2012 års Första maj-affisch

Jag brukar skriva om Stockholms arbetarekommuns Första maj-affischer och detta år är inget undantag. 

Jag tycker att årets affisch är "si så där". Kombinationen lila och rött sticker i mina ögon. "Kom ut"-budskapet känns queer, även om jag håller det för troligt att Första maj-kommittén inte hade för avsikt att mina tankar skulle leda till Komma-ut-processen.

Jag anser att två vackraste affischerna (hitintills) är 2008 års och 2009 års affischer. 

Några reaktioner från twitter och facebook beträffande årets affisch:

- Oj, värre än vad jag trodde.

- Jag tycker den är jättekul och dessutom passar den i Stockhom om den sätts i ett sammanhang. 

- Ser lite ut som en barnbok eller en hipstersserie.

- Såg ut som någonting folktandvården skulle kunna skicka ut. 

- Den var ju jättecharmig ju.

- Bär en doft av Unga örnar på 70-talet.

 -Tycker den är fin.

Först maj firar även Åsa och jag bröllopsdag.

Tidigare inlägg på samma tema (ett axplock): Första maj-märket 2012, Första maj - arbetarrörelsens högtidsdag, Mitt Första maj-tal, Wanja Lundby-Wedins fantastiska Första maj-tal, Första maj - idag gifter vi oss!

Ett spännande ordförandeval

Tobias Baudin. Foto: Bengt-Åke Persson/NSD

Om Socialdemokraternas påveval har jag skrivit om ett otal gånger. Ingen kandiderar öppet till posten som partiordförande. Alla som vill bli ordförande, säger nej, nej, nej, nej. Nu senast, när Håkan Juholt avgick med omedelbar verkan, hade S en ypperlig chans att öppna upp partiet, men återigen valdes en ny ordförande bakom stängda dörrar av sossekonklaven. Trist och tråkigt.

Den 12 januari 2011 meddelar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin att hon tänkte avgå. Under kongressen i maj 2012 skulle LO ha valt avtalssekreteraren Per Bardh till ny ordförande, eftersom det är så LO alltid har gjort. Trist och tråkigt.

I maj 2011, ett år före LO:s kongress, händer något som väcker mitt intresse för LO:s ordförandeval. Karl-Petter Thorwaldsson bryter mot den trista och tråkiga traditionen i arbetarrörelsen och går ut öppet med att han kandiderar till posten som ordförande för LO. Bakom honom står den starka fackföreningen IF Metall. Wow! Här har vi en person som vågar bryta med det gamla. Kaxigt säger han att han vill bli ordförande för LO. Valet står därmed mellan Thorwaldsson och Bardh. Valet för mig är självklart. Jag vill ha Kålle (som han kallas inom rörelsen).

Därmed trodde jag att jag hade min kandidat klar, men ack vad jag bedrog mig. Handels valde nämligen i slutet av förra året att nominera Hélen Pettersson. Är det någon som jag verkligen gillar är det Pettersson. Hon har varit en flitig bloggare fram till och med nomineringen men har tyvärr inte uppdaterat sin blogg sedan dess. Hon har dock blivit en flitig twittrare och använder twitter, inte som en envägskommunikation (som många politiker gör), utan på det sätt som Brit Stakston efterlyser. Pettersson svarar på frågor och kastar sig gärna in i diskussioner. Den senaste diskussionen vi hade handlade om mitt blogginlägg LO:s nomenklatura. Hon håller inte med mig.

I och med att Stefan Löfven valdes till ordförande för S, håller jag det för troligt att Thorwaldsson är ute ur leken. Vad vill Hélen Pettersson göra som LO:s ordförande? Jag vet inte. Jag är orolig över att hon inte förstår (eller vill förstå) medlemmarnas krav på öppenhet, transparens och delaktighet. Jag är orolig för att hon vill att LO kör på i samma, gamla, vanliga spår.

Fredag 17 februari ligger ett rykande färskt nummer av Fokus utanför min dörr. Fokus denna fredag har en intressant artikel om LO:s ordförandeval med rubriken Pamparnas kamp. Artikeln redogör för de fyra män och den enda kvinnan som kandiderar till posten som ordförande för LO. När jag läser artikeln är det en person som lyser starkare än alla andra. Hans namn är Tobias Baudin och är vice ordförande för Kommunal. Fokus skriver:

I november 2011 meddelade Kommunals styrelse att det var Baudin man ville se som ordförande för LO de kommande åren. Han lyftes fram som en person med gedigen fackbakgrund, som samtidigt inte satt fast i gamla rutiner. Ett fräscht val.

Skulle Tobias Baudin bli vald i maj har han klarat av ordföranderesan från sektion till Landsorganisation på nio år. Han skulle med sina då 37 år också bli den yngsta LO-ordföranden sedan Herman Lindqvist (ja, släkting till författaren) tillträdde år 1900. Mycket av diskussionen runt honom har handlat om ålder – kan man verkligen välja någon som är så ung?

Passande nog vurmar Baudin för medlemmarnas möjligheter att snabbare ta sig till den fackliga toppen. Arbetarrörelsens tradition att låta människor med långsamma steg röra sig uppåt på trappstegen; arbetsplatsombud till styrelseersättare, ledamot till ordförande lokalt, sektion till avdelning till förbundskontor – det vill han riva upp. Når man toppen fortare sjunker medelåldern i förbundsledningarna.

– Det är jätteviktigt, både för hur vi uppfattas och för mixen i styrelserna. Det är inte fel på dem som är äldre men för att vara relevanta behöver vi också de som inte har lika lång erfarenhet.

Hemma i Norrbotten beskrivs han som en lyssnande ledare, en som samlar in synpunkter från alla håll innan han går framåt med ett beslut.

Men hur gör man då en facklig samarbetsorganisation relevant för dem som valt att vända facket ryggen? Opinionen, om man får tro Baudin. Bilda den.

– Att ta fram kollektivavtal och tvista där det behövs – det är vi väldigt duktiga på i hela den fackliga rörelsen. Men opinionsbildningen som man driver mellan avtalsrörelserna är oerhört viktig för att bana väg för de förhandlingar som ska ske. Där har LO en central roll, säger han.

Just meningen Passande nog vurmar Baudin för medlemmarnas möjligheter att snabbare ta sig till den fackliga toppen, fick mitt hjärta att smälta. Det är som i filmen Jerry Maguire: You had me att hello. Idag skriver Baudin på DN Debatt. I artikeln berättar han vad han tänker göra om han blir vald till ordförande för Landsorganisationen. I tre punkter sammanfattar han sin programförklaring:

1. LO behöver gå från bristande samordning till enighet.


2. LO behöver gå från medlemstapp till föryngring.


3. LO behöver gå från underläge till att bli politiskt drivande i debatten.

Under perioden 25-28 maj 2012 samlas 300 ombud till LO-kongress i Stockholm. Då ska Landsorganisationen välja en ny ordförande. Mitt hjärta klappar just nu extra mycket för Tobias Baudin.

Tobias Baudin på twitter.
Kommunalarbetaren x 2, Ekots lördagsintervju med Baudin, Politikerkollen, Norbottenskuriren, Dagens arena,

[UPPDATERAT]
Aftonbladet har nu hakat på.

LO:s nomenklatura

Två av tre LO-medlemmar står inte bakom fackets ensidiga stöd till Socialdemokraterna, enligt Arbetets Sifoundersökning. 

Riksdagsledamoten Tomas Eneroth frågar Arbetet: Mellan vilka datum gjordes mätningen? Therese Guovelin, vice ordförande i Hotell- och restaurangfacket säger: Frågans formulering har påverkat svaren och försteombudsmannen i LO-distriktet i Stockholm, Elisabeth Brandt Ygeman, är inne på samma spår som Guovelin. Att dessa tre ifrågasätter Sifoundersökningen är inget som förvånar mig.

Begreppet Den politiska adeln, skapades av Anders Isaksson som också skrivit en bok om denna adel. Inom varje parti finns det vidare en adel i sig – den socialdemokratiska adeln et cetera, men det finns även en facklig adel. Ibland är den fackliga adeln svår att skilja från den socialdemokratiska adeln. Poster i varandras ”företag”, ingifte och vänskap gör att dessa två adelsgrenar är svåra att skilja från varandra. Elisabeth Brandt Ygeman är till exempel gift med Anders Ygeman och Stockholms oppositionsborgarråd, Karin Wanngård, är gift med K-G Westlund som har varit facklig-politisk ombudsman i LO-distriktet i Stockholm. Listan kan göras lång.

Historiskt sätt var det LO som skapade det socialdemokratiska arbetarepartiet och det vill gärna de två adelsgrenarna påminna bönder, borgare och präster om: Vi kan inte gå skilda vägar då vi tillhör samma träd.

Även om den socialdemokratiska och fackliga adeln är i minoritet är det dessa som styr LO och SAP. Även om majoriteten vill att LO och SAP går skilda världar kommer inte det att ske inom en överskådlig framtid. Rent krasst har medlemmarna inget att säga till om.

*Nomenklatura

Johan Westerholm och Martin Moberg på samma tema.

Att bygga ett möjlighetskapitalbolag

Tillgångar hos tanksmedjor med koppling till högern 350 miljoner
Tillgångar hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1 miljon
- - -
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till högern 70 miljoner
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 5 miljoner
- - -
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till höger 50
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1
- - -
Antal borgerliga ledarsidor i Sverige 59
Antal socialdemokratiska ledarsidor i Sverige 13
- - -
Ovanstående siffror har jag hämtat från Johan Ulvenlövs blogg. I en debattartikel i Expressen skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin:

När det gäller resurser till ­opinionsbildning kommer fackföreningsrörelsen aldrig att kunna mäta sig med näringslivet. Vi har helt enkelt inte lika mycket pengar. Ändå är jag starkt hoppfull om fackets möjlig­heter att påverka och driva samhällsdebatten. De senaste årens teknikutveckling på medie­området och medborgarnas nya medievanor har förändrat förutsättningarna för att bedriva opinionsbildning.

Ja, jag håller med Lundby-Wedin och ingen är mer glad än jag att LO nu vill satsa 150 miljoner på att bygga ett "möjlighetskapitalbolag". Till Resumé säger Lundby-Wedin:
Vi satsar 150 miljoner kronor som ska göra det möjligt för duktiga entreprenörer som delar våra ideal att driva samhällsdebatten åt vänster.

Hej LO! Här finns jag, Alexandra Einerstam, till ert förfogande. Jag vill gärna ingå i ert möjlighetskapitalbolag!

Dock finns det ett motkrav - att entreprenören skall bli självförsörjande efter att ha fått startkapital av LO. Skälet till detta krav är mycket enkelt, det finns inte mer pengar nu. LO:s ibland myt­omspunna mediefond är just en myt. Vi måste satsa våra resurser där de gör störst nytta och våra satsningar måste leda till något varaktigt, skriver Lundby Wedin i Expressen.

2010 fanns det cirka en miljard kronor i tillgångar i LO Media AB, så det där med "inga mer pengar" är, i mina ögon, en sanning med modifikation. Vidare finner jag det märkligt att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek tvingas flytta från Norra Bantorget (där det har legat i över hundra år). Magnus Ljungqvist skriver:

LO har beslutat sluta betala för arkivets nuvarande [uppdatering 15.41]
lokaler. Det är inte ett dödshot, men uppenbarligen allvarligt. När arbetarerörelsens fackliga gren inte längre förstår att hålla sin historieskrivning nära sig så är det ett symtom på något. Mest troligt att man inte längre ser framför sig att man kommer skriva historia.

När regeringen Reinfeldt ägnar sig åt historierevisionism, är det av största vikt att satsa just på ARAB. Högern kommer inte att skriva vår historia!

Även Arbetarrörelsens tankesmedja rustas ner. Jag vet inte om nedrustning av tankesmedjan är av ondo. Den har i likhet med Dagens Arena inte nått ut (vilket jag kommer till längre ner i inlägget). Missförstå mig rätt - jag anser att tankesmedjor, stiftelser och andra fora som främjar socialdemokratisk idé- och politikutveckling behövs. Vad beträffar Arbetarrörelsens tankesmedja är jag av följande uppfattning: riv upp, gör om, gör rätt, vilket också LO verkar göra i fallet Dagens Arena.

Vi har redan gått in och stöttat debattsajten Dagens Arena. När det handlat om tidningar har vi stupat så många gånger förr. Men när vi går igång med fonden ska det vara ganska få begränsningar. Idéerna ska avgöra, säger hon också till Resumé. I mitt inlägg S behöver fler plattformar skriver jag:

Dagens Arena i all ära, men hur mycket pengar arbetarrörelsens än pumpar in i Dagens Arena, har den idag inte förmåga att nå de breda väljarleden. Den når heller inte ut till opinionsbildare och desocialdemokratiska gräsrötterna. Vad vi behöver är en motsvarighet till Huffington Post. Vi behöver vidarenya, fräscha opinionsbildare som kan och vågar dra ut tankebanorna i tangentens
riktning.

Ett är dock säkert - jag är mycket nyfiken på LO:s möjlighetskapitalbolag och vilka som får ta del av de 150 miljoner kronorna.

Vänstern och högern marscherar sida vid sida i paraden

Jag kan inte riktigt släppa Roland Poirier Martinssons text Därför bör inte KD delta i Pride.
Nu har Poirier Martinsson fått svar på tal av bland annat Röda Berget, UNT:s ledarblogg, Bengt Held, Rabiatfeminism och Tianmi. Ändock kan jag inte släppa hans text. Jag fascineras över att jag och denna man står så långt ifrån varandra.

Några ord om Stockholm Pride. I sin bok Sexuality and Socialism: History, Politics and Theory of LGBT Liberation anser Sherry Wolf att bortträngningen av klasskampen ur hbt-rörelsen har gjort det möjligt för vänstern och högern att marschera i samma parader världen över. Klasspolitiken har offrats för ett liberalt jämlikhetstänk för att inte förstöra den goda stämningen (Aftonbladet).

När Poirier Martinsson skriver att pride är en politiskt propagandaapparat från vänster, förstår jag faktiskt inte vad han menar och jag har ändock varit på varje Stockholm Pride sedan 1999 (utom 2003, då jag var på Europride).

På detta evenemang är stämningen hög, man umgås över partigränserna och man har kul tillsammans. Klasspolitiken har till stor del offrats men här sippar sossar rosévin med Moderaterna och de enda kamper som utkämpas är de under flatbingot eller i karaoketältet. Så låt företrädarna för KD också få vara med och ha roligt. Låt kådisarna dricka bubbel i champagnebaren, äta halvråa hamburgare från papperstallrikar och sjunga med på schlagerkvällen.

Jag funderar seriöst på att avstå från att vara med på pride detta år. Just för att jag tycker pride har blivit så urvattnad. Jag tror att jag åker till landet med hustrun istället.

Dunderdumt blir supersmart

LO:s vice ordförande, Ulla Lindqvist, bredvid en av affischerna i kampanjen

Högersympatisörer gillar inte LO:s kampanj. Folkpartisten Yvonne Stein blev så upprörd att hon skrev en debattartikel som publicerades i SvD. På LO-bloggen står följande att läsa:

Hon tillför inget nytt till debatten utan det är samma kritik som funnits i två veckor som upprepas.

Därför är jag faktiskt förvånad över att SvD tar in texten och artikeln innehåller dessutom felaktigheter. LO är inget fackförbund utan en konfederation, eller låt oss säga paraplyorganisation, som har 14 fackförbund som medlemmar.

Sedan vinnlägger sig Yvonne inte ens om att stava LO-ordförandes förnamn rätt.

Marie Linder, LO:s kommunikationschef, skriver även en replik i SvD. Centerpartisten Per Ankersjö "avslöjar" då på sin blogg att Linder är socialdemokrat.

Jag kan förstå att Ankersjö & Co. går till attack mot LO:s kampanj (och personerna som ligger bakom själva kampanjen) och inte själva budskapet i kampanjen. DN har nämligen visat att LO:s angrepp mot regeringen Reinfeldts förda politik är "nästan korrekt". Essbeck skriver på sin blogg:

”Den hälsosamma ekonomisten” beskriver LOs kampanj som något ur någon av ”fredagen den 13:e” filmerna. Att få den starka nidbilden på en politisk kampanj från den politiska motståndaren är ett ganska gott betyg. De önskar gärna att skjuta kampanjen i sank utan att förmedla textraderna.

Läser man texten som är knutet till affischerna så får man både bild och text och context.

Men det kanske är för läskigt att läsa när man politiskt står långt ifrån Rödgröna, sossarna och LO.

Läs det finstilta i affischerna och leverera gärna ett svar.

Högersympatisörer som inte ens vet att LO är en paraplyorganisation och att det var fackföreningarna som skapade partiet Socialdemokraterna, borde gå kursen Fackets grunder. Kursen vänder sig egentligen till ungdomar som har fått sin första anställning och inte är så insatta i hur arbetslivet fungerar och vilka rättigheter de har som arbetstagare. Fackets grunder borde också en och annan borgare gå. Vänd er därför till LO-distriktet på er hemort - de kan säkert specialsy en kurs åt er.

Jag ser nu fram emot att LO:s kampanj går in i fas två. Dunderdumt blir nämligen supersmart när LO:s medlemmar får komma till tals.

På samma temat: Röda Berget
Rekommenderad läsning: Farligt spel att hindra politiska spel på jobbet

Det tog hus i helvetet

Igår, när jag bloggade om LO:s valkampanj, skrev jag bland annat: En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. När jag denna morgon läser blogginlägg av högersympatisörer visar det sig snabbt att ovanstående mening är en underdrift.

Centerpartisten Per Ankersjö går så långt att han anser att Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin, ska ta avstånd från LO:s kampanj. Caroline Szybers inlägg har titeln LO tar negative campaigning till ny nivå. Fia Arkelsten tror att det är LO:s ledning som bestämmer. Fler inlägg kan läsas här. Detta inlägg kommer därför bli mycket långt. Detta för att klargöra (en gång för alla?) för högersympatisörer varför LO har en valkampanj och varför LO stödjer Socialdemokraterna.

Det är inte LO:s ledning som har bestämt att LO ska uppmana väljare att rösta på Socialdemokraterna, ägna sig åt fackligt-politiskt samarbete och ge Socialdemokraterna pengar. Det är medlemmarna. Det finns kongressbeslut på detta. Om det i framtiden visar sig att förhållandena ändrar sig, att flertalet medlemmar röstar på ett alliansparti, så kommer det också att visa sig på LO:s kongress. I motsats till Moderaterna gör LO inga hemligheter av att förbundet ger pengar till Socialdemokraterna (och inte är det så mycket som Carl B. Hamilton påstår).

Det är helt naturligt för LO att engagerar sig i valrörelsen och i frågor som påverkar LO-medlemmarnas vardag (till exempel trygghet på jobbet, skola, barnomsorg, a-kassa, arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkring). LO gör det medelst en kampanj, där LO lyfter fram de politiska beslut som LO vill se en förändring kring. Kampanjen vill också få till stånd politiska samtal på arbetsplatsen.

LO har genomfört fler undersökningar bland sina medlemmar. Det har då visat sig att medlemmarna vill lyfta följande frågor i valrörelsen:

* Fler jobb, bättre jobb
* En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med fackliga a-kassor
*Bättre rehabilitering i en trygg sjukförsäkring
*Ungdomar i arbete med schyssta löner och villkor

Utformningen av kampanjen uppfattas av högern som (för att uttrycka mig försiktigt) kontroversiell. Högersympatisörer talar om negative campaigning. Dane Strother, expert på amerikanska valkampanjer har sagt: Det finns hard neg och soft neg. Hårt negativt är det när man tar upp en person och dess moral. Mjukt negativt handlar om att visa upp negativa konsekvenser och resultat av för politik mer än att angripa en person. Om inte LO (och de Rödgröna) berättar om monståndarens fel och svagheter, vem gör det då? Högerns ekokammare gör det inte.

En negativ kampanj är en kampanj som kritiserar motståndaren snarare än beskriver den egna politiken. Enligt kampanjforskaren, Peter Esaiasson, brukar 40-50 procent av budskapen i en svensk valrörelse vara negativa.

Låt mig ge högerbloggarna lite rätt. Ja, LO driver en delvis negativ kampanj, men från mitt perspektiv är tonen i LO:s kampanj snarare kritisk, tuff, ärlig och kaxig. Ja, den kan upplevas som aggressiv, men är aggressivitet alltid negativt? Eftersom tonen är kaxig och aggressiv innebär det även att kommentarerna kring kampanjen är kaxiga, tuffa och kritiska. Det har LO räknat med. Klart som korvspad att högersympatisörer (som blogginläggen ovan visar) är hårda, kaxiga, tuffa och kritiska. LO ska inte inta försvarsställning och be om ursäkt. Mona Sahlin ska inte ta avstånd från LO:s kampanj. Till högerbloggarna säger jag bara: Bring it on!

Det är inte LO eller oppositionen som ska be om ursäkt. Det här är valrörelse. Det är hög tid att berätta om verkligheten. Det är hög tid att berätta hur regeringen Reinfeldts förda politik har slagit mot medborgarna.

Jag vill även passa på att skriva om bilderna och de ord som finns på affischerna. Det finns två orsaker till att porträtten är upp och ner:

1. Tittar man på bilderna på rätt ledd ser man ett antal trevliga personer, lätt leende. Nu handlar det dock inte om deras person utom om deras politik. LO vill vrida politiken rätt igen. Den förda politiken har ställt saker på huvudet. En timanställd hotellstäderska betalar 405 kronor i a-kassa varje månad, medan många höginkomsttagare bara betalar 90 kronor. Tala om upp och ner.
2. LO vill få genomslag och synas. Det krävs då ett formspråk som väcker uppmärksamhet. Tester har gjorts i fokusgrupper. Att bilderna är upp och ner gör kampanjen synligare, samtidigt som budskapet i kampanjen förstärks. LO har verkligen lyckats, såväl med att få genomslag som att synas i nätverksbaserad media som gammelmedia. Högerbloggare har till och med gjort parodier på LO:s kampanj. Wow! Det är jättebra. Det är precis vad LO vill.

Bilderna på de borgerliga partiledarna och finansministern är grå och bilderna på LO:s medlemmar är färgglada. De olika färgskalorna vill visa på kontrasterna mellan vad LO:s medlemmar tycker och den politik som regeringen Reinfeldt för under fyra år.

Orden. LO talar i denna kampanj klarspråk. Vare sig vi politruker vill det eller inte, så går politiken just mot att använda enklare begrepp och etikettering. Regeringen Reinfeldt är ju jättebra på just det och har myntat begrepp som skitår, skattechock, tobleronepolitik et cetera. Högersympatisörer anklagar LO för att smutskasta personer. Jag vill därför betona att orden handlar om politiken och inte personen. Göran Hägglund är inte helsjuk - det är politiken som är helsjuk. Därför kommer här en genomgång av orden:

HELSJUKT. I augusti 2007 skriver Ann-Charlotte Marteus en ledare i Expressen med titeln Två karensdagar - en helsjuk idé. Ledaren tar sin utgångspunkt i statsminister Reinfeldts sommartal. Sedan dess har rubrikordet använts såväl på borgerliga ledarsidor som i bloggosfären ett antal gånger. Ingen angrep Expressen 2007. Varför kan Expressen använda begreppet men inte LO?
DUMSNÅLT. I december 2008 säger LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, att Anders Borgs krispaket känns dumsnålt. Då var det ingen som ansåg att ordet var ståtande. I den är kampanjen använder LO det igen.
DUNDERDUMT. I tidningen Privata Affärer (hittar den tyvärr inte på nätet), skrev Magnus Arvidsson om hur dum förmögenhetsskatten är. Arvidson beskriver möjligheterna att skatten kommer att införas om Socialdemokraterna vinner valet. Dunderdumt, skrver en av många kommentatorer. I denna kampanj har LO tagit fast på det folkliga ordet.
KNASLÅGT. Ett ord som några kommentatorer använt för att beskriva räntenivåerna. LO använder begreppet i en något annan betydelse i kampanjen.
MEGAFEL. Begreppet används inte alls i den politiska sfären. Mega används ofta som förstärkningsbegrepp till andra begrepp.

Ergo. Jag vidhåller därför att LO:s valkampanj är megabra!

Gammelmedia: Expressen, SvD, SR, SvD2

LO:s valkampanj är megabra

LO:s andra vice ordförande Ulla Lindqvist

Regeringen Reinfeldts politik är upp och ner. Upp och ner är även de valaffischer som LO presenterade i morse. Nej, alla affischer är inte upp och ner, blott och bart de affischer som visar de fyra borgerliga partiledarna plus finansministern. På måndag, 16 augusti, drar första delen av LO:s kampanj igång. Då visas de upp och ner-vända affischerna där högerregeringen ställs till svars för sin politik.

I den andra delen av LO:s kampanj visar affischerna medlemmar från olika LO-förbund och dessa medlemmar berättar vilka krav de ställer.

Den här valkampanjen är den bästa kampanj jag sett hitintills i valrörelsen 2010. Den är tuff och den är slagkraftig. En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. Expressen skriver till exempel: LO:s valkampanj - en attack mot Alliansen.

Det är en megabra och dundersmart kampanj (och jag är inte jävig bara för att min fru är en av de medlemmar som fått komma till tals i kampanjen, se ovan).

Mer om valkampanjer, valrörelse och valaffischer: Sveriges Radio, Aftonbladet, Ulrika Falk, Peter Andersson och Kommunalarbetaren

Välkommen på valupptakt 22/8

(Klicka på bilden så blir den större)

På söndag 22/8 håller LO-facken i Stockholm, SSU i Stockholm och ABF i Stockholm en gemensam valupptakt på Långholmen. Det blir politiska tal, seminarier och underhållning för både barn och vuxna. Programmet är långt ifrån klart. Det kommer mera.

Inga fler skitår! Det är dags att förpassa regeringen Reinfeldt till historieböckerna! Kom till Långholmen och ladda inför valspurten!

22/8 klockan 13-18

Åsa Einerstam

Stockholm Pride - programpunkter

Socialdemokraternas program för Stockholm Pride.

Idag - Hbt-jeopardy mellan de Rödgröna och Alliansen 13.45-14.45 Sergel 3 (Pride House).

Partiordförande, Mona Sahlin, deltar i RFSL:s partiledardebatt fredagen den 30 juli kl. 15.00 - 16.30 Hörsalen (Pride House).

Rödgrön parad på lördag med en massa mingel före och efter paraden.

LO finns även på plats i Pride Park.

...Så även SSU.

Relaterat: Vårt hbt-politiska program

The Best of The Spirit Level

LO har i dagarna gett ut en skrift om Jämlikhetsanden - Ojämlikhet skadar allvarligt dig själv, dina barn och landet du bor i. Den kan ses som en light version av Jämlikhetsanden.

Enligt mig (och många andra) är Jämlikhetsanden, en av de viktigaste böckerna som getts ut i vår tid och bör läsas av alla, oavsett partifärg. Jag har skrivit om den ett antal gånger (se nedan för ett axplock).

Skriften består av 24 sidor och illusteras av Robert Nybergs fantastiska teckningar och består av mindre än 10 diagram (vilket jag uppskattar, då jag, i motsats till till exempel Marika Lindgren Åsbrink och Viktor Tullgren, har svårt/ogillar för diagram och statistik).

Skriften kan köpas till självkostnadspris - 6 kr/st. Beställningen sker via mejl till kontakt@karnevalforlag.se eller direkt via hemsidan. Även själva boken kan man nu rekvirera för endast 169 kronor (porto tillkommer).

Skriften går även att ladda ner som pdf här.

Tidigare inlägg om Jämlikhetsanden: Jämlik vård, Jobb, jämlikhet och jämställdhet, Välfärdens frukt, Jämlikhetsanden - Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, Hälsa är en klassfråga i Moderaternas Sverige, Tête-à-tête med Richard Wilkinson

Resultatet från Stockholmsmodellen

Nu har äntligen resultatet från enkäten till Stockholmsmodellen offentliggjorts, du kan se det här. Dels redovisas LO-medlemmarnas svar och vilka tre frågor som är viktigast för respektive förbund, dels får vi ta del av partiernas svar på de olika frågorna. Föga förvånande är det de röd-gröna partierna som presenterar flest ja-svar.

Åsa Einerstam

Avtal klart för Handels

Saxat från Handels pressmeddelande:

För butiksanställda utfaller en löneökning om 470 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 501 kronor per månad den 1 april 2011. För lageranställda utfaller en löneökning om 405 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 425 kronor per månad den 1 april 2011. Summorna gäller heltidanställda.

Parterna har en gemensam uppfattning att bemanningsföretag kan vara ett komplement till ett företags ordinarie verksamhet. Parterna är överens om förstärkt företrädesrätt vid återanställning.

Tidigare inlägg: Handels varslar om strejk, Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Igår skrev jag att Handels varslar om strejk. Idag uttalar sig Malin Siwe i DN om Handels varsel. Hon skriver bland annat:

Förra veckan var 246 919 personer helt arbetslösa och anmälda hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 186 029 människor hade aktivitetsstöd och deltog i program, nästan dubbelt så många som i fjol. När LO-förbundet Handels talar om sina krav är det som om alla dessa människor inte finns, som om Sverige raskt närmade sig toppen av en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Man vill ha förstärkt rätt till heltid och tillsvidareanställning, 3,7 procent mer till butiksanställda och 2,6 för lagerarbetare. På ett år.

Orimliga krav? Nej. Ta bara kravet på rätt till heltid. Malin Siwe borde läsa rapporten Varför har kvinnor lägre löner och kortare arbetstider?, författad av Stefan Carlén är ekonom och utredare på Handels.

Saxat från Proletärens intervju med Carlén:

Det vanligaste argumentet mot heltidstjänster inom detaljhandeln är att det skulle bli mycket svårt att lägga scheman om alla jobbade heltid. Men Stefan Carlén visar att det går att lösa.

– Inom manligt kodade branscher som radio- och tv-försäljning finns det nästan bara heltider, medan kvinnorna i klädbutikerna jobbar deltid. Men affärerna har samma öppettider. På Hennes & Mauritz arbetar männen på lagret heltid, medan kvinnorna i butikerna jobbar deltid. Om bara män hade arbetat i livsmedelshandeln så hade man löst det. Även vi i facket borde ta på oss ansvaret att fundera över lösningar.

Stefan Carlén blir upprörd över arbetsgivarnas argument att sysselsättningen skulle minska med fler heltider.

– Vi måste vara för en organisatorisk förändring för att ta bort dåliga jobb. Den dagen då direktörerna på Svenskt Näringsliv går ner på deltid för att öka sysselsättningen ska jag tro på dem. Det är alltid lågavlönade kvinnor som ska ta smällarna.

– Jag är övertygad om att vi kan ta bort deltidsarbetet och att det istället skulle leda till högre sysselsättning och en bättre matchning på arbetsmarknaden.

Han menar att anställningsformerna inom detaljhandeln med deltid och timanställning handlar om ett utnyttjande av kvinnor, ungdomar och invandrare.

– Arbetsgivaren har skapat en reservarmé av arbetskraft åt sig själv. Det är samma gamla klassamhälle. Och arbetarna hamnar i en jättejobbig social situation.

Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan - varför regeringen Reinfeldt misslyckade jobbpolitik ska drabba medlemmarna i Handels?

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010

DN om strejken.

Handels varslar om strejk

Handels varslar om strejk med start på skärtorsdagen den 1 april. Saxat från Handels pressmeddelande:

Syftet med varslet är att sätta press på arbetsgivarna för att komma vidare i förhandlingarna.

- Vår uppgift är att uppnå ett så bra avtal som möjligt för våra medlemmar och det är vår målsättning att lyckas med detta innan det nuvarande avtalet går ut. Vi tvingas nu att varsla för att få fart på förhandlingarna. Varslet är avsett att sätta press på motparten att börja förhandla på allvar, säger Lars-Anders Häggström, ordförande i Handels.

Svensk Handel har avvisat alla förslag från facket.

Handels kräver en löneökning för heltidsanställda på minst 745 kronor per månad för butiksanställda och minst 620 kronor för lageranställda. Handels vill förstärka rätten till heltid och tillsvidareanställning. Handels vill begränsa arbetsgivarnas möjlighet att kringgå LAS genom att använda inhyrd arbetskraft.

Orimliga krav? Inte för fem öre.

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010
SvD och Aftonbladet har också skrivit om detta.

Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige

Vår svenska modell bygger på att det finns starka parter på arbetsmarknaden som
sluter rikstäckande kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor. Det
är en modell som varit framgångsrik, men som vi nu ser hotas. Den borgerliga
regeringen talar gärna väl om den svenska modellen men agerar i praktiken för
att slå sönder den, Wanja Lundby-Wedin, ordförande
LO.

Ställ upp för kollektivavtalen!

Idag onsdagen den 17 mars manifesterar hela fackföreningsrörelsen för att visa sitt stöd för kollektivavtalen. Manifestationen genomförs mellan kl 14-15 på Sergels Torg.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh och Byggettans ordförande Johan Lindholm håller tal. Kaffe och bullar serveras från kl 13.30. För musikunderhållningen står coverbandet 40+ som har sina rötter i den rockmusik som producerades under 70- och 80-talet.

Vi vill uppmana så många som bara möjligt att delta. Vi står enade i kampen för kollektivavtalen. Det är viktigare än någonsin att vi manifesterar för kollektivavtalets betydelse.

Avtalsrörelsen 2010

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

LO-facken sade i helgen nej till till medlernas senaste bud i avtalsrörelsen. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har, i detta känsliga läge, gett sig in i debatten om den kärvande avtalsrörelsen. Till SR/Ekot säger han att han är djupt oroad över industrifackens tonläge:

Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris,
krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på
det här viset [...] För det första har man ett högt uppskruvat tonläge, nu
början man på allvar hota med att kasta ut Sverige i en allvarlig konflikt.

LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, är med rätta kritisk till Bäckströms uttalande och säger till SvD:

Man går inte ut i media och gör ned den andra parten, det skapar bara ilska.
[...] Det här bidrar inte till att enklare hitta en lösning.

Att inget har ändrat sig sedan Olof Palmes tid visar talet ovan tydligt. Glöm dock inte att You got the power:



Relaterat: LO-normen: förhandlaren är en man. Kristian Krassman skriver att Bäckström tar till krokodiltårarna. Martin Moberg undrar om vi är på väg mot strejk.

Stefan Löfven om att kringgå företrädesrätten

Boktips: Angreppet på det fackliga löftet

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin

och under några omständigheter
arbeta på sämre villkor
eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta
i den djupaste insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav

Nu finns boken Angreppet på det fackliga löftet att ladda ner i sin helhet på nätet. Boken beskriver på ett humoristiskt och pedagogiskt sätt hur regeringen Reinfeldts politik slår mot löntagarna.

Relaterat: LO-normen: förhandlaren är en man

LO-normen: förhandlaren är en man

Igår låg LO-tidningen som vanligt i vår fastighetsbox. I år löper många avtal ut och skall således omförhandlas.

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

Vilka är det då som förhandlar? LO-fackens förhandlingsansvariga är alla män: Per Bardh, Törbjörn Johansson, Ronny Wenngren, Magnus Pettersson, John Haataja, Mats Hansson, Veli-Pekka Sälkkälä, Håkan Pettersson, Thomas Bjelkerud, Mikael Johansson, Matts Jutterström, Sven-Olof Hellman, Tommy Andersson, Gerald Lindberg och Lars Lindgren. Kvinnorna lyser med sin frånvaro. Till LO-tidningen säger Ulla Lindqvist:

– De avtalssekreterare vi har är bra, men ur demokratisk synpunkt är det viktigt att alla är representerade och att det finns kvinnor på alla poster, säger hon.
Att män dominerar förhandlingsarenan tror Ulla Lindqvist beror på en lång tradition inom facket. De tyngsta uppdragen, och dit räknas avtalssekreteraren, har traditionellt gått till män.
– Det finns en bild av att det ska vara bestämda typer som slår näven i bordet, säger hon.

Det ser onekligen illa ut, när LO:s avtalssekreterare alla är män medan våra motparter kontrar med 40 procent kvinnor. Tror inte LO-facken att även en kvinna kan vara bestämd och slå näven i bordet?