IL MANIFESTO ROSSO-VERDE E MAGNIFICO (DEL II)

Idag är en historisk dag. Idag presenterade nämligen de Rödgröna för första gången sin regeringsplattform för en ny regering (OBS! när oppositionen presenterade sin vårmotion var också en historisk dag).

Jag håller med Göran Eriksson som i SvD skriver:
Nu ligger korten på bordet. Om de rödgröna vinner valet så kommer det här vara styrande för svensk politik de fyra närmaste åren. Nu ligger båda blockens program framför väljarna. Nu är det dags att börja jämföra och ta ställning.
Så ta en titt på nedanstående diagram. Åtta av tio vinner på en rödgrön politik.



Jämlikhet genomsyrar manifestet. Ett jämlikt och jämställt Sverige är ett framgångsrikt Sverige. Inriktningen i manifestet är nya jobb och växande företag, en välfärd av hög kvalitet för alla (och nu talar vi inte om ”välfärdens kärna” utan om ”välfärdens frukt” där även kultur ingår). Därtill tar de Rödgröna klimathotet på allvar och vill att Sverige ska bli världsledande i klimatomställningen.

Jag vill specifikt lyfta 13 punkter i manifestet:

  • Rätt till heltid, deltid en möjlighet
  • Minst 12 miljarder mer till välfärden
  • Förbättrad arbetslöshetsförsäkring – avgiften sänks till ca 80 kr, ersättningsnivån och taket höjs. Alla som tjänar upp till cirka 25 000 kronor i månaden 2012 får ut 80 procent av sin lön i a-kassa.
  • Mål att minst 80 procent ska få 80 procent av sin lön i arbetslöshetsersättning
  • Arbetsrätten stärks. Begränsa återkommande visstidsanställningar. Riv upp Lex Laval. Se över lagstiftningen kring bemanningsföretag.
  • Investeringar i bättre arbetsmiljö. Mer pengar till tillsyn, skyddsombud och forskning.
  • Barnomsorg på obekväm arbetstid.
  • Max 5 barn per personal i förskolan
  • Sänkt maxtaxa i förskolan
  • Minska barnfattigdomen – mål om 50 000 färre barnfamiljer som tvingas leva på socialbidrag 2015
  • Vårdval ersätts av Hälsoval
  • En kulturmiljard
  • En Jämlikhetskommission

Tidigare inlägg: IL MANIFESTO ROSSO-VERDE
Andra som skriver om de Rödgrönas regeringsplattform: Johan Ulvenlöv, Veronica Palm, Johan Westerholm, Peter Högberg, Martin Moberg, Jan Bohman, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund,

IL MANIFESTO ROSSO-VERDE E MAGNIFICO

IL MANIFESTO ROSSO-VERDE

Nu på morgonen kunde vi läsa i DN, SvD och på SR om de Rödgrönas manifest.
Precis som miljöministrarna i Tyskland, Frankrike och Storbritannien, vill de Rödgröna
minska utsläppen av koldioxid med 30 procent till 2030.

Vad som ytterligare framkommer i gammelmedia är att de Rödgröna, i sitt manifest, även satsar på jämställdhet. Kravet på företag, att redovisa en jämställdhetsplan varje år, kommer att återinföras om de Rödgröna vinner valet.

Fortsättning följer...

[UPPDATERING]
Det ryktas även om en stor kultursatsning.

Klassklyftorna syns i munnen (Del IV)

Jag välkomnar de Rödgrönas vallöfte - gratis tandvård till 24. I likhet med Lars Ohly vill jag dock gå längre - jag vill att ett tandläkarbesök inte skall vara dyrare än ett vanligt läkarbesök.

På samma tema: Dagens Arena
Tidigare inlägg: Klassklyftorna syns i munnen (Del III), Klassklyftorna syns i munnen, Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen

Ingvar Carlssons tal på jobbkongressen

Idag träffade jag underbara Ingvar Carlsson (S) utanför Radiohuset. Han skulle var med i Nordegren i P1. Jag fick en kram.

Därför kommer denna favorit i repris:

Högerns ekokammare slår till igen


På SvD:s startsida finns ovanstående rubrik, men när jag klickar på länken och kommer till själva debattartikeln möts jag av en annan rubrik. Två olika rubriker på samma debattartikel. Två olika associationer.

Vad är välfärdens kärna?

Det kan inte vara lätt för väljarna att få svar på vad som egentligen ingår i "välfärdens kärna". Det förhåller sig nämligen så att partierna, som ingår i den nuvarande regeringen, är oense om vad som är "välfärdens kärna".

Läs även Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Vad kostar välfärdens frukt?

Erogena zoner? Nej, dumsnut - särskilda ekonomiska zoner!

Regeringen Reinfeldt vill idag lansera ett nytt ord - nystartszoner. Istället för att sluka det nya ordet med hull och hår, varför inte använda den term som redan existerar - särskilda ekonomiska zoner (SEZ)? Det är i varje fall den korrekta termen för vad högerregeringen egentligen vill införa.

På samma tema skriver Johan Ulvenlöv , Röda Berget och Alliansfritt Sverige (och tidigare inlägg av Johan Westerholm och Helena Pettersson).

Jag kan inte hitta Moderaternas arbetslinje

På twitter lade Moderaterna ut ovanstående. När jag klickar på länken får jag upp följande:

Lästips

Foto: Lena Dahlström/Socialdemokraterna

Idag rekommenderar jag Per Wirténs ledare i Dagens Arena - Sahlin står för en modern radikalism.

24/7


24/7 is an abbreviation which stands for "24 hours a day, 7 days a week", usually referring to a business or service available at all times without interruption.

I valrörelsen ska vi jobba 24/7.
Vi ska jobba ända in i kaklet.

Orden ovan kommer inte enbart från Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, utan vi valarbetare uppmanas att göra detta av många inom partiet. Nu är inte Socialdemokraterna ensamma om att utfärda en "order" av detta slag. Jag håller det för troligt att de flesta politiska partier just nu "piskar" på sina valarbetare.

Jag blir arg och irriterad över partikamrater som åker till landet på helgerna eller, som i Thomas Bodströms fall, lämnar Sverige mitt i brinnande valrörelse (och betänk då att Bodström är ett av våra vallokomotiv). Ännu mer irriterad blir jag över partikamrater som gett upp, som säger att "det är kört". Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter.

När jag tar en paus från valrörelsen, får jag dåligt samvete, men vilken människa orkar jobba 24/7? När jag har jobbat 10-12 timmar på mitt vanliga jobb är jag helt slut. Jag orkar inte ställa mig i en valstuga efter jobbet eller dela ut flygblad (än mindre blogga). Jag kan inte ta tjänstledigt bara för att det är valrörelse.

Några av allianspartierna har anställt valarbetare. Det är smart. Jag hade gärnat tagit tjänstledigt från mitt jobb och tagit en projektanställning i mitt parti för att jobba i valrörelsens (mer än) heltid, men jag har inte sett skymten av sådana tjänster under fliken Lediga jobb.

Jag vill dock ge en eloge till de partikamrater (obetalda, betalda, gräsrötter, förtroendevalda et cetera) som just nu jobbar 24/7, partikamrater som kommer att jobba ända in i kaklet.

Löften, reformambitioner och rena rama falsarier

Löftesfyrverkeriet från partierna tar aldrig slut. Minst ett löfte skjuts iväg från alla partikanslier varje dag. Oftast betydligt fler. Löfteskarusellen är uppe i 200 bara denna vecka [...]
Stockholm City 2010-08-30, s. 4

På väg till jobbet bläddrar jag igenom Stockholm City och stannar till vid Veckans EKG.

I det här valet är det nämligen av yttersta vikt att läsa det finstilta i de politiska partiernas otaliga rapporter, pressmeddelanden och valmaterial. Det har blivit betydligt svårare för en osäker (och kanske även för en säker?) väljare att se skillnaden mellan ett vallöfte, en reformambition och ett falskt löfte (läs lögn).

Ett löfte eller en reformambition kan uppfattas som valfläsk. Det finns en misstänksamhet hos väljaren: Det här är för bra för att vara sant. Peo Wågström skriver om faran att ha en för bra politik. Ett exempel han tar upp är Stockholmsmoderaternas affischkampanj. Moderaterna har (för att uttrycka mig diplomatiskt) "spetsat till" Socialdemokraternas budskap.

När LO lanserade första delen i sin affischkampanj, tog det hus i helvete (vilket jag har skrivit om här, här och här). DN visade dock att LO:s arga kritik (nästan) var korrekt. Högern kunde inte skriva att LO ljuger i sin kampanj. Högerns kritik kom därför att handla om att statsråden var upp och ner, orakade och i en grådaskig färgskala. Vad tycker och tänker nu borgarna om fas två i LO:s kampanj?

Tillbaka till Stockholmsmoderaternas kampanj. Jag vill blott och bart fråga dem varför? Varför detta tilltag? Är det schysst mot väljarna?

Jenny Wrangborgs krönika blir serie

(Klicka på bilden, så blir den större)

Hannes Hopf har ritat en serie, inspirerad av en krönika som Jenny Wrangborg har skrivit. Läs hela serien på Wrangborgs blogg Tio meter över havet.

Jag har saknat dig 25:4

Vi vill skapa fler vägar till studier genom att ändra antagningsreglerna till högskolan. Arbetslivserfarenhet ska kunna tillgodoräknas och möjligheter att läsa in ämnen påkomvux finnas. Alla elever ska därför få sådan grundläggande behörighet till högskolan inom ramen för sin gymnasieexamen.

Ovanstående står att läsa i de Rödgrönas rapport Höjda studiemedel och bättre utbildning
för studenterna. Förslag ur den kommande rödgröna regeringsplattformen
. Jag kan bara tolka det som att de Rödgröna vill återinföra 25:4-regeln. Det gör mig så innerligt glad.

Jag kom själv in på min drömutbildning (arkeologi) medelst textprov. Åtta platser på arkeologen var vigda åt de som skrev de bästa textproven. Jag var en av dem som kom in på utbildningen. Med mina usla betyg från gymnasiet hade jag aldrig kommit in, men tack vare textprovet har jag nu en filosofie magisterexamen i arkeologi (väl godkänd bör tilläggas).

Om de Rödgröna vinner valet, kan min kollega komma in på 25:4-regeln och även hon kan få sin dröm uppfylld.

Dunderdumt blir supersmart

LO:s vice ordförande, Ulla Lindqvist, bredvid en av affischerna i kampanjen

Högersympatisörer gillar inte LO:s kampanj. Folkpartisten Yvonne Stein blev så upprörd att hon skrev en debattartikel som publicerades i SvD. På LO-bloggen står följande att läsa:
Hon tillför inget nytt till debatten utan det är samma kritik som funnits i två veckor som upprepas.

Därför är jag faktiskt förvånad över att SvD tar in texten och artikeln innehåller dessutom felaktigheter. LO är inget fackförbund utan en konfederation, eller låt oss säga paraplyorganisation, som har 14 fackförbund som medlemmar.

Sedan vinnlägger sig Yvonne inte ens om att stava LO-ordförandes förnamn rätt.
Marie Linder, LO:s kommunikationschef, skriver även en replik i SvD. Centerpartisten Per Ankersjö "avslöjar" då på sin blogg att Linder är socialdemokrat.

Jag kan förstå att Ankersjö & Co. går till attack mot LO:s kampanj (och personerna som ligger bakom själva kampanjen) och inte själva budskapet i kampanjen. DN har nämligen visat att LO:s angrepp mot regeringen Reinfeldts förda politik är "nästan korrekt". Essbeck skriver på sin blogg:

”Den hälsosamma ekonomisten” beskriver LOs kampanj som något ur någon av ”fredagen den 13:e” filmerna. Att få den starka nidbilden på en politisk kampanj från den politiska motståndaren är ett ganska gott betyg. De önskar gärna att skjuta kampanjen i sank utan att förmedla textraderna.

Läser man texten som är knutet till affischerna så får man både bild och text och context.

Men det kanske är för läskigt att läsa när man politiskt står långt ifrån Rödgröna, sossarna och LO.

Läs det finstilta i affischerna och leverera gärna ett svar.

Högersympatisörer som inte ens vet att LO är en paraplyorganisation och att det var fackföreningarna som skapade partiet Socialdemokraterna, borde gå kursen Fackets grunder. Kursen vänder sig egentligen till ungdomar som har fått sin första anställning och inte är så insatta i hur arbetslivet fungerar och vilka rättigheter de har som arbetstagare. Fackets grunder borde också en och annan borgare gå. Vänd er därför till LO-distriktet på er hemort - de kan säkert specialsy en kurs åt er.

Jag ser nu fram emot att LO:s kampanj går in i fas två. Dunderdumt blir nämligen supersmart när LO:s medlemmar får komma till tals.

På samma temat: Röda Berget
Rekommenderad läsning: Farligt spel att hindra politiska spel på jobbet

Tokmoderaten recenserar Ett land av friherrinnor

När jag var i Almedalen på Politikerbloggen, fick jag en bok. När jag sedermera befann mig på landet, började jag läsa boken, men efter några sidor var jag tvungen att lägga ifrån mig den. Jag kunde inte fortsätta läsa Maud Olofssons dravel utan att få kväljningar. Dock hade jag lovat en centerpartist att recension skulle komma på bloggen HBT-sossen. Vad göra? Peter Högberg inspirerade mig. Han upplät sin blogg åt "fienden" och då jag håller ett löfte, frågade även jag Tokmoderaten om inte han kunde tänka sig recensera en bok på denna blogg. Nedan följer således Tokmoderatens recension.

Efter att ha gett mig på NetRoots egen bok på en NetRoots-blogg, Peter Högbergs närmare bestämt, så är det dags för en uppföljning. Den här gången recenserar jag Maud Olofssons bok "Ett land av friherrinor" både här på min egen blogg som på NetRoots-bloggen HBT-sossen.

Det var Alexandra Einerstam, motorn bakom HBT-sossen som gav mig Mauds bok. Det var ju snällt och generöst av Alexandra, men som den lömska socialdemokrat hon är så hade hon självfallet en diabolisk baktanke liggande latent i den där generositeten. Utan att vara speciellt konspiratoriskt lagd så tror jag nog att Alexandra önskade att jag skulle såga Maud med motorsåg, men det finns ju en annan historia i bakgrunden som påverkar mitt skrivande om just denna Maud Olofsson, landets vice statsminister.

Jag var elak mot Maud i ett tidigare inlägg. Det var ett inlägg där jag på sedvanligt manér ironiserade om politiken och denna gång om Maud. Maud hade ju sett problemen med ett minskande ozon-skikt långt innan vetenskapen såg samma problem, iallafall om man skulle tro på allt som skrevs och sades just där och just då. Jag var elak, det medges, och jag fick höra från partiets avdelning för nya medier att jag var för elak och att jag borde akta mig för att vara ännu lite mer elak mot Maud. Eftersom jag är ett lydigt instrument för partiet, precis som jag alltid har varit så tar jag de "goda råden" till mig när jag nu recenserar Maud Olofssons bok...

Jag börjar, inspirerad av Thomas Bodströms recension av en TV-utfrågning av Mona Sahlin som han inte såg, med mitt recenserande av en bok som jag inte läst.

"Ännu en gång har Maud Olofsson visat att hon är bäst när det gäller att skriva böcker. Det är såna egenskaper som behövs hos en vice statsminister, inte en som ändrar i manus så fort det börjar blåsa lite."

Nu kan HBT-sossen avslöja att hyllningen kom - trots att Tokmoderaten inte läst boken "Ett land av friherrinor".

"- Jag fick positiva reaktioner från personer som jag litar på och som inte alltid säger positiva saker. Därför tyckte jag att jag kunde skriva så ändå. Jag litade på de reaktionerna" berättar jag samtidigt som jag är stolt över att ha klarat av att recenserande utan att engagera mig mer än nödvändigt.

Så varsågoda, det här är min gedigna analys av Maud Olofssons bok, en bok som jag inte läst men som jag har hört många tala gott om. I den cyklopiska politiken räcker det med att lita på rätt folk för att bilda sig en uppfattning om något man aldrig sett eller har läst. Jag ber att få återkomma med en utförligare recension, som grundar sig på mitt eget läsande och egna åsikter och inte hörsägen, efter valet den 19 september...

[Avslöjande] Miljonärer röstar på Moderaterna

Politikerkollen:

En opinionsundersökning som miljonärstidningen Connoiseur har gjort bland sina läsare visar att de rödgröna får nobben av dem med de högsta inkomsterna.

Så många som åtta av tio miljonärer, 77,8 procent, kommer att lägga sin röst på Moderaterna. Bara 0,3 procent tänker rösta på Vänsterpartiet. Nästan hälften av miljonärerna skulle dessutom kunna tänka sig att taktikrösta för att få den regering de vill ha, och då i så fall framförallt på Kristdemokraterna.

Undersökningen visar dessutom att miljonärerna tror på en seger för Alliansen den 19 september. 94 procent spår att Fredrik Reinfeldt och hans allianskollegor får regera vidare.

Connoiseur har också frågat vilken statsminister som är miljonärernas favorit.

På första plats hamnade Fredrik Reinfeldt och på andra plats hans utrikesminister, Carl Bildt. Därefter följer tre socialdemokrater. På tredje plats kommer Tage Erlander och på delad fjärdeplats Olof Palme och Göran Persson.

Läsarundersökningen genomfördes under vecka 33 och 1560 läsare deltog. Tidningen Connoisseur distribueras till personer som har minst 1,2 miljoner i årsinkomst eller en nettoförmögenhet om minst 5 miljoner kronor.

Va?! Stämmer det här verkligen? Röstar verkligen miljonärer på Moderaterna?

Relaterat: Expressen

Blått blir rött (och rött blir mörkrött)

Igår jobbade jag åter i bevakningsbranschen som skyddsvakt. Jag har ingen statistik för mitt påstående, men jag har fått för mig att väktare, ordningsvakter, skyddsvakter, militärer och poliser i större utsträckning röstar på Moderaterna (än vad till exempel undersköterskor, brevbärare och städare gör). Jag vill veta varför.

Hur som haver tänker många av mina kollegor rösta på Moderaterna. Jag bad dem därför göra några av de valtester som finns på SVT/SR, Aftonbladet, Expressen, SvD och DN. Det bidde inte riktigt som de hade tänkt sig.

X gjorde fyra valtester och inte i ett endaste test blev hon moderat. Snarare visade testerna att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna stod henne närmast. Y blev Socialdemokrat, men han tänker minsann rösta på Moderaterna i varje fall.

I den valkompass som SVT/SR tillhandahåller blev jag vänsterpartist (se ovan). Den kandidat som jag står närmast är Lars Ohly. Som god tvåa kom Kajsa Borgnäs (som är Sosse). Jag har gjort de flesta tester och blir alltid rödgrön (i de flesta fall blir jag Vänsterpartist).

Valtesterna ger i de bästa fall en fingervisning och jag menar inte med detta inlägg att man måste rösta på det parti som valtesterna kommer fram till, men ändock är det intressant att mina kollegor blir rödgröna även om de anser sig vara moderater.

Även om de flesta tester visar att jag står närmare Vänsterpartiet (och Feministiskt Initiativ) kommer jag ändock att rösta på Socialdemokraterna 19 september.

Tage Erlander vs. Fredrik Reinfeldt

Förra året, när Fredrik Reinfeldt invigningstalade på Moderaternas partistämma i Västerås, hyllade han den förre socialdemokratiska stasministern Tage Erlander. Då var det många socialdemokrater som satte kaffet i vrångstrupen (till exempel Morgon Johansson och Eva-Lena Jansson).

Reinfeldt bygger vidare på sin breda S-politik, skev den borgerliga tidningen DN om invigningstalet, men redan 2007 skriver Maria Abrahamsson i SvD att Fredrik Reinfeldt påminner mer om Tage Erlander. Går verkligen Fredrik Reinfeldt i Tage Erlanders fotspår?

Igår lanserade Arbetarrörelsens Tankesmedja en nya rapport - Tage Erlander & välfärden. Rapportens författare, Ann-Marie Lindgren, går igenom område efter område (välfärdspolitik, skattepolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik...) och svaret är entydigt - Reinfeldt går inte i Tage Erlanders fotspår. Reinfeldt blir aldrig en ny Erlander.

Fler som skriver om Tankesmedjans rapport: Johan Westerholm, Annika Högberg, Kommunalarbetaren,
Boråstidningen, Martin Moberg, PeO Wågström


En riktig valvinnare i Stockholm

Igår var det dags att fylla på acess-kortet igen. Eftersom jag inte har ett öre på kontot, fick min fru punga ut 690 kronor.

De Rödgröna i Stockholm vill införa enhetstaxan och sänka priset på SL-kortet. En riktig valvinnare kan jag tycka vid första anblicken, tills jag läser det finstilta. De Rödgröna föreslår en sänkning av SL-kortet till 650 kronor. 40 kronor räcker inte ens till ett originalmål på Max. En riktig valvinnare vore att sänka priset rejält. Varför inte till 500 kronor? I den bästa av världar skulle kollektivtrafiken vara gratis.

Foto: magnusl

Äntligen!

Fram tills nu har inget parti talat om klimatfrågor i den här valrörelsen. Idag presenterade dock de Rödgröna fyra klimatreformer. Läs mer här.

Äntligen!

Foto: Climate Change Affect Us All

Dagens citat

Vi kommer inte att bekämpa ungdomsarbetslösheten med vare sig djurhealing eller Star Trek-metaforer. Se det som ett vallöfte från en ny rödgrön regering.
Sven-Erik Österberg, arbetsmarknadspolitisk talesperson (S)

Högerns ekokammare borgar för borgerlig valseger

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att
argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

Ovanstående står att läsa i rapporten Makten över debatten
Rapport om partiernas opinionsbildande resurser
(utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja). Om Moderaternas hemliga bidragsgivare har jag skrivit om tidigare (se nedan). Hemliga bidrag, ja, men det finns mer som bidrar till en borgerlig valseger i höst, nämligen det stöd som de borgerliga tidningarna ger regeringen Reinfeldt. Att borgerliga tidningar agerar annonstavla åt högerregeringen har jag skrivit om många gånger (till exempel här). Just därför är Sven Elanders avslöjande, om de borgerliga tidningarns miljardstöd åt regeringen, viktigt i detta sammanhang. Elander skriver bland annat (och hans inlägg bör läsas i sin helhet):

Borgerliga ledarsidor har under denna mandatperiod givit regeringspartierna positiv PR till ett värde av över 3 miljarder kronor, enligt en uppskattning av mig. Stödet ges i form av positiv PR på borgerliga ledarsidor, och värdet uppskattas till över 800 miljoner kronor om året (inkl arbetskraft och motsvarande annonsvärde). Stödet överstiger vida det stöd som LO ger till socialdemokraterna. [...] Varje morgon slår jag upp DN och kollar in huvudledaren. Kanske borde jag sluta med det. Det känns ungefär som att ha Per Schlingmann vid frukostbordet. Han sitter mellan kaffekoppen och yoghurtskålen och berättar för mig om regeringens fantastiska prestationer under en svår tid.

Läs även Johan Ulvenlövs två inlägg Högerns Ekokammare - komplettering med länkar och Ekokammaren ger högern PR för 3 miljarder.

Om hemliga bidrag: Att sila mygg och svälja kameler, Moderaternas hemlighetsmakeri, Hemlighetsmakeri, Varför detta hemlighetsmakeri?
Om högerns ekokammare:
Högerns ekokammare, Aravosis och Einerstam tycker till

Att äta kakan och ha den kvar

Efter valet 2006, satte någon upp ovanstående konstverk i Högdalens centrum

Ödesvalet 19 september handlar om fortsatta skattesänkningar eller värnandet av välfärden. Även om regeringen Reinfeldt hävdar att det inte finns någon motsättning mellan dessa två, är det de facto en omöjlighet att äta kakan och ha den kvar. När jag var på Socialdemokraternas valupptakt i fredags, sa Mona Sahlin:

Den borgerliga regeringen har redan sänkt skatten med nästan 100 miljarder kronor. Nu har borgerligheten presenterat nya skattesänkningar i samma storleksordning. Det skulle innebära ett kraftfullt angrepp på välfärdslandet
Sverige.

Moderaterna talar om välfärdens "kärna", men Lena Andersson har förtjänstfullt slagit hål på begreppet i sin krönika Kärna eller frukt. Moderaterna är och förblir ett skattesänkarparti.

Även Kristina Persdotter, utredare på TCO, har ställt frågan: Vad är välfärdens kärna utan välfärdens frukt? Längre ner i sitt inlägg besvarar hon sin egen fråga:

En kärna är inte mycket utan sin frukt och en frukt som fått sin kärna avlägsnad
ruttnar. Välfärdens alla delar tillsammans utgör det välfärdssamhälle som jag
vill leva i och betala för.

Jag rekommenderar till syvende och sist rapporten Välfärd eller stora skattesänkningar?

Peter Johansson och Martin Moberg är inne på liknande tankegångar som Persdotter.

Vård efter behov, inte efter plånbok

Vårdcentraler i kommuner och stadsdelar där den rikaste fjärdedelen av Stockholms invånare bor, har under den gångna mandatperioden fått ett resurstillskott på 265 miljoner kronor eller 7,7 procent. Resten av stockholmarna är förlorare och största förlorarna är medelklassen. Mottagningar i medelklassområden har förlorat 206 miljoner kronor vilket motsvarar 6 procent av intäkterna. Resurser har alltså omfördelats från områden med medelinkomsttagare till områden med höginkomsttagare.
Ovanstående skriver Ilija Batljan på SvD Brännpunkt idag. Varma anhängare av vårdvalet menar att sjukvården blivit mer "tillgänglig". Det stämmer inte. Vårdvalet har inneburit en försämring av den ekonomiska tillgängligheten i delar av Stockholm, där hälsoklyftorna redan är stora.

Vad finns det då för alternativ till vårdvalet? I februari i år presenterade de Rödgröna sitt hälsoval. Det är ett alternativ med en nytt ersättningssystem, där vårdcentralerna får pengar efter sina behov. Hälsoval Stockholm i sju punkter:

1) Hälsoval Stockholm fördelar den ekonomiska ersättningen med hänsyn tagen till vårdtyngd och socioekonomi, genom ACG och CNI. De som har störst behov av vård ska få mer resurser än de som är relativt friska.
2) Mottagningarna ges tid och resurser för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Genom att göra en betydligt större del av ersättningen baserad på antal listade patienter, vårdtyngd och socio­ekonomi, får verksamheterna råd att arbeta hälsopedagogiskt med till exempel rökavvänjning, viktminskning och uppsökande verksamhet. På sikt leder det till färre sjuka och bättre folkhälsa.
3) Hela vårdteamet ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande och kunna ge ett starkare stöd vid psykisk ohälsa och livskriser. Distriktsköterskans roll stärks och hon åläggs ett särskilt folkhälso­ansvar. Hälsofrämjande insatser riktas särskilt till områden med stora hälso­behov. Fler hälsokommunikatörer sätts in.
4) Vi inför verklig valfrihet och patientmakt genom ett brett vårdutbud med olika inriktning och kompetenser. Hälsoval Stockholm innebär en tillit till vårdpersonalen att själva organisera sitt arbete och bedöma vilken vårdkompetens som ska möta den enskilda patienten. Patientens val kan påverka vårdteamets sammansättning. Hälsoval Stockholm ersätter till exempel besök hos kiropraktor, naprapat, och psykoterapeut. Kvalitet ska premieras före korta besök.
5) Fördelarna med att genom auktorisation undvika konkurrensupphandlingar tas tillvara, men kvalitetskraven på vårdgivarna skärps. Landstingets egen närsjukvård ges rätt att starta nyetableringar. Vårdenheter i landstingets egen regi ges också möjlighet att övergå i intraprenader.
6) Vården ska finnas där behoven finns. Fri etablering i den form den har i dag avskaffas.
7) Hälsoval Stockholm innebär ett bredare utbud i närsjukvården där fler specialister görs tillgängliga. För att öka möjligheterna till snabb vård utan tidsbokning öppnas också nya akuter vid ett antal närsjukhus, där bland annat barn­läkarkompetens ska finnas.


Peter Andersson har också bloggat om artikeln.

Igår valstuga, idag affischering och valupptakt

Igår öppnade Socialdemokraterna i Farsta sin valstuga. Idag, klockan 10:00, ska vi ut och affischera. Efter lunch bär det iväg till Långholmen för valupptakt. Valtemperaturen stiger!

[UNDER STRECKET]


De Rödgröna har presenterat sina valaffischer och en överenskommelse om vården.

Det finns andra bloggare, som är mer produktiva än jag (nu när jag ägnar mig åt klassiskt valarbete). De finner du på NetRoots.

En biståndspolitik värd namnet

Jag har ju (nästintill) lovat att inte gnälla på Moderaterna och deras politik, utan endast skriva om vad vi vill göra nu när det är valrörelse. Men, hallå? Nu talar vi om vår biståndsminister som i princip vill avskaffa såväl bistånd som sin ministerpost.

Nu har jag gnällt färdigt och här kommer vad vi inom det rödgröna samarbetet vill göra:

• Prioritera fattigdomsbekämpning.
• Prioritera arbetet med att uppfylla millenniemålen.
• Avsätta minst en procent av BNI till bistånd.
• Utvärdera hela biståndsramen, inklusive avräkningar, för att se hur dessa medels användning svarar upp mot målsättningarna som gäller för Sveriges utvecklingssamarbete.
• Ha en målsättning om att avräkningarna ska minska och att verka för att DAC:s regelverk tydliggörs.
• Klimatsäkra biståndet och för att stärka finansieringen av klimatåtgärder i fattiga länder vill vi anslå 250 miljoner kronor 2012.
• Fortsätta utveckla en sammanhållen politik för hållbar global utveckling och verka för att också EU går i denna riktning.
• Utarbeta en strategi för det multilaterala biståndet som står i samklang med våra mål för övrigt bistånd. Genusperspektivet ska ges speciell vikt.
• Öka andelen av biståndet till SRHR med en inriktning mot 10 procent.
• Arbeta för att EU-biståndet i högre utsträckning fokuseras på fattigdomsbekämpning.
• Prioritera arbetet som görs av olika aktörer i utvecklingssamarbetet som det civila samhällets organisationer.
• Öka SADEV:s kapacitet för granskning av biståndets resultat och effektivitet.

Läs hela biståndsöverenskommelsen här.

Teflonhögern

Inlägget har fått namnet Teflonhögern, eftersom jag inspirerats av Anna Hellgrens ledare med samma titel. Alliansens valmanifest är försenat, men inte skriver högerns ekokammare om detta. Jag vill veta varför det är försenat. Vilka frågor leder till mest huvudbry för the mighty one - Fredrik Reinfeldt?

-Vi är faktiskt tre partier som vill göra förändringar i LAS. Ni Moderater är faktiskt bromsklossar, säger C, FP och KD till Reinfeldt. Reinfeldt suckar och försöker förklara att Moderaterna endast retoriskt har blivit kollektivavtalskramare och LAS-anhängare. Som den storebror han är, försöker han lugna sina småsyskon, men han är irriterad och har huvudvärk. Hans tankar går till Göran Persson.
-
Vad är det ni inte förstår?! Klart som korvspad att vi moderater har blivit LAS-anhängare. Man vinner inga val i Sverige om man inte låter som en Sosse.
-
Jag vill ha burkaförbud!, säger Jan Björklund.
-
Janne, vad håller du på med? Vi har ju kommit överens om att FP är det parti som ska göra utspel som lockar till sig SD-sympatisörer. Det är bara utspel, inget vi vill göra konkret, säger vice statsminister Maud Olofsson.
-
Vårdnadsbidraget ska bli obligatoriskt och de som tar ut det ska få 6000 kronor. Det är ett vallöfte som jag inte viker en tum från, muttrar Göran Hägglund. Maud Olofsson hinner före Reinfeldt och väser till Hägglund:
-
Om du visste hur mycket vi i Centern har fått gett upp på grund av Alliansen Göran! Ingen jävel vill ha ditt vårdnadsbidrag. Du ska vara tacksam för att ditt parti över huvud taget får vara med!

Jag vill just nu befinna mig på Harpsund. Jag vill vara den där flugan på väggen. Snälla Reinfeldt, kan inte jag få komma? Jag lovar att inte blogga om era interna stridigheter (jag läcker bara lite till de andra elefanterna inom NetRoots).

Läs även Aftonbladets artikel Här möts de i hemlighet.

Att höja kvaliteten i välfärden kostar pengar. Att låta bli kostar mer



Årets val är ett ödesval. Det svenska folket står inför ett vägval. Jag vill att vi väljer den väg som som leder till ett jämlikare Sverige. Jag vill att vi väljer den väg som leder till fler jobb, en väg som leder till minskade klyftor i samhället och den väg som tar klimatfrågan på allvar.

Idag skriver Mona Sahlin på SvD Brännpunkt att Socialdemokraternas mål är att utveckla välfärden. Det kommer att kosta pengar, men att låta bli kan kosta mer.

Martin Moberg
, Peter Högberg, Berit Högman, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Robert Noord skriver också om Sahlins debattartikel.

HBT-sossen tipsar

I ett kort inlägg igår skrev jag att den gångna veckan har varit helt hysterisk. Jag har knappt hunnit blogga och därför kommer dagens första inlägg att tipsa om läsvärda inlägg, som andra skribenter publicerat. Det finns några bloggare inom NetRoots, som denna vecka har varit flitiga som bin: Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Peter Högberg och Martin Moberg.

Det är hos Andersson jag hittar följande nyhet: att en av högerns tankesmedjor, Timbro, ger ut motsatsen till Jämlikhetsanden, nämligen Jämlikhetsbluffen. Som små tjuriga femåringar, vill inte högern acceptera att jämlikhet är bra och försöker göra sitt bästa för att bevisa motsatsen.

Ekonomiska klyftor - har de någon betydelse? Har regeringen Reinfeldts politik verkligen något stöd i forskningen? Läs rapporten Borgs Dogmer, för att få svaren.

Igår träffade jag Rosemari Södergren på Svenskt Näringslivs entreprenörsmöte. Vi var nog ett 30-tal bloggare som var inbjudna och bland de bloggare som är med i nätverket NetRoots såg jag även Claes Krantz, Thomas Hartman och Anna Vikström. Södergren har skrivit en briljant artikel på Newsmill. Läs den!

Unga S-kvinnor Rebella har också skrivit en artikel på Newsmill.

De Rödgröna
vill göra 2010 till ett barnkulturår.

Maud Olofsson snurrade in sig rejält i partiledarutfrågningen i P1. Martin Moberg och Johan Westerholm har skrivit om detta.

Den borgerliga majoriteten i Stockholm ber om carte blanche. Läs mer om detta på bloggen Storstad.

Jag vill avsluta med att rekommendera en nyskriven snabbanalys, där Anne-Marie Lindgren granskar effekterna av regeringen Reinfeldts försämringar i sjukförsäkringen. Lindgren hänvisar till en färsk rapport från Arbetsförmedlingen, som slår hål på hela myten om att långtidssjukskrivningar bara är en fråga om för generösa ersättningar.

Helt hysteriskt

När serien Absolutely Fabulous började sändas i svensk television, fick den namnet Helt hysteriskt. Den här veckan har varit helt hysterisk och jag känner mig lite som Eddy Monsoon... och det här är bara början (det är nämligen valrörelse).

Jag hinner inte blogga. I morgon ska jag skriva ett "veckobrev", där jag försöker sammanfatta allt som jag inte har hunnit blogga om. Nu befinner jag mig dock i Grottan (ett av Socialdemokraternas valcentra), där det pågår en febril aktivitet. Strax är det styrelsemöte med Hbt-socialdemokrater i Stockholm.

[Gästbloggare] Giovanni Palusa

Ska man verkligen förlita sig på konsumenten?

I morgonsoffan på SVT idag (onsdag) visade en ekonom upp hur den svenska skattepolitiken påverkat staten under den borgerliga regeringen. Man såg att skattesänkningarna inte påverkat intäkterna till staten betydligt mycket eftersom konsumtionen också hade ökat i samband med detta. Dessvärre har den borgerliga regeringen målat in sig i ett hörn där man förlitar sig på att konsumenterna ska konsumera för att via momsen inbringa skattepengar.

Tidigare hade man stora intäkter till staten från SJ, Vin & Sprit, Carnegie och andra statliga bolag som sålts ut. Försäljningen av bolagen har inbringat miljardbelopp till staten, vilket har gjort att man kunnat sänka skatten för många. Men vad händer när pengarna är slut? Inte nog med att pengarna är slut sen, man har även kapat bort inkomsten. Så det fyller inte på, det sinar bara. Hur ska man då finansiera skattesänkningarna som redan är genomförda?

Istället har Moderaterna på bara fyra år ändrat om svensk skattepolitik till samma modell som USA har. Att när statsfinanserna börjar gå dåligt, har man som enda val att gå ut från staten och be människor att konsumera mer. Ju mer vi konsumerar – ju bättre för staten och välfärden. Är det verkligen statens uppgift – att be människor konsumera mer?

Samtidigt i detta miljömedvetna land ber alla om att vi ska konsumera mindre. Så antingen får vi välja att rädda planeten eller välja att mitt sjukhus ska få pengar. Är inte det ganska fräckt?

Till valet nu anser Fredrik Reinfeldt att det finns finansiellt utrymme för att sänka skatten med 20 miljarder, samtidigt anses det från högerhåll att om man skulle vilja använda de här pengarna för att satsa på människor istället, då heter det istället att man vill ge svenska folket en skattechock.

Kanske behöver högern en matematiklektion även inför det här valet?

Sist gick inte matten ihop med skattesänkningarna man lovade. Så man sålde ut för tillfälliga lösningar och sen lånade man till resten. Nu kan man inte hålla reda på om 20 miljarder plus används till välfärden så är det en skattehöjning, medan om man använder samma peng för att sänka skatten, då ger man det till svenska folket.

Med den här matematiken i 4 år till lär vi nog få shoppa på som aldrig förr, för statens pengapung läcker som ett såll.

Giovanni Palusa

Hbt-socialdemokrater och SSU Fiero