Igår, när jag
bloggade om
LO:s valkampanj, skrev jag bland annat:
En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. När jag denna morgon läser blogginlägg av högersympatisörer visar det sig snabbt att ovanstående mening är en underdrift.
Centerpartisten
Per Ankersjö går så långt att han anser att
Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin, ska ta avstånd från LO:s kampanj. Caroline Szybers inlägg har titeln
LO tar negative campaigning till ny nivå.
Fia Arkelsten tror att det är LO:s ledning som bestämmer. Fler inlägg kan läsas
här. Detta inlägg kommer därför bli mycket långt. Detta för att klargöra (en gång för alla?) för högersympatisörer varför LO har en valkampanj och varför LO stödjer Socialdemokraterna.
Det är inte LO:s ledning som har bestämt att LO ska uppmana väljare att rösta på Socialdemokraterna, ägna sig åt fackligt-politiskt samarbete och ge Socialdemokraterna pengar.
Det är medlemmarna. Det finns kongressbeslut på detta. Om det i framtiden visar sig att förhållandena ändrar sig, att flertalet medlemmar röstar på ett alliansparti, så kommer det också att visa sig på LO:s kongress. I motsats till Moderaterna gör LO
inga hemligheter av att förbundet
ger pengar till Socialdemokraterna (och inte är det så mycket som
Carl B. Hamilton påstår).
Det är helt naturligt för LO att engagerar sig i valrörelsen och i frågor som påverkar LO-medlemmarnas vardag (till exempel trygghet på jobbet, skola, barnomsorg, a-kassa, arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkring). LO gör det medelst en kampanj, där LO lyfter fram de politiska beslut som LO vill se en förändring kring. Kampanjen vill också få till stånd politiska samtal på arbetsplatsen.
LO har genomfört fler undersökningar bland sina medlemmar. Det har då visat sig att medlemmarna vill lyfta följande frågor i valrörelsen:
* Fler jobb, bättre jobb
* En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med fackliga a-kassor
*Bättre rehabilitering i en trygg sjukförsäkring
*Ungdomar i arbete med schyssta löner och villkorUtformningen av kampanjen uppfattas av högern som (för att uttrycka mig försiktigt) kontroversiell. Högersympatisörer talar om
negative campaigning. Dane Strother, expert på amerikanska valkampanjer har sagt:
Det finns hard neg och soft neg. Hårt negativt är det när man tar upp en person och dess moral. Mjukt negativt handlar om att visa upp negativa konsekvenser och resultat av för politik mer än att angripa en person. Om inte LO (och
de Rödgröna) berättar om monståndarens fel och svagheter, vem gör det då?
Högerns ekokammare gör det inte.
En negativ kampanj är en kampanj som kritiserar motståndaren snarare än beskriver den egna politiken. Enligt kampanjforskaren, Peter Esaiasson, brukar 40-50 procent av budskapen i en svensk valrörelse vara negativa.
Låt mig ge högerbloggarna lite rätt. Ja, LO driver en delvis negativ kampanj, men från mitt perspektiv är tonen i LO:s kampanj snarare kritisk, tuff, ärlig och kaxig. Ja, den kan upplevas som aggressiv, men är aggressivitet alltid negativt? Eftersom tonen är kaxig och aggressiv innebär det även att kommentarerna kring kampanjen är kaxiga, tuffa och kritiska. Det har LO räknat med. Klart som korvspad att högersympatisörer (som blogginläggen ovan visar) är hårda, kaxiga, tuffa och kritiska. LO ska inte inta försvarsställning och be om ursäkt. Mona Sahlin ska inte ta avstånd från LO:s kampanj. Till högerbloggarna säger jag bara:
Bring it on!
Det är inte LO eller oppositionen som ska be om ursäkt. Det här är valrörelse. Det är hög tid att berätta om verkligheten. Det är hög tid att berätta hur regeringen Reinfeldts förda politik har slagit mot medborgarna.
Jag vill även passa på att skriva om bilderna och de ord som finns på affischerna. Det finns två orsaker till att porträtten är upp och ner:
1. Tittar man på bilderna på rätt ledd ser man ett antal trevliga personer, lätt leende. Nu handlar det dock inte om deras person utom om deras politik. LO vill vrida politiken rätt igen. Den förda politiken har ställt saker på huvudet. En timanställd hotellstäderska betalar 405 kronor i a-kassa varje månad, medan många höginkomsttagare bara betalar 90 kronor. Tala om upp och ner.
2. LO vill få genomslag och synas. Det krävs då ett formspråk som väcker uppmärksamhet. Tester har gjorts i fokusgrupper. Att bilderna är upp och ner gör kampanjen synligare, samtidigt som budskapet i kampanjen förstärks. LO har verkligen lyckats, såväl med att få genomslag som att synas i nätverksbaserad media som gammelmedia. Högerbloggare har till och med gjort parodier på LO:s kampanj. Wow! Det är jättebra. Det är precis vad LO vill. Bilderna på de borgerliga partiledarna och finansministern är grå och bilderna på LO:s medlemmar är färgglada. De olika färgskalorna vill visa på kontrasterna mellan vad LO:s medlemmar tycker och den politik som regeringen Reinfeldt för under fyra år.
Orden. LO talar i denna kampanj klarspråk. Vare sig vi politruker vill det eller inte, så går politiken just mot att använda enklare begrepp och etikettering. Regeringen Reinfeldt är ju jättebra på just det och har myntat begrepp som skitår, skattechock, tobleronepolitik
et cetera. Högersympatisörer anklagar LO för att smutskasta personer. Jag vill därför betona att orden handlar om politiken och
inte personen. Göran Hägglund är
inte helsjuk - det är politiken som är helsjuk. Därför kommer här en genomgång av orden:
HELSJUKT. I augusti 2007 skriver Ann-Charlotte Marteus en ledare i Expressen med titeln
Två karensdagar - en helsjuk idé. Ledaren tar sin utgångspunkt i statsminister Reinfeldts sommartal. Sedan dess har rubrikordet använts såväl på borgerliga ledarsidor som i bloggosfären ett antal gånger. Ingen angrep Expressen 2007. Varför kan Expressen använda begreppet men inte LO?
DUMSNÅLT. I december 2008
säger LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, att Anders Borgs krispaket känns dumsnålt. Då var det ingen som ansåg att ordet var ståtande. I den är kampanjen använder LO det igen.
DUNDERDUMT. I tidningen Privata Affärer (hittar den tyvärr inte på nätet), skrev Magnus Arvidsson om hur dum förmögenhetsskatten är. Arvidson beskriver möjligheterna att skatten kommer att införas om Socialdemokraterna vinner valet. Dunderdumt, skrver en av många kommentatorer. I denna kampanj har LO tagit fast på det folkliga ordet.
KNASLÅGT. Ett ord som några kommentatorer använt för att beskriva räntenivåerna. LO använder begreppet i en något annan betydelse i kampanjen.
MEGAFEL. Begreppet används inte alls i den politiska sfären. Mega används ofta som förstärkningsbegrepp till andra begrepp.
Ergo. Jag vidhåller därför att LO:s valkampanj är megabra!
Gammelmedia: Expressen, SvD, SR, SvD2
Allmän sjukförsäkring var ett av president Barack Obamas främsta vallöften. Motståndet mot hälsovårdsreformen är för mig, som bor i Sverige, svårt att förstå, men Aftonbladet gör ett försök att förklara de starka protesterna. Det ord som dyker upp i mitt huvud är "solidaritet". Varför vill inte amerikanerna ha allmän sjukförsäkring, eller åtminstone vara solidariska med de som står utanför systemet?
