KD - för barnets bästa?

Fia (Tova Magnusson), David (Björn Kjellman) och Jörgen (André Wickström) i Fyra år till. Bild: Sofia Sabel

Högfors, tisdag morgon 

 Maud och Rolf Olofsson satt vid köksbordet och åt frukost med P1 Morgon i bakgrunden. Rolf läste SvD och Maud Västerbottens-Kuriren.

- Du måste läsa den här debattartikeln!, sade Rolf plötsligt och gav Maud Svenskan.

Hennes ögon blev större och större för varje ord hon läste och smörgåsen gled sakta ur hennes högerhand och hamnade på golvet. En svart katt var snabbt framme och slickade på Västerbottenosten.
- Det är tack vare mig vi har en alliansregering och nu saboterar de allt mitt arbete! fräste Maud.
-  Idioter! Högröd i ansiktet lämnade Maud frukostbordet.

Stockholm, Rosenbad, våning sju, tisdag klockan 08:50

Statsminister Fredrik Reinfeldt satt bakom sitt skrivbord och kunde inte riktigt släppa tankarna på filmen Fyra år till. Det var specifikt en scen som spelades upp i hans huvud, gång, på gång, på gång.

Det var scenen där folkpartiledaren David Holst inser han är valets stora förlorare. Nej, det hade inte gått dåligt för FP, snarare tvärtom. Valförlusten berodde på Kristdemokraterna, som inte klarat fyraprocentsspärren. Socialdemokraterna sitter kvar vid makten och för Holst & Co. innebär det fyra år till i opposition.

Filippa hade inte gjort saker och ting bättre, när hon hade ringt tidigare och nästan ordagrant citerat Holst fru Fia: era små, kristna, aborthatande, jävla homofober! 

En försiktig knackning hördes och Roberta Alenius kom tassande in i rummet. I handen hade hon en utskrift från nätet.

- Vill du veta vad Göran Hägglund anser om debattartikeln? Roberta lade utskriften framför honom.

En minut senare knöglade Fredrik ihop pappret och kastade iväg pappersbollen som hamnade precis där han ville ha den – i en kruka. Han log ett snett leende. Baskettakterna satt åtminstone kvar.

Stockholm, Gamla stan, Espresso House, tisdag  09:30 

Kristdemokraternas nya presschef, Johan Ingerö, stod i kaffekön och spelade Angry birds på sin iPhone. Han var irriterad på Göran Hägglund, irriterad på Kristdemokraterna, men mest irriterad på sig själv. Då Göran Hägglund hade ringt och frågat om han ville bli presschef för KD hade han ställt ett krav: om han skulle lämna sitt jobb som ledarskribent på SvD ville han att KD backade vad beträffade tvångssteriliseringar.

Efter en lång diskussion gav Hägglund efter. Reaktionerna var övervägande positiva när Göran gick ut i media och meddelade att KD backade. Göran hade vidare ringt och väckt honom, så tidigt att till och med barnen fortfarande sov. Johan hade verkligen försökt få Göran att åtminstone säga till media att de skulle se över frågan om inseminering för ensamstående och inte köra det uttjatade mantrat ”barn behöver pappor”. Göran hade gjort helt tvärtom. Nu stod Johan och väntade på sin macchiato samtidigt som han ångrade bittert att han tackat ja till jobbet som presschef för KD.

Varför, varför, varför?, tänkte Johan. Jag är ju för fan i mig folkpartist och inte någon jävla kristen, bakåtsträvande mother fucker!

Farsta, Molkomsbacken 20, våning 7, tisdag klockan 23:00

Jag riktigt sitter och myser framför datorn. Under kvällen har jag ätit en underbar middag med min hustru. Jag har skrivit ett blogginlägg som jag är nöjd med.Vidare har jag sett en vass Karin Hübinette intervjua den mediokra, men ack så mediakåta konstnären Lars Vilks och även livats upp av Annika Lantz underbara spaningar.

När jag läste den uppmärksammade debattartikeln tidigt på morgonen trodde jag först att Hägglund & Co. även skulle ge med sig i frågan om insemination för ensamstående. Men ack vad jag bedrog mig. Gång på gång gör KD samma misstag.

Jag blev de facto förvånad när KD backade i frågan om tvångssteriliseringar och trodde att de skulle göra det även i frågan om insemination för ensamstående, men halleluja! Icke!

Vad Kristdemokraterna verkar ha svårt att förstå är att majoriteten av den svenska befolkningen anser att KD är hopplöst ute. I otakt med samtiden går KD. De flesta i Sverige tycker att det är helt ok att homosexuella gifter sig, homosexuella skaffar barn, ensamstående skaffar barn, att förskola är att föredra framför vårdnadsbidraget et cetera. Gårdagens utspel från Hägglund & Co. förstärker den bilden.

KD fungerar lite som det svenska spelmonopolet. Det finns hur många spelbolag som helst på nätet. Där kan du kan spela poker, köpa skraplotter, spela Keno, Lotto eller satsa pengar på trav eller fotboll. Ja, du vinner oftare på skraplotterna på nätet, än vad du gör medelst Triss. Tiden har tyvärr sprungit förbi såväl det svenska spelmonopolet som KD.

 Även om det är nej till insemination för ensamstående i Sverige så finns det en rad barn som tillkommit genom att kvinnor åkt till Danmark och köpt ”pappafrön”. I sammanhanget får vi inte heller glömma de ensamstående föräldrar (såväl kvinnor som män) som lever ensamma med sina barn för att partnern ryckts bort alltför tidigt i livet eller lämnat sin partner för en annan. Det finns en rad olika familjekonstellationer som samlas under paraplybeteckningen stjärnfamilj.

Även om mitt och min hustrus än så länge ofödda barn inte kommer att ha en närvarande, biologisk pappa, så kommer barnet inte sakna fadersfigurer. Om barnet, vid 18 års ålder, ändock vill träffa sin biologiska far, finns den möjligheten. Sedan handlar det inte blott och bart om män, utan att barn mår bra av en "skön mix" av människor i sin närmaste omgivning. Vårt barn kommer att umgås med Godfrey (född i Uganda) och hans hustru Ingela. Barnet kommer att få leka med Mathias, Johan, Peter, Ulf, Hans och Lars. Barnet kommer att  göra rackartyg tillsammans med Erika, Kenny och Lovisa. Tillbaka till huvudämnet.

Nu kommer KD och bekämpa förslaget om insemination för ensamstående med näbbar och klor. Partiets företrädare, med Hägglund i spetsen, säger vidare saker i stil med ”ett barn behöver sin pappa”. Jag vill bestämt hävda att KD därmed inte ser till ”barnets bästa” utan snarare tvärtom. KD stigmatiserar alla ensamstående med barn. Även de, vars pappa dött i cancer eller omkommit i en olycka. Genom att hävda att barn behöver en biologisk mamma och en biologisk pappa, så agerar KD inte för ”barnens bästa”. Barn som lever med ”bara” en mamma eller ”bara” en pappa, eller en plastmamma eller en plastpappa, barn som lever i regnbågsfamiljer... ja, alla de barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj utan i en stjärnfamilj stigmatiseras och osynliggörs av KD. Hur tror Göran Hägglund att ett barn som läser eller hör honom prata om detta känner sig? För barnens bästa? Yeah right!

Läs gärna Martin Mobergs och Annika Högbergs inlägg på samma tema.

”Papporna känner sig utanför”

När jag och min hustru befann oss på Ica förra helgen, beslutade vi oss för att köpa tidskriften Vi föräldrar gravid. I den tjocka tidskriften fanns inte en endaste artikel om regnbågsfamiljer. Behöver jag skriva att det även saknades bilder?

En barnmorska på Mama Mia berättade under en regnbågsträff att hon hade påtalat för ett landsting att det saknades information och bilder på flator i ett informationshäfte som landstinget gav ut. Till svar fick hon att om de skulle ta med en sådan bild, skulle ”papporna känna sig utanför”.

Ett annat par i gruppen hade kontaktat ett förlag och frågat om förlaget kunde ge ut en utgåva av en bok (ni vet en sådan där, man klistrar in bilder och anger vikt och andra viktiga händelser) där ordet pappa byttes ut. Det gick absolut inte.

I en av de böcker, på temat "vänta barn", nämns regnbågsfamiljer i ett kort stycke. Bättre än ingenting, men mina tankar går osökt till de biologiböcker jag hade i högstadiet, där homosexuella nämndes i samma stycke som pedofiler.

Jag påtalade för S-kvinnor, när förbundet gav ut ett nytt material om S-kvinnors familjepolitik, att nästa gång/nästa upplaga kunde förbundet, istället för att använda ord som utesluter, använda ord som innefattar. Genomgående kunde man i materialet läsa mamma, pappa, mamma, pappa, mamma, pappa… Det lustiga i kråksången är att det nytryckta materialet från S-kvinnor kom samtidigt som de Rödgröna deklarerade att de hade en gemensam politik för stjärnfamiljer.

På Alla hjärtans dag möttes jag av nio par på Metros förstasida. Inte ett endaste samkönat par porträtterades. Bilderna visade endast vita, företrädelsevis unga, heterosexuella par. Det enda par som stack ut var det äldre paret. Detta i Stockholm, år 2012. Den stad som har flest bögar och flator i hela Skandinavien.

Ovanstående är endast sex exempel. Det finns tyvärr en sjö att ösa ur.

Det är fullt tillräckligt att vi (och med vi menar jag inte blott och bart flator och bögar, utan även ensamstående föräldrar, adopterade barn med flera) utsätts för Kristdemokraternas mantra Barn-behöver-en- (biologisk) mamma-och-en- (biologisk)pappa . Att Vi föräldrar, Metro, landsting, bokförlag, S-kvinnor med flera medvetet (?) väljer att befästa heteronormen är för mig oförståeligt.

Jag trodde att bok- och tidskriftsförlag ville sälja så mycket som möjligt. Att trycka upp en upplaga, där ordet pappa byts ut mot ett ord som innefattar, eller där en av bilderna byts ut mot ett samkönat par genererar väl i mer försäljning?

Nu återstår för flator och bögar att använda Tipp-Ex och själva skriva dit valfritt ord. Vi får vidare klistra dit egna bilder och fotografier. 

Och det där med att "pappor känner sig utanför" är skitsnack! Om någon pappa, mot all förmodan, känner sig utanför - hur tror ni att vi flator, bögar, ensamstående föräldrar, adoptivbarn eller de 40 000 barn som lever i regnbågsfamiljer känner sig?

Heteronormen skaver.

Illustrationen är tagen från Anna-Clara Tidholms bok Min familj.

KD: det kommer att krävas en trovärdig omsvängning

I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.

I rapporten, med det passande namnet Kristdemokraterna kan bättre, används ordet HBTQ hela 10 gånger. Ur rapporten:

Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.

Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:

I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.

Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.

Nu till pudelns kärna - hur ser KD:s samlade politik ut för hbt? Kapitlet i rapporten visar tydligt vilka "svårigheter" Kristdemokraterna måste brottas med för att partiet ska bli hbt-vänligt. Det är nu det blir mycket "å ena sidan, å andra sidan". Kapitlet inleds med:

Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.

Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.

När det kommer till asylsökande hbt-personer kan Kristdemokraternas framtidsstrategigrupp lugnt luta sig tillbaka och åberopa mänsklighetsprincipen och självklart stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

Tyvärr slår gruppen sig för bröstet även i äktenskapsfrågan och deklarerar stolt att KD förordar en civilrättslig lösning med hänvisning till de många europeiska länder som just har civilrättsligt äktenskap, men så lätt kommer ni inte undan! Även jag vill att Sverige inför civilrättsligt äktenskap, men av helt andra anledningar än KD. Att Kristdemokraterna förordar denna "lösning", gör de blott och bart av en orsak - flertalet partimedlemmar anser att ett kristet äktenskap är ett förbund mellan en man och en kvinna utifrån Guds intentioner och därför kan inte samkönade par ingå ett kristet äktenskap. Därför haltar KD:s ställningstagande i äktenskapsfrågan betänkligt och så även i frågorna om adoption och insemination. Läs själva:

När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.

Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:

• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.

Genomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.

Jag ser att Kristdemokraterna har en lista på lediga jobb. Av en händelse söker jag nytt jobb och i och med att det har uppdagats att fler framträdande socialdemokrater har Svenskt Näringsliv som arbetsgivare, så kan ju även jag släppa mina principer. Jag erbjuder därför Kristdemokraterna mina tjänster som hbt-konsult. Jag säljer min själ. Jag gör det för ett högre syfte - jag vill ju att Kristdemokraterna ska bli ett hbt-vänligt parti och då spelar det väl ingen roll vilken min arbetsgivare är? Eller gör det?

Fler som skriver:
Lukas Romson: Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag
Kent Persson: Förtroende kan bara vinnas på egna meriter
Peter Soilander: Dags att hänga upp boxhandskarna
Karl Henriksson: En händelsrik dag för Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård: Framtid med solidaritet som honnörsord
Berno Vidén (som är mycket kritiskt till den planerade omsvängningen): KDS blev KD blev HBTQ

En bild säger mer än tusen ord

Jag är besviken på Göran Hägglund som talade i Almedalen idag. Han hyllas för sina fotbollsmetaforer, men det här talet var betydligt sämre än det han höll i Almedalen förra året (som jag har skrivit om här). Nej, han nämnde inte HBT (vilket jag har efterlyst i ett tidigare inlägg). Det handlar om något som Peter Andersson skriver om i sina två inlägg om Hägglund. Andersson skriver:

Göran Hägglund är ingen fristående partiledare som vill vinna val. Han är landets socialminister och har varit det i fyra år. När Hägglund talar om sina reformförslag måste man ibland fråga sig varför inte besluten redan är på gång och inte minst: Finansierade.

Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)? Göran Hägglund må vara det statsråd som hör minst hemma på sin ministerpost.

Hägglund talade återigen om Verklighetens folk, men idag talade han även Kristdemokraterna som politikens gränspolis. Vari ligger trovärdigheten i dessa ord? Låt mig citera Eric Erfors som i S:t Göran & KD-draken skriver följande:

Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". [...] Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.

Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt. Vi behöver inte Kristdemokraterna som vill (men inte är) politikens gränspolis.

Makthavare har analyserat talet, så även RFSL DN skriver om vad Hägglunds parti bör göra. SSU frågar Hägglund var jobben är. Rädda barnen undrar om det finns barn i familjer och anser att socialministern inte levererade. Dagen anser att Hägglund höll låda. Politikerbloggen skriver också om talet. Rasmus Lenefors skriver ett läsvärt inlägg.
Tidigare inlägg (endast ett axplock): Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)

Ur led är Kristdemokraterna

Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, skrev jag för ett tag sedan. En suck undslipper mig även när jag läser Lena Mellins intervju med Göran Hägglund i Aftonbladet. Om intervjun skriver Kristian Krassman:

Intervjun ger en bra bild av stockkonservativ familjekramare som för ett tafatt resonemang kryddat med bristande sjukdomsinsikt.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN /
Nymedia på detta:
Peter Andersson / Peter Högberg /

Skamligt, ta mig fan (Del II)

För några dagar sedan publicerade jag ovanstående annons som tidningen Dagen vägrade ta in. Idag lyssnade jag på en debatt mellan chefredaktören Elisabeth Sandlund och lägerledaren Erik Andersson i P1 Morgon. Enligt Sandlund finns det andra alternativ för kristna hbtq-personer att "leva ut" sin sexualitet än ungdomsläger - celibat. Hon talade vidare om att hbt-personer "brottas med sin sexualitet". Johan Hilton skriver:

Brottningsmetaforen är en gammal klassiker i sammanhanget och tillämpas bland annat av homobotarorganisationen Medvandrarna. (Läs mitt sex år gamla wallraffreportage om rörelsen här.) Budskapet är underförstått: det går – möjligen via en hammer lock i form av böner och själavård – att sopa banan med sitt sexuella begär.

Jag är inte kristen, men min fru är det (hon är till och med kyrkopolitiker). Hur Dagen och framför allt dess chefredaktör Sandlund ser på hbt-personer är skrämmande. De uttalanden som Sandlund gör i intervjun ("brottas med sin sexualitet", "utlevd homosexualitet", "reagerade med sorg och bestörtning på beslutet om homoäktenskap"...) gör inte livet lättare för kristna hbt-personer.

Emanuel Karlsten skriver:

Och jag lider så med mina fd arbetskamrater. Jag vet att många av dem tycker att beslutet är tragiskt. Att den tidning som precis vunnit bred trovärdighet nu åter –korrekt eller ej spelar ingen roll – får stämpeln som bindgalna homofober. Och hela frikyrkan med dem.

Kristna hbt-personer och kristna som tror på alla människors lika värde och lika rätt borde egentligen säga upp sin prenumeration på Dagen, men vad finns det för alternativ? Världen idag? Som kristen Socialdemokrat kan man ju alltid prenumerera på Broderskap. Nej, Dagen borde göra bot och bättring. Visa Sverige och omvärlden att Dagen följer tiden och är en tidning som tror på alla människors lika värde och lika rätt.

Andra som bloggar om detta är Marta Axner och Ilona Szatmari Waldau

"Skamligt, ta mig fan"

Kristian Krassman, skriver om tidningen Dagen som vägrar ta in ovanstående annons. Läs gärna hans inlägg i sin helhet. Du kan också dra ditt strå till stacken och låta ovanstående annons pryda din blogg eller ett blogginlägg.

Andra som skriver om detta är Stefan Wikén, Martin Moberg, Ulf Bjereld, Peter Högberg,
Robert Damberg, Anders Wallner, Kristen Vänster, Ingela Hoatson , anarkia, Trollhare. alltid rött alltid rätt, Martin Moberg, Johan Westerholm, Adam Cwejman
Gammelmedia: SvD / DN /

Nyckeln till "Verklighetens folk"

(Klicka på bilden så blir den större)

-
Helle Klein skriver idag en ledarkrönika i Aftonbladet med titeln Nykonservativa på intåg i politiken. I ledaren nämner hon Fredrik Haage. Ledarkönikan gör mig nyfiken på just Fredrik Haage.

-

Haage har en bakgrund i det Konservativa sällskapet som bildades 1992, där intitiativtagarna till sällskapet kom från den borgerliga studentföreningen Heimdal men också från kretsarna kring det Timbro närstående City Universitetet (nu nedlagt?). Konservativa sällskapet gav även ut tidskriften Contextus, vars artiklar jag hittar i digitaliserad form på nätet. Timbro har även gett ut Fredrik Haages bok Nycklar till modern konservatism (som även går att läsa online). Haage har varit chefredaktör på Svenska Nyhetsbyrån och ledarskribent på Östgöta Correspondenten och Svenska Dagbladet. Haage är nu talskrivare åt Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund.

-

Sedan Fredrik Haage började som talskrivare åt Hägglund, har vi sett det Konservativa sällskapets idéer bli politik hos Kristdemokraterna och Makthavare.se ser Haage som hjärnan bakom de "nya" Kristdemokraterna.

-

Det var Haage som skrev Göran Hägglunds Almedalstal (som jag har skrivit om i inlägget Halva himlen är vår (om vi, mot all förmodan, vill komma dit). Det var Haage som dammade av Ny Demokratis begrepp "Verklighetens folk" och skrev Hägglunds artikel i DN. Jag undrar vad Haages penna ska producera härnäst?

-

Helle Klein skriver avslutningsvis:

-

Några år senare startades tidskriften Salt, där Fredrik Haage också medverkade. Den drog iväg ut i de radikalkonservativa träskmarkerna och inhyste alltmer obskyra åsikter med främlingsfientliga vibbar. De mer anständiga skribenterna lämnade tidningen och efter några år lades den ner. [...] Nu är visst tiden inne då Konservativa sällskapets idéer ska få en politisk praktik genom Hägglunds kristdemokrater.
Bevare oss väl.

-

Ja, bevare oss väl!

-

Röda rummet: Konservatismens nya kläder

Helle Klein - KD och konservatismen

Kristdemokraten - Fredrik Haage tror på ett liv efter nästa val

Tidigare inlägg: Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)

Seriestrip: Berglins i SvD

[UPPDATERING]
För några minuter sedan undrade jag vad Haages penna skulle producera härnäst. Jag läser på Johan Westerholms blogg bland annat följande:

Kristdemokraterna ska freda människor från politiska dumheter. Så kommer partiets budskap att låta inför valet 2010. Det framgick när partiledaren Göran Hägglund höll tal inför kristdemokratiska partiarbetare på måndagen rapporterar DI. [...] jag visste väl att jag kunde lita på Göran Hägglund, regeringens egen spelevink och lustigkurre. För maken till parti att lägga förslag som petar i folks vardagsliv genom att pådyvla moralkonservativa bannor är svårt att hitta någon annanstans.

Johan Ulvenlöv - Verklighetens folk: Möt Sven-Erik och Sven-Lennart Olsson

Alliansfritt Sverige - Verklighetens folk - nu med exakt definition (som hänvisar till Kristdemokraternas hemsida för den exakta definitionen).

På Facebook finns två grupper som heter Verklighetens folk. Den här gruppen vill att du tar en bild av ditt köksbord och skriv några ord om vad du brukar prata om där. (Göran Hägglund gillar att sätta likhetstecken mellan köksbordet och vanlig.) Lägg sen upp den i gruppens fotoalbum. Vi lovar att skriva ut bilderna och göra en bilderbok om verklighetens folk, som vi ger till Göran Hägglund.

Det sluttande planet

Att kristdemokraterna tappar i förtroendet hos väljarna, är inte svårt att förstå när man ser kvällens Agenda. Partiets syn på homosexuellas rättigheter står i skarp kontrast till "människors lika värde".
-
Enligt kommunalrådet Bengt Germundsson (i Markaryd, där kd fått 44 procent!) sitter inte "människovärdet i äktenskapet".
-
Lennart Sacrédeus, moralkonservatismens främsta förespråkare inom kd kommer med en rad skrämmande uttalanden i Agenda. Sacrédeus (hans efternamn är taget och betyder "helig gud" på franska, han är med i Livets Ord och han är vidare en stark abortmotståndare), blandar ihop koncepten totalt.
-
Sacrédeus är emot samkönade äktenskap. Han menar (på fullt allvar) att om gränsen passeras - det vill säga att samkönat äktenskap blir tillåtet i Sverige - då är inte steget långt från
månggifte, barnäktenskap och sex med djur.
-
Tror Sacrédeus att vi svenskar (oavsett sexuell läggning) är dumma i huvudet?! Tror han på fullt allvar att någon sväljer hans undermåliga retorik?
-
Det enda jag kan ge honom cred för är att han undviker ordet "pedofiler". Det är nämligen väldigt populärt bland homofoba mörkermän att likställa bögar med pedofiler.
-
Han talar om sociala experiment, stipulerade åldersgränser, det frigjorda samhället. Om vi tillåter äktenskap för samkönade par kommer vi i framtiden inte att fördöma sex med djur, säger.
-
Det är uppfriskande att finna en kristdemokrat som Nina Eklund, som säger till Agenda att denna moralkonservatism är ett hinder. Att denna moralkonservatism är som en "våt filt".
-
Göran Hägglund duckar skickligt när Claes Elfsberg ställer sina frågor. Han säger, som vi alla redan vet, att äktenskapet är till för man och kvinna och att det inte är en fråga om diskriminering. Det är partiets linje. 15 av 17 personer i kristdemokraternas partistyrelse är eniga i denna fråga.
-
Han talar vidare om att de företräder "barnens perspektiv". Ja, med andra ord inget nytt under solen.
-
För att ha en kristen grund, så har kristdemokraterna skickligt undvikit kärleksbudskapet i Bibeln.
-
Ja, det är ett sluttande plan, men inte för oss hbt-personer, utan för kristdemokraterna. Hur kan de värna människors fri- och rättigheter och samtidigt anse att homosexuella inte har samma rättigheter? Är inte vi också människor?