Ibland får jag höra, i egenskap av queer, personer som säger till mig ”men Alexandra, varför tjatar du så om HBT-personers fri- och rättigheter? Ni kan ju göra allt som vi (heterosexuella) kan göra. Ni kan gifta er, ni kan inseminera och adoptera… Vi står ju till och med och applåderar när ni går i prideparaden, nu ska Sverige till och med få könsneutralt äktenskap… Sluta tjata Alexandra!”
Kära heteros!
Nej vi kan fortfarande inte göra allt som ni kan göra!
Jag kommer att fortsätta ”tjata” om HBT-personers fri- och rättigheter så länge ”våra” fri- och rättigheter inte är samma som ”era”. För vad det i förlängningen handlar om så är det mänskliga rättigheter. Jag håller med er om att vi i Sverige har kommit långt, men vi är inte där än.
Jag och min flickvän kan t.ex. inte visa vår kärlek i alla sammanhang. Vi kan inte, en mörk lördagsnatt, hålla varandra i hand på gatan, eller ge varandra en puss i tunnelbanan, framför allt inte om klientelet i tunnelbanan eller på gatan är av ett sådant slag att om vi pussas, provocerar vi dessa och utsetts då för hot, hat, våld.
Vi måste hela tiden leva med ett säkerhetstänkande. Vi måste hela tiden ta med en rad olika faktorer i beräkningen innan vi ger varandra den pussen eller den kramen. Tänker ni heteros så varje gång ni vill pussa er partner?
Under år 2005 identifierades hatbrottsmotiv* i totalt 3 681 brottsanmälningar, i 563 av dessa anmälningar fanns homofobiska motiv.
Jag har bland annat läst Eva Tibys avhandling Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott (1999) och Johan Hiltons bok No tears for queers (2005) och efter läsningen av dessa så vet jag hur utsatta hbt-personer fortfarande är och nu pratar vi Sverige år 2007.
Att skaffa barn med en kvinna – hm… ja, visst kan jag som någon idiot sade: ”åk en sväng med Finlandsfärjan, så har du det överstökat”, men jag är ärligt nog inte så lockad av den tanken.
Beträffande insemination så är väntetiden lång i Sverige, cirka 1 1/2 år. Därför fortsätter lesbiska par att åka till Danmark och Finland.
Två flator och två bögar som skaffar barn tillsammans, är ett annat alternativ, men så kommer vi in på detta med fler än två juridiska vårdnadshavare. Om jag och en bög skaffar barn tillsammans, kommer således vi att bli de två juridiska vårdnadshavarna. Våra respektive får inte denna rättighet. Hur tror ni våra partners upplever en sådan diskriminering?
Om nu könsneutralt äktenskap införs i Sverige och jag och min flickvän går till en kyrka, så har vigselförrättaren rätt att säga ”nej, jag viger inte lesbiska par. Ni får gå någon annanstans”. Hur tror ni min kristna flickvän upplever det?
Jag kan vidare inte vara surrogatmamma i Sverige.
Så summan av kardemumman – jag kommer att fortsätta brinna för mänskliga rättigheter!
* Hatbrott används ofta som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska motiv. Begreppet är fortfarande relativt nytt i Sverige, men har använts sedan 1980-talet i USA. Även om det saknas en enhetlig definition av begreppet, är det som utmärker hatbrott att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Det är också själva motivet till brottet som är avgörande för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga gärningen.
(Källa: Brå)
Kära heteros!
Nej vi kan fortfarande inte göra allt som ni kan göra!
Jag kommer att fortsätta ”tjata” om HBT-personers fri- och rättigheter så länge ”våra” fri- och rättigheter inte är samma som ”era”. För vad det i förlängningen handlar om så är det mänskliga rättigheter. Jag håller med er om att vi i Sverige har kommit långt, men vi är inte där än.
Jag och min flickvän kan t.ex. inte visa vår kärlek i alla sammanhang. Vi kan inte, en mörk lördagsnatt, hålla varandra i hand på gatan, eller ge varandra en puss i tunnelbanan, framför allt inte om klientelet i tunnelbanan eller på gatan är av ett sådant slag att om vi pussas, provocerar vi dessa och utsetts då för hot, hat, våld.
Vi måste hela tiden leva med ett säkerhetstänkande. Vi måste hela tiden ta med en rad olika faktorer i beräkningen innan vi ger varandra den pussen eller den kramen. Tänker ni heteros så varje gång ni vill pussa er partner?
Under år 2005 identifierades hatbrottsmotiv* i totalt 3 681 brottsanmälningar, i 563 av dessa anmälningar fanns homofobiska motiv.
Jag har bland annat läst Eva Tibys avhandling Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott (1999) och Johan Hiltons bok No tears for queers (2005) och efter läsningen av dessa så vet jag hur utsatta hbt-personer fortfarande är och nu pratar vi Sverige år 2007.
Att skaffa barn med en kvinna – hm… ja, visst kan jag som någon idiot sade: ”åk en sväng med Finlandsfärjan, så har du det överstökat”, men jag är ärligt nog inte så lockad av den tanken.
Beträffande insemination så är väntetiden lång i Sverige, cirka 1 1/2 år. Därför fortsätter lesbiska par att åka till Danmark och Finland.
Två flator och två bögar som skaffar barn tillsammans, är ett annat alternativ, men så kommer vi in på detta med fler än två juridiska vårdnadshavare. Om jag och en bög skaffar barn tillsammans, kommer således vi att bli de två juridiska vårdnadshavarna. Våra respektive får inte denna rättighet. Hur tror ni våra partners upplever en sådan diskriminering?
Om nu könsneutralt äktenskap införs i Sverige och jag och min flickvän går till en kyrka, så har vigselförrättaren rätt att säga ”nej, jag viger inte lesbiska par. Ni får gå någon annanstans”. Hur tror ni min kristna flickvän upplever det?
Jag kan vidare inte vara surrogatmamma i Sverige.
Så summan av kardemumman – jag kommer att fortsätta brinna för mänskliga rättigheter!
* Hatbrott används ofta som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska motiv. Begreppet är fortfarande relativt nytt i Sverige, men har använts sedan 1980-talet i USA. Även om det saknas en enhetlig definition av begreppet, är det som utmärker hatbrott att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Det är också själva motivet till brottet som är avgörande för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga gärningen.
(Källa: Brå)
(Bild: FaithAction)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar