Arbetsmiljöverket har en temasida om skolan. Här står bland annat: Rektor, lärare, övrig personal och elever måste gemensamt skapa det arbetsklimat som ska gälla på skolan. Värderingar, normer och förhållningssätt behöver vara tydliga. De bör finnas med i både målsättningar, regler och praktiskt handlande.
När Jan Björklund talar om skolan, talar han allt som oftast om betyg, kepsar och mobiltelefoner. Han talar sällan om visioner för skolan. Jag vill se skolan som en arbetsplats fylld med kunskap och kreativ. Här ska alla (elever, rektor, lärare, matpersonal, städpersonal, vaktmästare, skolbibliotekarier, kuratorer, skolsystrar med flera) jobba fram en gemensam värdegrund och värna om sin arbetsplats. Skolan är inte bara Sveriges största arbetsplats, den kanske också är den viktigaste (åtminstone för eleverna).
Det finns så mycket som kan sabba en persons skolgång. Jag avskydde skolmaten, jag avskydde den dåliga luften (ventilationssystemet var fullt med mögel och var och varannan fick mögelallergi), jag ogillade starkt några av mina lärare men älskade de bra lärarna desto mer (och några av dessa eldsjälar var inte behöriga lärare), år av ångest, hat, hets hade etsat sig fast i väggarna. De tråkiga lokalerna var definitivt ingen bra grogrund för kreativitet och kunskap.
Det var inte förrän jag började plugga vid Uppsala Universitet som jag blommade upp. De kassa betygen från grundskola och gymnasium var nu ett minne blott. Jag fick plötsligt VG i vart och varannat ämne. Min universitetstid är nog den bästa tid jag (hitintills) har upplevt. Tänk om de tidigare 12 åren av skolgång också hade varit min bästa tid?
Idag skriver Rosemari Södergren (Kulturbloggen) ett briljant inlägg om just skolan. Södergren skriver bland annat:
En skola där elever är trygga, en skola där elever får växa, en skola både för de som lär sig långsamt och de som lär sig snabbt.En skola där det finns både teori och praktik och självklart estetiska ämnen.En skola där elever får självförtroende. En skola där barn och ungdomar växer och är trygga i vår demokrati.
S-buzz och Ulrika Falk på samma tema.
3 kommentarer:
Den högstadieskola jag gick på var full av okunskap och ansvarslöshet. Lärare favoriserade, elever terroriserade. Var och varannan elev hängde i det lilla allrummet utanför kurator och skolsköterska på rast och lektion. Flertalet av dessa hade tidigare offentligt mobbat, fryst ut, spottat, retat och kränkt vissa elever under lång tid. Så pass att fem parallelklasser blev tvungen att utredas och skakas om. Och vilken skillnad det blev.
Dock lever den ansvarslöshet kvar som en lärare har att säkra och trygga en elevs skolgång. Elevers ständiga förföljelse efter de som inte "följer normen", lever kvar. (Jag ströjobbar där). Den ständiga frågan om hur det kan gå så snett och så långt, lever kvar. Men ingen gör något.
Elever sitter mest bara av tiden på lektionerna och leker rövare. De skriker könsord och nedsättande kommentarer till såväl elever som lärare. Respekten för skolväsendet är som bortblåst. Ingenting har hänt på fem år. Ingenting.
Skolan måste bli mer på allvar, och elevers ageranden måste få konsekvenser. Skolan är trots allt Sveriges största arbetsplats
Bilden till detta inlägg är föresten den högstadieskola jag ovan beskrev. Vallaskolan. Bad flashbacks
Julia
Julia - jag gick också på Vallaskolan! Jag vet - arbetsmiljön är hemsk.
Skicka en kommentar