Socialdemokraterna, Stockholm och skyskrapor

Socialdemokraterna i Stockholm vill ha skyskrapor. Foto: S-kansliet/Stadshuset

Det är ju inte direkt en hemlighet att jag anser att Socialdemokraterna i Stockholm saknar Fingerspitzengefühl. Inte alltid, men ofta. Slussen, Förbifart Stockholm, TV-eken (nej, jag ville heller inte att eken skulle sågas ner, men att göra ett politiskt utspel av det?)...

Jag är heller inte så imponerad av våra företrädare i Stockholms stad. För ett tag sedan hade stockholmssossarna en ypperlig chans att välja Gabriella Granditsky Svenson till oppositionsborgarråd och Linnea Björnstam till kommunsekreterare. Repskapet valde dock att gå på de förslag som Stockholms arbetarekommuns styrelse lade fram. Suck.

Fingerspitzengefühl är av största vikt i en stad som Stockholm. Vi behöver företrädare som stockholmarna kan identifiera sig med. Vi är framför allt i akut behov av en socialdemokratisk stockholmspolitik som attraherar många och inte blott ett fåtal. Bevara Slussen-anhängare är få, men högljudda. Majoriteten av stockholmarna vill att den skall rivas. Om jag inte missminner mig, nyttjar 80 procent av stockholmarna kollektivtrafiken, därför gillar jag att S i Stockholm just vill satsa på bland annat tunnelbanan.

Förslag som förvandlar Stockholm till en cykelstad i likhet med Köpenhamn, är också något som ligger många stockholmare varmt om hjärtat. Där är S i Stockholm helt rätt ute. Jag är vidare emot Förbifart Stockholm. Det är inte S i Stockholm. Suck.

Stockholm, Sveriges huvudstad är enligt min mamma (som är född och uppvuxen i Hamburg) en by. Vi som bor i Stockholm vill naturligtvis inte att staden uppfattas som en by, snarare tvärtom. Även om Stockholm som liten stad (i förhållande till andra världsstäder) ligger närmare verkligheten än Stockholms aspirerande självbild, har de facto politikerna i Stockholm möjlighet att närma sig självbilden medelst politiska förslag som just förvandlar Stockholm till en världsstad.

Eftersom jag anser att det varit sparsmakat med intressanta, relevanta och realistiska förslag från S i Stockholm blir jag överlycklig när jag i dagens Metro läser att Socialdemokraterna i huvudstaden vill se skyskrapor vid Västerbrons fäste. Tankarna går till Manhattan och även om jag inte är överdrivet förtjust i skyskrapor, tror jag att många stockholmare gillar förslaget.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har kommit ett och annat bra förslag från S i Stockholm. Dessa överskuggas dock, enligt mig, av de dåliga förslagen, den svaga oppositionen och de svaga oppositionsborgarråden.

Jag har för vana att inte kommentera opinionssiffror, utan ägnar mig hellre åt opinionsbildning, men om inte S i Stockholm skärper sig, kommer det inte bli roligt på valdagen i september 2014. I mitt inlägg La onda verde skriver jag om den gröna vågen som sveper över Europa. Miljöpartiet kommer, om inget görs från socialdemokratiskt håll, gå om S i Stockholm redan 2014. Ja, det är bara en tidsfråga innan MP går om Moderaterna i Stockholm.

Om jag inte var sosse i själ och hjärta, hade jag nog gått över till MP redan 2009.

I egenskap av gräsrot, anser jag att det är mitt "jobb" att agera blåslampa. Genom att skriva inlägg som detta, hoppas jag att S i Stockholm tar åt sig av kritiken, kavlar upp ärmarna och börjar jobba stenhårt för att skapa en socialdemokratisk stockholmspolitik (plus lyfter nya namn på listorna och då menar jag att de hamnar på valbar plats) som gör att att många stockholmare 2014 röstar på just S.

Till syvende og sidst några uppmuntrande ord till S i Stockholm (ja, kanske partiet i stort): Det finns en väg ut ur detta. Det är Ingvar Carlsson och jag övertygade om.

Läs även Johan Westerholms inlägg En obehaglig julhälsning.

[UPPDATERAT]
Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin har också bloggat om skyskrapor.

Ulla & gänget

Fokus (nr. 47. 111125, s. 10)

Tidigare inlägg: #Stockholmsjul till salu?

#Stockholmsjul till salu?

671 647 juleljus lyser nu upp 30 gator och torg i Stockholms innerstad. #Stockholmsjul (där dessa juleljus ingår) är ett projekt som löper på tre år och är samfinansierat av Stockholms stad och City i Samverkan. Kostnad: 12 miljoner. Nu kanske någon tror att jag kommer att beklaga mig över kostnaderna för detta, men icke.

Om 12 miljoner bidrar till en stämningsfull och trygg stad, så är det helt okay med mig, men (och här kommer det ack så viktiga "men") kronan på verket är den "julinstallationen" som finns på Svampen vid Stureplan och det är den jag äcklas av. Låt mig först citera pressmeddelandet:

#Stockholmsjul är den största satsningen någonsin på julbelysning i City och julinstallationen på Svampen är den första i sitt slag. Årets tema för julinstallationen på Svampen invid Stureplan är familjefilmen ”Alvin och gänget 3”, kommande års tema kommer gå i filmens tecken.

Låt mig därefter citera Tomas Rudin:

Taket har hyrts ut till filmbolaget Fox för att marknadsföra årets julfim. Spektaklet
invigdes dessutom av borgarrådet Ulla Hamilton (m) som en del av stadens satsning på julskyltning. Det är helt horribelt. Vilka fler platser, byggnader kan företag köpa in sig i för att sälja reklam. Dessutom så vulgärt utformat. En fruktansvärd stor lysande grej på taket av en vacker byggnad i fonden av Kungsgatan.

Det reser också en del andra frågor. Kan andra hyra svampen i fortsättningen för den här typen av arrangemang? Ska vi från och med nu betrakta Svampen som en reklambyggnad? Finns det fler företag som Ulla Hamilton (m) gjort upp med och lånat ut stadens myndighet till att inviga?

Ja, man kan ju verkligen börja undra. Vilken är nästa, stora reklamplats? Tittar Hamilton nu lystet på Stadshusets fasader? Kanske tänker hon: Där kan ju stora reklamvepor hänga för Caremas nya "satsning".

DN, City i samverkan, Allt om Stockholm, Alliansfritt Sverige, Ulla Hamilton

Fotot har jag lånat från pressmeddelandet

[UPPDATERING]

Läs Resumés artikel Reklamjippot stoppas. Dock finner jag denna kommentar en smula märklig: Otroligt beklagligt, säger Fredrik Alfredsson, stabschef och tf kommunikationschef på Trafikkontoret i Stockholm, om installationen.

Även DN: Reklamekorrarna på Stureplan var en kupp. Borgarrådet Ulla Hamilton (M) trodde att hon avtäckte en gran och fyra tomtar.

Vill inte Socialdemokraterna i Stockholm vinna val?

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?

Václav Havel

Egentligen håller jag på och skriva en lång artikel med rubriken Familjerna som är inspirerad av Peter Kadhammars artikel S-maffian som styr Stockholm, men jag kan inte hålla mig längre. Jag måste få ventilera något av den frustration jag känner. Och våga inte komma dragandes med repskapet!

Socialdemokraterna i Stockholm (och då talar jag om gräsrötterna) vill förstås vinna val. De offrar stora delar av sin fritid för att dela ut flygblad, gå på möten, anordna medlemsmöten et cetera. De får inte ett uns betalt för sitt arbete. De gör det för att politik är att vilja. Det här inlägget handlar inte om gräsrötterna utan om (det som Kadhammar kallar för) S-maffian.

S styr inte Stockholm längre. Dock har inte partiet kommit ut ur oppositionsgarderoben. Vad menar jag med det? Jo, ett parti måste bli bäst på opposition för att aldrig hamna där igen. Socialdemokraterna i Stockholm (och då menar jag hädanefter inte gräsrötterna) är väldigt obekväma i sin oppositionsroll. Ibland undrar jag om de verkligen har förstått vad politisk opposition innebär och betänk att vi är ett parti som snart har varit 12 år i opposition.

Med politisk opposition menas regeringens motståndare. Oppositionspartierna har då som uppgift att kritisera samt analysera regeringens agerande samt komma med egna förslag.

I mångt och mycket handlar det de facto om att säga nej till motståndarnas förslag, men inte alltid. Att vara i opposition handlar alltid om att komma med sin berättelse och sina förslag. Det gäller framför allt när man säger nej till majoritetens förslag.

Ett positivt exempel (ja, det finns faktiskt ett sådant) är att S vill göra Stockholm till en cykelstad. Ett negativt exempel (och här finns det tyvärr många) är att S i Stockholm förhalar byggandet av ett nytt Slussen. Det är faktiskt så illa att Socialdemokraterna i Stockholm har gått på varenda Slussenmyt som finns och använder det i sin argumentation. Apropå Slussen och Socialdemokraterna i Stockholm har Johan Westerholm skrivit ett förtjänstfullt inlägg med rubriken Galenskaperna. Från första stycket:

..... eller hur vi inte vinner val i Stockholm.

Via Södermalmsnytt kan jag läsa en för mig som socialdemokrat pinsam artikel.

Utöver att oppositionsrådet Thomas Rudin offentligt kallar Sten Nordin för krokodil, en man med ”stor käft och små öron” så finns det information i artikeln som får mig att på allvar börja fundera om jag inte som socialdemokrat bör allvarligt överväga att söka skyddad identitet. Att detta är oacceptabelt av en så pass hög socialdemokratisk företrädare är illa nog. Men det kommer sedan något som faktiskt är snäppet värre från Thomas Rudins tankesmedja. Han gör analysen att Slussen, som nu debatterats i över 20 år, över huvud taget är i så dåligt skick som det sägs.

”En bro är ju ny”

säger han för att stärka sin tes. Och sedan toppar han med


"Vi kommer att föra in frågan i nästa valrörelse. Detaljplanen kommer att överklagas under lång tid framöver".

Oh, my God! Vi kommer de facto att förlora valet i Stockholm 2014 kanske på grund av Slussen men jag tror att det kommer att bli en förlust på grund av våra företrädare.

Vad beträffar våra företrädare, så återkommer jag i ett annat blogginlägg om just våra företrädare, men nu ska jag gråta några krokodiltårar för att jag, som kärleksfull kritiker, inte har någon annan plattform än min blogg, för att göra min röst hörd.

Oppositionsborgarrådet

På väg till jobbet läser jag Stockholm City och fastnar specifikt för artikeln Rudin vill leda S i Stockholm (2011-03-24, s. 8). Nu när Carin Jämtin lämnar posten som oppositionsborgarråd till förmån för posten som partisekreterare, blir det naturligtvis huggsexa om den vakanta tjänsten.

En eloge till Tomas Rudin som bryter tabut (eller heter det tabuet?) och säger att han vill bli oppositionsborgarråd, men det finns ett aber - Rudin är en man. Det socialdemokratiska oppositionsborgarrådet bör vara en kvinna. I artikeln nämns Karin Wanngård och Gabriella Granditsky Svenson. Av dessa två kvinnor är den sistnämnda högintressant.

Granditsky Svenson var en av de första sossarna jag träffade, när jag gick med i partiet 2006. Här var det inte "klubben för inbördes beundran" (som ofta är fallet när man som ny medlem kommer till ett S-möte), utan hon välkomnade mig med en stor kram. Granditsky Svenson är en kvinna som gör avtryck. Har man väl träffat henne, kommer man ihåg henne. Hon är intelligent, charmig, generös och har en karisma som inte lämnar någon oberörd.

Till och med politiska motståndare som till exempel Maria Abrahamsson påverkas av Granditsky Svenson. Så här skriver Abrahamsson i SvD om henne:

Gabriella Granditsky Svenson, en arg och välformulerad s-kvinna med glödande engagemang i tjejjourer, hade just dragit ner den längsta applåden. Svenson hade i och för sig fel i att alliansregeringens handlingsplan om mäns våld mot kvinnor saknar förebyggande åtgärder. Desto mer berättigad var Svensons vädjan till det egna partiet att sluta stigmatisera män som kvinnomisshandlare.

Så gör Stockholm och Socialdemokraterna en tjänst och utse Gabriella Granditsky Svenson till nytt oppositionsborgarråd!

[UPPDATERING]

Nu har även Aftonbladet hakat på.

Valrörelse

Foto: Tecknar-Olle

-
I natt har jag legat sömnlös och tänkt på valrörelse inför riksdagsvalet. Mina tankar är fokuserade på Stockholm och hur vi ska bli ett attraktivt parti i Stockholm. Jag har många förslag, men kommer någon att lyssna? Är det värt att jag sätter mig ner och skriver några sidor om hur jag tror att vi ska kunna vinna tillbaka väljare i Stockholm?

-

Fler har börjat göra valanalyser och har vidare mängder med förslag hur vi ska göra en ännu bättre valrörelse, än den vi just har avslutat. Anna Ardin har till exempel skrivit en bra valanalys och mejlat ut den på Rebellalistan. Ardin hade tänkt publicera den på sin blogg, men av olika anledningar gör hon det inte.

-

Kommunsekreterare, Tomas Rudin, anser att vi ska glädja oss åt att Socialdemokraterna som parti lyckats få 140.000 fler röster än i förra EU-valet och att valdeltagandet gått upp. Problemet är just att valdeltagandet har gått upp, vilket innebär att just där hamnar de 140.000 rösterna.

-

Nej, om Stockholms arbetarekommun har den inställningen, tror jag inte att de lyssnar på vare sig mig, Anna Ardin eller någon annan, ung S-kvinna. I och med den inställningen är "slaget" om Stockholm förlorat, såväl 2010 som 2014.

-

Om Socialdemokraterna skall vinna Slaget om Stockholm, måste Stockholms arbetarekommun börja lyssna på oss. Om vi ska vinna Stockholm, måste vi börja arbeta nu.

-

Rekommenderas varmt: Katrine Kielos ledare - Kom ut ur bunkern! och Kielos blogginlägg Sluta spela tennis med moderaterna!

Moderaternas miljöpolitik - att INTE delta i Earth Hour

Lördag 28 mars 2009, klockan 20:30 äger Earth Hour rum runt om i världen. I DN står ett annat datum och en annan tid. Jag förlitar mig dock på Earth Hours hemsida. Stockholm kommer inte att delta.

-

I Stadshuset frågade Tomas Rudin (s) finansborgarrådet Sten Nordin (m) varför inte Stockholms stad vill delta i Earth Hour. Nordins svar var högst otillräckligt:

-

Staden ansluter sig gärna till energibesparing, men frågan är hur effektivt det är att släcka lyset under en timme.

-

Energianvändningen i Sydney, Australien, minskade med 10 procent under Earth Hour 2007. Lägg även till det stora symbolvärdet med att städer deltar i Earth Hour. Om Stockholms stad ska bli Europas (världens?) miljöhuvudstad borde moderaterna i Stadshuset tänka om och delta i Earth Hour.

(Klicka på bilden så kommer du till hemsidan och kan skriva på)

Andra som bloggar om detta: Till er tjänst, Pimli i vardagen, Kreativtklimat.se, Länsbygderådet X-ing i Gävleborg, En liten bloggjävel