KD - för barnets bästa?

Fia (Tova Magnusson), David (Björn Kjellman) och Jörgen (André Wickström) i Fyra år till. Bild: Sofia Sabel

Högfors, tisdag morgon 

 Maud och Rolf Olofsson satt vid köksbordet och åt frukost med P1 Morgon i bakgrunden. Rolf läste SvD och Maud Västerbottens-Kuriren.

- Du måste läsa den här debattartikeln!, sade Rolf plötsligt och gav Maud Svenskan.

Hennes ögon blev större och större för varje ord hon läste och smörgåsen gled sakta ur hennes högerhand och hamnade på golvet. En svart katt var snabbt framme och slickade på Västerbottenosten.
- Det är tack vare mig vi har en alliansregering och nu saboterar de allt mitt arbete! fräste Maud.
-  Idioter! Högröd i ansiktet lämnade Maud frukostbordet.

Stockholm, Rosenbad, våning sju, tisdag klockan 08:50

Statsminister Fredrik Reinfeldt satt bakom sitt skrivbord och kunde inte riktigt släppa tankarna på filmen Fyra år till. Det var specifikt en scen som spelades upp i hans huvud, gång, på gång, på gång.

Det var scenen där folkpartiledaren David Holst inser han är valets stora förlorare. Nej, det hade inte gått dåligt för FP, snarare tvärtom. Valförlusten berodde på Kristdemokraterna, som inte klarat fyraprocentsspärren. Socialdemokraterna sitter kvar vid makten och för Holst & Co. innebär det fyra år till i opposition.

Filippa hade inte gjort saker och ting bättre, när hon hade ringt tidigare och nästan ordagrant citerat Holst fru Fia: era små, kristna, aborthatande, jävla homofober! 

En försiktig knackning hördes och Roberta Alenius kom tassande in i rummet. I handen hade hon en utskrift från nätet.

- Vill du veta vad Göran Hägglund anser om debattartikeln? Roberta lade utskriften framför honom.

En minut senare knöglade Fredrik ihop pappret och kastade iväg pappersbollen som hamnade precis där han ville ha den – i en kruka. Han log ett snett leende. Baskettakterna satt åtminstone kvar.

Stockholm, Gamla stan, Espresso House, tisdag  09:30 

Kristdemokraternas nya presschef, Johan Ingerö, stod i kaffekön och spelade Angry birds på sin iPhone. Han var irriterad på Göran Hägglund, irriterad på Kristdemokraterna, men mest irriterad på sig själv. Då Göran Hägglund hade ringt och frågat om han ville bli presschef för KD hade han ställt ett krav: om han skulle lämna sitt jobb som ledarskribent på SvD ville han att KD backade vad beträffade tvångssteriliseringar.

Efter en lång diskussion gav Hägglund efter. Reaktionerna var övervägande positiva när Göran gick ut i media och meddelade att KD backade. Göran hade vidare ringt och väckt honom, så tidigt att till och med barnen fortfarande sov. Johan hade verkligen försökt få Göran att åtminstone säga till media att de skulle se över frågan om inseminering för ensamstående och inte köra det uttjatade mantrat ”barn behöver pappor”. Göran hade gjort helt tvärtom. Nu stod Johan och väntade på sin macchiato samtidigt som han ångrade bittert att han tackat ja till jobbet som presschef för KD.

Varför, varför, varför?, tänkte Johan. Jag är ju för fan i mig folkpartist och inte någon jävla kristen, bakåtsträvande mother fucker!

Farsta, Molkomsbacken 20, våning 7, tisdag klockan 23:00

Jag riktigt sitter och myser framför datorn. Under kvällen har jag ätit en underbar middag med min hustru. Jag har skrivit ett blogginlägg som jag är nöjd med.Vidare har jag sett en vass Karin Hübinette intervjua den mediokra, men ack så mediakåta konstnären Lars Vilks och även livats upp av Annika Lantz underbara spaningar.

När jag läste den uppmärksammade debattartikeln tidigt på morgonen trodde jag först att Hägglund & Co. även skulle ge med sig i frågan om insemination för ensamstående. Men ack vad jag bedrog mig. Gång på gång gör KD samma misstag.

Jag blev de facto förvånad när KD backade i frågan om tvångssteriliseringar och trodde att de skulle göra det även i frågan om insemination för ensamstående, men halleluja! Icke!

Vad Kristdemokraterna verkar ha svårt att förstå är att majoriteten av den svenska befolkningen anser att KD är hopplöst ute. I otakt med samtiden går KD. De flesta i Sverige tycker att det är helt ok att homosexuella gifter sig, homosexuella skaffar barn, ensamstående skaffar barn, att förskola är att föredra framför vårdnadsbidraget et cetera. Gårdagens utspel från Hägglund & Co. förstärker den bilden.

KD fungerar lite som det svenska spelmonopolet. Det finns hur många spelbolag som helst på nätet. Där kan du kan spela poker, köpa skraplotter, spela Keno, Lotto eller satsa pengar på trav eller fotboll. Ja, du vinner oftare på skraplotterna på nätet, än vad du gör medelst Triss. Tiden har tyvärr sprungit förbi såväl det svenska spelmonopolet som KD.

 Även om det är nej till insemination för ensamstående i Sverige så finns det en rad barn som tillkommit genom att kvinnor åkt till Danmark och köpt ”pappafrön”. I sammanhanget får vi inte heller glömma de ensamstående föräldrar (såväl kvinnor som män) som lever ensamma med sina barn för att partnern ryckts bort alltför tidigt i livet eller lämnat sin partner för en annan. Det finns en rad olika familjekonstellationer som samlas under paraplybeteckningen stjärnfamilj.

Även om mitt och min hustrus än så länge ofödda barn inte kommer att ha en närvarande, biologisk pappa, så kommer barnet inte sakna fadersfigurer. Om barnet, vid 18 års ålder, ändock vill träffa sin biologiska far, finns den möjligheten. Sedan handlar det inte blott och bart om män, utan att barn mår bra av en "skön mix" av människor i sin närmaste omgivning. Vårt barn kommer att umgås med Godfrey (född i Uganda) och hans hustru Ingela. Barnet kommer att få leka med Mathias, Johan, Peter, Ulf, Hans och Lars. Barnet kommer att  göra rackartyg tillsammans med Erika, Kenny och Lovisa. Tillbaka till huvudämnet.

Nu kommer KD och bekämpa förslaget om insemination för ensamstående med näbbar och klor. Partiets företrädare, med Hägglund i spetsen, säger vidare saker i stil med ”ett barn behöver sin pappa”. Jag vill bestämt hävda att KD därmed inte ser till ”barnets bästa” utan snarare tvärtom. KD stigmatiserar alla ensamstående med barn. Även de, vars pappa dött i cancer eller omkommit i en olycka. Genom att hävda att barn behöver en biologisk mamma och en biologisk pappa, så agerar KD inte för ”barnens bästa”. Barn som lever med ”bara” en mamma eller ”bara” en pappa, eller en plastmamma eller en plastpappa, barn som lever i regnbågsfamiljer... ja, alla de barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj utan i en stjärnfamilj stigmatiseras och osynliggörs av KD. Hur tror Göran Hägglund att ett barn som läser eller hör honom prata om detta känner sig? För barnens bästa? Yeah right!

Läs gärna Martin Mobergs och Annika Högbergs inlägg på samma tema.

Kristdemokraternas moderna familjepolitik

KD har ju ingen pardon med människor som bryter mot samhällets kardinalnorm: heteronormen. Ack, nej; för HBTQ-individer förordar Kristdemokraterna en strikt "antirelationslinje": inget äktenskap och inga barn, vare sig genom adoption eller insemination. Däremot gärna tvångssterilisering!
Ann-Charlotte Marteus, Expressen

Igår träffade jag och min hustru Åsa för första gången Mama Mias regnbågsgrupp. Vi var fem par och samtalsledare var barnmorskan Lotta Andreasson. Vi ska träffas några gånger under våren och de som vill kan fortsätta hålla kontakten med varandra efter regnbågsprojektet. Det var oerhört skönt att sitta och samtala med fyra andra samkönade par om allt mellan himmel och jord. Känslan "vi är inte ensamma" infann sig.

Om allt går vägen ska jag och Åsa bli föräldrar. Nedkomsten beräknas till början av maj. Vi gifte oss första maj 2009 och tre år senare är det dags för tillökning. Jepp, vi är Svenssonflator. Stolta sådana.

Samtidigt fortsätter Kristdemokraterna sin oförtrutna kamp mot oss hbt-personer (och inte bara mot oss utan mot alla som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj). Senast igår skrev fem kristdemokrater på SvD Brännpunkt om KD:s "nya" familjepolitik. Särdeles ny känns den inte. Den går nog hem hos den kristna högern i USA, men jag har svårt att se hur den skall attrahera upplysta väljare i Sverige anno 2012.

Vidare tycker jag att KD är ett fegt parti. KD, ett kristet, värdekonservativt parti, vågar bara propagera för vårdnadsbidrag, nej till samkönade äktenskap, nej till adoption, nej till insemination, ja till tvångssterilisering, men varför inte gå hela vägen? Säg nej till abort! Förbjud homosexualitet! Kvinnans plats är vid spisen! Alla barn som föds utomäktenskapligt är bastarder. Go all the way!

Men nej, i mellanmjölkens land vet KD inte riktigt vilken väg som partiet ska gå. I ena stunden vill KD bli ett hbtq-parti och i andra stunden så är det en antirelationslinje för hbt-personer som förordas. Hur ska det gå för KD när majoriteten av den svenska folket anser att partiet går i otakt med sin samtid?



På samma tema: Aftonbladet, Ilona Szatmari Waldau, Karl Henriksson, Peter Andersson, Folkpartiet Eslöv, Bengt Germundsson, Fredric Kjellberg, Ett skålpund kött, Kollektivet Snigeln, Martin Moberg, Röda Berget, Alliansfritt Sverige

Bromsklossen

Jag brukar skriva "regeringen Reinfeldt" eller "den moderatstyrda regeringen" här på bloggen. Nu ångrar jag mitt tilltag, därför att det de facto inte är Moderaterna, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, som styr regeringen. Det är det minsta partiet - Kristdemokraterna. Detta parti. Denna bromskloss.

Trots en riksdagsmajoritet så får inte ensamstående kvinnor inseminera. För det vill inte Kristdemokraterna och då blir det så. Någon som kan meddela KD att året är 2011?

KD: det kommer att krävas en trovärdig omsvängning

I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.

I rapporten, med det passande namnet Kristdemokraterna kan bättre, används ordet HBTQ hela 10 gånger. Ur rapporten:

Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.

Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:

I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.

Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.

Nu till pudelns kärna - hur ser KD:s samlade politik ut för hbt? Kapitlet i rapporten visar tydligt vilka "svårigheter" Kristdemokraterna måste brottas med för att partiet ska bli hbt-vänligt. Det är nu det blir mycket "å ena sidan, å andra sidan". Kapitlet inleds med:

Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.

Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.

När det kommer till asylsökande hbt-personer kan Kristdemokraternas framtidsstrategigrupp lugnt luta sig tillbaka och åberopa mänsklighetsprincipen och självklart stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

Tyvärr slår gruppen sig för bröstet även i äktenskapsfrågan och deklarerar stolt att KD förordar en civilrättslig lösning med hänvisning till de många europeiska länder som just har civilrättsligt äktenskap, men så lätt kommer ni inte undan! Även jag vill att Sverige inför civilrättsligt äktenskap, men av helt andra anledningar än KD. Att Kristdemokraterna förordar denna "lösning", gör de blott och bart av en orsak - flertalet partimedlemmar anser att ett kristet äktenskap är ett förbund mellan en man och en kvinna utifrån Guds intentioner och därför kan inte samkönade par ingå ett kristet äktenskap. Därför haltar KD:s ställningstagande i äktenskapsfrågan betänkligt och så även i frågorna om adoption och insemination. Läs själva:

När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.

Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:

• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.

Genomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.

Jag ser att Kristdemokraterna har en lista på lediga jobb. Av en händelse söker jag nytt jobb och i och med att det har uppdagats att fler framträdande socialdemokrater har Svenskt Näringsliv som arbetsgivare, så kan ju även jag släppa mina principer. Jag erbjuder därför Kristdemokraterna mina tjänster som hbt-konsult. Jag säljer min själ. Jag gör det för ett högre syfte - jag vill ju att Kristdemokraterna ska bli ett hbt-vänligt parti och då spelar det väl ingen roll vilken min arbetsgivare är? Eller gör det?

Fler som skriver:
Lukas Romson: Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag
Kent Persson: Förtroende kan bara vinnas på egna meriter
Peter Soilander: Dags att hänga upp boxhandskarna
Karl Henriksson: En händelsrik dag för Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård: Framtid med solidaritet som honnörsord
Berno Vidén (som är mycket kritiskt till den planerade omsvängningen): KDS blev KD blev HBTQ

Blå gener

För några år sedan läste jag Val McDermids bok Blå gener. Den handlar om medicinska experiment, där barn kommer till utan män och spermier. Generna kommer istället från två kvinnor. Denna science fiction blev verklighet 2008 och på Pink News läser nu jag följande:

Scientists have created mice with two fathers, suggesting that technology could one day be used to allow gay male couples the chance to have children with genes from both parents.

Mer på samma ämne: Parthenogenesis: Do We Need Men Anymore? Creating Children Without Men or Sperm.

Är det så konstigt att flator också vill ha barn?

SvD: I norra Sverige är det desto svårare. Väntetiden är ett år för att få komma till kliniken på Norrlands universitetssjuks, och dessutom får lesbiska själva betala för de första inseminationerna. Kostnad: 8 000 kronor. Fyra landsting i Norrland har bildat ett regionförbund och de har beslutat att lesbiska inte ska få hjälp av landstinget att få barn [min fetstil].

-

Att vara lesbisk är ingen sjukdom, säger Eva Söderberg, ordförande i regionförbundet.

-

I ett tidigare inlägg - Strider diskrimineringslagstiftningen mot inseminationslagen? - kritiserade jag två jurister för att de målade upp ett skräckscenarium och ställde kvinna mot kvinna. Eva Söderberg och hennes regionförbund diskriminerar lesbiska. Är det lagligt? I varje fall är det vansinne!

-

Trollhare och Roger Berzell har också bloggat om detta.

Tidigare inlägg:

För regeringsfridens skull

Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Insemination för ensamstående

Singel & Insemination

För regeringsfridens skull

Jag förundras över vad Moderater, Centerpartister och Folkpartister gör (eller inte gör) bara för att behaga det minsta partiet, Kristdemokraterna, i högeralliansen. De verkar göra allt för att bevara regeringsfriden. Vi sossar kallar ofta regeringen för "den moderatstyrda regeringen". Det är fel, det är ju Kristdemokraterna som styr.
-
Nu, när den besvärliga frågan om en könsneutral äktenskapsbalk är löst (märkväl inte tack vare eller på grund av regeringens hantering eller ickehantering av frågan), verkar det som att det nu får räcka med "radikala" reformer för högeralliansens del. De orkar inte tampas ytterligare en gång med det lilla partiet.
-
Det finns nämligen ytterligare frågor där sex av sju riksdagspartier säger ja, men Kristdemokraterna säger nej. Viktiga frågor som offras för regeringsfridens skull!
-
En sådan fråga är till exempel insemination för ensamstående kvinnor. Åsa Petersen skrev i gårdagens Aftonbladet en excellent ledarkrönika. Hon skriver skriver bland annat:

-

Kristdemokraterna tvingas acceptera en könsneutral äktenskapslag. Nu verkar ensamstående, barnlängtade kvinnor få betala priset. Riksdagens socialutskott vill inte ge ensamstående kvinnor rätt att inseminera, trots att bara Kristdemokraterna säger nej. Det finns tydligen en gräns för hur mycket allianspartierna vågar bråka med Kristdemokraterna. Självklart borde ensamstående kvinnor få rätt att inseminera. Förbudet är en rest av en lagstiftning byggd på
tvåsamhetsnormen. Kvinnor som lever med varandra har redan rätt inseminera. Ensamstående har redan rätt att adoptera. Ensamstående kvinnor offras för Kristdemokraternas skull. De längtar tillbaka till ett samhälle som inte längre finns. Det är tack och lov länge sedan heterokärnfamiljen var människors enda alternativ. Men politiken fortsätter att stigmatisera ensamstående kvinnor. Det är sorgligt.
-
Ja, det sorgligt att Kristdemokraterna styr den politiska agendan (bland annat) på bekostnad av ensamstående kvinnors barnlängtan.
-
Tidigare inlägg:
Insemination för ensamstående

Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Möjligheten till fler än två juridiska vårdnadshavare

-

Uppdatering 1/3: Nu har till och med Expressen skrivit en bra ledare i samma ämne (*kors i taket*).

Under strecket:

Läs gärna Roger Wilsons artikel Homorörelsens blodiga hämnd som handlar om Harvey Milk och The White Night Riots.

Strider diskrimineringslagstiftningen mot inseminationslagen?

I Dagens Samhälle har advokat Annika Gustafsson och Jur kand Magnus Tonell skrivit en debattartikel, med anledning av det skadestånd som utdömdes i ett inseminationsmål vid Uppsala Tingsrätt (läs mitt tidigare inlägg här). Citat från artikeln:

Landsting som tillhandahåller assisterad befruktning kan tvingas ge kvinnor som lever i en homosexuell parrealtion rätt till dubbelt så många assisterade befruktingar som kvinnor i heterosexuella relationer.

Sedan insemination tilläts i lesbiska förhållanden 2005 har andelen homosexuella par ökat dramatiskt. I flera av de landsting som tillhandahåller behandling utgör de nu cirka hälften. Står domen fast kan merparten av de assisterade befruktningarna komma att överföras till homosexuella par.

Jag kan hålla med artikelförfattarna att domen kan få oväntade konsekvenser om den träder i laga kraft. Dock bekymras jag mer av artikelförfattarnas ordval i artikeln. Ord som "tvingas", "ökat drastiskt" och "merparten".

Jag vet inte om jag är extra känslig när jag läser debattartikeln med mina "hbt-glasögon" än andra (som kanske saknar detta perspektiv). Jag såg varningstexter framför mig, när jag läste artikeln: "Varning! Lesbiska kvinnor gör det omöjligt för heterosexuella kvinnor att genomgå assisterad befruktning", "Flator tvingar landsting..."

Istället för att, med sina juridiska kunskaper, föreslå en lagändring som gynnar alla parter (om det nu förhåller sig så att diskrimineringslagstiftningen strider mot inseminationslagen), målar artikelförfattarna upp ett skräckscenarium som ställer kvinna mot kvinna.

... och om även ensamstående kvinnor får rätt till insemination i framtiden (flera riksdagsledamöter har lagt motioner om detta) - hur ställer sig artikelförfattarna till det? Ska assisterad befruktning blott och bart vara förbehållet heterosexuella par?

-

Motioner om ensamstående kvinnors rätt till insemination (OBS! Endast ett axplock):

Börje Vestlund (s)

Thomas Nilén (mp)

Kerstin Engle (s)

Krister Örnfjäder (s)

Skadestånd för diskriminering i inseminationsmål

HomO: Tingsrätten utdömer skadestånd för diskriminering i ”inseminationsmål” Uppsala tingsrätt meddelade den 22 oktober 2008 dom i det mål angående diskriminering inom hälso- och sjukvården som HomO drivit mot Uppsala läns landsting. I sin dom ålade tingsrätten landstinget att betala 50 000 kronor i skadestånd till den ena av de två kvinnorna i ett lesbiskt par som enligt HomO:s uppfattning utsatts för diskriminering. Bakgrunden till målet var att paret begärde, och av landstinget erhöll, behandling mot ofrivillig barnlöshet. När den ena kvinnan i paret mottagit tre av de sex inseminationsbehandlingar som landstinget normalt tillhandahåller upphörde behandlingen på grund av att kvinnan under tiden hunnit överskrida den övre åldersgränsen för behandling. Paret begärde då att den andra kvinnan i paret istället skulle ges inseminationsbehandling. Med hänvisning till att endast den ena kvinnan i ett lesbiskt par kan erhålla sådan behandling (och att detta motsvarar vad som gäller för heterosexuella par), avslog landstinget parets begäran.I sin dom fann tingsrätten att landstingets beslut att neka den ena kvinnan behandling innebar att hon utsattes för direkt diskriminering på grund av sexuell läggning. Tingsrätten ansåg emellertid att den andra kvinnan i paret, som erhållit behandling, inte kunde anses ha blivit diskriminerad. HomO:s talan i denna del lämnades därför utan bifall. Läs tingsrättens dom (pdf) avidentifierad.

-

Stockholms Fria tidning: Anna och Eva tycker att det är jobbigt att gå igenom ytterligare en rättegång. De har heller inte ännu tagit ställning till vad deras nästa steg blir för att bli föräldrar. Privata alternativ till assisterad befruktning finns både i Sverige och utomlands, men de kostar cirka 10 000 kronor.
– Allt känns jobbigt just nu. Vi har kämpat för att bli föräldrar i 2,5 år. Vi vet inte hur vi ska gå vidare, säger Anna uppgivet.
-

HBT-sossen: Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

-

Jag kan förstå att Anna och Eva tycker att "allt känns jobbigt just nu". Don't give up!

Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Alla ägg i en dansk korg
Ekot berättade i går om att lesbiska par väljer bort insemination i Sverige trots att det har varit tillåtet i tre år. Anledningen är, som alltid, att det i Sverige är långa köer, ibland upp till två år. Så är det inte i Danmark, så svenskorna skippar landstingsköerna och uträttar den assisterade befruktningen på danska privatkliniker. Det är praktiskt, det där med privata alternativ. Särskilt när det finns biologiska klockor som tickar.

-
Det skriver Sanna Rydman på SvD:s ledarblogg. Det är inte praktiskt Rydman, det är en nödvändighet för kvinnor som har kommit upp i åldern (och som har råd)! Jag fyller 35 i år (OBS! Säg det inte till någon, då jag hävdar att jag är 28). Det innebär att om jag och min fästmö ska vänta i två år, är jag 37 vid inseminationstillfället och kommer att föda barnet året då jag blir 38, så visst har det med långa kötider att göra, men borde inte lösningen vara att satsa mer pengar och resurser på inseminationsenheter och inseminationskliniker?
-
Jag är inte emot privata alternativ, men jag vill ha balans mellan de olika alternativen. All sjukvård kan inte vara privat! Lika lite som att alla bostäder ska vara bostadsrätter. Det handlar om klass!
-
Alla har inte råd med de privata alternativen. I genomsnitt krävs det fyra inseminationer innan man blir gravid. Betänk vad dyrt det blir om vi är tvungna att åka till Danmark varje gång. Resa, kost, logi och inseminationskostnader (se t.ex. Storks prislista). Att inseminera ska inte vara en klassfråga!
-
RFSL (för mer information om insemination).
-

Flera juridiska föräldrar!

Jag läser Annika Hamruds intressanta artikel i DN om utökat föräldraskap för lesbiska par.
-
Justititiedepartementet bereder ett förslag som har sin grund i Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning, där det bland annat finns ett förslag att partnern skall bli förälder vid barnets födelse om "jag" insimineras utomlands eller privat.
-
Jag vill dock, precis som RFSL, att man istället utreder frågan om fler än två juridiska föräldrar/vårdnadshavare.
-
Om jag till exempel skaffar barn med en bög, önskar jag att våra respektive partners också är juridiska (och aktiva) föräldrar. Varför skall våra partners uteslutas och osynliggöras i lagens namn?
-
För många är denna fråga en het potatis. Det är en kontroversiell fråga, men lagen måste följa med tiden. I praktiken har barn redan fler föräldrar än två. Ta bara heterosexuella konstellationer där det talas om plastpappor och plastmammor eller bonusföräldrar? Detta är med andra ord inte en "homofråga"! Bara benämningarna, "bonus" och "plast" visar att de inte är "riktiga" föräldrar, men för dessa och barnen är de i högsta grad riktiga föräldrar.
-
Barns rättigheter nämns också i dessa sammanhang. Barn har rätt till en mor och en far är ett populärt argument. Argumentet håller dock inte. Barn lever i dag med homosexuella föräldrar, barn lever med en förälder et cetera.
-
Barn har rätt till föräldrar, om det så är mormor och morfar som tar hand om barnet, om det är två bögar och två flator som är föräldrar, om det är en ensamstående kvinna som är föräldrar, om föräldrar med nya partners har delad vårdnad, är av underordnad betydelse.
-
Föräldrarskapet måste vidgas!
-
Läs även alltombarn.

Insemination för ensamstående

Bättre än att försöka bli gravid på krogen, eller att stanna i en destruktiv relation bara för att få barn... säger ordförande för Femmis, Gunilla Gerland, om insemination för ensamstående och jag håller med henne (DN).
-
I nuläget är det de ovanstående alternativen och fertilitetskliniker utomlands, som möjliggör ensamstående kvinnors barnlängtan.
-
I nuläget får även ensamstående adoptera barn (även mycket vårdkrävande, handikappade barn) vilket gör att kristdemokraternas favoritargument att "alla barn har rätt till en mor och en far" fallerar.
-
Det är som vanligt kristdemokraterna som bestämt säger nej till ensamståendes rätt att inseminera. Moderaterna har ännu inte tagit ställning. Övriga riksdagspartier säger ja.
-
Jag hoppas att det kommer ett utskottsinitativ från riksdagen inom en snar framtid, så att ensamstående slipper ragga på finlandsfärjor.

Singel & Insemination

I våras läste jag en bra artikel i DN om ensamstående kvinnor som vill skaffa barn medelst insemination. Alla partier utom socialdemokraterna har tagit ställning. Kristdemokraterna säger som vanligt nej (föga förvånande). Det var väl det där med den heterosexuella, monogama kärnfamiljen och "för barnets bästa" igen *suck*.

-

För ett tag sedan bjöd socialdemokraterna i Riksdagen in företrädare för "ja- och nej". Ett seminarium för att de socialdemokratiska ledamöterna skall få mer kunskap i denna fråga och i förlängningen ta ställning till denna "svåra" fråga. Jag känner på mig att även mitt parti är för en lagändring. Jag vet att jag är det.

-

En av de inbjudna gästerna till seminariet var filosofen Torbjörn Tännsjö som nu skrivit en briljant debattartikel i DN om insemination för ensamstående.

-

Nu är singlar som vill ha barn tvungna att åka till andra länder för att inseminera. Det är många storkbarn som kommit till på det viset. Läs till exempel artiken i DN om Annika som gjort just detta.

-

Mia Sundelin har också bloggat om detta.

HBT-personers fri- och rättigheter = Mänskliga rättigheter

Ibland får jag höra, i egenskap av queer, personer som säger till mig ”men Alexandra, varför tjatar du så om HBT-personers fri- och rättigheter? Ni kan ju göra allt som vi (heterosexuella) kan göra. Ni kan gifta er, ni kan inseminera och adoptera… Vi står ju till och med och applåderar när ni går i prideparaden, nu ska Sverige till och med få könsneutralt äktenskap… Sluta tjata Alexandra!”

Kära heteros!

Nej vi kan fortfarande inte göra allt som ni kan göra!

Jag kommer att fortsätta ”tjata” om HBT-personers fri- och rättigheter så länge ”våra” fri- och rättigheter inte är samma som ”era”. För vad det i förlängningen handlar om så är det mänskliga rättigheter. Jag håller med er om att vi i Sverige har kommit långt, men vi är inte där än.

Jag och min flickvän kan t.ex. inte visa vår kärlek i alla sammanhang. Vi kan inte, en mörk lördagsnatt, hålla varandra i hand på gatan, eller ge varandra en puss i tunnelbanan, framför allt inte om klientelet i tunnelbanan eller på gatan är av ett sådant slag att om vi pussas, provocerar vi dessa och utsetts då för hot, hat, våld.

Vi måste hela tiden leva med ett säkerhetstänkande. Vi måste hela tiden ta med en rad olika faktorer i beräkningen innan vi ger varandra den pussen eller den kramen. Tänker ni heteros så varje gång ni vill pussa er partner?

Under år 2005 identifierades hatbrottsmotiv* i totalt 3 681 brottsanmälningar, i 563 av dessa anmälningar fanns homofobiska motiv.

Jag har bland annat läst Eva Tibys avhandling Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott (1999) och Johan Hiltons bok No tears for queers (2005) och efter läsningen av dessa så vet jag hur utsatta hbt-personer fortfarande är och nu pratar vi Sverige år 2007.

Att skaffa barn med en kvinna – hm… ja, visst kan jag som någon idiot sade: ”åk en sväng med Finlandsfärjan, så har du det överstökat”, men jag är ärligt nog inte så lockad av den tanken.

Beträffande insemination så är väntetiden lång i Sverige, cirka 1 1/2 år. Därför fortsätter lesbiska par att åka till Danmark och Finland.

Två flator och två bögar som skaffar barn tillsammans, är ett annat alternativ, men så kommer vi in på detta med fler än två juridiska vårdnadshavare. Om jag och en bög skaffar barn tillsammans, kommer således vi att bli de två juridiska vårdnadshavarna. Våra respektive får inte denna rättighet. Hur tror ni våra partners upplever en sådan diskriminering?

Om nu könsneutralt äktenskap införs i Sverige och jag och min flickvän går till en kyrka, så har vigselförrättaren rätt att säga ”nej, jag viger inte lesbiska par. Ni får gå någon annanstans”. Hur tror ni min kristna flickvän upplever det?

Jag kan vidare inte vara surrogatmamma i Sverige.

Så summan av kardemumman – jag kommer att fortsätta brinna för mänskliga rättigheter!




* Hatbrott används ofta som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska motiv. Begreppet är fortfarande relativt nytt i Sverige, men har använts sedan 1980-talet i USA. Även om det saknas en enhetlig definition av begreppet, är det som utmärker hatbrott att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Det är också själva motivet till brottet som är avgörande för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga gärningen.


(Källa: Brå)

(Bild: FaithAction)