In hate we trust

I utställningen In hate we trust skildrar Elisabeth Ohlson Wallin olika hatbrott. Det är också från Ohlson Wallins hemsida jag har lånat ovanstående bild.

Idag skriver Stockholm City (200325, s. 4) om just hatbrott. Största andeln hatbrott har rasistiska motiv. Därefter kommer hatbrotten mot homosexuella - där våldet även kan vara grövre. Vart fjärde hatbrott är mot homosexuella.

Stundtals har jag varit rädd, säger Katrin till City. Katrin har hotats av sin sambo Helens före detta man.

Mikael Ekman, vid Hatbrottsjouren, säger till City att mörkertalet beträffande hatbrott är stort:

Får man stryk på stan, anmäler man det. Men om man kallas kränkande saker av grannar eller på arbetsplatsen kan det vara svårt att anmäla. Man blir nog ganska hårdhudad som invandrare eller homosexuell.

Jag är nog ganska hårdhudad, men i mitt fall tror jag inte det beror på att jag är flata. Jag har jobbat till och från som vakt i bevakningsbranschen i 10 år. Under dessa 10 år har jag blivit härdad. Det har funnits gånger då mina vänner och bekanta har frågat mig: hörde du inte vad hon/han kallade dig?!

Jag vet inte om min "yrkesskada" är bra eller dålig. Det har nog funnits tillfällen, där jag borde ha gjort en polisanmälan.

En polisanmälan har jag dock gjort i samband med EP-valrörelsen. Förundersökningen är dock nedlagd (om jag inte missminner mig klassades det som hände mig för ofredande). Frågan är bara om den/de som kränkte/ofredade mig, gjorde det på grund av att jag är flata eller på grund av att jag är Sosse (och offentlig person)?

Tidigare inlägg om hatbrott: HBT-personers fri- och rättigheter = Mänskliga rättigheter, Yxattack hos RFSL, Hatbrotten fortsätter att öka, Nassejävlar!