Socialdemokraterna vill öppna Säpos hemliga Stasiarkiv

Workers shown in this 1998 photo reconstituting the Stasi archives which were torn up and put into 17,000 bags. ©BOSSU REGIS/CORBIS SYGMA

I morse hörde jag SR rapportera att Socialdemokraterna vill öppna Säpos hemliga Stasiarkiv. Justitieminister Beatrice Ask är tveksam till att öppna arkiven och säger till SR:

För människor som varit misstänka för något, men där man lagt ner förundersökningarna, är det känsligt att få ut uppgifterna. Det andra skälet mot att öppna arkiven fullständigt är att det kan skada möjligheterna för säkerhetspolisen att arbeta. Det är känsligt och hittills har man gjort bedömningen att det är material som har hög sekretess.

Ja, men sätt upp några kriterier för bövelen! Tillsätt ett redaktionsutskott (ja, kalla det vad du vill) som går efter dessa kriterier och därefter bedömer vad som fortfarande bör vara hemligstämplat.

Att det nu är regeringen som tvekar och inte S, förvånar mig en smula. Läser man Ruben Agnarssons artikel Varför skyddar regeringen svenska Stasi-agenter? borde det vara S som vägrar öppna detta arkiv. Läs artikeln så förstår du varför.

Socialdemokraterna vill bli Sveriges mest öppna, moderna, lyhörda, progressiva och nyfikna parti. Att S nu vill öppna arkiven ser jag som ett bevis på den nya öppenhet som skall råda i partiet.

Läs även Johan Westerholms inlägg Ett gammalt sår som nu kan läka.

[Uppdaterat]

Nu har även Martin Moberg bloggat om detta.

Högern - Kulturens kreationister*

Två viktiga kulturreformer, som den socialdemokratiska regeringen genomförde innan maktskiftet 2006, var sänkningen av bokmomsen till sex procent och fri entré till de statliga museerna. Regeringen Reinfeldt rev upp Socialdemokraternas fri entré-reform, vilket innebar att museerna i genomsnitt förlorade var tredje besökare.

Den största kulturpolitiska reformen är trots allt skattesänkningen för vanliga
medborgare. En tusenlapp mer i månaden i börsen innebär att man har mer över att
lägga på kultur, har kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth sagt. Mein Gott!

I mitt inlägg Hej budget! skriver jag:

[...] kulturen får en ganska framträdande roll i Socialdemokraternas skuggbudget. Nej, det blev kanske inte det kulturlyft som jag hoppades på, men den rödgröna oppositionen satsar på kultur i sina budgetmotioner och det gör inte den borgerliga regeringen. I den socialdemokratiska budgeten heter det lilla kulturlyftet Kultur för kreativitet och utveckling (s. 121). Jämför gärna detta lilla kulturlyft med regeringens kulturposter och plötsligt är det inte så litet längre, men jag jämför tyvärr med Norges satsningar. Jag kan framför allt inte förstå varför regeringen Reinfeldt inte plankar Norges Kulturløftet rakt av och varför inte mitt parti gör det i sin skuggbudget.

I Norge blev kulturpolitiken en valfråga. Varken S, MP eller V lyckades med den bedriften i valrörelsen 2010. När jag i dagens SvD läser att den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus i sin budget för staden 2012, drar in minst fem miljoner kronor på nya museiavgifter, blir jag förbannad med inte förvånad. Den här bilden säger mer än tusen ord. Högerns syn på kultur skiljer sig radikalt från min. För mig är kultur något större än ett bihang till skatte- och jobbpolitiken.Vi Socialdemokrater ska göra kulturen, inte bara till en valfråga, utan till en fråga som finns i politikens centrum. Den ska vara högt upp på den politiska agendan.

* Titeln har jag lånat från Claes Wallins excellenta inpass.

Inte skitjobb, men väl skitvillkor

Vem ska göra jobbet på Konsum när alla har förstått att man inte borde arbeta där? Vem sköter gamla pappa när jobbet föraktats bort? När klasspyramiden flyttat geografi och alla etniska svenskar och sedan alla vita västerlänningar endast förmodas använda sin kropp på rullband och i poweryoga? När alla anses ha gjort klassresan och blickar tillbaka. Vilka ska då hålla upp grundpelarna?

Lisa Gålmark

Just nu lovordas Cecilia Verdinellis artikel Visst finns det skitjobb på facebook (klicka på bilden till vänster för exempel).

Även jag finner Verdinellis artikel läsvärd och viktig, men eftersom jag har, vad Verdinelli kallar ett "skitjobb", har jag förstås bloggat om min arbetssituation och så kallade skitjobb många gånger: Ett vanligt kneg, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?, Väktare OCH människa (utdrag från en chattdiskussion), Anställningsnummer 2997, Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti och Ett A- och ett B-lag (för att endast ge några exempel).

Verdinelli skriver bland annat:

Skitjobben finns. Jag tvekar inte att kalla dem skitjobb. Det är jobb som effektivt binder upp dig med oavlönade restider mellan kunder (”egen bil är ett krav!”) och upphackade scheman. Det är jobb där arbetsgivaren kontrollerar dig bara för att de kan. Min egen erfarenhet är entydig: ju mindre kvalificerade och mindre lönande tjänster jag sökt, desto mer kontrollerad har jag blivit.

Nej, jag tänker inte kalla dessa jobb för skitjobb eller drittjobb (som de heter på norska). Vad det handlar om är skitvillkor.

I valrörelsen 2010 talade alla partier om jobb, jobb, jobb... men få talade om "det goda arbetet". Är det något vi socialdemokrater också måste prata om är det goda arbetet och i förlängningen det goda samhället. Nu kommer en rad frågor (som ni gärna får kommentera och/eller besvara):

När jag ser SVT:s dokumentärfilm Säljsekten, undrar jag om det är den framtida (ja, i vissa fall är den, som filmen visar och även Verdinelli skriver, redan här) arbetsmarknad som väntar oss? Har den svenska (och i förlängningen den nordiska) arbetsmarknaden varit undantaget från regeln? Har vi, tack vare den svenska modellen (och starka lagar och fackföreningar för arbetstagaren), varit förskonade från det vi ser i andra länder? Håller Sverige, i och med den moderatstyrda regeringens politik, på att anpassa sig? Är det en utveckling som vi vill ha i Sverige? Är det en oundviklig utveckling?

Det goda samhället. Det goda arbetet. Kanske är det bara nostalgi från min sida, eller så är det något som vi socialdemokrater måste föra upp på den politiska agendan.

[UPPDATERING]

Fredrik Jansson uppmärksammar mig på denna i NSD: Från det starka samhället till det goda, men (som Jansson också skriver) det var inte Labour som myntade begreppet.

Vilka grupper av papperslösa ska få vård?

Igår såg jag ovanstående inslag. Jag blev först glad när jag insåg att alliansregeringen äntligen har lyckats enats om att ge papperslösa vård, men sedan hakade jag upp mig på vad som egentligen sades: Vissa grupper av papperslösa flyktingar ska kunna få vård och barnen ska ha rätt till skolgång.

Vissa grupper? Är de de grupper av papperslösa som städar lägenheter på Östermalm? Är det de grupper som klipper rosenbuskar i Danderyd? Är det de grupper av papperslösa som bygger garage till husen på Ekerö? Är det dessa grupper som skall kunna få vård?

Regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet är överens om migrationspolitiken. Idag, torsdag, presenteras överenskommelsen närmare på en presskonferens. Då kommer vi kanske få reda på vilka "grupper" av papperslösa som ska få vård av den generösa regeringen.

Expressen

Ny serie i P1: Riksdagen 100 dagar – politiken bakom kulisserna

Amanda Glans och Erik Hedtjärn. Foto: Björn Dalin

Den riksdag som valdes i september är unik. En koalitionsregering styr utan majoritet i en riksdag med åtta partier. Denna politiska situation skildras i P1:s nya serie Riksdagen 100 dagar.

Serien sänds med fyra program på söndagar kl. 13.00 med start imorgon söndag 9 januari.

I serien följs arbetet i den unikt komplicerade politiska situationen där en koalitionsregering ska få igenom sina förslag utan att ha riksdagsmajoriteten bakom sig - och med ett extremt parti som ingen annan vill förhandla med.

– Det har varit häftigt att vara så tätt bakom det som sedan blivit de största rubrikerna den här hösten, säger en av seriens reportrar Amanda Glans.

Amanda Glans och Erik Hedtjärn har följt arbetet i riksdagen genom ledamöter från alla åtta partier. Med tiden har några utkristalliserat sig som huvudpersoner och de kommer lyssnarna att komma mer in på livet.

En av dem är socialdemokraten Håkan Juholt, oppositionens tyngste försvarspolitiker, som ska hantera det första verkliga testet av både oppositionens och regeringens strategi mot Sverigedemokraterna – framtiden för den svenska styrkan i Afghanistan (0ch som själv släpper en bomb i sitt parti medan reportrarna följer honom).

Producent är Lars Truedson.

[Under strecket]

Mer om politik i P1: 30 januari startar en dokumentärserie i fem delar om det politiska spelet kring lokalvalet i Fagersta. Söndagar 15.03.

Idag, klockan 12:55 lyssnar jag på Marika Lindgren Åsbrink i Ekots lördagsintervju.

God jul och gott nytt år Catharina Elmsäter-Svärd!

God jul och gott nytt år infrastrukturministern. Jag läser i Expressen att du, som är en av de ansvariga för tågkaoset, ratar tåget i julhelgen. Jag hade tyvärr inte den möjligheten. I går skulle jag nämligen ta 07:45-tåget till Sala.

Det började med att tåget var försenat, för att därefter ställas in. Ersättningsbussar skulle finnas vid gate nio på Cityterminalen. På Cityterminalen ringlade sig kön lång. Inga bussar stod vid gaten. Ingen kom och informerade oss. 1 1/2 timme senare, dök två bussar upp. Busschaufförerna visste ingenting. Efter mycket om och men, så visade det sig att en buss skulle gå direkt till Falun och en buss skulle stanna på mellanliggande stationer. Två timmar och tjugo minuter efter ordinarie ankomsttid var jag och min hustru framme i Sala. Trötta, hungriga och kissnödiga.

Det var många tåg som blev inställda igår. Det var många tåg som var grymt försenade. I kön till ersättningsbussarna hörde jag människor som hånade dig och dina "goda" råd.

De rödgröna ville genomföra en historisk satsning på järnvägsnätet. Du och din regering ignorerar det faktum att det finns ett skriande behov av en järnvägssatsning. Ni tågresenärer, som i julhelgen kommer att fastna på vägen till målet – när ni står där och fryser, när ni är hungriga och förbannade – tänk då på att den här regeringen, med infrastrukturministern i spetsen, skiter i er. Ni kommer att få höra infrastrukturministern upprepa sina råd till er minst två jular till.

Om tre år kommer nämligen tågkaoset att bestå i och med regeringens ovilja. Elmsäter-Svärd kommer att återupprepa sina goda råd och jag hoppas innerligt att tågresenärerna inte har resignerat och börjat acceptera detta tågkaos.

Samtidigt läser jag i SvD läser jag om tågparadiset Schweiz. Där har politikerna satsat på tågtrafiken. Läs gärna artikel i sin helhet.

I morgon ska jag ta tåget hem till Stockholm. Önska mig lycka till.

Andra: Alliansfritt Sverige
x 2

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327370.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ministern-nojd-med-sjs-hantering

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327494.ab

http://aftonbladet.se/nyheter/article8327494.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/farre-problem-i-trafiken-att-vanta

Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti

Åsa Einerstam

Endast två arbetare i Moderaternas riksdagsgrupp och ändock hade M mage att i 2010 års valrörelse framställa sig som det enda arbetarpartiet. I en debattartikel i LO-tidningen skriver Kajsa Borgnäs bland annat:

Moderaternas försök att framställa sig som det nya (eller enda) arbetarpartiet är naturligtvis djupt ohederligt, men när de säger att det är ett parti ”för dem som arbetar”, inte för det goda arbetet, för full sysselsättning, för rätten till arbete eller något ditåt, utan just ”för dem som arbetar”, så är de rakt igenom ärliga.

Det nya eller enda arbetarpartiet ser inte till arbetarens bästa. Även om retoriken är ny, är politiken samma, gamla mörkblå politik. Det är arbetsgivarens väl och ve som är i fokus (på bekostnad av just arbetarna och deras lagstadgade rättigheter).

I morgon släpper Arbetarrörelsens Tankesmedja rapporten Regeringen undergräver anställningstryggheten. Rapporten kommer inte med något nytt, utan ska snarare ses som en sammanställning av regeringens angrepp på anställningsskyddet. Saxat från rapporten:

Efter den borgerliga regeringens makttillträde 2006 har reglerna för tidsbegränsade anställningar väsentligt förändrats, så att de i dag inte uppfyller det krav som EU ställer för att en sådan anställningsform inte ska missbrukas av arbetsgivare. Det är just tryggheten som har urholkats med Alliansens ändringar i LAS då arbetsgivare nu oinskränkt kan växla mellan olika visstidsanställningar.

För mig som arbetare är det stor skillnad på att ha en tidsbegränsad anställning istället för en tillsvidareanställning. Det kan medföra praktiska problem när jag till exempel ska ta ett lån eller gör uttag av semester, men i grunden handlar det ju om min trygghet.

Den mest otrygga anställningsformen är provanställningen, som kan sägas upp vid vilken tidpunkt som helst utan att arbetsgivaren behöver ange några objektiva skäl för detta. Självklart skall det finnas möjlighet för såväl arbetsgivare som arbetstagare att få en prövotid för såväl en ny anställd som ett nytt jobb. Sex månader är en rimlig tid att göra denna bedömning. Nu vill dock regeringen Reinfeldt förlänga provanställningen till 12 månader. Högerregeringen med "det enda arbetarpartiet" i spetsen vill dessutom att personer under 23 år ska ha något som regeringen kallar för lärlingsprovanställning som är upp till 18 månader. Varför? Behöver verkligen arbetsgivaren så lång tid på sig att bedöma om arbetstagaren är lämplig för jobbet eller inte?

Som om det inte vore nog med ovanstående, så vill regeringen Reinfeldt ändra regelverket beträffande tvist vid uppsägningar. Enligt dagens regler betalar arbetsgivaren lön till den uppsagda fram tills dess att tvisten prövats i domstol. Moderaterna vill ändra reglerna så att den uppsagda under denna process istället erhåller ersättning från a-kassa. Återigen går regeringen arbetsgivarens ärenden och arbetstagaren är den som blir lidande. Regeringen ger arbetsgivaren ekonomiska möjligheter att frångå kravet på saklig grund vid uppsägning, eftersom det inte kommer att kosta lika mycket att bryta mot detta. Mer pengar i kistan för arbetsgivaren.

I de fackliga medlemsutbildningarna får deltagarna lära sig något som kallas för de fem värnen mot marknadskrafterna:

Värn 1. Full sysselsättning
Värn 2. Aktiv arbetsmarknadspolitik
Värn 3. Hög arbetslöshetskassa
Värn 4. Ett starkt anställningsskydd
Värn 5. Rikstäckande kollektivavtal

Dessa värn är till för att löntagarna skall kunna hålla samman och inte tvingas bryta det fackliga löftet.

Detta inlägg handlar just om regeringens angrepp på värn 4. De som har trygga anställningar hotar inte det fackliga löftet. Dessa personer blir med regeringen Reinfeldts politik färre, vilket är precis vad regeringen vill. Ändringarna som Reinfeldt & Co. har gjort (och de ändringar som planeras) har bara ett syfte - att knäcka den svenska modellen.

Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti!


Åsa Einerstam, fackligt förtroendevald i SEKO
Alexandra Einerstam

[Uppdatering]
Ser i efterhand att Löntagarbloggen har skrivit ett inlägg som heter Instruktionsbok till hur man river ner fackliga värn - Del 1. Väl värt att läsa!

Tanksmedjans rapport i sin helhet.

Kan LAS-hatarna föra "intellektuellt skarpa resonemang" om LAS?

I Dagens Industri har LO:s avtalssekreterare, Per Bardh, skrivit en artikel med rubriken Vi vill göra upp om LAS. Rubriksättningen gör mig orolig och jag skyndar mig till ingressen:

Låt oss resonera om vad LAS har för funktion, vad arbetsgivarnas problem egentligen är och hur vi ska kunna ­föra intellektuellt skarpa resonemang, skriver Per Bardh, LO, på DI Debatt.

Bardh och LO vill tillsätta en arbetsgrupp, där Svenskt Näringsliv ingår. Detta för att bland annat göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar. Min spontana reaktion fick bli rubriken på detta inlägg.

På HBT-sossen har vi tidigare skrivit om angreppen på LAS från borgerligt håll och från arbetsgivarsidan, bland annat inlägget LAS-hatarna och lögnerna. Kan verkligen LO och LAS-hatarna komma överens om LAS? LAS-hatarna sprider medvetet (eller omedvetet?) lögner om LAS. Bardh tar till exempel upp LAS inverkan på ungdomsarbetslösheten i sin artikel.

Tanken är god herr Bardh, men tillåt mig att vara skeptisk.

Andra på samma tema: LO-tidningen, Ekonominyheter, SvD, DN, Peter Högberg, Magnus Andersson (C)
Tidigare inlägg: Hur eniga är egentligen alliansen?, Ska HR-direktörer på Public service uttala sig om LAS? , Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten, Handels varslar om strejk, Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten

En hbt-kompetent asylpolitik

Migrationspolitiken ska utmärkas av rättssäkerhet och solidaritet. Alla ska ha rätt till en individuell och rättssäker prövning av sina asylskäl och den som är i behov av skydd ska få asyl. De som flyr undan krig och väpnad konflikt ska få skydd. Skyddet för barn, kvinnor och HBT-personer ska stärkas.

Ovanstående står att läsa i den rödgröna regeringsplattformen (hbt finns, by the way, inte ens med i de borgerligas valmanifest).

RFSL efterlyser en hbt-kompetent asylpolitik. RFSL vill att att Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska följa den svenska lagen som stadgar att det ska vara möjligt att få asyl i Sverige för den som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön. Så är inte alltid fallet idag. RFSL skriver:

Trots att förarbetena till lagen tydligt anger att det inte är rimligt att ställa krav på att människor lever resten av sina liv i garderoben, fortsätter Migrationsverket att föreslå detta i avslagsbeslut till asylsökande.

Under den gångna mandatperioden har regeringen (med Tobias Billström i spetsen) och Migrationsverket skyllt på varandra. Regeringen, å ena sidan, hänvisar till den ovan nämnda lagen och Migrationsverket, å andra sidan, beskyller regeringen för att inte ta sitt ansvar. Under tiden har hbt-personer avvisats till länder som kriminaliserar samkönade sexuella relationer (eller där det sker en systematiskt förföljelse av hbt-personer).

Det är därför vi, inom det rödgröna samarbetet, har en skrivning i manifestet om förstärkt skydd. Vi har en lag, men den har visat sig otillräcklig, därför vill vi se att skyddet stärks.

Relaterat: QX
Tidigare inlägg: En politik för verklighetens folk?, UD:s landrapporter måste kvalitetssäkras, Mer kritik mot Migrationsverkets hbt-kurs, Förintelsen av homosexuella i Irak, Hbt-utbildning för Migrationsverket ,HBT-sossarna: Stoppa Iraks dödspatruller mot hbt-personer

[UNDER STRECKET]

Jag rekommenderar Anna Vikströms inlägg Exempel från de rödgrönas regeringsplattform och en jämförelse med de borgerligas valmanifest

Klassklyftorna syns i munnen (Del IV)

Jag välkomnar de Rödgrönas vallöfte - gratis tandvård till 24. I likhet med Lars Ohly vill jag dock gå längre - jag vill att ett tandläkarbesök inte skall vara dyrare än ett vanligt läkarbesök.

På samma tema: Dagens Arena
Tidigare inlägg: Klassklyftorna syns i munnen (Del III), Klassklyftorna syns i munnen, Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen

Gör kulturen till en valfråga (Del VII)

Som titeln avslöjar har jag på denna blogg försökt göra kulturen till en valfråga. I mitt senaste inlägg Gör kulturen till en valfråga (Del VI) skrev jag:

I och med att Alliansen har presenterat sin kultur- och idrottspolitik, ligger fältet öppet för de Rödgröna att göra kulturen till en valfråga. Så min uppmaning till vår arbetsgrupp är - här har ni chansen - presentera en rapport som lyfter kulturpolitiken till oanade höjder. Föreslå satsningar i likhet med de satsningar som Norge har gjort. Om jag ska nyttja sportstermer har vi nämligen öppet mål.

Idag infriades min förväntningar och förhoppningar. De Rödgröna har nämligen idag, fredag, presenterat just en uppgörelse om kulturpolitiken - ett kulturlyft som gör kulturen till en valfråga.

Äntligen!

Andra som skriver om detta är Kulturbloggen och Martin Moberg (som också drivit frågan på sina bloggar). Claes Krantz och Peter Högberg skriver också om de rödgrönas kulturpolitiska överenskommelse. Så även Anna Vikström om kulturöverenskommelsen som innebär ett lyft för hela kultur Sverige.
SvD, DN
Tidigare inlägg: Gör kulturen till en valfråga (Del V), Gör kulturen till en valfråga (Del IV), Gör kulturen till en valfråga (Del III), Gör kulturen till en valfråga (Del II), Gör kulturen till en valfråga.

Tryggare kan ingen vara

Igår publicerade LO en ny rapport om sjukförsäkringen - Otrygghet som konsekvens? Synen på den förändrade sjukförsäkringen.

Om rapporten har bland annat Peter Högberg och Ulrika Falk skrivit om. Hur regeringen Reinfeldts reform (läs försämring) av sjukförsäkring drabbar människor har vi läst om många gånger inte minst på denna blogg.

I opinionsmätningar (som jag inte har mycket till övers för) leder Reinfeldt & Co. Det förvånar mig. De försämringar, som högerregeringen har gjort i våra trygghetssystem, borde vara a wake up call, men icke. Vad beror det på? Jag håller det för troligt att väljarna inte vet vilka förändringar vi Socialdemokrater tillsammans med V och MP vill göra i sjukförsäkringen.

En person, jag talade med om sjukförsäkringen, sade att det spelade ingen roll vem som innehar regeringsmakten. Skillnaderna är så små. De är milsvida, svarade jag och berättade vad vi, inom det rödgröna samarbetet, vill göra.

Vi vill ge människor en verklig chans och se till att de inte fastnar mellan olika myndigheters ansvarsområden. Vi vill därför samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå – vi kallar det för En dörr in. Medborgaren ska på ett och samma ställe få hjälp och stöd, utan att behöva bollas mellan olika myndigheter. Trygghetssystem i vårt samhälle finns där av en anledning. Om du, av någon orsak faller (till exempel om du blir sjuk eller blir av med ditt jobb), så ska det finnas skyddsnät som tar emot dig.

Veronica Palm skriver:

Jag vill ha en helt annan politik. Den som kan jobba ska självklart göra det. Men vi kan alla bli sjuka eller drabbas av en skada. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till en sjukförsäkring som ger snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. En socialdemokratiskt ledd regering kommer att avskaffa stupstocken och införa en ny sjukförsäkring som tar hänsyn till varje individs unika situation.

Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle du vill ha och valet handlar om vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden. Vill du ha en politik som ökar klyftorna i samhället ( åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har) eller en politik som strävar efter ett jämlikt samhälle - ett samhälle som tar emot dig även om du faller?

Alliansens "gröna" röst

Om Vattenfalls dubbla ansikten har jag skrivit om tidigare (läs gärna inlägget i sin helhet). Tyska byar ödeläggs i jakten på kol. Vattenfall tvingar människor från hus och hem i östliga Tyskland. Läs till exempel ETC:s artikel Svenska Vattenfall förstör tysk by.

Nu får jag, via SVT:s hemsida och DN, erfara att Vattenfall investerar totalt 13 miljarder kronor i kolkraft i Tyskland. Detta kommer att öka koldioxidutsläppen dramatiskt. Samtidigt stoppas satsning på vind.

Helstatliga Vattenfall är en av Europas värsta miljömarodörer. Regeringen har ett ansvar. Hur länge ska regeringen låta Vattenfall gå tvärs emot klimatpolitiken?

Peter Högberg har också bloggat om detta.
Tidigare inlägg: Hejdå Centern, trevligt att träffas
Bild: Berglin/SvD
Läs även Aftonbladets ledare

Hejdå Centern, trevligt att träffas

Med siffrorna 174-172 röstades riksdagen ja till att tillåta nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Jag funderar på om jag ska ringa på min borgarbracka till mor som, när det begav sig, röstade på linje 3. Min kära, gamla mamma som till och med varit med i Centerkvinnorna (och om jag inte missminner mig röstar hon fortfarande på Centern i kommunvalet, men Moderaterna i riksdagsvalet).

Min mamma må vara borgare, min mamma må vara höger, men jag vet att hon fortfarande anser att linje 3 är rätt väg att gå. En utbyggnad av kärnkraften vill hon inte se.

Om de Rödgröna vinner valet 19 september kommer vi att riva upp beslutet!

Tidigare inlägg: Centern säljer sin själ!, Atomreggae* , Hög tid att Centern byter namn till Mauderaterna (eller byter partiledning), Men, Mellin!

SvD, DN, SVT, SR, Aftonbladet

Två hjärntumörer och lungcancer - ingen sjukpenning

Hans-Åke Lindgrens berättelse är inte unik. På sajten Kalla Sverige kan du läsa fler berättelser, skrivna av människor, som drabbats av regeringens sjuka regler. Regeringen har dragit åt tumskruvarna och om de vinner valet, lovar jag dig att dessa tumskruvar kommer att skruvas åt ytterligare. Under 2010 kommer tiotusentals människor att bli utförsäkrade på grund av försämringarna i sjukförsäkringen.

Det inte är värdigt ett välfärdsland som Sverige att ha en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor.

Läs även Veronica Palms inlägg. Palm har varit i Borlänge och bland annat träffat Janne som är 53 år och har stegrande Parkinson. Han nekas sjukersättning och är nu inskriven på Arbetsförmedlingen trots att AF säger Vi kan inte hjälpa dig. Janne överklagar försäkringskassans beslut med hjälp av LO-TCO:s Rättsskydd.

Det är dags för en rödgrön regering!

SvD

En rödgrön jobbpolitik

Regeringen har lämnat ett tydligt besked: Det innebär fortsatta skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Men ökade klyftor leder inte till fler jobb. Det har vi sett nu. År 2006 vann regeringen valet genom att lova fler jobb och minskat utanförskap. Resultatet av en mandatperiod med borgerlig regering har blivit det motsatta. I dag är 450 000 människor arbetslösa, över 9 procent av arbetskraften. Utanförskapet – som regeringen numera talar tyst om – har ökat med 70 000.

Ovanstående skriver de Rödgröna på DN Debatt idag. Mot regeringens enda kort – ökade klyftor – ställer de Rödgröna en jobbpolitik som vilar på sex huvudpunkter:

1). Investera i klimatomställning.
2). Investera i bostäder.
3). Investera i välfärden.
4). Investera i Sveriges konkurrenskraft.
5). Investera i utbildning.
6). Investera i en rivstart för Sveriges unga.

Svenska folket prioriterar välfärd framför skattesänkningar. Skattesänkningar genererar inte i fler jobb. Vi har en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta i Europa. Regeringen Reinfeldt har misslyckats med sin jobbpolitik.

Vad Sverige behöver nu är en ny färdriktning. Ett rödgrönt samarbete för framtiden – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – är överens om att vi behöver en regering som investerar i fler jobb, arbetar för minskade klyftor och tar klimatfrågan på allvar.

Andra som bloggar på samma tema är Lena Sommestad, Johan Westerholm, Röda Malmö, Peter Andersson och Rasmus Lenefors

En Socialdemokrati för storstäderna

Idag läser jag Mats Engströms inlägg Vässa (S)-kritiken av orättvisorna med stort intresse. Engström skriver bland annat:

Moderaterna vann valet 2006 på att låta som socialdemokrater. För de rödgröna verkar det vara tvärtom. När (S) omfamnar marknadslösningar och skattesänkningar blir de ideologiska skillnaderna mindre och andra frågor avgör väljarnas val. [...] Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.

Jag håller med Engström att det är förödande när S-företrädare låter som Moderater, vilket jag har skrivit om här. Marika Lindgren Åsbrink har skrivit ett läsvärt inlägg som heter Myten om stockholmaren. Lindgren Åsbrink har också skrivit ett inlägg som heter Skyhögt pris för missuppfattningen att högerpolitiken är bra för storstaden. Faktum är att en röd politik gynnar såväl stad som land.

Dock vill jag att vi Socialdemokrater (tillsammans med de andra oppositionspartierna), när det är mindre än 100 dagar kvar till valet, slutar kritisera högerns orättfärdiga politik och istället talar om vår politik och våra visioner. Visst ingår det i oppositionsrollen att kritisera samt analysera regeringens politik, men just nu uppfattas vi som gnälliga när vi kritiserar kalla handens politik. Inget parti vinner val på att gnälla på andras politik. Den läxan lärde sig slutligen de "nya" Moderaterna inför valet 2006. De slutade gnälla på Socialdemokraterna och började istället tala om sin egen politik. Det tror jag var en bidragande faktor till att de vann valet 2006.

Vad vi nu måste bli bättre på är att föra ut vår politik. Det finns en Socialdemokrati för storstäderna och som Lindgren Åsbrink skriver i sitt inlägg är högerpolitik inte bra för storstaden. Högerns politik gynnar inte den genomsnittliga Stockholmaren. Det gör däremot en rödgrön politik.

Tidigare inlägg om Stockholm (ett axplock): I Moderaternas Stockholm, (S)torstad? , Så vackert är Stockholm, Usla hemsidor, rapporter i pappersversion och äntligen en rapport som nu finns tillgänglig, Vem fan är storstadsväljaren?, Stockholm, We've Got a Problem, Vårdslakt Stockholm (Del II), NK-Expressen, Socialdemokraterna vill ha ett hbt-borgarråd, "Politiska pajaskonster", Stockholms stadshus behöver Carin Jämtin
Bild: Den politiska tunnelbanekartan/SvD

Vad kan man vinna?

En hushållsnära tjänst? En regering som ökar klyftorna i samhället?

Idag gick jag och Åsa ner till Farsta Centrum för att nyttja några av de rabattcheckar jag fått från Axel Johnson-koncernen. För någon dag sedan fick jag nämligen en påkostad tidning från Axel Johnson-koncernen, eftersom jag är anställd i ett bolag inom Axel Johnson-koncernen (och där ingick några rabattcheckar till Lagerhaus, Åhléns, Designtorget, Mekonomen och Kicks).

Jag träffade såväl Linda Håkansson som Jimmy Larsson-Hagberg på torget. Jimmy skulle sjunga tillsammans med kammarkören Cantare på Love 2010-scenen här i Farsta.

Det var en trevlig shopping - och musikupplevelse. Det fanns dock ett aber - Moderater i fula, gula jackor som sprang omkring på torget och delade ut material. Den första Moderaten, som uppenbarligen inte såg alla Åsa pins och märken på jeansjackan, gav oss en liten broschyr med namnet Stockholm - idag och imorgon. Den andra Moderaten gav mig ett flygblad med rubriken Vallöftet från 2006 om 15.000 nya bostäder snart uppnått! Ja, om man betänker bostadsrätter kan det mycket väl vara sant, men vad hände med hyresrätterna? Den tredje Moderaten gav mig ovanstående blad. Eftersom jag är oerhört förtjust i kryss, så tog jag även emot detta. Det visade sig dock inte vara ett kryss utan 10 frågor med 1, x, 2-svar.

Fråga 2 lyder Hur många nya vårdcentraler har öppnat i Stockholms län sedan Alliansen vann landstingsvalet 2006? Mitt svarsalternativ finns tyvärr inte med. För visst har det öppnats nya vårdcentraler i Stockholm, men var befinner de sig rent geografiskt sätt? Hur många har lagts ner?

Svaren ges tyvärr i samma folder. Jag trodde nämligen att jag kunde vinna något om jag löste "krysset". Melodikrysset är dock löst och inskickat. Kanske vinner jag en klocka denna gång? Jag har nämligen slarvat bort den fina klocka som jag fick av Anders Eldemans assistent.

Varats olidliga lätthet

På Wikipedia står det att det var de borgerliga partierna som lanserade begreppet utanförskap inför valrörelsen 2006. Det är en sanning med modifikation. Redan 2003 kom den statliga utredningen Unga utanför (SOU 2003:92). Utanförskapet handlade då om ungdomar, närmare bestämt 70 000 personer under 25 år som varken fanns registrerade på Arbetsförmedlingen som arbetssökande, hade arbete eller studerade.

Moderaternas definition av utanförskap har ändrat sig flera gånger, vilket Johan Ulvenlöv och Claes Krantz har visat.

Igår kunde vi läsa på SVT:s hemsida att regeringen Reinfeldt har lyckats med att minska utanförskapet. Dock har Rapport inte använt Moderaternas definition av utanförskap. Ulrika Falk skriver:

När Rapport meddelar att ‘utanförskapet’ minskat är det märkligt att man inte tar hänsyn till Moderaternas egen definition. Det är ju rimligtvis utifrån vad ett parti går till val på, som man också ska utvärderas inför nästa val.

Istället rapporterar man okritiskt att färre får a-kassa. Trots att arbetslösheten ökat. Vad säger det? Det krävs ingen rymdforskning för att förstå att det handlar om de nya reglerna för A-kassan. Färre har rätt till ersättning och dessutom har många gått ur kassan för att avgiften höjts. Dessutom rapporterar man att sjukpenningdagarna minskat. Men de som är sjuka och utförsäkrade håller nog inte med om att det betyder minskat ‘utanförskap’ när de istället hänvisas till arbetsförmedling och socialbidrag.

Att socialbidragen ökar i 90 procent av landets kommuner förklarar Reinfeldt, inte helt oväntat, till lågkonjunktur och kris. Så talar en statsminister som inte vill ta ansvar för en politik som ökar klyftorna i samhället. Ansvaret ligger alltid någon annanstans.

Rapports okritiska granskning, fick mig att tänka på något som Gustav Fridolin skrivit i sin bok Blåsta (s. 124 i pocketupplagan):

Det praktiska med debatten om utanförskap är att det bara går att prata om och inte med de utanförsatta. Hur många som innefattats i "utanförskapet" har varierat, från invånare i vissa utpekade områden till alla som inte dykt upp på jobbet den morgonen - inklusive de förkylda. För den politiska retorikens roll har det ingen betydelse om de som är utanför själva vet om att de är det. Utanförskapet är ju så mycket mer än arbetslöshet, socialbidragsberoende eller förkylning. En arbetslös, socialbidragstagare eller förkyld kan man diskutera med. Men om en ur utanförskapet bjuds in till diskussion så blir personen, per definition, innanför. Det är lätt att skrämmas med människor man inte kan relatera till. Man kan höra att en miljon lever i utanförskap och associera fritt. Till farliga förorter, tiggande hemlösa eller rånande tonåringar. Det blir uppfordrande. Uppfostrande. Man vill ju inte vara en av dem. Och man vill ju att de skärper till sig snart. Går in i värmen och stänger om sig.

Andra som skriver på samma tema är bland andra Martin Moberg, Roger Jönsson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Peter Högberg
Tidigare inlägg: Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla
Foto: Stephen Wright

Gör kulturen till en valfråga (Del VI)

Varför arbetsgruppen med Lena Adelsohn Liljeroth (M) i spetsen, ser så förbannat glada ut på fotot nedan, förstår jag inte. Denna arbetsgrupp har tagit fram Alliansens "nya" och obefintliga kultur- och idrottspolitik. Den rapport, som Alliansens arbetsgrupp har tagit fram, får snarare kulturarbetare i Sverige att brista ut i gråt.

I och med att Alliansen har presenterat sin kultur- och idrottspolitik, ligger fältet öppet för de Rödgröna att göra kulturen till en valfråga. Så min uppmaning till vår arbetsgrupp är - här har ni chansen - presentera en rapport som lyfter kulturpolitiken till oanade höjder. Föreslå satsningar i likhet med de satsningar som Norge har gjort. Om jag ska nyttja sportstermer har vi nämligen öppet mål.

Alliansfritt Sverige skriver också på samma tema.

Tidigare inlägg: Gör kulturen till en valfråga (Del V), Gör kulturen till en valfråga (Del IV), Gör kulturen till en valfråga (Del III), Gör kulturen till en valfråga (Del II), Gör kulturen till en valfråga.