Igår klockan 15:10 avslutade HBT-socialdemokrater Sverige sin andra ordinarie kongress. Jag var där i egenskap av ombud för HBT-socialdemokrater Stockholm. Dagen efter denna kongress är jag mycket stolt och jag tror att alla ombud och förbundsstyrelsen känner som jag. Vi har nämligen beslutat om ett fantastiskt bra och progressivt hbt-politiskt program. Programmet kommer inom kort att finnas på hemsidan. Dock vill jag nämna tre saker vi beslutade om:- Omyndiga personer ska ha rätt att få byta sitt juridiska kön, utan målsmans tillstånd.
- Surrogatsmödraskap ska utredas.
- Smittskyddslagens informationsplikt ska avskaffas.
Utan att låta alltför kaxig, är jag nog en av de Socialdemokrater, som har drivit frågan om surrogatmödraskap hårdast. Visst finns det Sossar som talar om surrogatmödraskap, till exempel Carina Hägg, men dessa är motståndare till surrogatmödraskap. Nu har HBT-socialdemokrater kommit så långt att förbundet (eller rättare sagt "nätverket") vill att frågan utreds.
Den fråga som diskuterades längst och hetast under kongressen var frågan om informationsplikten. På bloggen har jag drivit frågan en längre tid. Jag (och HBT-socialdemokrater i Stockholm) vill att informationsplikten avskaffas.
Vi var många som gick upp i talarstolen när frågan diskuterades. Jag gick upp och yrkade bifall för förbundsstyrelsens förslag. Jag passade då på att citera Åsa Petersen:
Den svenska informationsplikten, som innebär att hivpositiva kan straffas om de inte berättar om sin hivstatus före sex, är närmast unik i världen och kritiseras ofta internationellt. Informationsplikten försvaras ofta med att öppenheten om hiv blir större. Hivpositiva måste ju berätta om sin sjukdom. Men konsekvensen av lagen blir i stället den motsatta, ett större hemlighetsmakeri. Gränsen mellan ”sjuka” och ”friska” görs knivskarp när allt ansvar för smittspridningen läggs på hivpositiva. De stigmatiseras medan hivnegativa, som oftast inte har testat sig utan bara tror sig vara det, slipper ansvar för sin hälsa.Bland gästerna, talade Åsa Kratz (Eskilstuna arbetarekommuns ordförande), Lars G Linder (förbundssekreterare för Broderskap), Laila Bjurling (S-kvinnors ordförande i Sörmland), Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan och den som fick (de längsta och) stående applåderna - LOs vice ordförande (och vidare presidieordförande jämte Hans Ekström) - Ulla Lindqvist.
Kongressen gjorde också tre uttalanden (som jag har gjort tillgängliga via Slideshare, men som också kommer att finnas på hemsidan):
- Bekämpa hiv - inte de som lever med hiv!
- Sverige ska driva hbt-personers rättigheter i hela världen
- Försvara transpersoners rättigheter
Vi är det yngsta förbundet inom Socialdemokraterna. Vi har nu två mammor (Socialdemokraterna och LO), en storebror (Broderskap) och en storasyster (S-kvinnor). Nu vill vi därför ha barnbidrag av våra mammor (och vi vill förvalta barnbidraget själva).
Bildspel från kongressen här.
Relaterat: Efter äktenskapet
8 kommentarer:
När det gäller informationsplikten känner du ju till min inställning:
Att uppsåtligen vilja överföra skadlig smitta till en annan människa innebär att skada någon annan/risk för skada. Det är därför legitimt att staten bestraffar en underlåtenhet att meddela att man avser att utsätta en annan människa för risk/skada. Människor bör få möjlighet att samtycka till om de önskar att bli utsatta för det eller ej.
När det gäller möjligheten för omyndiga att byta juridiskt kön undrar jag i vilken ålder man ska anses kunna ta ställning till detta? När man är fem? Tio? Femton?
Om vi ska anse att barn är vuxna nog att ta ställning till en dylik fråga, varför ska man i så fall inte verka för en generell sänkning av myndighetsåldern i så fall? Då lär det ju finnas andra frågor som också barn rättsligt ska kunna ta ställning till.
Mvh
Anders
Och du känner till min. Vem vill UPPSÅTLIGEN överföra smitta?
Informationsplikten är kontraproduktiv. Den invaggar i falsk trygghet.
Jag kan tänka mig mängder av människor som uppsåtligen vill döda andra, som vill misshandla andra eller som vill sprida smitta till andra.
Eller som faktiskt inte bryr sig, men skadar annan ändå (s.k. dolus eventualis, eventuellt uppsåt). Det anses då ske uppsåtligen, med vett och vilje och med total likgiltighet inför andra människor.
För mig är det ett högst rimligt krav att någon som riskerar att utsätta någon för en samhällsfarlig smitta också berättar detta innan en (nå, i vart fall oskyddad) sexuell kontakt.
Men när det gäller frågorna kring möjligheten för omyndiga att byta juridiskt kön - sa ni något om när det skulle tidigast få ske, eller var det mer en allmän önskan/inriktning?
Hej Anders!
Jag sitter precis som Alexandra i HBT-S Sthlms tyrelse, och var på kongressen som ombud. Jag kan nog sägas var aansvarig för att inom HBT drivit fram frågan om mindrårigas rätt att få byta juridiskt kön.
Det vi numera säger i vårt hbt-politiska program är:
* Personer under 16 år ska ha rätt att byta juridiskt kön med målsmans tillstånd. Personer över 16 år ska ha rätt att byta juridiskt kön utan målsmans tillstånd.
Med motiveringen att minderåriga transsexuella som sedan länge lever i sitt upplevda kön lika mycket som andra ungdomar behöver få tillgång till sin identitet, känna sig bekräftade och möjlighet att legitimera sig utan att riskera att få sin medicinska historia offentliggjord. Det kan de inte idag, eftersom de inte tillåts byta juridiskt kön.
Enligt lagen går det idag utmärkt för föräldrar att över huvudet på barnen byta juridiskt kön på intersexuella barn, så länge de är under tolv år. Är de över tolv måste barnen samtycka, men de får alltså fortfarande byta juridiskt kön.
Transsexuella ungdomar får inte byta juridiskt kön alls innan artonårsdagen. Tänk dig hur det fungerar, att aldrig kunna betala ens en biobiljett utan att vara rädd för att bli "avslöjad" som ett annat kön än det kompisarna känner en som!
Notera också att det är skillnad på att byta juridiskt kön och genomgå operatione. Juridiskt "könsbyte" är fullt reversibelt, det handlar om registeruppgifter. Åldersgränsen för operationer av genitalier är 18 år, den har HBT-S ingen åsikt om.
Hej Lukas,
tack för ett bra svar.
Samtidigt blir det något av en anomali i lagstiftningen att du får rätt att som sextonåring bestämma ditt juridiska kön utan målsmans tillstånd, men i övrigt inte bestämma din folkbokföringsstatus överhuvudtaget (för att ändra uppgifter i folkbokföringen krävs att du är myndig eller har samtliga vårdnadshavares samtycke). Varför ska en sådan registeruppgift ha företräde framför andra registeruppgifter som också handlar om ens egen identitet?
Då står vi nog snarare inför faktumet att 16 år ska bli den nya myndighetsåldersgränsen.
Anders, jag håller delvis med dig. Givetvis ska all uppsåtlig spridning av en så allvarlig sjukdom som HIV vara kriminaliserat. Även när det "bara" handlar om likgiltighetsuppsåt (eventuellt uppsåt existera rinte längre , man gjorde om det 2004 vill jag minnas).
MEN, varför ska det anses föreligga uppsåt så fort någon med HIV inte berättar om sin sjukdom, när detsamma inte gäller för andra sjukdomar som dels är betydligt mycket mer smittsamma (hepatit) och dels är såpass allvarliga att de räknas upp i smittskyddslagen?
Anders, missade ditt nya inlägg.
Den där typen av sluttande-planet-argument kan man använda när det gäller alla olika "myndighetsåldrar". Varför inte sänka till 15 år, dvs detsamma som straffmyndighetsåldern? Eller höja till 20, samma som när du får köpa sprit? Eller sänka till sexton, när man får starta företag?
Det finns inga skäl att sänka den generella myndighetsåldern, sextonåringar bör inte sitta i riksdagen utan gå klart gymnasiet, det är det bästa för dem.
Men, orsaken till att just juridisk könstillhörighet bör särbehandlas när det gäller folkbokföringsuppgifter är ju för att det orsaker ett så stort lidande. Det är möjligt att någon annan registeruppgift i folkbokföringen orsakar stort lidande om inte ungdomar får byta den utan vårdnadshavares tillstånd, men jag känner inte till någon.
Orsaken att det är bra om de som är tillräckligt mogna får byta juridiskt kön utan vårdnadshavares tillstånd handlar ju om samma problematik som gör att vi idag regelmässigt tillåter minderåriga kvinnor att fatta beslut om abort, utan att tillkalla vårdnadshavare. Det finns nämligen hedersproblematik kring hbt-ungdomar också. Men de som är under sexton kan tänkas få problem att hantera familjekonflikten, och bör därmed inte tillåtas byta utan vårdnadshavares tillstånd.
Men med stor sannolikhet kommer det stora flertalet av de minderåriga som vill byta juridiskt kön göra det med vårdnadshavars vetskap även när de är över sexton. Och det juridiska bytet är alltså fullt reversibelt.
Tack för tillrättaläggandet. Även i situationer där gärningsmannen kan förstå sitt handlande, men ändå genomför handlingen och inte bryr sig om följden av densamma, är det enligt mig moraliskt legitimt för staten att förebygga sådana handlingar, och det finns dessutom en legitim grund för att bestraffa sådana handlingar(att förhindra skada).
Naturligtvis kunde man tänka sig upplysningsplikt för fler smittsamma sjukdomar, så länge de kan innebära allvarlig skada för annan. Det är det som jag anser är själva grunden för att det finns en moralisk legitimitet för statliga åtgärder mot beteendet.
Andra folkbokföringsuppgifter som hänger nära samman med din identitet kan ju vara sådant som relationsuppgifter, folkbokföringsadress, ålder m.m. som kan ha stor betydelse för den enskilde.
Om du har rätt i att det orsakar stort lidande för enskilda med dagens ordning, så kan det förstås vara värt att undersöka närmare. Då kan jag också instämma i att det kan vara moraliskt önskvärt att göra undantag från den generella myndighetsåldern i denna fråga.
Skicka en kommentar