Lapptäcket eller konsten att sy ihop ett socialdemokratiskt parti

därinne hon sjöng med sin tjusande stämma, medan vid väven hon gick med en gyllene skyttel och vävde.
Homeros, Odysséen


Jag fick ett mejl angående något jag skrev i inlägget Har idélöshet och okunskap blivit vår ideologi. Kvinnan var upprörd över att jag använt ordet "lapptäcke" i negativ bemärkelse. Det var nog det här stycket som hon hakade upp sig på:
Vi socialdemokrater måste skapa en sammanhållen berättelse som tar sitt avstamp i vår ideologi och våra värderingar, men som är anpassade till vår samtid. Vi kan skapa hundratals lapptäcken, vi kan komma med lösryckta citat, men den där stora, episka romanen saknas...
Lapptäcken är vackra hantverk och är det något vi socialdemokrater borde ägna oss åt, så är det just att sy lapptäcken, ansåg kvinnan.

Med lapptäcke menade jag i mitt inlägg ett hastverk bestående av slarvigt hopsydda rutor, med synliga skarvar, tygbitar som inte passade ihop et cetera. Vad gäller vår politik ser jag hellre att vi väver en tät berättelse, än att vi ägnar oss skarvsömnad.

Jag har en magisterexamen i arkeologi. Mina specialiteter är textilarkeologi och genusarkeologi. I det gamla Grekland, vävde kvinnor in berättelser i t.ex. gobelänger/tapeter. Det är inget som är unikt för Grekland. Vävda tapeter, med motiv från mytologi och historia, var högsta mode på 1500- och 1600-talet.

Jag föredrar därför metaforen vävnad framför lapptäcke när jag skriver om en socialdemokratisk politik för samtiden och framtiden. När det kommer till vårt parti, vår organisation, vår partikultur, personer - ja, då kanske vi borde ägna oss åt lappteknik och specifikt vänskapsquilt. Åtminstone om vi ser till det tillstånd partiet befinner sig idag.

Henne hon vävande fann i gemaket på ståtliga väven,
dubbelmanteln av rödaste garn, där hon striderna vävde
Homeros, Iliaden


[Under strecket]
Jimmy Sand: Ring ut det gamla, ring in det nya
Johan Westerholm: Utbildningspilitik: Konsten att avgiftsbelägga makt
Martin Moberg: Om att inte vara (s)om alla andra....

Fem viktiga reformer

Fredrik Reinfeldt kom härförleden på att det där med ofrivillig deltid är ett problem för många kvinnor, så där spontant kom han på det. Ungefär som när han kom på att personal inom välfärdssektorn borde ha mer betalt.
Så börjar Peter Johansson sitt inlägg Reinfeldt borde lyssna på kommunal ang heltid för kvinnor. Jag kan bara hålla med Johansson och även jag rekommenderar den debattartikel, som Annelie Nordström och Emma Lennartsson har skrivit på Aftonbladet Debatt.

För att få fler kvinnor i arbete, krävs det fem viktiga reformer enligt Kommunal:

1. Rätt till heltid. Den enskilt viktigaste reformen är att ge de kvinnor som idag arbetar ofrivillig deltid rätt till heltid. Arbetsmarknadens parter har inte löst problemet. Därför behövs det en lagstiftning om en stärkt rätt till heltid i lagen om anställningsskydd, så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.
2. Barnomsorg på obekväm arbetstid. Många arbetar regelmässigt både kvällar och helger. Det gäller i många traditionella industrijobb, men det gäller också i den växande servicesektorn. Samtidigt visar Skolverket att 6 av 10 kommuner inte erbjuder barnomsorg utanför kontorstid. Det är hög tid att lagstifta om en tidsneutral barnomsorg som finns tillgänglig när föräldrarna arbetar.
3. Fler anställda i förskolan. Många föräldrar upplever att det är för stressigt för barn att gå heltid i förskolan, och känner sig därför tvingade att hämta sina småbarn tidigt på dagis – och därför gå ned i arbetstid. Att vissa föräldrar själva väljer att tillbringa mer tid med barnen och därför jobba deltid under småbarnsåren är självklart inget att orda om. Men när föräldrar upplever att personaltätheten är så låg så att barnen inte kan gå heltid i förskolan då har ett av förskolans grundläggande uppdrag – att ge föräldrar möjlighet att kombinera arbete och familj – misslyckats.
4. Bygg ut äldreomsorgen. Många kvinnor axlar, utöver sitt ansvar för sina egna barn och hem, också ett stort ansvar för omsorgen om sina föräldrar, men också ofta för sin makes föräldrar. Under senare år har flera forskare uppmärksammat att anhörigas omsorgsinsatser för äldre har ökat i takt med att den offentliga äldreomsorgen når allt färre av de äldre, och att det är främst kvinnor som har fått ta detta ansvar.
5. Slopa vårdnadsbidraget och tredela föräldraförsäkringen. En jämställd arbetsmarknad förutsätter ett jämställt familjeliv. Regeringen har stannat av processen med fler och fler pappamånader och i stället infört ett vårdnadsbidrag – ett bidrag som aktivt uppmuntrar kvinnor att inte arbeta och cementerar traditionella könsroller. Ska man stimulera ett jämställt föräldraliv behöver vårdnadsbidraget rivas upp och föräldraförsäkringen tredelas.


Ni som följer min blogg, vet att ovanstående reformförslag, är förslag som även jag driver här på bloggen. Tyvärr befinner jag mig i opposition, så även mitt parti. Därför kan jag bara hoppas på att statsminister Fredrik Reinfeldt, läser och tar till sig debattartikeln. Vore det inte fantastiskt om Reinfeldt tog till sig detta?

Om Reinfeldt driver igenom dessa fem reformförslag kommer han att gå till svensk, politisk historia som den politiker som gjort mest för jämställdheten under 2000-talet, men jag tror att jag hoppas för mycket på min politiska motståndare. Backlash för jämställdheten när regeringen Reinfeldt har makten är nämligen det facit vi har av Reinfeldts jämställdhetsambitioner.

Tidigare inlägg om jämställdhet (ett axplock): Backlash, Jobb, jämlikhet och jämställdhet, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (Del IV), Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (Del III), Gör jämställdhet till en valfråga!, Ingår vårdnadsbidrag i Moderaternas arbetslinje?, 51 år kvar till jämställt uttag av föräldraförsäkringen, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt (del II), Anna Dahlberg: Alliansens akilleshäl, Kvinnotjusaren Fredrik Reinfeldt, Därför vinner de Rödgröna valet, Låt oss tala om vårdnadsbidraget, Göran Hägglund har utsett sig själv till hela svenska folkets talesman, "Jämställdhet handlar om halva folkets frihet och hela folkets anständighet", Moderaternas falska marknadsföring, Dagens citat, Det handlar om halva folkets frihet och hela folkets anständighet, Vart vi Socialdemokrater vill nå, vilka våra drömmar är, vilket Sverige vi vill bygga, Därför är vi kvinnor Vänster

Grotesco: Sossezombies

Grotesco

Broder Karamazov

Högern hotar (återigen) med Kommunistspöket är ett inlägg jag skrev för ett tag sedan. Bland annat skriver jag:
Min tyska mormor (född 1905) upplevde nazismen och två världskrig. Min mamma (född 1931) fick uppleva ett världskrig. Efter andra världskriget delade en mur Tyskland. Mina östtyska släktingar fick då uppleva ytterligare en diktatur - DDR. Jag är Socialdemokrat och skulle aldrig samregera med kommunister. Däremot samregerar jag gärna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Jag måste dock tillstå (och jag vet att Josefin Brink kommer bli rosenrasande på mig) att det faktum att Lars Ohly kallade sig kommunist fram till 2005 har stört mig något så ofantligt och det faktum att jag inte gillade att V kom att ingå i det rödgröna samarbetet.

Att en svensk partiledare fortsätter att kalla sig kommunist, så sent som som 2005, är ofattbart. Det tyder på en djup historielöshet. Någon kanske hävdar att det är fem år sedan. It's history. Någon kanske hävdar att historielöshet är bättre än usel historia.

Läser man faktaskriften Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer, eller har släktingar som upplevt en kommunistdiktatur, så kanske ni förstår varför jag har så svårt för Ohly. Jag har träffat honom några gånger. Han är jättetrevlig och mysig. Han skrattar ofta, han är en bra talare, men som partiledare för Vänsterpartiet är han rent ut sagt olämplig.

I mitten av denna månad meddelade Lars Ohly att han vill sitta kvar som partiordförande för Vänsterpartiet. 13 januari 2011 fyller den tidigare tågmästaren 54 år. Att han vill sitta kvar, ser jag bara som ett led i hans retirement plan. Låt mig inleda med att säga att han inte är ensam. Jag förstår hur han tänker, men det är ett feltänk, åtminstone för Vänsterpartiets del. Många proffspolitiker, kan inget annat göra än att vara just politiker. Det är därför de biter sig fast. Det har att göra med maktens djävulska frestelser. Jag vill därför tipsa Ohly att jobbanbuden kommer att hagla, om han inte sitter kvar. Han behöver inte återvända till sitt jobb som tågmästare (om han inte vill det).

Vänsterpartiets partikultur påminner tyvärr om Socialdemokraternas kultur. I och med att Ohly meddelar att han vill sitta kvar, kommer tyvärr ingen att utmana honom. För, i likhet med Miljöpartiet, finns det en hel drös kandidater som (åtminstone jag kan tänka mig) efterträda honom, men ingen av dessa kommer att utmana den sittande partiledaren.

På ett glöggmingel, träffade jag Josefin Brink och hon beklagade "sorgen". Med sorgen, menade hon förstås tillståndet i mitt parti.

Varför kandiderar inte du Alexandra? Om du blir partiledare, så lovar jag att jag går över till sossarna
, sade Brink. Nej, jag kandiderar inte till partiordförande, utan "bara" till partistyrelsen och det verkställande utskottet, sade jag. Därefter vände jag på frågeställningen och sade till Brink att om hon kandiderade och blev partiordförande för V, skulle jag gå över till V.

Tyvärr avböjde Brink mitt förslag. Hon vill inte bli partiordförande, men det får mig bara att tänka på den kultur som råder i mitt parti. Ett nej, behöver ju inte vara ett nej. Jag vill att Ohly flyttar på sig, till förmån för Brink, men om det förhåller sig så, att hennes nej är ett "riktigt" nej...

... Då vill jag se Jonas Sjöstedt som partiordförande. Det finns många orsaker till att jag väljer just honom, men det räcker med att ange ett - hans engagemang för Västsahara. Ett brinnande engagemang som jag och Sjöstedt delar.

Därför vill jag uppmana Sjöstedt att träda fram och utmana den sittande partiledaren. Ta lärdom av Miljöpartiet - öppenhet. Kandidera via din blogg. Låt mig till syvende och sist citera Elisabeth Meyers ord till sin tilltänkta efterträdare Charlotte Ekelund i Drottningoffret: Har du förmågan så har du även skyldighet att leda partiet!

Foto: Politikerbloggen

Har idélöshet och okunskap blivit vår ideologi?

Idéerna är döda säger somliga. Ungdomen går till dukat bord säger andra, till ett samhälle som byggts färdigt. Vårt svar är: vi står ännu bara i begynnelsen. Den demokratiska socialismen har aldrig tett sig mera nödvändig, aldrig haft större uppgifter än i den framväxande solidaritetens värld. Kampen för idéerna måste för dagens unga socialister te sig mera lockande och tjusande än någonsin. Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.

Olof Palme, Tal vid SSU:s kongress, 12 maj 1964
Varje bombastisk juldagsledare bör ha minst ett Palmecitat, skriver Karin Pettersson i sin juldagsledare Vi har underbara dagar framför oss. Därför väljer även jag att citera Palme i dessa mellandagar.

Henrik Berggrens biografi över Olof Palme är en bästsäljare. Jag fick den i julklapp och har nu läst 279 sidor i denna tegelsten. Dock måste jag erkänna, att när jag läser biografin händer det allt som oftast att mina tankar börja vandra till Socialdemokraterna idag.

När några av våra främsta företrädare går ut i media och säger att den politik vi gick till val på var fel - hur tänker de då? Hur upplever de 1 827 497 människor, som röstade på SAP, att vår avgående partiledare, plus delar av partistyrelsen, säger att vi gick till val på fel politik?

Trust no one. Vill dessa företrädare att landet skall styras av högerpartier? Var det bara toppen på isberget vi såg, när Primegate spelas upp på den mediala scenen?

Att göra ett lapptäcke, att lova allt och inget, att anklaga Moderaterna, men inte komma med något eget - däri ligger pudelns kärna.

För surfar du några timmar på Socialdemokraternas hemsida, läser du rapporter och valanalyser från verksamma inom Netroots och Öppna kriskommissionen, inser du snabbt att det pågår en intensiv idédebatt bortom Rosornas krig och att det finns politiska förslag som fortfarande är gångbara (det gröna folkhemmet, någon?). Sedan i oktober i år har Social Europe Journal tillsammans med Compass, Friedrich Ebert Stiftung och Soundings publicerat en serie texter om det goda samhället och en ny politisk ekonomi. Varför snappar inte vi svenska socialdemokrater upp detta?

Vi socialdemokrater måste skapa en sammanhållen berättelse som tar sitt avstamp i vår ideologi och våra värderingar, men som är anpassade till vår samtid. Vi kan skapa hundratals lapptäcken, vi kan komma med lösryckta citat, men den där stora, episka romanen saknas...

... men, vad jag även har insett, är att vi saknar berättare. Inte bara en (läs partiordförande) utan fler berättare. Om Olof Palme skriver Henrik Berggren:
[...] en representant för många av de grundvärderingar och karaktärsegenskaper som präglade släkten Palme: en stark tro på vetenskap och modernitet, en mångspråkig internationalism, en blandning av aristokratisk noblesse oblige och faustisk vilja till makt, ett intresse för litteratur, dramatik och retorik samt en grundmurad övertygelse om nödvändigheten av att mobilisera all sin viljekraft när det gäller att uppnå avgörande mål.
Det är lätt att slänga in ett och annat citat i tal och skrifter, men det fallerar om helheten saknas. Det saknas ett holistiskt tänkande (och allmänbildning) hos våra framträdande sossar. Varför skulle de annars forsätta med quilting, när de egentligen borde skriva en socialdemokratisk odyssé som tar sitt avstamp i våra värderingar och vår ideologi, men är adresserad till samtid och framtid.

Jag och många med mig bloggar, mejlar, ringer, försöker tala med dessa socialdemokratiska titaner, men får inget gehör. Ingen lyssnar. Jag viftas bort i likhet med en mygga (helst av allt vill de väl slå ihjäl mig).

Frihet, jämlikhet, solidaritet (och grön hållbarhet)... det går att bygga något med dessa få ord. Jag hoppas att mina "företrädare" förstår detta.

Andra som skriver:
Peter Andersson: Going back to my Root(S)
Partistaten: Jag drar tillbaka min kandidatur
In Your Face: 100 dagar sedan valet
Storstad: Att vantrivas i samtiden

Ytterligare en sosse träder fram ur skuggorna

I morse skrev jag att Ylva Johansson träder fram ur skuggorna, men att hon (hintills) inte har avlagt någon politisk programförklaring. Nu på eftermiddagen läser jag Charlie Hanssons politiska programförklaring.

Hansson kommer att kandidera till posten som partiordförande för Socialdemokraterna. En sosse som kandiderar öppet med en programförklaring, är något som är ovanligt i den partikultur som råder inom SAP. Att personer träder fram och säger att de kandiderar och har en programförklaring, är något som jag har efterlyst många gånger på bloggen, till exempel i inlägget Flytta på er!
Nu hoppas jag att fler socialdemokrater följer Hanssons exempel och tar några rejäla steg fram och öppet deklarerar att de kandiderar och varför de gör det.
Aurora Gullberg på samma tema.
Foto: Chas

SVT visar Drottningoffret


Jag har läst Hanne-Vibeke Holsts trilogi och sett Kronprinsessan och Kungamordet på SVT. Ikväll bänkar jag mig därför i soffan för att se Drottningoffret (och som jag har längtat).

Är det något jag saknar, så är det svenska serier och filmer som handlar om politik. Jag har sett bra serier som Party Animals, Vita huset och den satiriska Javisst, herr minister. Jag har sett en hel hög med toppklassiga filmer som rör sig i politiska miljöer. Just nu ser jag till exempel fram emot filmen The Special Relationship. I Sverige har vi Holsts trilogi och filmen Fyra år till. Jag är med andra ord svältfödd.

Jag vill därför uppmana SVT (eller varför inte tv4?) att storsatsa på en serie som utspelar sig i miljöer som riksdagen, Rosenbad och stadshuset. I julklapp fick jag boken Underbara dagar framför oss. Tänk vilken fantastisk serie det skulle bli. Eller varför inte göra en svensk version av Party Animals?

Det saknas en politisk programförklaring

Jag vill vara med och leda Socialdemokraterna, säger Ylva Johansson. Det är jättebra att Johansson nu träder fram ur skuggorna och berättar att hon vill vara med och leda laget. Jag anser dock inte att det räcker med att träda fram. Det krävs även en politisk programförklaring. Hur vill Johansson utveckla S och partiets politik? Vilka visioner har hon?

Ylva Johansson har en blogg och jag hoppas att hon nu använder den för att berätta vad hon vill. Bloggen är nämligen en ypperlig plattform för politiska programförklaringar.

God jul och gott nytt år Catharina Elmsäter-Svärd!

God jul och gott nytt år infrastrukturministern. Jag läser i Expressen att du, som är en av de ansvariga för tågkaoset, ratar tåget i julhelgen. Jag hade tyvärr inte den möjligheten. I går skulle jag nämligen ta 07:45-tåget till Sala.

Det började med att tåget var försenat, för att därefter ställas in. Ersättningsbussar skulle finnas vid gate nio på Cityterminalen. På Cityterminalen ringlade sig kön lång. Inga bussar stod vid gaten. Ingen kom och informerade oss. 1 1/2 timme senare, dök två bussar upp. Busschaufförerna visste ingenting. Efter mycket om och men, så visade det sig att en buss skulle gå direkt till Falun och en buss skulle stanna på mellanliggande stationer. Två timmar och tjugo minuter efter ordinarie ankomsttid var jag och min hustru framme i Sala. Trötta, hungriga och kissnödiga.

Det var många tåg som blev inställda igår. Det var många tåg som var grymt försenade. I kön till ersättningsbussarna hörde jag människor som hånade dig och dina "goda" råd.

De rödgröna ville genomföra en historisk satsning på järnvägsnätet. Du och din regering ignorerar det faktum att det finns ett skriande behov av en järnvägssatsning. Ni tågresenärer, som i julhelgen kommer att fastna på vägen till målet – när ni står där och fryser, när ni är hungriga och förbannade – tänk då på att den här regeringen, med infrastrukturministern i spetsen, skiter i er. Ni kommer att få höra infrastrukturministern upprepa sina råd till er minst två jular till.

Om tre år kommer nämligen tågkaoset att bestå i och med regeringens ovilja. Elmsäter-Svärd kommer att återupprepa sina goda råd och jag hoppas innerligt att tågresenärerna inte har resignerat och börjat acceptera detta tågkaos.

Samtidigt läser jag i SvD läser jag om tågparadiset Schweiz. Där har politikerna satsat på tågtrafiken. Läs gärna artikel i sin helhet.

I morgon ska jag ta tåget hem till Stockholm. Önska mig lycka till.

Andra: Alliansfritt Sverige
x 2

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327370.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ministern-nojd-med-sjs-hantering

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327494.ab

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327494.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/farre-problem-i-trafiken-att-vanta

Botrygg anmäler bloggare

Jag vet inte hur företaget Botrygg tänkte (eller rättare sagt inte tänkte) när de anmälde en enskild bloggare. Den fackligt aktiva byggarbetaren, Carl Fridén, skriver om själva anmälan här. Läs gärna inlägget i sin helhet.

Det började med att Botrygg ville att Fridén skulle ta bort inlägget När vinsten är viktigare än livet. Fridén vägrade, men sade till VD:n för företaget, att han var välkommen att gästblogga. Trots den utsträckta handen och en intensiv mejlkorrespondens mellan VD och bloggare har nu en stämningsansökan lämnats in.

Har företaget hört talas om något som heter yttrandefrihet? Om inte - rekommenderas ett besök till Wikipedia. Lagtexten finns på Notisum.

Fler som bloggare om anmälan: Peter Andersson, Deepedition, Johan Folin, Arbetarperspektiv,
Löntagarbloggen, Meeri Wasberg, Peter Johansson

En kavaj som är för trång

För åttonde året i rad höll Fredrik Reinfeldt sitt jultal. Talets första del var faktiskt riktigt bra, men sedan gick det snabbt utför när Reinfeldt rabblade sina sedvanliga mantran. Jag vet inte hur många gånger ordet "kris" användes, men jag misstänker att det ordet även kommer att dyka upp i den nionde och tioende upplagan av jultal. Efter talet roade jag mig med att göra ett ordmoln av hans tal (se nedan). Dock önskade jag att jag hade hans tal i textversion.

Reinfeldt och Moderaterna har tyvärr för vana att inte lägga ut talen på nätet, endast de rörliga bilder. För en arkeolog och historiker som jag, känns det urtrist. Varför vill de inte lägga ut talen på nätet? Mona Sahlins tal ligger ju ute, såväl med text som med bildklipp. Jag gillar faktiskt att läsa själva texten. Det gör det lättare att plocka ut citat, men det kanske är det som Moderaterna är rädda för?

SvD, Expressen, Politikerbloggen

Arenagruppen bryter med Prime

Jag har skrivit några inlägg om det som nu kallas för Primegate. Bland annat skrev jag i inlägget Trust no one att Arenagruppens trovärdighet haltade betänkligt i och med Aftonbladets avslöjande och det som kom i kölvattnet efter avslöjandet.

Idag meddelar Arenagruppen att de bryter samarbetet med Prime. Bra! Helt i linje med mitt inlägg Code of ethics.
[Under strecket]
Och lite humor här

Julgran kontra julklapp

Ovanstående gran består av guld, diamanter och rubiner till ett värde av 74 miljoner kronor. En absurd summa för en julgran. Pengar som istället skulle kunna gå till välgörenhet.

I sammanhanget tänker jag även på den julklapp vi anställda (cirka 2000 stycken) har fått från vårt företag. Årets julklapp är en dataväska med företagets logga på. Min kollega Emmanuel blev glad över julklappen, då han just köpt en bärbar dator, men jag (som redan har en dataväska) önskade att företaget hade gett mig en valmöjlighet: vill du ha en julklapp eller ska vi donera pengar till välgörande ändamål?

Bra julklappar är, enligt mig, de julklappar som organisationen Kvinna till kvinna erbjuder. Bra julklappar är, enligt mig, de julkappar man kan köpa via Unicefs gåvoshop.

Tänk att få använda 3/4 av de 74 miljoner som granen kostar, till att köpa vaccin, näringspaket, myggnät, vätskeersättning och hiv-test. Ett julkort för 150 kr räcker till exempel till ett akut skyddat boende för en kvinna i Georgien som flytt från våld i hemmet.

Foto: Aftonbladet.

Det började som en skakning på nedre däck

Peter Andersson har skrivit ett brev till Socialdemokraterna. Det är ett fantastiskt brev, som får mig att tänka på andra brev till Socialdemokraterna som bland annat finns i antologin Snart går vi utan er. Via NetRoots ser jag att även Jimmy Jansson har författat ett brev till Socialdemokraternas partiledning.

Partikamraten, Johan Westerholm, funderar också mycket och sneglar på den politiska kartan. I sitt inlägg Socialdemokraterna: en brist på insikt, skriver han:

Men jag börjar nu fundera på om socialdemokratin är rätt plattform. Inte som
ideologi – utan som organisation. Ledarskapet lämnar en hel del övrigt att
önska, likaså öppenheten och partidemokratin.

I mitt inlägg Grön av avund, skriver jag att jag inte är beredd att lämna skutan (än). Jag ser faktiskt ett och annat sundhetstecken efter den senaste valförlusten. Ikväll kommer till exempel Stockholms arbetarekommun att välja en ny kommunsekreterare på sitt repskap. Även om beslutet inte är klubbat kommer, med största sannolikhet, Olle Burell att få posten som kommunsekreterare. Burell var inte min min kandidat. Det var Linnea Björnstam (och varför, kan ni läsa här), men på den hearing jag var på, blev jag positivt överraskad av Burell. Om han följer programmet för den framtida socialdemokratiska folkrörelseorganisationen i Stockholm, som jag skriver om här, tror jag att vi kan komma en bra bit på väg.

Till syvende och sist måste jag bara skriva några ord om vår partiledning. Jag är förundrad över att kaptenen, Mona Sahlin, har lämnat skutan men att resten av besättningen (framför allt de som högt och ljudligt krävde Sahlins avgång) är tysta som möss. Tror de verkligen att de, i och med Sahlins avgång, är fria från ansvar? Kaptenen fick gå, men besättningen stannar kvar. Låt mig därför avsluta inlägget med Peter Anderssons slutkläm:

Socialdemokraterna: Du gick ordentligt på grund i september. Ditt skrov fick stora sprickor. Dina segelt revs bitvis i strimlor. Din besättning var alltför mångtalig för att du skulle kunna behålla alla. Och mitt i det hastiga reparationsarbetet av dig fanns det dem som fortsatte borra hål i dig. "Det är ju murket", säger dom och hackar vidare.

Finns det nu någon som vill hjälpa dig att hissa seglen? Finns någon som vill täta dina sprickor i skrovet och göra dig sjöduglig? FInns någon tekniskt sakkunnig som kan och vill justera kompassen? Finns i din besättning någon som kan förse dig med ett aktuellt sjökort som gäller för de vatten du nu tar dig fram i? I lastutrymmet har du en värdefull last, precis som du har haft under alla färder över haven. Finns det
någon som tar ansvar för att den är ordentligt surrad? Och inte minst: Kan någon i din besättning få arslet ur vagnen och berätta att kursen är en aning skev i stället för att klaga på brister i förplägnad och obekväma sängar??

Socialdemokraterna. Du har ett problem till. Där framme på fastlandet står kaptenen från konkurrenten. Du trodde inte på ryktet att de transporterade samma last som du, i alla fall enligt alla dokument för resan. En gammal skorv, som du trodde, hade uppgraderats, bytt kapten, bytt kurs och nått fram före dig. Den skutan valde de öppnare vattnen där vinden var god, inte som du gjorde, riskera sig in i de smala vattnen där du försökte orientera dig.

Nya vatten för dig. Men med samma värdefulla last. Med kunnig besättning. Med en
resa värd varje ansträngning. Förr seglade du alltid över de öppna vattnen med ditt stabila skepp. Gör den resan nu också och låt alla, alla, åka med.

Andra som skriver:

Katrine Kielos: Man ska aldrig slösa bort en kris
Ann-Marie Lindgren:
Socialdemokratin och tillväxten
Daniel Suhonen:
En trojansk häst i arbetarrörelsen
Marika Lindgren Åsbrink: Tillväxten och solkigheten
Sara Gunnerud:
Skillnaden mellan spinn och trovärdig krishantering

Musikreferenser i politiken


Skulle något liknande kunna utspelas i den svenska riksdagen?

En partiledare som gärna använder musikreferenser är Göran Hägglund. Han inleder sin debattartikel Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten med ett citat från Ulf Lundells låt Höga hästar:

En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till

I sitt tal i Almedalen 2009, refererar Hägglund till AC/DC:s låt Highway to hell. De övriga partiledaren undviker tyvärr musikreferenser. Ja, vi må avundas det brittiska parlamentet, men skulle det bli lika roligt i den svenska riksdagen om Mona Sahlin citerade Marit Bergman eller Fredrik Reinfeldt citerade Magnus Uggla? Jag tror heller inte vi kommer att få se finansminister Anders Borg slänga iväg en REM-referens från talarstolen.

Relaterat:

New Music:David Cameron’s love for the Smiths addressed at House of Commons och Johnny Marr “forbids” David Cameron from liking The Smiths