Ett öppet parti, ej ett befästat (Del III)

Många S-debattörer efterlyser en öppnare valprocess. Motståndarna till öppenhet i processen hänvisar till partiets stadgar, som enligt deras tolkning innebär att valet av partiordförande måste ske på samma gamla, vanliga sätt. För några dagar sedan intervjuades Lena Hjelm-Wallén i AiP om jobbet för valberedningen (hon var ordförande för den valberedning som tillsattes för fyra år sedan och som föreslog Mona Sahlin till partiordförande). Hon säger bland annat till AiP:

En valberedning ser till helheten på ett annat sätt än en medlemsomröstning eller en kampanj mellan några kandidater [...] Om ett antal erfarna partivänner lyssnar av rörelsen blir det en säkrare process än att man har en kampanj, en tävling mellan några individer.

I boken Drevet går, säger Cecilia Stegö Chiló: Reformvilja börjar alltid med insikten att det går att göra annorlunda och bättre. Reformvilja är något som uppenbarligen Hjelm-Wallén saknar.

Det är därför som jag och många med mig fortsätter att efterlysa öppenhet. Nu senast har jag, tillsammans med Johan Westerholm, Sara Gunnerud och Peter Högberg skrivit en debattartikel på DN Debatt. Artikeln bör läsas i sin helhet, men i detta inlägg väljer jag slutklämmen:

Det finns de som säger att den ny valberedningsprocess måste utredas, och att tidsramen för partiledarevalet inte medger en öppen process. Struntprat. Väljare och medlemmar förväntar sig en öppen process redan nu, och den möjligheten måste partiet ta. Det går inte att avvakta resultatet från en tioårig utredning.

Det finns heller ingenting i partiets stadgar som utesluter en öppen process för att välja partiledare. Inte ens ett primärval skulle stadgarna utesluta. Att valberedningen skulle nyttja den möjligheten är dock inte särskilt sannolikt. Men som absolut lägsta krav på en öppen process efterlyser vi fyra saker från valberedningen:

En fri och helt öppen nomineringsrätt av kandidater.

Ett urval kandidater som speglar det parti vi vill vara i stället för de historiska meriter vi haft.

Krav på kandidaterna att tala om hur de vill utveckla Socialdemokraterna och vår politik. Alla ska avge en politisk programförklaring som alla kan ta del av.

De kandidater som är kvar på slutet, kanske fem eller sex personer, ska delta i offentliga hearings. Utfrågningar som direktsänds på nätet så att både medlemmar och allmänheten kan ta del av dem.

Förtroenderådet och valberedningen har en historisk möjlighet att se till att Socialdemokraterna redan nu visar att vi går i takt med dagens informationsvana väljare. Låt oss hoppas att de tar den.

Tidigare inlägg: Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat..., En socialdemokratisk bitterfitta
Fler som bloggar om artikeln på DN Debatt: Johan Westerholm, Peter Johansson, Tord Oscarsson, Kulturbloggen, Peter Andersson, Martin Moberg, Kent Persson, Peter Soilander, Per Ankersjö, Rebellabloggen, Peter Högberg, Peter Högberg 2

Öppna kriskommissionen (ÖKK) startades av bloggare inom det progressiva nätverket NetRoots. På hemsidan finns ÖKK:s första rapport (om organisation) och kommissionens andra rapport (om idéutveckling). Inom snar framtid kommer ytterligare rapporter att publiceras.