Kan LAS-hatarna föra "intellektuellt skarpa resonemang" om LAS?

I Dagens Industri har LO:s avtalssekreterare, Per Bardh, skrivit en artikel med rubriken Vi vill göra upp om LAS. Rubriksättningen gör mig orolig och jag skyndar mig till ingressen:

Låt oss resonera om vad LAS har för funktion, vad arbetsgivarnas problem egentligen är och hur vi ska kunna ­föra intellektuellt skarpa resonemang, skriver Per Bardh, LO, på DI Debatt.

Bardh och LO vill tillsätta en arbetsgrupp, där Svenskt Näringsliv ingår. Detta för att bland annat göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar. Min spontana reaktion fick bli rubriken på detta inlägg.

På HBT-sossen har vi tidigare skrivit om angreppen på LAS från borgerligt håll och från arbetsgivarsidan, bland annat inlägget LAS-hatarna och lögnerna. Kan verkligen LO och LAS-hatarna komma överens om LAS? LAS-hatarna sprider medvetet (eller omedvetet?) lögner om LAS. Bardh tar till exempel upp LAS inverkan på ungdomsarbetslösheten i sin artikel.

Tanken är god herr Bardh, men tillåt mig att vara skeptisk.

Andra på samma tema: LO-tidningen, Ekonominyheter, SvD, DN, Peter Högberg, Magnus Andersson (C)
Tidigare inlägg: Hur eniga är egentligen alliansen?, Ska HR-direktörer på Public service uttala sig om LAS? , Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten, Handels varslar om strejk, Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten

Avtal klart för Handels

Saxat från Handels pressmeddelande:

För butiksanställda utfaller en löneökning om 470 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 501 kronor per månad den 1 april 2011. För lageranställda utfaller en löneökning om 405 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 425 kronor per månad den 1 april 2011. Summorna gäller heltidanställda.

Parterna har en gemensam uppfattning att bemanningsföretag kan vara ett komplement till ett företags ordinarie verksamhet. Parterna är överens om förstärkt företrädesrätt vid återanställning.

Tidigare inlägg: Handels varslar om strejk, Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Igår skrev jag att Handels varslar om strejk. Idag uttalar sig Malin Siwe i DN om Handels varsel. Hon skriver bland annat:

Förra veckan var 246 919 personer helt arbetslösa och anmälda hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 186 029 människor hade aktivitetsstöd och deltog i program, nästan dubbelt så många som i fjol. När LO-förbundet Handels talar om sina krav är det som om alla dessa människor inte finns, som om Sverige raskt närmade sig toppen av en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Man vill ha förstärkt rätt till heltid och tillsvidareanställning, 3,7 procent mer till butiksanställda och 2,6 för lagerarbetare. På ett år.

Orimliga krav? Nej. Ta bara kravet på rätt till heltid. Malin Siwe borde läsa rapporten Varför har kvinnor lägre löner och kortare arbetstider?, författad av Stefan Carlén är ekonom och utredare på Handels.

Saxat från Proletärens intervju med Carlén:

Det vanligaste argumentet mot heltidstjänster inom detaljhandeln är att det skulle bli mycket svårt att lägga scheman om alla jobbade heltid. Men Stefan Carlén visar att det går att lösa.

– Inom manligt kodade branscher som radio- och tv-försäljning finns det nästan bara heltider, medan kvinnorna i klädbutikerna jobbar deltid. Men affärerna har samma öppettider. På Hennes & Mauritz arbetar männen på lagret heltid, medan kvinnorna i butikerna jobbar deltid. Om bara män hade arbetat i livsmedelshandeln så hade man löst det. Även vi i facket borde ta på oss ansvaret att fundera över lösningar.

Stefan Carlén blir upprörd över arbetsgivarnas argument att sysselsättningen skulle minska med fler heltider.

– Vi måste vara för en organisatorisk förändring för att ta bort dåliga jobb. Den dagen då direktörerna på Svenskt Näringsliv går ner på deltid för att öka sysselsättningen ska jag tro på dem. Det är alltid lågavlönade kvinnor som ska ta smällarna.

– Jag är övertygad om att vi kan ta bort deltidsarbetet och att det istället skulle leda till högre sysselsättning och en bättre matchning på arbetsmarknaden.

Han menar att anställningsformerna inom detaljhandeln med deltid och timanställning handlar om ett utnyttjande av kvinnor, ungdomar och invandrare.

– Arbetsgivaren har skapat en reservarmé av arbetskraft åt sig själv. Det är samma gamla klassamhälle. Och arbetarna hamnar i en jättejobbig social situation.

Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan - varför regeringen Reinfeldt misslyckade jobbpolitik ska drabba medlemmarna i Handels?

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010

DN om strejken.

Handels varslar om strejk

Handels varslar om strejk med start på skärtorsdagen den 1 april. Saxat från Handels pressmeddelande:

Syftet med varslet är att sätta press på arbetsgivarna för att komma vidare i förhandlingarna.

- Vår uppgift är att uppnå ett så bra avtal som möjligt för våra medlemmar och det är vår målsättning att lyckas med detta innan det nuvarande avtalet går ut. Vi tvingas nu att varsla för att få fart på förhandlingarna. Varslet är avsett att sätta press på motparten att börja förhandla på allvar, säger Lars-Anders Häggström, ordförande i Handels.

Svensk Handel har avvisat alla förslag från facket.

Handels kräver en löneökning för heltidsanställda på minst 745 kronor per månad för butiksanställda och minst 620 kronor för lageranställda. Handels vill förstärka rätten till heltid och tillsvidareanställning. Handels vill begränsa arbetsgivarnas möjlighet att kringgå LAS genom att använda inhyrd arbetskraft.

Orimliga krav? Inte för fem öre.

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010
SvD och Aftonbladet har också skrivit om detta.

Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige

Vår svenska modell bygger på att det finns starka parter på arbetsmarknaden som
sluter rikstäckande kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor. Det
är en modell som varit framgångsrik, men som vi nu ser hotas. Den borgerliga
regeringen talar gärna väl om den svenska modellen men agerar i praktiken för
att slå sönder den, Wanja Lundby-Wedin, ordförande
LO.

Ställ upp för kollektivavtalen!

Idag onsdagen den 17 mars manifesterar hela fackföreningsrörelsen för att visa sitt stöd för kollektivavtalen. Manifestationen genomförs mellan kl 14-15 på Sergels Torg.

LO:s avtalssekreterare Per Bardh och Byggettans ordförande Johan Lindholm håller tal. Kaffe och bullar serveras från kl 13.30. För musikunderhållningen står coverbandet 40+ som har sina rötter i den rockmusik som producerades under 70- och 80-talet.

Vi vill uppmana så många som bara möjligt att delta. Vi står enade i kampen för kollektivavtalen. Det är viktigare än någonsin att vi manifesterar för kollektivavtalets betydelse.

Avtalsrörelsen 2010

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

LO-facken sade i helgen nej till till medlernas senaste bud i avtalsrörelsen. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har, i detta känsliga läge, gett sig in i debatten om den kärvande avtalsrörelsen. Till SR/Ekot säger han att han är djupt oroad över industrifackens tonläge:

Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris,
krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på
det här viset [...] För det första har man ett högt uppskruvat tonläge, nu
början man på allvar hota med att kasta ut Sverige i en allvarlig konflikt.

LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, är med rätta kritisk till Bäckströms uttalande och säger till SvD:

Man går inte ut i media och gör ned den andra parten, det skapar bara ilska.
[...] Det här bidrar inte till att enklare hitta en lösning.

Att inget har ändrat sig sedan Olof Palmes tid visar talet ovan tydligt. Glöm dock inte att You got the power:



Relaterat: LO-normen: förhandlaren är en man. Kristian Krassman skriver att Bäckström tar till krokodiltårarna. Martin Moberg undrar om vi är på väg mot strejk.

Stefan Löfven om att kringgå företrädesrätten

LAS-hatarna och lögnerna

På HBT-sossen har vi tidigare skrivit om angreppen på LAS från borgerligt håll och från arbetsgivarsidan (se nedan). Dessa försöker med dårars envishet och många lögner få oss att tro att Lagen om anställningsskydd är av ondo och vidare något som borde avskaffas. I detta inlägg granskar jag två av dessa lögner om LAS.

-
Lögn: Det är LAS fel att ungdomarna inte får jobb.
Den främsta LAS-hataren av dem alla är Centerns partiledare Maud Olofsson. Om och om igen upprepar hon att vi måste förändra LAS för att de unga skall kunna få jobb. Olofsson vill till exempel att små företag skall kunna undanta fler personer från turordningslistan vid uppsägningar, och menar att anställningsår är en sak, kompetens en annan. Att Maud Olofsson och de andra LAS-hatarna i själva verket ropar varg visade sig bland annat hösten 2009, när Eva Fagerberg och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR presenterade sin undersökning baserad på SCB:s statistik.

Vad Maud Olofsson glömmer när hon säger att anställningsår är en sak, kompetens en annan, är att kompetens redan finns med som en parameter i LAS § 22. Vid omplacering efter turordningslistan kan arbetsgivaren kräva att arbetstagaren har ”tillräckliga kvalifikationer” för att komma ifråga för fortsatt arbete. Det är arbetsgivaren som bestämmer vad dessa tillräckliga kvalifikationer är. Att kompetens dock icke kan jämställas med ”snabbhet” fick vi i Posten bevis på häromveckan när tvisten om de sex anställda i Umeå slutade med att Posten fick dra tillbaka uppsägningarna.

-

Förutom att ungdomarna påstås vara missgynnade av LAS anser Svenskt Näringsliv, tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen, även att företagen på grund av lagstiftningen blir av med nödvändig kompetens då de vid uppsägningar inte ensidigt får välja vilka som skall vara kvar. Enligt en undersökning gjord av Fackförbundet GS är detta dock även på mindre företag där undantagsreglerna är tillämpningsbara inte något problem. Arbetsgivare på små arbetsplatser med upp till tio anställda kan redan göra två undantag från turordningen. Och på större arbetsplatser enas facket och arbetsgivarna ofta om så kallade avtalsturlistor med annan ordning än den lagen föreskriver.

Fackförbundet GS har undersökt samtliga varsel mellan juli 2008 och den sista februari 2009 på arbetsplatser som tillhörde dåvarande Skogs- och träfacket. Totalt varslades 6.726 anställda på 785 arbetsplatser och i de flesta fall ledde varslen också till uppsägningar. Nästan alla företag med mindre än tio anställda följde lagens princip, sist in först ut, utan att göra undantag. På större företag följde 58 procent lagens turordning, medan 42 procent gjorde avsteg genom lokala förhandlingar. I bara fem fall misslyckades parterna med att komma överens om turordningen lokalt och fick begära hjälp av de centrala parterna. ”Det här visar att lagen om anställningsskydd inte är något problem vid uppsägningar. Fackklubbarna är också intresserade av att företaget går bra och tar ansvar för att göra undantag då det behövs. När arbetsgivarna kritiserar LAS är de i själva verket ute efter att få hela makten att bestämma själva”, säger Tommy Andersson, GS avtalssekreterare.

-

Inte ens Svenskt Näringslivs egen undersökning om undantagsregeln och småföretagen visar att lagstiftningen utgör något stort problem för arbetsgivarna. Peter Skogman Thoursie, docent i nationalekonomi, menar att det är en myt att sist-in-först-ut skulle försvåra för företagen att behålla nyckelpersoner och göra att de anställer färre. Thoursie har åt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering varit med och gjort en studie som grundar sig på alla anställningar och avgångar mellan 1999 och 2002, dvs både före och efter införandet av undantagsreglerna.

-
Slutsatsen är att undantagsreglerna i stort sett inte förändrade någonting. Anställningarna ökade inte och uppsägningsmönstret förändrades inte – möjligen kan det vara så att något fler över 55 år sägs upp. Om företagen hade stora problem med anställningsreglerna så skulle vi ha sett stora effekter när undantagsregeln för småföretag infördes. Det kan vi inte, säger Thoursie till LO-tidningen.

-

Till syvende och sist handlar LAS-debatten om att arbetsgivarna vill ha hela mandatet att sparka folk, helt efter sitt eget godtycke och utan att behöva förhandla om detta med fackliga organisationer.
-

1864 infördes sk ”näringsfrihet” i Sverige, och de få regleringar i arbetsrätten och det begränsade anställningsskydd som funnits sedan skråtiden försvann helt. Industrialiseringen ledde till massinvandring till städerna. På fabrikerna utnyttjades arbetarna till det yttersta, anställningen låg helt i arbetsgivarens händer och man kunde bli av med jobbet i en handvändning. Det var under denna period som de första fackföreningarna såg dagens ljus. Långsamt lyckades vi i arbetarrörelsen efter många år av facklig och politisk kamp bygga upp ett system med regler och lagar till skydd för den anställde, för att man inte skulle kunna bli satt på bar backe helt plötsligt och efter arbetsgivarens godtycke. Vi tog oss ifrån detta. Varför skall vi då rulla hjulen tillbaka?

Åsa Einerstam

Tidigare inlägg om LAS: Hur eniga är egentligen alliansen?, Ska HR-direktörer på Public service uttala sig om LAS? , Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten

LO-normen: förhandlaren är en man

Igår låg LO-tidningen som vanligt i vår fastighetsbox. I år löper många avtal ut och skall således omförhandlas.

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

Vilka är det då som förhandlar? LO-fackens förhandlingsansvariga är alla män: Per Bardh, Törbjörn Johansson, Ronny Wenngren, Magnus Pettersson, John Haataja, Mats Hansson, Veli-Pekka Sälkkälä, Håkan Pettersson, Thomas Bjelkerud, Mikael Johansson, Matts Jutterström, Sven-Olof Hellman, Tommy Andersson, Gerald Lindberg och Lars Lindgren. Kvinnorna lyser med sin frånvaro. Till LO-tidningen säger Ulla Lindqvist:

– De avtalssekreterare vi har är bra, men ur demokratisk synpunkt är det viktigt att alla är representerade och att det finns kvinnor på alla poster, säger hon.
Att män dominerar förhandlingsarenan tror Ulla Lindqvist beror på en lång tradition inom facket. De tyngsta uppdragen, och dit räknas avtalssekreteraren, har traditionellt gått till män.
– Det finns en bild av att det ska vara bestämda typer som slår näven i bordet, säger hon.

Det ser onekligen illa ut, när LO:s avtalssekreterare alla är män medan våra motparter kontrar med 40 procent kvinnor. Tror inte LO-facken att även en kvinna kan vara bestämd och slå näven i bordet?