Idag behöver demokratin sannerligen sina vänner!
5 veckor sedan
| ISBN10: | 9147096268 |
| ISBN13: | 9789147096268 |
Att få en så diversifierad arbetsstyrka som möjligt med olika personlighetstyper, olika bakgrund och olika erfarenheter skapar en kreativ dynamik i gruppen. På en arbetsplats där det hos personalen finns en mångfald av perspektiv och erfarenhet kan man lösa problem och komma med nya idéer i större utsträckning än på en arbetsplats där alla är väldigt lika. Motsatsen: att rekrytera kopior av sig själv så att gruppen blir homogen minskar sannolikheten för oliktänkande och nya perspektiv. Enfald i stället för mångfald.
Det måste ha hänt lite sedan Eva och Efva kom ut, det är ju 15 år sedan. Att jag har en flickvän kan inte vara så stor grej. Jag förstår självklart att det finns ett intresse eftersom jag är känd och att jag tidigare varit gift med Måns som är känd,men annars är det väl ingen big deal längre.Även om vi snart skriver år 2012 är det de facto fortfarande en big deal att komma ut.

Äh! Nu får ni allt ta och ge er. Den där homofobgrejen har ni ju kört tidigare. Drevet börjar bli löjligt när ni gräver fram några foton som han sålt svart för fem-tio kronor. Juholt är socialdemokrat och står därför bakom något som är grundläggande för alla socialdemokrater - nämligen alla människors lika rätt och värde. Jag berättade vidare att Juholt (när han "bara" var riksdagsledamot) kom ut till Bommersvik en helg, när vi Hbt-socialdemokrater i Stockholm hade en medlemshelg (eller om det var en styrelseöverläggning?). Inte fan tar sig en homofob ut till Bommers för att prata och umgås med hbt-sossar en helg.
You must be patient, young padawan, sade en partikamrat till mig efter att jag hade publicerat mitt inlägg Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng? och jag satt still i båten.
Jag satt även still i båten, när beskedet kom att Maryam Yazdanfar, mitt under föräldraledigheten, fick beskedet att hon inte fick sitta kvar som ordförande för civilutskottet. Partiordförande Håkan Juholt har ju all rätt att skapa sitt eget lag och det är inte ett lätt pussel han har att lägga (om ni nu trodde det var klart i och med gårdagens besked).
Hela händelsekedjan kring S-utspelet om temporärt medborgarskap visar på ett djupt obehagligt faktum: Den nya socialdemokratiska ledningen är utan riktning i frågor om integration och i tanken om allas lika värde.
S verkar nu sakna den kompetens och kompass som krävs i dessa frågor i en tid då främlingsfientlighet och rasism firar framgångar i hela Europa. I en tid då Sverigedemokraterna är ett vågmästarparti i riksdagen.
Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.
Idag delade Hasse Sandberg ovanstående insändare på facebook (klicka på bilden så blir den större). Tyvärr vet jag inte i vilken lokaltidning den är publicerad i, men personen som skrivit insändaren, Rickard Söderberg, har snott stora stycken (utan att ange källa) från ett brev som har cirkulerat på internet sedan 90-talet.
I några dagar har jag undvikit att blogga. Jag är nämligen förbannad på organisationen Rädda Barnen som helt sonika har snott kampanjen It gets better (som jag har skrivit om här). Jag ogillar att skriva blogginlägg i affekt, men nu har jag lugnat ner mig så pass, att jag tror att jag kan publicera ett inlägg om detta.
Det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.Citat ovan, är hämtat från en debattartikel skriven av Peder Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen. Weiderud har, sedan Jon Voss (QX) och Per Gudmundson (SvD) uppmärksammat de försvunna formuleringarna om solidaritet med hbt-personer i manifestet för muslimska socialdemokrater, haft ett flertal möjligheter att presentera ett försvarstal, men för varje försök, lyckas han snärja in sig ytterligare.
Det första inlägget jag skrev på den här bloggen heter Don't ask, Don't Tell. Jag ser nu att jag har misslyckats med att infoga Christopher Bradleys citat och att jag inte riktigt fått grepp om det där med länkande. Det var tre år sedan.SR:Efter sjutton års hetsig debatt är saken klar: USA avskaffar diskrimineringen av homosexuella inom militären.Barack Obama och Demokraterna har lyckats! Grattis!
I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.
1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.
Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:
I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.
Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.
När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:
Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.
• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitikenGenomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ
Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.
Via Kulturbloggen får jag nys om att tenoren Rickard Söderberg dragit igång kampanjen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Kampanjen vill fästa uppmärksamheten på hbt-relaterat våld och samtidigt samla in pengar till Heder.nu, ett nationellt projekt som jobbar mot hedersrelaterat våld mot hbt-kids. Jag kan bara hålla med Söderberg när han säger:Det är uppenbart att världen behöver mer kärlek – inte mindreLäs pressmeddelandet i sin helhet här.
För den som vill älska mer och visa nolltolerans mot hbt-våld, finns det flera sätt att aktivt visa sitt stöd:
- Gå med i facebookgruppen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Dela, gilla och visa ditt stöd!
- Skicka ett digitalt julkort till dina vänner här: www.rickardsoderberg.se/heder
- Ladda ner ”Someday my prince will come” från tex CDon eller Itunes. Alla pengar som kommer Rickard tillhanda från den aktuella låtens försäljning i december 2010 kommer att skänkas oavkortat till Heder.
Efter att QX tidigare skrivit om den amerikanska kampanjen som startade i samband med fler uppmärksammade självmord bland unga bögar och unga som andra uppfattat som bögar, har många läsare efterlyst en motsvarande svensk kampanj.Ja, vi behöver en liknande kampanj i Sverige.
Foto: Jon Voss/QX
Bilden ovan visar framsidan på den ugandiska tidskriften Rolling Stone. En lista som pekar ut Ugandas 100 "top" homosexuella. Fotografier med tillhörande adresser och uppmaningen "häng dem". Efter tidningens uppmaning har minst fyra homosexuella män attackerats och många homosexuella har tvingats gömma sig.