På HBT-sossen har vi tidigare skrivit om angreppen på LAS från borgerligt håll och från arbetsgivarsidan (se nedan). Dessa försöker med dårars envishet och många lögner få oss att tro att Lagen om anställningsskydd är av ondo och vidare något som borde avskaffas. I detta inlägg granskar jag två av dessa lögner om LAS.
-
Lögn: Det är LAS fel att ungdomarna inte får jobb.
Den främsta LAS-hataren av dem alla är Centerns partiledare Maud Olofsson. Om och om igen upprepar hon att vi måste förändra LAS för att de unga skall kunna få jobb. Olofsson vill till exempel att små företag skall kunna undanta fler personer från turordningslistan vid uppsägningar, och menar att anställningsår är en sak, kompetens en annan. Att Maud Olofsson och de andra LAS-hatarna i själva verket ropar varg visade sig bland annat hösten 2009, när Eva Fagerberg och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR presenterade sin undersökning baserad på SCB:s statistik.
Lögn: Det är LAS fel att ungdomarna inte får jobb.
Den främsta LAS-hataren av dem alla är Centerns partiledare Maud Olofsson. Om och om igen upprepar hon att vi måste förändra LAS för att de unga skall kunna få jobb. Olofsson vill till exempel att små företag skall kunna undanta fler personer från turordningslistan vid uppsägningar, och menar att anställningsår är en sak, kompetens en annan. Att Maud Olofsson och de andra LAS-hatarna i själva verket ropar varg visade sig bland annat hösten 2009, när Eva Fagerberg och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR presenterade sin undersökning baserad på SCB:s statistik.
Vad Maud Olofsson glömmer när hon säger att anställningsår är en sak, kompetens en annan, är att kompetens redan finns med som en parameter i LAS § 22. Vid omplacering efter turordningslistan kan arbetsgivaren kräva att arbetstagaren har ”tillräckliga kvalifikationer” för att komma ifråga för fortsatt arbete. Det är arbetsgivaren som bestämmer vad dessa tillräckliga kvalifikationer är. Att kompetens dock icke kan jämställas med ”snabbhet” fick vi i Posten bevis på häromveckan när tvisten om de sex anställda i Umeå slutade med att Posten fick dra tillbaka uppsägningarna.
-
Förutom att ungdomarna påstås vara missgynnade av LAS anser Svenskt Näringsliv, tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen, även att företagen på grund av lagstiftningen blir av med nödvändig kompetens då de vid uppsägningar inte ensidigt får välja vilka som skall vara kvar. Enligt en undersökning gjord av Fackförbundet GS är detta dock även på mindre företag där undantagsreglerna är tillämpningsbara inte något problem. Arbetsgivare på små arbetsplatser med upp till tio anställda kan redan göra två undantag från turordningen. Och på större arbetsplatser enas facket och arbetsgivarna ofta om så kallade avtalsturlistor med annan ordning än den lagen föreskriver.
Fackförbundet GS har undersökt samtliga varsel mellan juli 2008 och den sista februari 2009 på arbetsplatser som tillhörde dåvarande Skogs- och träfacket. Totalt varslades 6.726 anställda på 785 arbetsplatser och i de flesta fall ledde varslen också till uppsägningar. Nästan alla företag med mindre än tio anställda följde lagens princip, sist in först ut, utan att göra undantag. På större företag följde 58 procent lagens turordning, medan 42 procent gjorde avsteg genom lokala förhandlingar. I bara fem fall misslyckades parterna med att komma överens om turordningen lokalt och fick begära hjälp av de centrala parterna. ”Det här visar att lagen om anställningsskydd inte är något problem vid uppsägningar. Fackklubbarna är också intresserade av att företaget går bra och tar ansvar för att göra undantag då det behövs. När arbetsgivarna kritiserar LAS är de i själva verket ute efter att få hela makten att bestämma själva”, säger Tommy Andersson, GS avtalssekreterare.
-
Inte ens Svenskt Näringslivs egen undersökning om undantagsregeln och småföretagen visar att lagstiftningen utgör något stort problem för arbetsgivarna. Peter Skogman Thoursie, docent i nationalekonomi, menar att det är en myt att sist-in-först-ut skulle försvåra för företagen att behålla nyckelpersoner och göra att de anställer färre. Thoursie har åt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering varit med och gjort en studie som grundar sig på alla anställningar och avgångar mellan 1999 och 2002, dvs både före och efter införandet av undantagsreglerna.
-
Slutsatsen är att undantagsreglerna i stort sett inte förändrade någonting. Anställningarna ökade inte och uppsägningsmönstret förändrades inte – möjligen kan det vara så att något fler över 55 år sägs upp. Om företagen hade stora problem med anställningsreglerna så skulle vi ha sett stora effekter när undantagsregeln för småföretag infördes. Det kan vi inte, säger Thoursie till LO-tidningen.
-Slutsatsen är att undantagsreglerna i stort sett inte förändrade någonting. Anställningarna ökade inte och uppsägningsmönstret förändrades inte – möjligen kan det vara så att något fler över 55 år sägs upp. Om företagen hade stora problem med anställningsreglerna så skulle vi ha sett stora effekter när undantagsregeln för småföretag infördes. Det kan vi inte, säger Thoursie till LO-tidningen.
Till syvende och sist handlar LAS-debatten om att arbetsgivarna vill ha hela mandatet att sparka folk, helt efter sitt eget godtycke och utan att behöva förhandla om detta med fackliga organisationer.
-
-
1864 infördes sk ”näringsfrihet” i Sverige, och de få regleringar i arbetsrätten och det begränsade anställningsskydd som funnits sedan skråtiden försvann helt. Industrialiseringen ledde till massinvandring till städerna. På fabrikerna utnyttjades arbetarna till det yttersta, anställningen låg helt i arbetsgivarens händer och man kunde bli av med jobbet i en handvändning. Det var under denna period som de första fackföreningarna såg dagens ljus. Långsamt lyckades vi i arbetarrörelsen efter många år av facklig och politisk kamp bygga upp ett system med regler och lagar till skydd för den anställde, för att man inte skulle kunna bli satt på bar backe helt plötsligt och efter arbetsgivarens godtycke. Vi tog oss ifrån detta. Varför skall vi då rulla hjulen tillbaka?
Åsa Einerstam
2 kommentarer:
Det kan mycket väl vara så att LAS inte utgör något stort problem för arbetsgivarna.
Däremot är LAS ett problem för de anställda.
Som jag ser det finns det två riktigt stora problem med LAS. Det allvarligaste är att folk som inte riktigt är rätt för sitt jobb, inte trivs och inte presterar så bra som de skulle kunna, inte vågar byta jobb för att de då hamnar sist i turordning på sitt nya jobb.
Nummer två är att skillnaden mellan fast anställning och kort anställning (projekt, vick, mm) är så stor. Att man som korttidare inte kan vara f-ledig, få semester etc på samma villkor.
Det finns hur ånga människor som helst som kan gå tio år på korta kontrakt och ständigt bli "utlasade" som det heter. Bara att ett sådant begrepp existerar signalerar ju att det finns ett problem här. Medan de ser trötta kollegor med 20-30 anställningsår hasa omkring i tofflor och inte tillföra projekten någonting.
De har alla rättigheter, de kan ta semester, de kan ta tjänstledigt, de kan vara halvtidssjukskrivna, de kan vara föräldralediga. Något som den andra halvan av arbetsstyrkan inte kan.
Det är ett stort svek mot LAS-proletäriatet att facket inte tar tag i det här, och att attityden hela tiden är att LAS är bra som den är och att inga problem finns.
Nå, jag har ärligt talat inget bra förslag på vad man ska ha istället för LAS, men det är plågsamt uppenbart att dagens system INTE fungerar speciellt bra.
Alternativet till LAS behöver i vart fall inte vara uppsägning på dagen. I länder utan LAS är det såvitt jag förstår inte alltid lättare att säga upp folk än i Sverige. Arbetsgivare kan få böta både en och två årslöner. Detta kan till exempel regleras i kollektivavtalen.
Och grejen är ju nånstans också att LAS inte på något sätt är en garanti mot att bli uppsagd. Går företaget dåligt så gör det.
Jag förstår din frustration Anders. Jag menar dock att LAS-proletariatets problem är de otrygga anställningarna och arbetsgivare som letar med ljus och lykta efter kryphål där de kan kringgå LAS. Vad vi behöver göra är snarare att täppa till dessa kryphål, istället för att försämra för alla vilket skulle bli följden om Maud Olofsson fick som hon vill.
Det som stör mig mest av allt är borgarnas retorik där de med vackra ord försöker ge sken av att värna kollektivavtalen och anställningsskyddet men sen i handling gör precis tvärtom, dvs urholkar den svenska modellen och raserar välfärden.
Skicka en kommentar