Efterlyses: en modern folkrörelse

Unter einer sozialen Bewegung, auch Bewegung, wird in den Sozialwissenschaften ein kollektiver Akteur verstanden, der unterschiedliche Organisationsformen umfasst, und mit unterschiedlichen Mobilisierungs- und Handlungsstrategien versucht, gesellschaftlichen Wandel zu beschleunigen, zu verhindern oder umzukehren (En social rörelse är en mobiliserande kollektiv aktör, som med viss kontinuitet på grundval av en hög symbolisk sammanhållning och svag rollspecificering genom olika organisations- och aktionsformer arbetar för målet att genomföra eller förhindra grundläggande sociala förändringar eller återupprätta tidigare sociala förhållanden).

Vad är en folkrörelse? Är Socialdemokraterna (fortfarande) en folkrörelse? Joachim Raschkes definition (ovan) är endast en av många begreppsförklaringar. Ser man till Raschkes definition är Socialdemokraterna fortfarande en folkrörelse, men tyvärr en krympande sådan (och den nedåtgående trenden verkar fortsätta).

Hösten 2009 fick en arbetsgrupp (bestående av Johan Sjölander, Linnea Björnstam och Jan-Olov Gustafsson) i uppdrag av Stockholms arbetarekommunens styrelse att utarbeta ett program för den framtida socialdemokratiska folkrörelseorganisationen i Stockholm. Nu är äntligen slutrapporten klar och den har fått titeln Framåt mot den moderna folkrörelsen.

I rapporten ger inte arbetsgruppen någon exakt definition av begreppet folkrörelse. Det är inte heller nödvändigt, då rapportens 22 sidor är fyllda med intressant läsning och de huvudsakliga slutsatserna är, i mina ögon, mycket progressiva:

o En av våra tydligaste slutsatser är att socialdemokratin i Stockholm måste närmast
revolutionera synen på informations- och beslutsflöden inom organisationen.
Arbetsformerna runt olika demokratiska beslutsprocesser måste utvecklas.
Användandet av sociala medier i både det organisatoriska och det politiska arbetet
måste stärkas och prioriteras. Olika metoder att involvera medlemmar i politisk
diskussion och beslutsfattande utvecklas.

o En annan viktig slutsats är att socialdemokratin i Stockholm i stora delar måste
förändra sin partikultur. Det behövs mer av öppenhet, en mer tillåtande attityd, mer av
aktivism och mindre av rent internt administrerande. Socialdemokratin måste bli mer
nyfiken på även det som finns utanför den egna partiorganisationen: vare sig det är
människor eller idéer. Vi måste uppmuntra och uppmärksamma nytänkande och
förnyelse. Ledarskapet behöver stärkas och uppmärksammas mer, på alla nivåer i
organisationen, och studie- och bildningsverksamheten prioriteras. Definitionen av
vad som är ”politiskt arbete” måste breddas och en kultur av lokal närvaro etableras.
Socialdemokratin måste också bli en naturlig arena för ”det progressiva Stockholm”
att verka politiskt inom eller i samarbete med.

o Slutligen kan vi också konstatera att socialdemokratin i Stockholm måste rensa i de
interna organisatoriska strukturerna. Arbetarekommunens organisation är idag ett
lapptäcke av olika nivåer och strukturer som är väldigt svårgenomträngligt för
utomstående (och även de flesta inomstående). Väldigt mycket tid och kraft sugs
därför upp i arbetet i olika ”mellannivåer”, utan direktkontakt med vanliga
medlemmar eller människorna i vår stad. Vår bedömning är att den prioriterade nivån
bör vara partiföreningen som arbetar direkt mot medborgarna i bostadsområdet,
arbetsplatsen, skolan eller personer från den egna språkgruppen eller olika
intresseområden. Vi föreslår i dagsläget ingen omfattande stadgerevision men menar
att ett omfattande förändringsarbete för att stärka upp partiföreningen som
organisationens kärna bör inledas.

Rapporten kommer att diskuteras på representantskapet i nästa vecka. Jag inte är repskapsombud, men jag överväger ändock att gå dit och lyssna på diskussionerna kring rapporten. Det blir då första gången. Att gå på ett repskap, utan att vara ombud är mycket frustrerande för en person som jag. Jag har inte ens ett kort som ger mig rätt att tala på repet.

Jag är starkt kritisk till repet, ett repskap som fattar många viktiga beslut. Hur representativa är dessa beslut om mindre än hälften av ombuden är där? Ta bara beslutet om Förbifart Stockholm, som jag och Carin Jämtin har olika åsikter om. Det var nämligen repet som, i det Trafikpolitiska programmet, sade ja till Förbifart Stockholm. Jag vill veta hur många ombud som var där då beslutet fattades. Om över hälften av ombuden saknades vid den aktuella tidpunkten, anser jag att det var (och fortfarande är) ett djupt odemokratiskt beslut. Arbetsgruppen skriver också i rapporten:

Under senare år har närvaron till och från varit skrämmande låg. De mest välbesökta representantskapen är i regel de som behandlar olika typer av personval. Generellt sett kan sägas att represententskapet har en tämligen låg närvarograd, med tanke på den politiska tyngd institutionen egentligen besitter. Detta kan i sig vara ett tecken på två saker: antingen att föreningarna aktivt väljer att inte medverka vid representantskapet eftersom de inte anser det vara meningsfullt, eller att många föreningar inte riktigt orkar utse representanter som också har kapaciteten att fullfölja sitt uppdrag.

De senaste åren har det skett framsteg i arbetsformerna runt representantskapet. Idag finns exempelvis handlingarna från representantskapet tillgängliga på nätet (även om det är osäkert hur många som känner till detta). Folkrörelsegruppen menar att det är ytterst viktigt att detta arbete fortsätter och utvecklas. Förutsättningarna för representanterna att förankra i sina hemmaföreningar måste utvecklas. Nya arbetsformer måste prövas. Man kan också tänka sig att komplettera representantskapsmöten med olika typer av forum dit alla medlemmar är välkomna.

Jag är den första att välkomna de förslag arbetsgruppen har kring repet. Som del av det progressiva nätverket NetRoots, vill jag till syvende och sist ge en eloge till arbetsgruppen som insett betydelsen av nätverksbaserad media (i rapporten används begreppet sociala medier).
Ta initiativ till ett Netroots STHLM med regelbundna träffar och möjlighet till utbildning för
progressiva bloggare i Stockholm, skriver de bland annat.

Johan Westerholm har också skrivit om rapporten. Framåt mot en modern folkrörelse finns även som grupp på facebook (gå gärna in och diskutera rapporten där).