Rucklarens väg*

William Hogarth. The Tavern Scene. (A Rake's Progress). 1732-1734. Oil on canvas. Sir John Soane's Museum, London, UK.

Socialdemokraternas partiledare, Håkan Juholt, fick en text publicerad i Sydsvenskans kulturdel för två dagar sedan, vilken har föranlett såväl positiva som negativa reaktioner. Min reaktion är odelat positiv. Gunilla Brodrej, som huserar på Expressens kulturredaktion, har också kommenterat Juholts tilltag. Brodrej anser förvisso att det är uppfriskande när Socialdemokraternas partiledare använder en upplevelse på Malmöoperan för sin politiska retorik, men Brodrej skriver även:

[...] det är inte riktigt klockrent att jämföra Victor Hugos olycksbarn med dagens. Hugos romantiska berättelse från bottenskiktet av det genom fattigdom och misär brutaliserade franska 1800-talssamhället kan med all vilja i världen inte jämföras med gamla Svedala 2011. Inställda X2000 och skyhöga elpriser är visserligen jobbigt, men framstår som rätt futtigt i relation till Jean Valjean som fick 19 års straffarbete för att ha stulit ett bröd.

Inte ett ord om den barnfattigdom som är ett verkligt problem i Sverige (under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom enligt organisationen Rädda Barnen), inte ett ord om välfärden som regeringen Reinfeldt monterar ner bit för bit, inte ett ord om de växande klyftorna, om massarbetslösheten, om osäkra anställningar, om sjuka som jagas och Sveriges svar på slavar - FAS 3. Ett utanförskap som ökar i det gamla Svedala. Istället skriver Brodrej om X2000 och elpriser.

Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte samma sak som att vara fattig i exempelvis Brasilien eller i Hugos 1800-talssamhälle, men det finns fattiga barn i Sverige, att påstå något annat är skamligt.



Gunilla Brodrej lever i en bubbla. Brodrej jobbar som kulturjournalist på Expressen (en del av högerns ekokammare). Hon är gift med en egenföretagare, bor i Mälarhöjden och äter gärna sushi. Hon blir, i sin egenskap av kulturjournalist, inbjuden till premiärer, konserter och andra evenemang. Vin och snittar. Taxikvitton som lämnas in till redaktionen. Medelklass, ja kanske till och med överklass. Hon är, i mina ögon en rucklare*. Det är inget fel med att vara en rucklare. Men att vara en rucklare som inte ser eller kanske till och med blundar för de klyftor som finns i samhället, har jag inte mycket till övers för.

Brodrej är inte ensam om att leva i en bubbla. Journalister har ett lyxfokus. Det har bland annat Isobel Hadley-Kamptz, Kulturbloggen, Magnus Ljungkvist och Thomas Hartman skrivit förtjänstfullt om. Jag önskade dock att Brodrej fick se och uppleva DET ANDRA STOCKHOLM, det Stockholm som hon och inte hennes kollegor inte ser (eller blundar för).

* Rubriken på detta inlägg har jag lånat från Rucklarens väg (The Rake's Progress) som är en engelskspråkig opera i tre akter och en epilog av Igor Stravinskij.
*Rucklare: rumlare, vivör, svirare, lebeman, roué, vällusting, festprisse.

Black - ett initiativ av Rädda Barnen

[UPPDATERING]

Gunilla Brodrej har läst mitt inlägg och kommenterat det på twitter. Hon skriver att journalistiken påminner om Flashback och även: vilket karaktärsmord! Riktigt underhållande. Kolla fakta nästa gång. Den där Brodrej du beskriver lever ett annat liv än jag.

Dock har hon inte skrivit vilka fakta som inte stämmer i inlägget. Hon kanske inte längre bor i Mälarhöjden? Är hon inte längre gift? Har hon inte sin anställning på Expressens kulturredaktion? Får hon inte inbjudningar till premiärer där det ibland vankas vin och snittar? Får hon inga recensionsex. av böcker och skivor (jag får ju ibland ett rec.ex. av en bok och en och annan inbjudan till mingel)? I så fall ber jag om ursäkt för faktafelen, men om inte Brodrej tillhör medelklassen eller överklassen här i Stockholm - vilken klass tillhör hon då? Och som jag tidigare skrev - jag har inget emot rucklare. Jag är själv, trots min blygsamma inkomst, något av en livsnjutare som unnar mig ett glas vin eller en konsert när jag har råd. I morgon ska jag förresten gå till Berwaldhallen och se en jubileumskonsert, där bland annat vinnaren av Maestro, Marit Bergman, ska dirigera ett stycke. Maestro är, by the way, ett program som Brodrej inte gillar.

"Våra band till andra människor är allt vi har"

Att skriva på kultursidor kräver en helt annan
stilistisk nivå än
att skriva på debattsidor.
Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri till Journalisten.

Igår läste jag Håkan Juholts inlägg om samtidens olycksbarn på kultursidorna i Sydsvenskan. Socialdemokraternas partiordförande tog avstamp i Malmö Operas uppsättning av Les Misérables. Det är en fantastisk text och jag uppmanar till läsning av den.

Juholt har förmågan att ta avstamp i kulturen när han formulerar en berättelse om dagens samhälle. Det kan till exempel vara en teaterpjäs, en bok, en dikt, ett musikstycke eller ett konstverk. Det är, i mina ögon, en styrka hos en svensk politiker att använda sig av kultur för att gestalta, förklara och förstärka det som sägas skall.

För mig är en av kultursidans viktigaste funktioner att vara en arena för idédebatt för intellektuella i Sverige, säger Chukri till Journalisten. Hon pekar på Storbritannien där politiker ofta gör skarpa kulturanalyser, men att det i Sverige råder det motsatta förhållandet. Jag önskade att fler politiker nyttjade kultursidorna till idédebatt.

”Les Misérables” utspelar sig i ett landskap där nästan allt är
till salu och människovärdet tillfaller den som är i stånd att köpa. I en scen,
på värdshuset är allt förvandlat till tilläggstjänster. Vill du ha ett rum, en
potta eller en säng kostar det extra. Ingenting ingår. Till slut är även
människan till salu. Medborgarna är förvandlade till konkurrenter och
motståndare.
Håkan Juholt

Är Reinfeldt välkommen att höra av sig?, frågar Journalisten Chukri. Hon svarar: Om han vill göra en samtidsanalys utifrån Camilla Läckbergs böcker är han varmt, varmt välkommen. Eller en musikanalys av Da Buzz eller Abba. Många på twitter gnuggade händerna av förtjusning igår eftersom de ansåg att det var en regelrätt dissning då Reinfeldt aldrig vågar sticka ut hakan utan snarare har en strategi att vara mer mainstream än majoriten av svenskarna. Dock håller jag jag inte riktigt med "twännerna", eftersom jag har läst Jenny Tunedals recension av Läckbergs senaste bok Änglamakerskan i Aftonbladet. En recension som statsminister Reinfeldt mycket väl hade kunnat skriva om han inte var så livrädd för kultursidorna.

Och apropå kultur, har jag läst fantastiska recensioner av Dorothee Elmigers bok Inbjudan till de våghalsiga. En recensent i DN skriver: Hon når bortom det akademiska och politiska samtalets gränser. Eftersom min tyska håller på att rosta ihop, beställde jag boken på originalspråk och kanske, kanske kanske kommer jag att använda samma grepp som Juholt, när/om jag recenserar den.

På samma tema: Resumé, Kulturbloggen, Ett hjärta rött, Martin Moberg, Johan Westerholm och till syvende och sist gammelmoderaten Maria Hagbom som hånar såväl Juholt som kultur (härligt att det fortfarande finns mörkblå, klassiska moderater som Hagbom).

Tidigare inlägg: Musikreferenser i politiken

Om jag vore partisekreterare

Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag inte aspirerar till posten som partisekreterare (utan helst vill jobba som politisk tjänsteman). Jag är en av Socialdemokraternas kärleksfulla kritiker, men för några månader sedan gick luften ur mig. Det har gått så långt att jag har hållit tand för tunga, även när företrädare för S gjort konstiga, häpnadsväckande och ibland jligt korkade utspel/uttalanden.

Med detta sagt vill jag ändock haka på Johan Westerholms inlägg Carin Jämtin har alltför många järn i elden (läs gärna hans inlägg i sin helhet).

Jag anser att partikulturen som är förhärskande inom S är sunkig. I förlängningen är Socialdemokraternas organisation en tunggrodd, omodern, exkluderande, sluten, mossig, gubbig, betonggrå enhet. För att partiet ska bli Sveriges mest moderna, öppna, nyfikna, ödmjuka och progressiva parti (som sedan nystarten, upprepats otaliga gånger), krävs en rejäl organisationsutredning och en organisationsutredning har de facto kommit till stånd, men när kaptenen på denna organisationsskuta (med sin redan fulltecknade kalender) även ska ingå i en eller flera sakpolitiska grupper (nu senast arbetsgruppen för barnfattigdom) så känner jag rent spontant att organisationsutredningen inte är prioritaire numero uno för Jämtin och kommer omöjligt att kunna vara det så länge Jämtin inte har möjlighet att klona sig.


Det räcker inte heller med att starta en dialog på facebook - en dialog där några är jätteaktiva och där endast få av de personer som ingår i organisationsutredningen presenterat sig och är aktiva (Jämtin lyser by the way med sin frånvaro i denna fb-dialog). Det är av största vikt att personer (inte bara sossar) och referensgrupper bjuds in till utredningen. Vidare är det upp till var och en av de politiker som ingår i gruppen att uppmana partimedlemmar (och inte bara medlemmar i partiet) att vara aktiva i dialogen på fb.

Om Socialdemokraterna vill attrahera nya medlemmar och nya väljare, om partiet vill vinna val, om partiet skall bli starkt såväl i opposition som i regeringsställning hänger det just på organisationsutredningen. Om partiet ska bli en kraft att räkna med i framtiden är nyckelordet förändring (eller nystart, eller kalla det vad fan du vill). Det är en förändring som i vissa fall kommer att göra ont, som i vissa fall kommer att innebära att maktpositioner förflyttas, förskjuts eller försvinner. Det kommer att finnas (och finns redan) starka krafter inom partiet som kommer att göra motstånd mot en (alltför radikal) nydaning, som helst av allt inte vill ha någon utredning av organisationen över huvud taget. Dessa krafter kommer sedan göra allt för att organisationsutredningens slutrapport hamnar i det runda arkivet.

Ja, det finns partimedlemmar som nöjer sig med att S får 30 procent i valet (2010, 2014, 2022) ja kanske till och med så lite som 17-20 procent av rösterna. Problemet är att den absoluta botten inte är 17 procent utan 0 procent (och då finns det inga maktpositioner att bevaka, ej heller något existensberättigande). I mitt inlägg Maktens djävulska frestelser skriver jag mer om detta.

Vi är många som blev medlemmar i S för att vi ville förändra samhället, för att vi brinner för specifika politiska områden. För att vi ska förverkliga vår politik och våra drömmar måste vi därför ägna oss även åt organisationen. Gör vi det kommer Socialdemokraterna att bli Sveriges mest moderna, öppna, nyfikna, ödmjuka och progressiva parti.


Foto: Carin Jämtin. Fotograf: Linda Håkansson/Socialdemokraterna

Läs även Peter Högbergs och Sebastian Stenholms inlägg på samma tema.

Tidigare inlägg (ett axplock): Jag vill vara med och diskutera Socialdemokraternas framtid, Vill inte S i Stockholm vinna val?, Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti, Den stora organisationsutredningen, Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse, Läpparnas bekännelse, Öppna kriskommissionen - en tillbakablick

Vill inte Socialdemokraterna i Stockholm vinna val?

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?

Václav Havel

Egentligen håller jag på och skriva en lång artikel med rubriken Familjerna som är inspirerad av Peter Kadhammars artikel S-maffian som styr Stockholm, men jag kan inte hålla mig längre. Jag måste få ventilera något av den frustration jag känner. Och våga inte komma dragandes med repskapet!

Socialdemokraterna i Stockholm (och då talar jag om gräsrötterna) vill förstås vinna val. De offrar stora delar av sin fritid för att dela ut flygblad, gå på möten, anordna medlemsmöten et cetera. De får inte ett uns betalt för sitt arbete. De gör det för att politik är att vilja. Det här inlägget handlar inte om gräsrötterna utan om (det som Kadhammar kallar för) S-maffian.

S styr inte Stockholm längre. Dock har inte partiet kommit ut ur oppositionsgarderoben. Vad menar jag med det? Jo, ett parti måste bli bäst på opposition för att aldrig hamna där igen. Socialdemokraterna i Stockholm (och då menar jag hädanefter inte gräsrötterna) är väldigt obekväma i sin oppositionsroll. Ibland undrar jag om de verkligen har förstått vad politisk opposition innebär och betänk att vi är ett parti som snart har varit 12 år i opposition.

Med politisk opposition menas regeringens motståndare. Oppositionspartierna har då som uppgift att kritisera samt analysera regeringens agerande samt komma med egna förslag.

I mångt och mycket handlar det de facto om att säga nej till motståndarnas förslag, men inte alltid. Att vara i opposition handlar alltid om att komma med sin berättelse och sina förslag. Det gäller framför allt när man säger nej till majoritetens förslag.

Ett positivt exempel (ja, det finns faktiskt ett sådant) är att S vill göra Stockholm till en cykelstad. Ett negativt exempel (och här finns det tyvärr många) är att S i Stockholm förhalar byggandet av ett nytt Slussen. Det är faktiskt så illa att Socialdemokraterna i Stockholm har gått på varenda Slussenmyt som finns och använder det i sin argumentation. Apropå Slussen och Socialdemokraterna i Stockholm har Johan Westerholm skrivit ett förtjänstfullt inlägg med rubriken Galenskaperna. Från första stycket:

..... eller hur vi inte vinner val i Stockholm.

Via Södermalmsnytt kan jag läsa en för mig som socialdemokrat pinsam artikel.

Utöver att oppositionsrådet Thomas Rudin offentligt kallar Sten Nordin för krokodil, en man med ”stor käft och små öron” så finns det information i artikeln som får mig att på allvar börja fundera om jag inte som socialdemokrat bör allvarligt överväga att söka skyddad identitet. Att detta är oacceptabelt av en så pass hög socialdemokratisk företrädare är illa nog. Men det kommer sedan något som faktiskt är snäppet värre från Thomas Rudins tankesmedja. Han gör analysen att Slussen, som nu debatterats i över 20 år, över huvud taget är i så dåligt skick som det sägs.

”En bro är ju ny”

säger han för att stärka sin tes. Och sedan toppar han med


"Vi kommer att föra in frågan i nästa valrörelse. Detaljplanen kommer att överklagas under lång tid framöver".

Oh, my God! Vi kommer de facto att förlora valet i Stockholm 2014 kanske på grund av Slussen men jag tror att det kommer att bli en förlust på grund av våra företrädare.

Vad beträffar våra företrädare, så återkommer jag i ett annat blogginlägg om just våra företrädare, men nu ska jag gråta några krokodiltårar för att jag, som kärleksfull kritiker, inte har någon annan plattform än min blogg, för att göra min röst hörd.

Juholt och Jämtin - ni glömde något

I Socialdemokraternas budgetalternativ kommer det att finnas fler tunga förslag för att underlätta kvinnors etablering på arbetsmarknaden, skriver Håkan Juholt och Carin Jämtin på DN:s debattsida.

Och visst finns det skarpa förslag så som rätt till heltid, barnomsorg på obekväm arbetstid, att vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng avskaffas, att prioritera utbildningsinsatser för kvinnor med utländsk bakgrund och höjning av taket i den tillfälliga föräldrapenningen.

Men... ingenstans i artikeln nämns tredelad (eller tvådelad) föräldraförsäkring. Ska man stimulera ett jämställt föräldraliv och i förlängningen ett jämställt arbetsliv så krävs en tredelad föräldraförsäkring och helst en tvådelad. 50/50 -Varför är det så jla svårt?

Tidigare inlägg om jämställdhet (ett axplock): Backlash, Jobb, jämlikhet och jämställdhet, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (Del IV), Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (Del III), Gör jämställdhet till en valfråga!, Ingår vårdnadsbidrag i Moderaternas arbetslinje?, 51 år kvar till jämställt uttag av föräldraförsäkringen, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (del II),Anna Dahlberg: Alliansens akilleshäl, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt, Därför vinner de Rödgröna valet, Låt oss tala om vårdnadsbidraget, Göran Hägglund har utsett sig själv till hela svenska folkets talesman, "Jämställdhet handlar om halva folkets frihet och hela folkets anständighet", Moderaternas falska marknadsföring, Dagens citat, Det handlar om halva folkets frihet och hela folkets anständighet, Vart vi Socialdemokrater vill nå, vilka våra drömmar är, vilket Sverige vi vill bygga, Därför är vi kvinnor Vänster

Med eller utan handväska (II)

En av mina absoluta favoritserier är Borgen. I serien blir Birgitte Nyborg Danmarks första kvinnliga statsminister. Nu har verkligheten överträffat dikten. Danmark har fått sin första kvinnliga statsminister - Helle Thorning-Schmidt. Grattis Thorning-Schmidt och grattis Danmark till regimskiftet!

På Knuff ser jag att DN har rubriken Helle med den eleganta väskan. Tröttsamt. I motsats till Sverige, kan nämligen danska socialdemokratiska politiker bära dyra och eleganta kläder och accessoarer, vilket Ann Linde berättar här. Man kan de facto, som kvinna och politiker, kämpa för frihet, jämlikhet, solidaritet och ett hållbart samhälle med eller utan väska.


DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, Dagens arena, Martin Moberg, Peter Andersson, Jyllandsposten, Peter Högberg, Svensson, Jinge, Tord Oscarsson

När politisk prestige får gå före människor

Stockholms läns landsting är i stånd att fatta en hbt-policy, något som Sörmlands landsting var tidigt ute med. Det liggande förslaget kan man läsa här. En del av innehållet är riktigt bra, medan andra delar... En hbt-policy är ju till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Den bör vidare innehålla tydliga inriktningsmål. Om detta skriver Johan Sjölander mycket förtjänstfullt i sitt blogginlägg Att slarva bort hbt-frågorna. Sjölander skriver bland annat:

Saken är den, att världen är full av policies. Inte minst inom landstinget. Fråga vilken vårdcentralschef som helst, och ingen av dem kommer att svara att det finns får få styrdokument, att det är för få saker som måste rapporteras in,
att det saknas texter med punktssatser om vad som borde göras. Vårdcentralchefen
kommer också - i samma stund som han eller hon säger allt detta - klaga över att
tiden inte räcker till, eller pengarna, eller orken eller en kombination av allt detta.

Sådan är verkligheten. Vill man åstadkomma resultat krävs det därför att det ges reella förutsättningar, kopplat till tydliga krav. Det krävs kompetens och det krävs uppföljning och det krävs fokus. Och det krävs resurser. Inte minst gäller det svåra frågor som när det kommer till HBT [...]

Men saken är den att det handlar om extremt viktiga frågor. Och det berör människor i verkligheten, idag. Och vad dessa verkliga människor i den verkliga
verkligheten behöver är inte primärt fina ord - de behöver resultat.

När politik reduceras till feel good-symbolism, då finns det anledning att dra åt sig öronen. Nu har vi några veckor av ytterligare politisk behandling innan denna text kommer upp till landstingsfullmäktige. Det finns säkert ett politiskt motstånd mot att göra allvar av arbetet med att förändra attityder och förhållningssätt till HBT-personer. Men här tror jag inte att det är främst det som spökar, utan andra saker.

Även Lukas Romson skriver om borgarna som slarvar bort hbt-frågorna i landstinget.

Dagens citat

Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker att sjukskrivna kan arbeta i regeringen.

Mark Levengood i DI

Tidigare inlägg: När man skjuter (kultur)arbetare

Jag vill vara med och diskutera Socialdemokraternas framtid

Mitt mål är att Socialdemokraterna ska blir Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti. Våra kontakter med det civila samhället ska öka, människor ska bjudas in till dialog. Vår politik ska formas i samarbete med det omgivande
samhällets organisationer. Föråldrade strukturer som hindrar partimedlemmars
påverkansmöjligheter måste brytas.

Ovanstående skriver Socialdemokraternas partisekreterare, Carin Jämtin, på Politikerbloggen idag. I debattartiklar och på bloggar har jag, tillsammans med andra nätrötter, varit pådrivande i denna process. Tillsammans med bland annat Johan Westerholm, Peter Högberg, Peter Johansson och Annika Högberg drog vi till exempel igång den Öppna kriskommissionen (ÖKK) som genererade i tre rapporter, varav en med rubriken En organisation för framtiden.

I sin artikel skriver Jämtin att Socialdemokraterna startar en dialog på facebook där partimedlemmar och sympatisörer ges möjlighet att påverka, följa och tillsammans med andra diskutera olika förslag för hur socialdemokraterna ska moderniseras och utvecklas för en ny tid. Äntligen! Vi drog nämligen igång fb-gruppen Hur vi blir fler glada Socialdemokrater? redan i april i år, men nu kan vi således uppmana de som engagerat sig i den gruppen att byta till den nya gruppen.

Jag kan dock förstå Peter Högbergs oro. I sitt inlägg Jag vill ha mer av socialdemokraterna! skriver han:

Det blidde en Facebook sida men sedan då? Jag kanske är gnällig men när man för första gången får ett livstecken från organisationsutredningen skulle man kanske vilja ha lite mer konkret kring arbetets gång men det verkar vi få vänta på.

Dock är jag, för ovanlighets skull, inte lika gnällig som Högberg är. Jag hittade nämligen direktiven till organisationsutredningen igår och som den politruk jag är läste jag noggrannt de 18 sidorna. Den 13-hövdade arbetsgruppen, med Jämtin i spetsen, har mycket att bita i och jag hoppas och tror att de kommer att ta in personer och referensgrupper för att bistå dem.

Vi skall vara medvetna om att det bara är så mycket Carin Jämtin, organisationsgruppen och kongressen 2013 kan göra. Organisationsutredningen kommer säkerligen att göra ett helgjutet jobb. Den kommer att presentera hårda
förslag på stadgeändringar och mjuka förslag på ändringar i partiets kultur. Vad kongressen konkret kan göra är att besluta om en del stadgeändringar, men att
ändra hur vi agerar inom dem måste vi förändra själva.

Ovanstående skriver Peter Johansson i sitt inlägg Jämtin börjar röra på sig - du avgör var vi hamnar. Jag kan inte annat än hålla med honom. Det är faktiskt vi gräsrötter som bestämmer vilken organisation vi vill ha, vilken partikultur som ska finnas, vilken politik vi vill driva och vilka personer som skall företräda oss.

På samma ämne: Johan Westerholm, Peter Andersson, Annika Högberg, Martin Moberg

Tidigare inlägg (ett axplock): Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti, Den stora organisationsutredningen, Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse, Vikten av att omge sig med kärleksfulla kritiker, Läpparnas bekännelse, Öppna kriskommissionen - en tillbakablick

När man skjuter (kultur)arbetare

Vet ni hur många utbildade kulturarbetare som arbetar med det de är utbildade till? Arkeologer jobbar som brevbärare, konstvetare jobbar som vakter, etnologer jobbar i affär. Vet ni hur många kulturvetare som går arbetslösa?

Jag har själv en magisterexamen i arkeologi, men i mitt yrkesverksamma liv har jag sammanlagt jobbat tre år inom kultursektorn, resterande år har jag främst jobbat i bevakningsbranschen.

I morse, när jag gick på mitt pass klockan sju, läste jag på SVT:s hemsida att regeringen Reinfeldt, i höstens budgetproposition kommer att föreslå att människor med nedsatt arbetsförmåga ska arbeta med att rusta upp det svenska kulturarvet. Jag höll på att sätta mitt morgonte i vrångstrupen.

Detta förslag nedvärderar såväl sjuka som kulturvetare. Att borgarnas syn på kultur och kulturarv också skiljer sig radikalt från vänsterns syn blir än tydligare. Enligt borgarna kan vem som helst inventera och vårda kulturarvet.

Läs även vad bloggen Svenska tecknare tycker om saken.

[UPPDATERAT]
Läs även Åsa M. Larssons inlägg Kortsiktigt kulturarvslyft
Arkeologgruppen - Apropå att rusta det svenska kulturarvet
DIK

En insändare, ett brev och det fantastiska internet

Idag delade Hasse Sandberg ovanstående insändare på facebook (klicka på bilden så blir den större). Tyvärr vet jag inte i vilken lokaltidning den är publicerad i, men personen som skrivit insändaren, Rickard Söderberg, har snott stora stycken (utan att ange källa) från ett brev som har cirkulerat på internet sedan 90-talet.

Jag kom i kontakt med brevet när jag pluggade arkeologi i Uppsala och hängde på qruiser.Vad som är fascinerande är att detta brev fortfarande cirkulerar på nätet. Det delas, mejlas vidare, används till svenska insändare och finns på YouTube som "textfilm". Många har försökt ta åt sig äran för att ha skrivit brevet, men än idag är det ingen som vet, mig veterligen, vem som skrev det. Orginalet heter An Open Letter to Dr. Laura Schlessinger och bland annat här finns originalet, men för er som inte orkar följa länken, lägger jag även ut det på bloggen:

Dear Dr. Laura

Thank you for doing so much to educate people regarding God's Law. I
have learned a great deal from your show, and try to share that
knowledge with as many people as I can. When someone tries to defend
the homosexual lifestyle, for example, I simply remind them that
Leviticus 18:22 clearly states it to be an abomination. End of debate.

I do need some advice from you, however, regarding some of the other
specific laws and how to follow them.

1. When I burn a bull on the altar as a sacrifice, I know it creates a
pleasing odor for the Lord - Lev.1:9. The problem is my neighbors.
They claim the odor is not pleasing to them. Should I smite them?

2. I would like to sell my daughter into slavery, as sanctioned in
Exodus 21:7. In this day and age, what do you think would be a fair
price for her?

3. I know that I am allowed no contact with a woman while she is in
her period of menstrual cleanliness - Lev.15:19-24. The problem is,
how do I tell? I have tried asking, but most women take offence.

4. Lev. 25:44 states that I may indeed possess slaves, both male and
female, provided they are purchased from neighboring nations. A friend
of mine claims that this applies to Mexicans, but not Canadians. Can
you clarify? Why can't I own Canadians?

5. I have a neighbor who insists on working on the Sabbath. Exodus
35:2 clearly states he should be put to death. Am I morally obligated
to kill him myself?

6. A friend of mine feels that even though eating shellfish is an
abomination - Lev. 11:10, it is a lesser abomination than
homosexuality. I don.t agree. Can you settle this?

7. Lev. 21:20 states that I may not approach the altar of God if I
have a defect in my sight. I have to admit that I wear reading
glasses. Does my vision have to be 20/20, or is there some wiggle room
here?

8. Most of my male friends get their hair trimmed, including the hair
around their temples, even though this is expressly forbidden by Lev.
19:27. How should they die?

9. I know from Lev. 11:6-8 that touching the skin of a dead pig makes
me unclean, but may I still play football if I wear gloves?

10. My uncle has a farm. He violates Lev. 19:19 by planting two
different crops in the same field, as does his wife by wearing
garments made of two different kinds of thread (cotton/polyester
blend). He also tends to curse and blaspheme a lot. Is it really
necessary that we go to all the trouble of getting the whole town
together to stone them? - Lev.24:10-16. Couldn.t we just burn them to
death at a private family affair like we do with people who sleep with
their in-laws? (Lev.20:14)

I know you have studied these things extensively, so I am confident
you can help. Thank you again for reminding us that God's word is
eternal and unchanging.

Your devoted disciple and adoring fan