Det var på 1990-talet jag läste största delen av de högskolepoäng jag har i min portfölj. 1998 läste jag vidare ett forskarförberedande år, men olägligt kom Carl Tham-reformen och saboterade mina planer att doktorera. Jag började då arbeta som museilärare vid De kungliga hovstaterna. Det var ett fantastiskt, roligt jobb och jag hade underbara kollegor, men lönen var under all kritik och vi jagade ständigt timmar. Vi oroade oss ofta för hur vi skulle ha råd med mat och hyra.
En av vakterna, som jobbade i Skattkammaren, föreslog att jag skulle börja jobba extra som väktare på kvällarna. Han lade in ett gott ord för mig på Falck security (som bevakningsföretaget hette i början av 2000-talet) och efter väktarutbildning började jag således jobba extra som väktare.
Jag insåg snabbt att jag tjänade mer som väktare än som arkeolog/museilärare och började därför jobba heltid som väktare. Jag avancerade snabbt inom företaget och jobbade också några år som gruppledare.
Det här väktarjobbet skulle ju bara vara "i väntan på ett annat jobb" och jag har förvisso tagit tjänstledigt och deltagit i arkeologiska utgrävningar i Tyskland samt gått ner till halvtid för att ägna den andra halvtiden åt att jobba som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholms stad. Anställningen på S-kvinnor upphörde tyvärr 2009 och plötsligt stod jag där och tiggde och bad min chef på bevakningsföretaget att ge mig en heltidsanställning igen men si det gick då rakt inte.
Att jobba med politik och samhälle var oerhört givande och jag har sökt ett antal jobb inom Socialdemokraterna, men för varje ansökan jag skickar in, får jag ett autosvar. Det är bara att bita i det sura äpplet. S vill inte ha mig i nuläget.
Nu är det 2012. Jag jobbar fortfarande deltid och jagar desperat timmar. Jag gillar mitt jobb som väktare. Jag sitter mestadels i lugna receptioner där jag kan skriva, läsa, lyssna på radio och titta på SVT Play. Ja, det händer att jag även måste göra skäl för min lön, men på 10 timmars arbetsdag, kanske jag "jobbjobbar" sammanlagt fem av dessa.
Att jobba deltid blir ohållbart i längden. Jag har vidare blivit förälder i år och att vända på varje öre och oroa sig hela månaden för familjens ekonomi är inte särdeles roligt.
Jag vill göra mig anställningsbar! Därför sökte jag en distansutbildning tidigare i år och kom in! Jag ska läsa kursen Samhällelig riskhantering.
Även om kursen är på distans, krävs det att man befinner sig fysiskt i Karlstad i genomsnitt en till två gånger per termin. Därför är jag överlycklig över att jag har partivänner i Karlstad som upplåter sängplats till mig de gånger jag är där.
Och visst är det nervöst. Det är några år sedan jag satt i skolbänken. Att plugga på distans kräver disciplin. Jag vet. Jag har ju försökt plugga en och annan kurs på distans och inte avslutat dem. Men tänk om det här är den utbildning som gör att jag i framtiden får jobba med samhällsfrågor?
Rektor, lärare, övrig personal och elever måste gemensamt skapa det arbetsklimat som ska gälla på skolan. Värderingar, normer och förhållningssätt behöver vara tydliga. De bör finnas med i både målsättningar, regler och praktiskt handlande.
När Jan Björklund talar om skolan, talar han allt som oftast om betyg, kepsar och mobiltelefoner. Han talar sällan om visioner för skolan. Jag vill se skolan som en arbetsplats fylld med kunskap och kreativ. Här ska alla (elever, rektor, lärare, matpersonal, städpersonal, vaktmästare, skolbibliotekarier, kuratorer, skolsystrar med flera) jobba fram en gemensam värdegrund och värna om sin arbetsplats. Skolan är inte bara Sveriges största arbetsplats, den kanske också är den viktigaste (åtminstone för eleverna).
Det finns så mycket som kan sabba en persons skolgång. Jag avskydde skolmaten, jag avskydde den dåliga luften (ventilationssystemet var fullt med mögel och var och varannan fick mögelallergi), jag ogillade starkt några av mina lärare men älskade de bra lärarna desto mer (och några av dessa eldsjälar var inte behöriga lärare), år av ångest, hat, hets hade etsat sig fast i väggarna. De tråkiga lokalerna var definitivt ingen bra grogrund för kreativitet och kunskap.
Det var inte förrän jag började plugga vid Uppsala Universitet som jag blommade upp. De kassa betygen från grundskola och gymnasium var nu ett minne blott. Jag fick plötsligt VG i vart och varannat ämne. Min universitetstid är nog den bästa tid jag (hitintills) har upplevt. Tänk om de tidigare 12 åren av skolgång också hade varit min bästa tid?
Idag skriver Rosemari Södergren (Kulturbloggen) ett briljant inlägg om just skolan. Södergren skriver bland annat:
En skola där elever är trygga, en skola där elever får växa, en skola både för de som lär sig långsamt och de som lär sig snabbt.En skola där det finns både teori och praktik och självklart estetiska ämnen.En skola där elever får självförtroende. En skola där barn och ungdomar växer och är trygga i vår demokrati.
Cirkus Sahlin, skrev Eva Buskas på sin blogg I hälarna på Mona Sahlin och jag fick bevittna denna på nära håll.
Socialdemokraterna ligger i framkant vad gäller sociala medier. Att jag och de andra nätrötterna fick vara med på valturnén igår, är ytterligare exempel på att Socialdemokraterna tar bloggarna på allvar. Johan Ulvenlöv är en stor bidragande faktor att så är fallet. Det är framför allt Ulvenlövs förtjänst, att progressiva bloggare fick följa med igår. I likhet med Martin Moberg vill jag därför 1. tacka Ulvenlöv, 2. berömma Ulvenlöv för hans arbete och 3. hoppas att partiet låter Ulvenlöv fortsätta utvecklingen av NetRoots och i förlängningen sociala medier.
Stämningen var på topp under hela bussresan. Ibland kändes det som vi var en skolklass, ute på utflykt - en klassresa. Valturnén igår kom att handla om klassresa i dubbel bemärkelse.
De av oss som gjort en klassresa, bör tacka (den före detta Socialdemokratiska och den kommande rödgröna) välfärdsstaten: skattesystemet, studielån, komvux, det avgiftsfria skolsystemet och 25:4-regeln (plus andra alternativa antagningsformer). Vårt samhälle är fortfarande befolkat av klassresenärer, men det har blivit svårare att göra klassresan. Den ökade arbetslösheten har gjort det betydligt svårare för människor att ta sig in i det etablerade samhället. Den Moderatstyrda regeringens utbildningspolitik är en annan bidragande faktor. Ett exempel är att regeringen Reinfeldt avskaffade 25:4-regeln inför antagningen till höstterminen 2008, samtidigt som möjligheten att få extra tillägg på högskoleprovet för den med arbetslivserfarenhet togs bort.
En examen (eller kanske två eller till och med tre examina) från universitet och högskola ger inte, per automatik, en biljett till klassresan. En examen är inte längre en garanti för arbete. Jag anser ändock att utbildning är A och O.
När vi ankom högskolan i Gävle igår, presenterade Sahlin, Guteland och Borgnäs inriktningen i den kommande rödgröna vårmotionen - Rivstart för unga:
1)Investeringar i utbildning. För den enskildes och för Sveriges utveckling är utbildningsmöjligheter avgörande. Svenskt Näringsliv pekar på att vart femte jobb går åt pipsvängen för att företagen inte hittar medarbetare med rätt kompetens. Att hitta rätt personal är ett mycket allvarligt hinder för att företagen ska kunna växa och utvecklas, inget storföretag har bara vips blivit till utan har börjat som litet företag och sedan tack vare att det finns utbildad och kompetent arbetskraft kunnat växa till stora jättar spridda över hela världen. En annan mycket viktig aspekt är att den enskilde som har mer utbildning med sig har lättare att hitta ett nytt arbete.
2)Investeringar i välfärd. 25 000 anställda inom den offentliga sektorn har blivit uppsagda bara under det senaste året, i vårpropositionen som den moderatstyrda regeringen lade fram i förra veckan kommer ytterligare 25 000 till sägas upp alltså 50 000 arbetslösa! Så skapar man inte några nya jobb som är så viktiga både för de unga och för kvinnorna, dessutom är välfärden central för människorna i Sverige och inte minst för kvinnorna som är den grupp som drabbats extra hårt av dessa nedskärningar.
3)Investeringar i infrastruktur och bostäder. Om man investerar i infrastruktur och bostäder så skapas möjligheter för folk att både flytta eller resa dit jobben faktiskt finns genom att pendla med kollektivtrafiken. Dessutom icke att förglömma om man investerar i infrastruktur och bostäder skapas nya jobb här och nu, inga konstigheter för så är det! Det är klok ekonomisk politik som gör att Sverige står starkare inför framtidens stora utmaningar. Vid en rödgrön valseger kommer det att bli en rivstart för de unga ja för alla, för att skapa ett möjligheternas land ty framtiden bygger vi tillsammans!
Utbildning, utbildning, utbildning. Inriktningen i den rödgröna vårmotionen är helt rätt väg att gå.
De Rödgröna villåterinföra 25:4-regeln. De Rödgröna kommer att slopa kravet på att arbetslösa ungdomar måste söka arbete, innan de kan få hjälp med praktik eller utbildning om de vinner valet.Förändringarna i utbildningspolitiken kommer de Rödgröna att besluta om på det första regerinssammanträdet. Under detta sammanträde kommer de Rödgröna också avskaffa aktivitetsförbudet.
Det är bara en sak som de Rödgröna glömde - höjning av studiemedlet. Där kunde Sahlin inte ge något svar igår. När Sahlin fick frågan från en student på en högskola i Falun, tittade Borgnäs ner i golvet. S-studenter (ja, ja SSU också) vill nämligen höja studiemedlet och har tidigare kritiserat Socialdemokratiska regeringar för att inte vilja höja studiemedlet tillräckligt mycket.
De Rödgröna borde kunna ge svar i denna fråga - det är nämligen en valvinnare. En kraftig höjning av studiemedlen, kommer att generera i röster från unga, men framför allt möjliggör en kraftig höjning att fler kan studera.
Till syvende och sist vill jag berätta att jag kom in på min drömutbildning, arkeologi, inte på betyg märkväl (mina betyg från gymnasiet är nämligen urusla) utan på just en alternativ antagningsform - textprov. Åtta platser på utbildningen var vikta åt de som skrev de bästa texterna. Jag kan numer stoltsera med en filosofie magisterexamen i arkelogi (en VG-examen bör tilläggas).
Om inte de alternativa antagningsformerna eller studielån funnits, hade jag inte haft möjlighet att studera vidare. Högern vill skapa elituniversitet: endast ett fåtal ska studera vidare, endast ett fåtal ska få göra klassresan. De Rödgröna vill öppna dörrar, de vill skapa möjligheter - möjligheternas land.
En gammal borgerlig sanning är att kunskap blir sämre ju fler som får tillgång till den. När sossarna beslutade att bygga ut högskolan var det en moderat riksdagsledamot som i föraktfull ton kallade de för ”bygdehögskolor”. Undrar vad alla de studenter som utbildat sig på Södertörns, Mälardalens och Dalarnas högskolor skulle tycka om det?
Ungefär lika illa som många av mina studentkamrater gör om de förändrade intagningsreglerna till högskolan. Sanslöst, var det någon som sa, att vi som slutade gymnasiet för några år sedan inte har en chans att komma upp till samma höga nivå som de ungdomar som slutar gymnasiet i år. Det handlar verkligen inte om lättja utan om att de (eller jag) inte har någon möjlighet att konkurrera på lika villkor om studieplatserna. Det finns ingen möjlighet att i efterhand läsa in de kurser som krävs för att få det högsta meritvärdet. Och det fanns ingen som kunde veta att reglerna skulle ändras heller.
Det är ett exempel på hur borgarna skapar ojämlika och gör porten in till högskolan allt mer svårforcerad. För sådana som mig som lämnade ungdomsskolan för evigheter sedan blir det svårare att få en studieplats. Dels kommer 25-4-regeln att försvinna, den som ger behörighet om man har jobbat i minst 4 år och är minst 25 år gammal, och har koll på svenska och engelska. Alltså det som har gett många som kommer från studieovana hem chansen att plugga när man blivit lite äldre. Dels minskar man platserna för de som inte söker till högskolan direkt efter gymnasiet.
Lägger man sedan till att borgarna inte vill att de som läser yrkesinriktat på gymnasiet ska få högskolekompetens, och minskade resurser till Komvux, så kan åtminstone jag inte tro på ett enda ord om livslångt lärande som kommer över Jan Björklunds mun. För hur ska det kunna vara praktiskt möjligt att läsa på högskolan när alla andra ingångar än den för de mest begåvande gymnasieeleverna bara krymper och krymper?
Tjejen eller killen som väljer fel program och kurser på gymnasiet får helt enkelt skylla sig själv i ett alliansstyrt Sverige. Att det oftast kommer att vara ungar från de hem där föräldrarna inte är akademiker vet Björklund likaväl som jag. Det här systemskiftet lyckas alliansen dölja bland dimmor av kepsar, mobiler och betygsskalor. Och jag är den första att förbanna att den borgerliga kunskapssynen inte synas under lupp idag.
Heltidsstudier på universitet eller högskola kan innebära endast två 90-minutersföreläsningar per vecka. Minst sex timmars föreläsning och tre seminarier i veckan beräknade Högskoleutredningen 1992.
-
När jag pluggade humaniora på 90-talet, hade vi ganska många föreläsningar och seminarier, men inte i närheten av hur mycket undervisningsbunden tid min kompis Maria hade. Hon pluggade nämligen pluggade mikrobiologi.
-
Det var med andra ord mycket självstudier. Många timmar spenderades i studentrummet, på caféer eller på Carolina Rediviva. Föreläsningarna och seminarierna var oerhört viktiga, såväl kunskapsmässigt som socialt. Föreläsningar och seminarier gav ypperliga tillfällen till fördjupning.
-
Att det var mycket självstudier passade mig utmärkt. Dock kräver självstudier disciplin. Några av mina kursare, som kom direkt från gymnasiet, klarade inte av omställningen till universitetet. För mig var det tvärtom. Jag hatade gymnasiet, men blommade upp när jag började plugga vid Uppsala Universitet. Jag har till och med pluggat på distans och det fungerade också.
-
Jag anser dock att studenter vid högskola och universitet har rätt till mer än två föreläsningar i veckan. Att ta studielån bara för att få en litteraturlista och därefter ett datum för tentamen - nej tack!
Samhällsklyftorna kommer att forsätta växa i det mörkblå Sverige. Vi kommer snart att få universitetsavgifter, som gör det omöjligt för människor att göra klassresan, skrev jag i ett inlägg från i somras. - I en debattartikel i DN idag kom således förslaget att avgiftsbelägga högskolorna. - Med tanke på svenska högskolestudenters långa väg genom utbildningsväsendet är det befogat att överväga att införa ökade ekonomiska drivkrafter för att korta utbildningstiden via någon form av avgift för högskoleutbildning. För att minska risken att avgifterna leder till ökad social snedrekrytering skulle det kunna vara möjligt att låna till avgiften eller införa ett stipendiesystem. Det är också viktigt att förbättra informationen till personer som ska välja utbildning om till exempel genomsnittlig inkomst och arbetslöshetsrisk efter olika utbildningar. - Avgiftsbelägga högskolan för att förkorta studietiden? Läs också sista meningen i stycket ovan... - Jag kan redan se hur framtiden kommer att se ut: - Året är 2028. Lisa, 18 år, vill plugga svenska och litteraturvetenskap. Att bli författare är en dröm hon har haft sedan hon var sju år gammal. Hon har har A i alla ämnen utom matematik, fysik och kemi (faktum är att Lisa har ganska svårt för de ämnena). Ett aber för Lisa är dock att hennes två mammor jobbar som brevbärare respektive assistent och har inte råd med universitetsavgiften. Till saken hör att Lisa har en tvillingbror som heter Calle. Calle är tekniskt lagd. Han älskar de tekniska och naturvetenskapliga ämnena. Calle har redan blivit headhuntad av en högskola som har ett nära samarbete med ABB. Förutom gratis studiegång, får han också kost och logi betald. I Calles utbildning ingår även ett år i USA, där alla omkostnader är betalda och han kommer till och med att få en liten fickpeng varje månad från ABB. - Lisa går till Myndigheten för högskola och universitet och får prata med en tjänsteman. Det finns inga stipendier för de som läser humaniora. Tjänstemannen informerar henne om att hon inte kommer att få låna till universitetsavgiften, eftersom hon sökt sig till en utbildning som inte genererar i ett jobb, men om Lisa väljer att plugga ett tekniskt eller naturvetenskapligt program på en högskola, då kan Myndigheten låna ut till universitetsavgiften. Tjänstemannen föreslår ytterligare en rad program, där det råder brist på arbetskraft. Lisa funderar ett ögonblick. Ska hon plugga fyra år på högskola, sådant hon inte gillar och som hon till och med har svårt för? Hon tackar nej och går ledsen därifrån. När hon kommer hem, försöker hennes föräldrar tröttna på henne. Hennes ena mamma säger att hon kan lägga in ett gott ord för henne på brevbärarkontoret. - I Sverige ska skolan vara gratis, även högskola och universitet! Jag är ofta i Tyskland, där får de mindre bemedlade studenterna BAföG*. Många studenter är beroende av sina föräldrar. Det innebär att föräldrarna kan bestämma vad barnen ska plugga (vilket de gör väldigt ofta). - * Die Leistungen nach dem BAföG erfolgen nach pauschalen Bedarfsbeträgen (Bedarf), auf die eigenes Einkommen und Vermögen des Schüler oder Studenten sowie Einkommen seines Ehegatten und – in aller Regel – auch seiner Eltern angerechnet werden. Das BAföG ist somit „familienabhängig“.
OBS! DETTA ÄR INTE HBT-SOCIALDEMOKRATERS OFFICIELLA BLOGG!
Denna blogg är vår personliga och ska inte ses som HBTS eller S-kvinnors officiella. De åsikter som framförs kan ibland avvika från partiets, S-kvinnors och HBT-socialdemokraters.
