Journalister kom fram till mig med höjda ögonbryn och frågade om jag också var ”en sån där”. Jag svarade då att jag demonstrerade för alla människors lika värde, precis som jag har demonstrerat mot krig och rasism tidigare. Uppenbarligen ansåg de att det var konstigt att jag gick just där, som om det var skillnad på sexuell läggning och andra diskrimineringsgrunder.Mona Sahlin berättar hur det var att gå i prideparaden de första åren (då hette det inte pride utan frihetsveckan). Då var toppolitikern Sahlin tämligen ensam om att gå i paraden. Då var det Sahlin och Gudrun Schyman och nu är "alla" där (utom Göran Hägglund).
Mona Sahlins hbt-historia har QX illustrerat i bilder, men vad bilderna inte visar är vilket motstånd Sahlin har mött (och fortfarande möter) inom SAP. Socialdemokraterna talar gärna om alla människors lika värde och rätt, men när det kommer till kritan är partiet konservativt, mossigt och gubbigt. Två sossar får personifiera detta motstånd: K G Abramsson och Harald Ullman. Den sistnämnda skriver i AiP om Socialdemokraternas valkatastrof:
I stället för att tala till det arbetande folket om hur S skulle kunna göra livet lite bättre, vände man sig till särskilt utsatta grupper. Exempelvis långtidssjuka, långtidsarbetslösa, invandrargrupper, etniskt-religiösa minoriteter, homo-, bi-, och transsexuella och givetvis de som är upprörda över att det finns herr- eller damtoaletter – och inte könsneutrala dito.De könsneutrala toaletterna har sitt ursprung i en debattartikel i DN. I sin text, har Ullman lyft toaletterna ur sitt sammanhang. Läser man hela debattartikeln i DN (och besitter kunskap om hatbrott och heteronormen) är förslaget om könsneutrala toaletter ett bra förslag. När jag läser Ullmans artikel, får jag därför en bitter eftersmak i munnen.
I Aftonbladets ledare Sahlin utvecklade sitt partis idéarv, skriver Åsa Petersen:
Hbt-rörelsen har anledning att sakna en politiker som inte bara stöttade deras frågor, utan tog aktiv del i kampen. Socialdemokraterna har anledning att tacka en politiker som införlivade nya perspektiv på mänskliga rättigheter i partiets idéarv.Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter bör ha ett eget kapitel i de biografier som skrivs och kommer att skrivas om Sahlins politiska gärning.
Nu till pudelns kärna: kommer Socialdemokraterna, med den nya partiordförande i spetsen, fortsätta Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter? De frågor som finns kvar, efter äktenskapet, kan upplevas som rena rama sprängstoffet. Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?
Det är banne mig vår förbannade skyldighet att fortsätta Sahlins stora frigörelseprojekt.
[UPPDATERAT]
Peter Johansson och Martin Moberg på samma tema.
4 kommentarer:
Instämmer helt och hållet i ditt inlägg Alexandra!
mvh
// Martin
Även om jag är en man som lever med en man (eller kanske just därför), tycker jag det finns en viss rimlighet i det du citerat av Harald Ullman. Eller vad jag menar är att ett för ensidigt försvar av utsatta grupper faktiskt kan cementera snarare än förändra samhället. Visst ska man försvara utsatta grupper, men om man inte lyckas ha en tillräckligt övertygande vision om ett verkligen annorlunda samhälle som överordnad princip faller fort försvaret av utsatta grupper platt.
Kolla hur det ser ut i USA. Många flera svarta lever i extrem fattigdom än på Luther Kings tid. Detta hänger förstås ihop med att Luther Kings visioner om ett mer jämlikt och integrerat samhälle har kommit till korta och försvunnit. Kvar återstår bara försvaret av utsatta. Men samhällsförändringen tycks långt borta.
Jag vill hävda att Sahlins svaghet var att hon inte var någon Luther King. Hon lyckades inte säga vad för sorts annorlunda samhälle som inbegrep försvaret av utsatta i samhället. Därmed kunde hon också verka blunda för utsatta i samhället som inte är det på grund av sin minoritetsställning. Jag tänker på arbetare, jag tänker på lågavlönade, jag tänker på...
Därför slutade tyvärr Sahlin med att bli rätt polariserande och inge en känsla av att bakom hennes vackra tal om mångfald saknades substans.
Jag hoppas Martin Moberg inte okritiskt håller med dig bara på grund av att du är "HBT-sosse". Jag hoppas det inte är så att man är konservativ, mossig eller gubbig så fort man kritiserar Sahlins ledarskap.
Det blir lite som de som kallas antisemiter bara för att de kritiserar Israelpolitik.
Det är tydligt att Harald Ullman för dig är ett exempel på hur Sahlin-kritier är konservativa, mossiga eller gubbiga. Men om du tänker efter: Kan du inte på det viset verka ganska fördomsfull?
Visst, i politiken överdriver man sällan nyanseringen i sin kritik av något. Men jag vill nog uppmana dig att betrakta vad Harald Ullman skrivit som något som lika gärna kunde vara skrivet av en kvinna som lever med en kvinna.
Det är lite trist när sådana som du och jag börjar döma vad folk säger efter om de är till exempel kvinna eller man, gammal eller ung, "heterosexuella" eller "homosexuella".
Var det det Sahlin kämpade för?
Ytterligare en tanke:
Rörelser som RFSL är ju måna om att vara "opolitiska", vare sig höger eller vänster. Därför måste ett parti som vill något mera än BARA främja vad RFSL kämpar för akta sig för att bara anamma RFSL:s politik på området, man måste även anknyta till vad detta parti vill stå för i stort, partiets överordnade mål.
Detta apropå det du skriver:
"Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?"
Visst är det bra att driva bland annat dessa frågor, men det riskerar bli kontraproduktivt om det inte kopplas ihop med ett större överordnat mål.
Ta till exempel Israel. Visst är det bra att Israel bekämpar antisemitism, eller säger sig vilja bekämpa i alla fall, men om resten av politiken inte bidrar tillräckligt mycket med detta riskerar deras kamp mot antisemtisim verka kontraproduktivt.
Överfört till Sahlin:
Visst är det bra att Sahlin bekämpar homofobi, eller säger sig vilja bekämpa i alla fall, men om resten av politiken inte tar ordentligt itu med strukturer som uppmuntrar segregering och konflikt riskerar hennes kamp mot homofobi verka kontraproduktivt.
Se där något att dra lärdom av för hennes efterträdare: Att försvaret av enskilda grupper måste gå hand i hand med en helhetlig politik som vinner folks förtroende. Där lyckades Sahlin inte riktigt. Och det säger jag som en man som lever med en man.
Alla människors lika rätt och värde - det är grunden som vi Socialdemokrater utgår ifrån.
Skicka en kommentar