Maktens djävulska frestelser

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?
Václav Havel

När jag läser att S-toppen kan bli kvar - trots "förnyelsen" (där förnyelsen består i Mona Sahlins avgång), går mina tankar till ett tal som Václav Havel höll i Köpenhamn om maktens djävulska frestelser. Talet finns att läsa i sin helhet här. Även Gustav Fridolin hänvisar till Havels tal i debattartikeln Politiken har blivit en karriär. Fridolin skriver bland annat:

[...] även de gamla masspartierna blir alltmer elitpartier. Partierna förvandlas, precis som i Duvergers studier av elitpartier, i allt större utsträckning till rena kampanjorganisationer med syfte att vinna nästa val, snarare än folkrörelser som förvaltar medborgarnas åsikter. Man säger ibland att om partierna fortsätter tappa medlemmar som nu så finns snart inga partier kvar. Men strukturer har en obehaglig vana att överleva sig själva.

Genom Sifo-mätningar, spinndoktorer och PR-konsulter förvandlas de politiska partierna till rena åsiktsapparater i beslutsmaskineriet. "Vad är det som får en människa att välja en viss pyttipanna av tre stycken som ligger där i frysdisken? Det är där politik börjar", avslöjar Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Moderaterna uppger själva att de övervägt att avskaffa medlemmarna och låta partiledningen utse partiets representanter. Anledningen till att man inte gjort så, än, är att medlemmarna "ger idéerna legitimitet i debatten, styrelser och stämmor behövs för att döma i konflikter, och vi behöver medlemsavgifterna". [...] Det politiken behöver idag är inte fler som vrålar från läktaren, knyter näven i byxfickan eller berättar hur spelet borde spelas. Politiken behöver inte fler supportrar, utan fler spelare.

Demokrati kanske är som kärlek - när vi tar den för given så dör den. Eller kanske är demokratin som en stol i ett arbetsrum för riksdagsledamöter. Om man ser den som en självklarhet så har den genast förlorat allt annat värde än att härbärgera en bakdel.

Demokratin är inte de människor som sitter i riksdagen, den är inte enbart ett sätt att förvalta ett land utan framförallt den upplevelse av delaktighet som människorna som bor där känner i de beslut de gemensamt fattar. Och då måste fler få möjlighet att göra en vända in i politikens maskinrum.

Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom, säger Havel i sitt tal.

Alla politiker är tyvärr inte lika klarsynta som Václav Havel och Gustav Fridolin. Maktens djävulska frestelser har drabbat delar av Socialdemokraternas partistyrelse. De kanske är, som Havel säger, fångar i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete? Peter Högberg skriver i sitt inlägg Klockan tickar inte för dem som sitter kvar...:

Den nu sittande partistyrelsen har lett socialdemokratin till sitt sämsta val någonsin. Många av dem som idag sitter har dessutom suttit sedan valet 2006. Med andra ord varit med och dirigerat två förlust val. Att inte låta medlemmarna pröva deras ansvar och förtroende anser jag vara mycket beklagligt och kan skada den resa som partiet måste göra. Jag med flera har drivit linjen att det behövs 2/3 nya i partistyrelsen.

Det är inte rimligt att man nu låter Mona Sahlin bära ansvaret för att socialdemokraterna har förlorat två val. Så jag ber er nu att ställa era platser till förfogande och låta medlemmarna pröva förtroendet för er. Med att inte göra det i detta sammanhang av kris som partier befinner sig i kan bara tolkas på två sätt rädsla eller egoism. Visa mod avgå och ställ era platser till förfogande. Har ni tur så får ni medlemmarnas förtroende igen...

Jag håller med Högberg fullt och fast. I mitten av denna månad, på SvD Brännpunkt, uppmanade jag, tillsammans med Annika Högberg, Sandro Wennberg och Johan Westerholm ledamöter i partistyrelsen att ställa sina platser till förfogande. Vårt krav var (och är) att minst hälften ska lämna partistyrelsen. I nuläget ser det ut att bli en - Mona Sahlin. Den usla eftervalskampanj, som jag skrev om igår, blir om än mer löjlig i och med oviljan och fegheten som nu stora delar av partistyrelsen visar upp. Maktens djävulska frestelser...

Johan Westerholm har skrivit två inlägg på samma tema: Socialdemokraterna: Ynkryggarnas sammansvärjning och Socialdemokraterna: Partistyrelsen skriver historia.
Peter Andersson: Middagsbjudningen fixar efterträdarfrågan?
Staffan Lindström: Vi behöver ledare - inte strutsar
Peter Johansson: Skarpt läge för Parti(S)tyrelsen – Vem tar täten och säger upp sig?