Visar inlägg med etikett homofobi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homofobi. Visa alla inlägg

Avloppsex? Back to the 50's


Idag publicerade Expressen ett exklusivt utdrag om tiden före Pride ur Jonas Gardells nya roman Torka aldrig tårar utan handskar (som jag längtar efter att läsa). Det är från det utdraget jag har hämtat ovanstående rubriker (klicka på bilden så blir den större). De rubrikerna härrör från 1950-talet.

2012 Anno Domino:

Expo: SD-politiker: Homosexuella har avloppssex
och Expressen  (med samma rubrik som Expo)
SvD: SD-politiker: Homosexualitet är orent


[Recension] Regnbågschefen


  • Titel: Regnbågschefen. Praktisk guide för chefer: så blir du bra på hbt-frågor
  • Författare: Petra Elisson
  • Förlag: Liber
  • ISBN10:9147096268
  • ISBN13:9789147096268


När jag läste pressmeddelandet från Liber, undrade jag om chefer, HR-ansvariga et cetera verkligen behöver en bok som specifikt handlar om hbt-frågor och inte, som brukligt, om mångfald i stort. När jag sedan läste boken, reviderade jag snabbt min åsikt. Den här boken behövs!

Jag uppskattar framför allt företagsexemplen och porträtten i boken. Jag kan även passa på att dela med mig av en erfarenhet jag har: 

I slutet av förra året var jag på en anställningsintervju där en av intervjuarna genomgående kallade min hustru för "han". Jag önskade att denna man hade läst avsnittet Rekryteringsprocessen innan jag blev kallad till intervju. Behöver jag skriva att jag inte fick jobbet? När jag sedermera fick veta vem som fick tjänsten erinrade jag mig om följande stycke i boken:
Att få en så diversifierad arbetsstyrka som möjligt med olika personlighetstyper, olika bakgrund och olika erfarenheter skapar en kreativ dynamik i gruppen. På en arbetsplats där det hos personalen finns en mångfald av perspektiv och erfarenhet kan man lösa problem och komma med nya idéer i större utsträckning än på en arbetsplats där alla är väldigt lika. Motsatsen: att rekrytera kopior av sig själv så att gruppen blir homogen minskar sannolikheten för oliktänkande och nya perspektiv. Enfald i stället för mångfald.
Enfald i stället för mångfald. Det är något att tänka på även inom arbetarrörelsen.

Fler som skriver om Regnbågschefen: SvDRegnbågskonsulten, Vårt Göteborg, Brainpeople, Majsan, SR, Sveriges HR-förening

Hellre gay än diktator!

Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko har visst sagt: hellre diktator än gay. Jag är hellre gay än diktator.

P.S. Lukasjenko skulle annars smälta in ypperligt bland de andra björnarna i prideparaden.

Kajsa Bergqvist, QX och vikten av förebilder

För någon dag sedan skrev jag inlägget Outa aldrig någon! Jag var fly förbannad på skvallertidningen Se & Hör som outat en kändis utan hennes medgivande. Igår kväll publicerades januarinumret av QX på nätet. I tidskriften väljer Kajsa Bergqvist att komma ut (s. 24). Jag hoppas att hon inte blivit tvingad till detta beslut, utan gör det av egen fri vilja. Det är vidare första och sista intervjun med Bergqvist som avhandlar hennes privatliv. Hon värnar nämligen sin integritet. Jag hoppas att tidningarna respekterar hennes beslut.

I intervjun säger Bergqvist bland annat:
Det måste ha hänt lite sedan Eva och Efva kom ut, det är ju 15 år sedan. Att jag har en flickvän kan inte vara så stor grej. Jag förstår självklart att det finns ett intresse eftersom jag är känd och att jag tidigare varit gift med Måns som är känd,men annars är det väl ingen big deal längre.
Även om vi snart skriver år 2012 är det de facto fortfarande en big deal att komma ut.

Varför är det så viktigt att kändisar kommer ut?, frågar Linus Fremin på sin blogg.

Hbt-personer behöver förebilder. Hbt-ungdomar som ägnar sig åt idrott - ja, det kanske är ännu viktigare för dem än för mig att Bergqvist, Anton Hysén med flera idrottsstjärnor kommer ut ur garderoben. Homofobin finns lite varstans, även om den inom idrotten (enligt mig) blir extra påtaglig.

Jag vill ge Berqvist en eloge, inte bara för att hon kommer ut, utan också för att hon väljer just QX när hon gör det. Nu får Aftonbladet, Expressen, Se & Hör klippa och klistra från QX.

Något skaver

För någon dag sedan ringde en journalist från en av de två stora morgondrakarna. Han ville ha information och kommentarer om Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt. Är Juholt rasist? Är Juholt homofob? Jag var trött, ledsen och grinig och gav honom ett surt svar i stil med:
Äh! Nu får ni allt ta och ge er. Den där homofobgrejen har ni ju kört tidigare. Drevet börjar bli löjligt när ni gräver fram några foton som han sålt svart för fem-tio kronor. Juholt är socialdemokrat och står därför bakom något som är grundläggande för alla socialdemokrater - nämligen alla människors lika rätt och värde. Jag berättade vidare att Juholt (när han "bara" var riksdagsledamot) kom ut till Bommersvik en helg, när vi Hbt-socialdemokrater i Stockholm hade en medlemshelg (eller om det var en styrelseöverläggning?). Inte fan tar sig en homofob ut till Bommers för att prata och umgås med hbt-sossar en helg.
Om jag inte missminner mig talade han sig även varm för könsneutrala äktenskap i radio. Jag minns tyvärr inte i vilket radioprogram, eller vilket år (någon kanske vet?). Jag har bloggat om när Juholt gick omkring med mångfaldsrosen/hbt-sosserosen i Almedalen. Skulle en homofob bära en ros med regnbågens alla färger om han var homofob?! En sådan sosse skulle ju bära den röda rosen.

På kongressen, då Juholt valdes, intervjuades jag av såväl Sosse.tv som Makthavare. Till Makthavare sade jag bland annat: En del HBT-människor gillade inte att han inte nämnde dem i talet, men i stället talade han om jämlikhet. Vi ska inte dela upp människor i vi och dom, vi ska samla alla och i Sosse.tv kan ni höra och se 0:58 min in i klippet.

Som ni förstår, blev journalisten besviken över att jag (som är mediakåt enligt en partikamrat) inte bekräftade att Juholt var rasist och/eller homofob.

Jag skrev dock inlägget Finns det plats för kvinnor i Juholts (h)järngäng? bara några dagar efter extrakongressen. När Maryam Yazdanfar sedan byttes ut mot Veronica Palm skrev jag i inlägget Carin Jämtin får sällskap:
You must be patient, young padawan, sade en partikamrat till mig efter att jag hade publicerat mitt inlägg Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng? och jag satt still i båten.

Jag satt även still i båten, när beskedet kom att Maryam Yazdanfar, mitt under föräldraledigheten, fick beskedet att hon inte fick sitta kvar som ordförande för civilutskottet. Partiordförande Håkan Juholt har ju all rätt att skapa sitt eget lag och det är inte ett lätt pussel han har att lägga (om ni nu trodde det var klart i och med gårdagens besked).
Att det hela (läs: hur Yazdanfar fick beskedet, av vem hon fick beskedet... vidare när hon kom tillbaka från sin föräldraledighet, stod en stor kartong utanför hennes rum och med stora bokstäver på kartongen hennes namn... Hur hon sedan blev utfryst av riksdagsledamöter, tjänstemän, gamla SSU-kamrater) sköttes, hade och har jag synpunkter på. Så gör man bara inte. Det är dåligt ledarskap. Dåligt ledarskap är också att det därefter skar sig rejält mellan Yazdanfar och Juholt. Istället för att vara en god ledare och sätta sig ner med Yazdanfar och säga: så här kan vi inte ha det längre! Hur ska vi två tillsammans göra för att lösa det här?, så svartnar numer Juholts ögon så fort hennes namn kommer på tal.

Klart att hon, efter den behandlingen, började bete sig som en "bitter, försmådd exflickvän". Nu är Yazdanfars händer bakbundna. Allt hon säger och gör tolkar journalister, partikamrater, statsvetare med flera (ja, även jag har väl tolkat ett och annat uttalande från henne på det sättet) som att hon just är en "bitter, försmådd exflickvän".

Våren gick och så närmade sig Stockholm Pride. Vi hbt-sossar hade fått besked att Juholt skulle delta i paraden. Det gjorde han inte. Jag tänkte att han, av respekt för Mona Sahlin, avstod, men samtidigt fanns det, enligt mig, en lösning: Sahlin går längst fram som vanligt och så åker Juholt tillsammans med LO:s Ulla Lindqvist i ett coolt ekipage längre bak. Jag tror vidare inte att Sahlin tagit illa upp om partiordförande för Socialdemokraterna gick vid hennes sida. Hennes ställning i hbt-communitiet är tämligen ohotad.

Efter några, enligt mig, rejäla klavertramp (ja, ni vet vilka det är Libyen blablabla...), kom således det som fick mig att skruva på mig av obehag. Enligt media gav Juholts stab internt Morgan Johansson grönt ljus - att ställa sig bakom Ilmar Reepalus helt jävla, galna förslag om temporärt medborgarskap. Hur det än förhöll sig, så har två socialdemokrater, Reepalu och Johansson, uttalat sig positivt om temporärt medborgarskap och det är tillräckligt illa. Det är rent ut sagt vedervärdigt.

När jag idag läser Devrim Mavis artikel Juholt in - invandrarna ut, gör jag det fler gånger och något börjar skava. Läs för guds skull hela artikeln, men jag väljer att citera följande:
Hela händelsekedjan kring S-utspelet om temporärt medborgarskap visar på ett djupt obehagligt faktum: Den nya socialdemokratiska ledningen är utan riktning i frågor om integration och i tanken om allas lika värde.

S verkar nu sakna den kompetens och kompass som krävs i dessa frågor i en tid då främlingsfientlighet och rasism firar framgångar i hela Europa. I en tid då Sverigedemokraterna är ett vågmästarparti i riksdagen.
Till Socialdemokraternas "försvar" kan sägas att partiet saknar kompetens och kompass i de flesta frågor just nu. Det är fritt fall för S och det är sorgligt att skåda.

Det finns nämligen partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som just har invandrarbakgrund (eller vad det heter nu för tiden). Det finns partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som är hbt-personer, men de verkar inte vara välkomna. Något skaver, men om det är det som Mavri redogör för, eller om det är avsaknaden av kompetens och kompass (vilket jag tror) som skaver, får ni avgöra.

Sedan kan jag inte nog betona vikten av att omge sig med kärleksfulla kritiker. Låt mig därför till syvende og sidst citera Anna Lindh (ett av mina absoluta favoritcitat):
Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

[UNDER STRECKET]

Läs gärna mitt inlägg Män som hatar kvinnor. SAP är ett feministiskt parti. När Juholt gick omkring på Gekås i Ullared för några dagar sedan och hyllade varuhusets kommande satsning - en sportsbar på damavdelningen - så utbrast jag: Så jävla gubbigt! Dock förlåter jag honom för just det uttalandet, eftersom ett tidigare uttalande överväger denna dumhet. Och så är det ofta med Juholt. I ett sammanhang säger han en sak och i ett annat säger han det raka motsatta. Varför? Är det i ledarskapet det brister?

Jag vill dock betona att Socialdemokraternas kris fanns där långt innan Juholt blev partiordförande. Det är så mycket i partiet som vi partimedlemmar måste ta itu med. Så allt snack om att vi måste prata politik och inte ägna oss åt internkritik - varför får man inte göra både och? S befinner sig i kris och de medlemmar som blundar inför det faktumet, de har skygglappar framför sina ögon. Jag tänker inte låta mig tystas. Snarare tvärtom. Partiet behöver sina kärleksfulla kritiker!

En insändare, ett brev och det fantastiska internet

Idag delade Hasse Sandberg ovanstående insändare på facebook (klicka på bilden så blir den större). Tyvärr vet jag inte i vilken lokaltidning den är publicerad i, men personen som skrivit insändaren, Rickard Söderberg, har snott stora stycken (utan att ange källa) från ett brev som har cirkulerat på internet sedan 90-talet.

Jag kom i kontakt med brevet när jag pluggade arkeologi i Uppsala och hängde på qruiser.Vad som är fascinerande är att detta brev fortfarande cirkulerar på nätet. Det delas, mejlas vidare, används till svenska insändare och finns på YouTube som "textfilm". Många har försökt ta åt sig äran för att ha skrivit brevet, men än idag är det ingen som vet, mig veterligen, vem som skrev det. Orginalet heter An Open Letter to Dr. Laura Schlessinger och bland annat här finns originalet, men för er som inte orkar följa länken, lägger jag även ut det på bloggen:

Dear Dr. Laura

Thank you for doing so much to educate people regarding God's Law. I
have learned a great deal from your show, and try to share that
knowledge with as many people as I can. When someone tries to defend
the homosexual lifestyle, for example, I simply remind them that
Leviticus 18:22 clearly states it to be an abomination. End of debate.

I do need some advice from you, however, regarding some of the other
specific laws and how to follow them.

1. When I burn a bull on the altar as a sacrifice, I know it creates a
pleasing odor for the Lord - Lev.1:9. The problem is my neighbors.
They claim the odor is not pleasing to them. Should I smite them?

2. I would like to sell my daughter into slavery, as sanctioned in
Exodus 21:7. In this day and age, what do you think would be a fair
price for her?

3. I know that I am allowed no contact with a woman while she is in
her period of menstrual cleanliness - Lev.15:19-24. The problem is,
how do I tell? I have tried asking, but most women take offence.

4. Lev. 25:44 states that I may indeed possess slaves, both male and
female, provided they are purchased from neighboring nations. A friend
of mine claims that this applies to Mexicans, but not Canadians. Can
you clarify? Why can't I own Canadians?

5. I have a neighbor who insists on working on the Sabbath. Exodus
35:2 clearly states he should be put to death. Am I morally obligated
to kill him myself?

6. A friend of mine feels that even though eating shellfish is an
abomination - Lev. 11:10, it is a lesser abomination than
homosexuality. I don.t agree. Can you settle this?

7. Lev. 21:20 states that I may not approach the altar of God if I
have a defect in my sight. I have to admit that I wear reading
glasses. Does my vision have to be 20/20, or is there some wiggle room
here?

8. Most of my male friends get their hair trimmed, including the hair
around their temples, even though this is expressly forbidden by Lev.
19:27. How should they die?

9. I know from Lev. 11:6-8 that touching the skin of a dead pig makes
me unclean, but may I still play football if I wear gloves?

10. My uncle has a farm. He violates Lev. 19:19 by planting two
different crops in the same field, as does his wife by wearing
garments made of two different kinds of thread (cotton/polyester
blend). He also tends to curse and blaspheme a lot. Is it really
necessary that we go to all the trouble of getting the whole town
together to stone them? - Lev.24:10-16. Couldn.t we just burn them to
death at a private family affair like we do with people who sleep with
their in-laws? (Lev.20:14)

I know you have studied these things extensively, so I am confident
you can help. Thank you again for reminding us that God's word is
eternal and unchanging.

Your devoted disciple and adoring fan

Stölden & återtaganderätten

I några dagar har jag undvikit att blogga. Jag är nämligen förbannad på organisationen Rädda Barnen som helt sonika har snott kampanjen It gets better (som jag har skrivit om här). Jag ogillar att skriva blogginlägg i affekt, men nu har jag lugnat ner mig så pass, att jag tror att jag kan publicera ett inlägg om detta.

Allt hade varit frid och fröjd om Rädda Barnen kopierat kampanjen rakt av, men icke. Läs Micke Kazarnowicz inlägg Rädda Barnen förringar HBT-ungdomar. Även Sanna Rayman skriver bra om stölden.

När jag läser Rädda Barnens försvarstal, undrar jag om de har hört talas om krishantering. Det enda rätta i det här läget är att göra en hel pudel. Riv upp, gör om, gör rätt.

Samtidigt som jag är fly förbannad på Rädda Barnen är jag glad att RFSL, tillsammans med Kazarnowicz, lanserar en svensk version av It gets better - Det blir bättre. Gå in på den sidan, blogga om den, twittra om den, lägg ut den på facebook... ja, göra allt för att visa att det inte är okay att stjäla. Gör det för att du stöder hbt-personer.

Micke Kazarnowicz skriver också om Det blir bättre.

Born This Way



No matter gay, straight or bi
lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby

SVT läser jag att ovanstående rader blev för mycket för malaysiska radiokanaler som därför censurerar Lady Gagas senaste singel Born this way.

Heja Lady Gaga! You go girl!

Le Plaidoyer d'un fou

Det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.
Citat ovan, är hämtat från en debattartikel skriven av Peder Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen. Weiderud har, sedan Jon Voss (QX) och Per Gudmundson (SvD) uppmärksammat de försvunna formuleringarna om solidaritet med hbt-personer i manifestet för muslimska socialdemokrater, haft ett flertal möjligheter att presentera ett försvarstal, men för varje försök, lyckas han snärja in sig ytterligare.

Det första försöket var ett blogginlägg, därefter möttes Weiderud och Hbt-socialdemokraters ordförande, Anders Selin, i P1 Morgon, sedan fick Weiderud in en replik i SvD. Weiderud fick även stöd från bland annat Lukas Romson och Anna Ardin.

Det senaste försöket till ett försvarstal är artikeln på SVT Debatt, som jag hänvisar till ovan. Det är, för att använda August Strindbergs ord, en dåres försvarstal. När Weiderud försvarar beslutet att ta bort formuleringarna, lyckas han underskatta såväl muslimer som hbt-personer. Två flugor i en smäll. Hur är det möjligt?

Och mitt i denna soppa tänker jag på min fru, Åsa Einerstam. Åsa är medlem i Broderskapet, hon är troende och hon är kyrkopolitiker (och sitter bland annat som ersättare i stiftsstyrelsen här i Stockholm). Hur tror Weiderud att hon upplever detta och hur tror Weiderud att muslimska socialdemokrater upplever detta? Vi socialdemokrater talar ofta om alla människors lika värde och alla människors lika rätt, men Weiderud kanske tolkar "alla" som ett "fåtal"?

Vad jag har sett prov på från Broderskapets sida, är en bedrövlig krishantering och det som, från början var en fjäder, har nu utvecklats till en fullvuxen kalkon. HBTS förbundsordförande, Selin har nu svarat Weiderud på SVT Debatt. Läs gärna repliken Weideruds fördomar mot muslimer leder till diskriminering av HBT-personer i sin helhet.

Bot och bättring Broderskapet. Bot och bättring.

[UPPDATERAT]
Läs även Broderskaparna borde tänka om i Gotlands Allehanda. Även Kulturbloggen på samma tema.

Bye bye Don't ask don't tell

Det första inlägget jag skrev på den här bloggen heter Don't ask, Don't Tell. Jag ser nu att jag har misslyckats med att infoga Christopher Bradleys citat och att jag inte riktigt fått grepp om det där med länkande. Det var tre år sedan.
SR:Efter sjutton års hetsig debatt är saken klar: USA avskaffar diskrimineringen av homosexuella inom militären.
Barack Obama och Demokraterna har lyckats! Grattis!

DN, Håkan Wiklund, Rasmus Lenefors, Konstapel Bastians betraktelser, Vardagskrig, Wiseman's Wisedoms och SVT

KD: det kommer att krävas en trovärdig omsvängning

I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:
Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.
Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.

I rapporten, med det passande namnet Kristdemokraterna kan bättre, används ordet HBTQ hela 10 gånger. Ur rapporten:
Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.
Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:
I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.
Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.

Nu till pudelns kärna - hur ser KD:s samlade politik ut för hbt? Kapitlet i rapporten visar tydligt vilka "svårigheter" Kristdemokraterna måste brottas med för att partiet ska bli hbt-vänligt. Det är nu det blir mycket "å ena sidan, å andra sidan". Kapitlet inleds med:
Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.
Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.

När det kommer till asylsökande hbt-personer kan Kristdemokraternas framtidsstrategigrupp lugnt luta sig tillbaka och åberopa mänsklighetsprincipen och självklart stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

Tyvärr slår gruppen sig för bröstet även i äktenskapsfrågan och deklarerar stolt att KD förordar en civilrättslig lösning med hänvisning till de många europeiska länder som just har civilrättsligt äktenskap, men så lätt kommer ni inte undan! Även jag vill att Sverige inför civilrättsligt äktenskap, men av helt andra anledningar än KD. Att Kristdemokraterna förordar denna "lösning", gör de blott och bart av en orsak - flertalet partimedlemmar anser att ett kristet äktenskap är ett förbund mellan en man och en kvinna utifrån Guds intentioner och därför kan inte samkönade par ingå ett kristet äktenskap. Därför haltar KD:s ställningstagande i äktenskapsfrågan betänkligt och så även i frågorna om adoption och insemination. Läs själva:
När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.
Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:
• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.
Genomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.

Jag ser att Kristdemokraterna har en lista på lediga jobb. Av en händelse söker jag nytt jobb och i och med att det har uppdagats att fler framträdande socialdemokrater har Svenskt Näringsliv som arbetsgivare, så kan ju även jag släppa mina principer. Jag erbjuder därför Kristdemokraterna mina tjänster som hbt-konsult. Jag säljer min själ. Jag gör det för ett högre syfte - jag vill ju att Kristdemokraterna ska bli ett hbt-vänligt parti och då spelar det väl ingen roll vilken min arbetsgivare är? Eller gör det?

Fler som skriver:
Lukas Romson: Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag
Kent Persson: Förtroende kan bara vinnas på egna meriter
Peter Soilander: Dags att hänga upp boxhandskarna
Karl Henriksson: En händelsrik dag för Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård: Framtid med solidaritet som honnörsord
Berno Vidén (som är mycket kritiskt till den planerade omsvängningen): KDS blev KD blev HBTQ

Älska mer!

Via Kulturbloggen får jag nys om att tenoren Rickard Söderberg dragit igång kampanjen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Kampanjen vill fästa uppmärksamheten på hbt-relaterat våld och samtidigt samla in pengar till Heder.nu, ett nationellt projekt som jobbar mot hedersrelaterat våld mot hbt-kids. Jag kan bara hålla med Söderberg när han säger:
Det är uppenbart att världen behöver mer kärlek – inte mindre
Läs pressmeddelandet i sin helhet här.

För den som vill älska mer och visa nolltolerans mot hbt-våld, finns det flera sätt att aktivt visa sitt stöd:

- Gå med i facebookgruppen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Dela, gilla och visa ditt stöd!

- Skicka ett digitalt julkort till dina vänner här: www.rickardsoderberg.se/heder

- Ladda ner ”Someday my prince will come” från tex CDon eller Itunes. Alla pengar som kommer Rickard tillhanda från den aktuella låtens försäljning i december 2010 kommer att skänkas oavkortat till Heder.

Häng dem (Del II)

Foto: Johan Persson/SvD

Det var ett tag sedan jag skrev inlägget "Häng dem". Via Peter Högberg och Mary X Jensen ser jag att SvD nu skriver om "nyheten". Bilden ovan visar att den ugandiska tidskriften Rolling Stone fortsätter att hänga ut homosexuella.

IT GETS BETTER



Idag vill jag slå ett slag för It gets better. Denna kampanj startade i USA i september, som en reaktion på de många självmord som unga hbt-personer begått. Ovanstående klipp har visats 2 286 086 gånger på YouTube. Fler filmer hittar du här.

QX skriver:
Efter att QX tidigare skrivit om den amerikanska kampanjen som startade i samband med fler uppmärksammade självmord bland unga bögar och unga som andra uppfattat som bögar, har många läsare efterlyst en motsvarande svensk kampanj.
Ja, vi behöver en liknande kampanj i Sverige.

The New York Times, Amanda Brihed, Mats Strandberg, Lina Lilja

Åsa och jag är inte ensamma

Foto: Jon Voss/QX

Det var inte bara Åsa och jag som valde att gifta oss, efter det att lagen om könsneutrala äktenskap trädde i kraft. Första året vigdes 142 samkönade par, rapporterar Sveriges Radio.

Tidigare inlägg (endast ett axplock):
Äktenskap populärare bland flator, Tack!, Första maj - idag gifter vi oss!

"Häng dem"

Bilden ovan visar framsidan på den ugandiska tidskriften Rolling Stone. En lista som pekar ut Ugandas 100 "top" homosexuella. Fotografier med tillhörande adresser och uppmaningen "häng dem". Efter tidningens uppmaning har minst fyra homosexuella män attackerats och många homosexuella har tvingats gömma sig.

Washington Post
, QX

Foto: Stringer/AP Photo/Scanpix