnade sig åt att desavouera en del av sina ministrar, gör Fredrik Reinfeldt det samma med en del av sina regeringspartier.

Socialdemokraterna förlorade valet 2006. Det sägs att en bidragande orsak var att många människor var trötta på Göran Persson. De valde bort Göran Persson till förmån för Fredrik Reinfeldt. Nu är metamorfosen är total. Fredrik Reinfeldt är Göran Persson.

Så talar arrogansen, som inte är intresserad av samtal med väljarna. Förhoppningsvis inser en majoritet av dem det om ett år, är slutklämmen på Besaras ledare.

Väljare ogillar arrogans. Därför är det dags för en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister.

Andra som skriver om debatten är Peter Högberg, Röda Berget, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, Sydsvenskan

P.S. När finansborgarrådet Sten Nordin tillträdde sin post, frågade en kvällstidning människor på stan om de visste vem han var. Då svarade några "Göran Perssons lillebror".

Det går att tacka nej

Ikväll såg jag ovanstående inslag i ABC.

Förra veckan var en rad Stockholmspolitiker i Cannes för den stora fastighetsmässan. Då bodde de Moderata borgarråden Kristina Alvendal, Ulla Hamilton och Solnas kommunalråd Lars Erik Salminen på det femstjärninga hotellet Carlton. På Hotel Gray d'Albion bodde finansborgarrådet Sten Nordin och landshövding Per Unckel (båda hotellen kostar cirka 4000 kronor per natt).

Moderaterna säger att de "tvingades" bo på lyxhotell. Någon som inte "tvingades" att bo på lyxhotell var oppositionsborgarrådet Carin Jämtin, Socialdemokraterna. Hon bad särskilt om att få slippa det.

Till ABC säger Jämtin:

Det är vi politiker som bestämmer vad vi gör, och då får man avgöra det från fall till fall. Ibland är det väldigt praktiskt att bo på ett dyrare hotell för att det ligger närmare, ibland finns det ett billigare som ligger tillräckligt nära där man ska vara.

Vilken politiker föredrar du? Sten Nordin som bor på ett svindyrt hotell för våra skattepengar, eller Carin Jämtin, som särskilt ber att få slippa bo på lyxhotell och som väljer ett billigare?

Kors i taket. Jag håller med Per Gudmundson

Den fanns där redan i morse. SR/Ekots nyhet att Sveriges Unga Muslimer (SUM) har bjudit in Sheik Abdullah Hakim Quick - en homofientlig man som bland annat har sagt att homosexuella är en av de farligaste grupperna i samhället. Och det är inte första gången som SUM bjudit in människor med liknande åsikter.

Eftersom Landstinget Sörmland idag skrev historia, så valde jag bort Ekots nyhet. Men den har skavt i bakhuvudet hela dagen och större delen av kvällen.

För en stund sedan ögnade jag igenom Ledarredaktionens blogg och mina ögon fastnade på denna rubrik - Sveriges Unga Muslimer måste bryta med jude- och böghatarna. Jag trodde att det var Sanna Rayman som skrivit inlägget (eftersom det händer någon enstaka gång att vi tycker lika), men döm av min förvåning - det var Per Gudmundson som var författaren.

Gudmundson skriver bland annat:

Sveriges unga muslimer kan välja väg. Antingen fortsätter man på den inslagna vägen med extremism, antisemitism och hets mot homosexuella. Då bör följden bli att organisationen behandlas av det övriga samhället som en människofientlig sekt. Eller så bokar man av Quick, utreder sina ståndpunkter inom frågor som berör sexuellt likaberättigande, kvinnlig frigörelse och respekt för andra religioner, och förblir en demokratisk organisation med samhälleligt stöd. Det går inte att göra bägge.

Idag har SUM publicerat ett uttalande på sin hemsida och jag väljer att endast citera första stycket:

Vi på Sveriges Unga Muslimer fick kännedom om att en våra inbjudna gäster till vår årliga konferens, Sheikh Abdullah Hakim Quick, skulle ha uttalat sig kränkande mot homosexuella och judar, vilket vi naturligtvis tog på största allvar. Vi hade möte i organisationen för att diskutera hur vi skulle hantera denna information, trots att vi har ett 20-tal gäster på konferensen och att vi inte har en skyldighet att stå till svars för alla dessa gästers uttalanden.

Ingen skyldighet att stå till svars för dessa gäster uttalanden? Skyldighet är precis vad Sveriges Unga Muslimer har. En skyldighet att inte bjuda in gäster med extrema åsikter.

Jag och Gudmundson är, kors i taket, eniga idag. Läs även Lukas Romsons blogginlägg. Romson håller inte med Gudmundson.
Expressen

NetRoots tvättar valrörelsen ren

Jag har skrivit om det tidigare (se nedan). Jag vill inte ha någon smutsig valrörelse, varken på nätet, i gammelmedia eller IRL. Nu har progressiva bloggare från nätverket NetRoots startat Tvättstugan.

[S-buzz] skriver:

Målet är att bemöta faktafel i framförallt traditionell media och eventuell ryktespridning som sker i den politiska debatten. Vi vill tvätta valrörelsen ren från felaktigheter som upprepats så många gånger att de upplevs som sanna.

Däremot delar vi inte den mediala uppfattningen att den här valrörelsen kommer att bli smutsigare än vanligt. Vi tror på styrkan i en hård och ärlig debatt. Vi har alla ett ansvar för tonläget. Detta är progressiva bloggares initiativ för att valrörelsen ska bli schysst.

Vi som står bakom Tvättstugan är:

Peter Andersson
Ulrika Falk
Peter Johansson
Fredrik Pettersson
Viktor Tullgren
Alexandra Einerstam
Peter Högberg
Marika Lindgren Åsbrink
Rosmarie Södergren
Johan Westerholm
Hannah Bergstedt
Björn Fridén
Claes Krantz
Victor Svedberg
Johan Ulvenlöv

Tidigare inlägg: Negative campaigning på nätet, SvD: Valrörelsens övertramp kommer att ske på nätet, Det finns motståndare och det finns motståndare, En schysst valrörelse
Andra som skriver om Tvättstugan är Kristian Krassman, Eva Buskas, Fredrik Pettersson och Peter Andersson
Martin Gelin skriver om myten med det negativa nätet

En förtroendefråga till statsminister Fredrik Reinfeldt

Hej statsminister Reinfeldt!

Du är säkert väl medveten om att din justitieminister Beatrice Ask har utlöst en bloggbävning i och med sitt uttalande om misstänkta sexköpare.

Det är näst intill en unison talkör i bloggosfären som kräver att Ask tar tillbaka sitt uttalande eller avgår.

Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Via Alliansfritt Sverige, läser jag idag att justitieministern nu backar (efter hela sex dagar). I ett pressmeddelande säger hon:

Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till
vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.

Under sex dagar har vi haft en svensk justitieminister som vägrat ta tillbaka sitt uttalande om att hänga ut misstänkta sexköpare. En bloggare skriver, i och med justitieministerns uttalande idag, att Ask gör en ynklig pudel.

Min fråga till dig, statsminister Fredrik Reinfeldt är: har du förtroende för justitieminister Beatrice Ask, efter denna gredelina affär?

Tidigare inlägg: Tant Gredelin har inte läst lagboken
Expressen, Thomas Bodström, Kulturbloggen, Stefan Wikén, Ulrika Falk, Peter Andersson, Peter Högberg, Johan Ulvenlöv