Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Alla ägg i en dansk korg
Ekot berättade i går om att lesbiska par väljer bort insemination i Sverige trots att det har varit tillåtet i tre år. Anledningen är, som alltid, att det i Sverige är långa köer, ibland upp till två år. Så är det inte i Danmark, så svenskorna skippar landstingsköerna och uträttar den assisterade befruktningen på danska privatkliniker. Det är praktiskt, det där med privata alternativ. Särskilt när det finns biologiska klockor som tickar.

-
Det skriver Sanna Rydman på SvD:s ledarblogg. Det är inte praktiskt Rydman, det är en nödvändighet för kvinnor som har kommit upp i åldern (och som har råd)! Jag fyller 35 i år (OBS! Säg det inte till någon, då jag hävdar att jag är 28). Det innebär att om jag och min fästmö ska vänta i två år, är jag 37 vid inseminationstillfället och kommer att föda barnet året då jag blir 38, så visst har det med långa kötider att göra, men borde inte lösningen vara att satsa mer pengar och resurser på inseminationsenheter och inseminationskliniker?
-
Jag är inte emot privata alternativ, men jag vill ha balans mellan de olika alternativen. All sjukvård kan inte vara privat! Lika lite som att alla bostäder ska vara bostadsrätter. Det handlar om klass!
-
Alla har inte råd med de privata alternativen. I genomsnitt krävs det fyra inseminationer innan man blir gravid. Betänk vad dyrt det blir om vi är tvungna att åka till Danmark varje gång. Resa, kost, logi och inseminationskostnader (se t.ex. Storks prislista). Att inseminera ska inte vara en klassfråga!
-
RFSL (för mer information om insemination).
-

Vissa landsting diskriminerar lesbiska

HomO kritiserade redan förra året landsting som diskriminerade lesbiska, genom att landsting t.ex. tar ut en avgift för lesbiska som vill inseminera (medan heterosexuella slapp avgiften). Jag blir ändock glad när jag ser att moderaterna uppmärksammar denna problematik i en debattartikel i dagens Stockholm City (s. 8). Ja, moderater och moderater - det är moderaternas hbt-nätverk, med ordförande Christer Wennerholm i spetsen, som har skrivit debattartikeln.

Flera juridiska föräldrar!

Jag läser Annika Hamruds intressanta artikel i DN om utökat föräldraskap för lesbiska par.
-
Justititiedepartementet bereder ett förslag som har sin grund i Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning, där det bland annat finns ett förslag att partnern skall bli förälder vid barnets födelse om "jag" insimineras utomlands eller privat.
-
Jag vill dock, precis som RFSL, att man istället utreder frågan om fler än två juridiska föräldrar/vårdnadshavare.
-
Om jag till exempel skaffar barn med en bög, önskar jag att våra respektive partners också är juridiska (och aktiva) föräldrar. Varför skall våra partners uteslutas och osynliggöras i lagens namn?
-
För många är denna fråga en het potatis. Det är en kontroversiell fråga, men lagen måste följa med tiden. I praktiken har barn redan fler föräldrar än två. Ta bara heterosexuella konstellationer där det talas om plastpappor och plastmammor eller bonusföräldrar? Detta är med andra ord inte en "homofråga"! Bara benämningarna, "bonus" och "plast" visar att de inte är "riktiga" föräldrar, men för dessa och barnen är de i högsta grad riktiga föräldrar.
-
Barns rättigheter nämns också i dessa sammanhang. Barn har rätt till en mor och en far är ett populärt argument. Argumentet håller dock inte. Barn lever i dag med homosexuella föräldrar, barn lever med en förälder et cetera.
-
Barn har rätt till föräldrar, om det så är mormor och morfar som tar hand om barnet, om det är två bögar och två flator som är föräldrar, om det är en ensamstående kvinna som är föräldrar, om föräldrar med nya partners har delad vårdnad, är av underordnad betydelse.
-
Föräldrarskapet måste vidgas!
-
Läs även alltombarn.