Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Alla ägg i en dansk korg
Ekot berättade i går om att lesbiska par väljer bort insemination i Sverige trots att det har varit tillåtet i tre år. Anledningen är, som alltid, att det i Sverige är långa köer, ibland upp till två år. Så är det inte i Danmark, så svenskorna skippar landstingsköerna och uträttar den assisterade befruktningen på danska privatkliniker. Det är praktiskt, det där med privata alternativ. Särskilt när det finns biologiska klockor som tickar.

-
Det skriver Sanna Rydman på SvD:s ledarblogg. Det är inte praktiskt Rydman, det är en nödvändighet för kvinnor som har kommit upp i åldern (och som har råd)! Jag fyller 35 i år (OBS! Säg det inte till någon, då jag hävdar att jag är 28). Det innebär att om jag och min fästmö ska vänta i två år, är jag 37 vid inseminationstillfället och kommer att föda barnet året då jag blir 38, så visst har det med långa kötider att göra, men borde inte lösningen vara att satsa mer pengar och resurser på inseminationsenheter och inseminationskliniker?
-
Jag är inte emot privata alternativ, men jag vill ha balans mellan de olika alternativen. All sjukvård kan inte vara privat! Lika lite som att alla bostäder ska vara bostadsrätter. Det handlar om klass!
-
Alla har inte råd med de privata alternativen. I genomsnitt krävs det fyra inseminationer innan man blir gravid. Betänk vad dyrt det blir om vi är tvungna att åka till Danmark varje gång. Resa, kost, logi och inseminationskostnader (se t.ex. Storks prislista). Att inseminera ska inte vara en klassfråga!
-
RFSL (för mer information om insemination).
-