Don't Think of an Elephant!*

Igår läste jag Jimmy Åkessons och Carina Herrstedts (SD) artikel i Aftonbladet. Artikeln är en replik på Åsa Regnérs och Mats Wingborgs debattartikel SD:s familjepolitik är extremast i Sverige (som jag skrev om här).

Åkessons och Herrstedt börjar med att ge Regnér och Wingborg rätt på en punkt:

Vi tillstår och beklagar att det faktiskt ligger något i kritiken om att enskilda företrädare för vårt parti, vid enstaka tillfällen under de gångna åren, har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt om homosexuella som grupp.

Nu är det inte vilka företrädare som helst, som har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt. 2007 går Sverigedemokraternas partisekreterare, Björn Söder, till attack mot homosexuella i SD:s nättidning SD-kuriren. Dessa sexuella avarter är inte normala, skriver Söder och vidare jämför han homosexualitet med djursex och pedofili. Stockholm Pride kallar han för det perversa homosexevenemanget (EXPO). För fler negativa uttalanden om hbt-personer - se QX.

Åkesson och Herrstedt ber i artikeln om ursäkt för uttalandena och skriver:

Omröstningar på bland annat gaysajten QX har indikerat att stödet för SD sannolikt är ännu starkare bland homosexuella än bland heterosexuella.

Beträffande omröstningen skriver Jon Voss följande:

På QX genomfördes via funktionen Dagens fråga senast en "valundersökning” den 15 september 2009. Då angav 7% av de svarande att skulle rösta på Sverigedemokraterna. Dagens fråga är dock en öppen enkätfråga för vem som helst att ge svar på utan att något som helst urval görs.
Den enda undersökning om partisympatier som gjorts under 2009 och 2010 via QX Förlag baserat på slumpvis utvalda personer inom hbt-gruppen är den fråga inför höstens kyrkoval som genomfördes på communityt Qruiser.
2002 medlemmar erbjöds att svara på frågor om vilket parti man skulle rösta på i valet. Av dessa svarade 852 att de tänkte rösta i kyrkovalet. Där angav 4.1% att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. I svaren ingick såväl homo- bisexuella, transpersoner som heterosexuella och gruppen ”annat”. Bröt man ner hur de olika grupperna angav att de skulle rösta visade det sig att endast 2,5% av de som definierar sig som homosexuella valde SD, av de bisexuella var siffran 4,9% och av transpersoner 0%. I gruppen "annat" angav 6,2% SD. Av de medlemmar som angav att de är heterosexuella var sympatierna dock hela 14,1%.
Sympatierna bland hbt-personer (homo- bisexuella och transpersoner) för Sverigedemokraterna, baserat på undersökningen utförd bland 2000 slumpvis utvalda medlemmar som loggade in på Qruiser mellan eftermiddagen onsdag den 16 september till morgonen torsdag den 17 september, visar snarare på att sympatierna är lägre i gruppen än bland övriga befolkningen.

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nej, intentionen med artikel är inte att locka till sig fler hbt-personer till SD (och om några hbt-personer gör det, ska nog SD se det som bonus). Nej, artikeln ska ses ur ett helt annat perspektiv.

Hbt-personer har blivit allt mer accepterade och synliga i det svenska samhället. År 2008 genomfördes till exempel en mätning som visade att 71 procent av svenska folket var för könsneutrala äktenskap. De flesta inser att det som skiljer flator och bögar från heteros, är vem man tänder på och har sex med (OBS! Även transpersoner utsätts för hatbrott). Annars betalar vi räkningar, dricker kaffe, arbetar, går på bio och röstar på det parti vi sympatiserar med, om det så må vara S, V, MP, KD, M, C, FP eller SD, precis som vilken heterosexuell som helst.

Åkessons och Herrstedts artikel må skrämma bort några homofober, men kanske vinna några hbt-röster. Huvudsyftet med artikeln är dock att spela på människors rädsla och okunskap vad beträffar muslimer. Sverigedemokraterna är islamofober och försöker medelst artikeln få andra
att rösta på SD på grund av islamofobi:

[...] den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför. När Sveriges största muslimska ungdomsförbund bjuder in den extreme imamen Sheik Abdullah Hakim Quick, som anser att homosexuella ska avrättas, som talare så förstår vi att homosexuella ser sig om efter en försvarare av västerländska, demokratiska grundvärden.

Jag har själv skrivit om SUM:s beslut att bjuda in Sheik Abdualla Hakim Quick. Inlägget skrev jag inte för att jag är islamofob, utan för att jag ogillar extrema åsikter, oavsett om de är av religiös eller politisk art (det kan vara högerextremism, vänsterextremism, extremister och fanatiker som anser sig tillhöra någon religion eller har en övertygelse).

Här på bloggen ser jag också en förändring. Tidigare har Sverigedemokrater, som kommenterat på bloggen, skrivit att vi hbt-personer är "äckliga, onaturliga, perversa, vidriga". På senare tid har jag fått kommentarer i stil med: Ni sossar som gullar så med muslimer, vet du vad dom tycker om homosexuella?

I och med detta inlägg hoppas jag att jag har klartgjort att Sverigedemokraterna inte är ett parti för hbt-personer.

Rekommenderad läsning: Slaget om svenskheten
Andra som skriver om Åkessons och Herrstedts replik är Trollhare Johannes Kringlan Back Nilsson Krassman Opinionsbloggen Norrgård Intersektionell Solidaritet... Fredrik Jönsson
* Don't think of an Elephant är titeln på en bok av George Lakoff.
Relaterat: Regnbågsvalet 2006