Tillbaka till studierna

Det var på 1990-talet jag läste största delen av de högskolepoäng jag har i min portfölj. 1998 läste jag vidare ett forskarförberedande år, men olägligt kom Carl Tham-reformen och saboterade mina planer att doktorera. Jag började då arbeta som museilärare vid De kungliga hovstaterna. Det var ett fantastiskt, roligt jobb och jag hade underbara kollegor, men lönen var under all kritik och vi jagade ständigt timmar. Vi oroade oss ofta för hur vi skulle ha råd med mat och hyra.

En av vakterna, som jobbade i Skattkammaren, föreslog att jag skulle börja jobba extra som väktare på kvällarna. Han lade in ett gott ord för mig på Falck security (som bevakningsföretaget hette i början av 2000-talet) och efter väktarutbildning började jag således jobba extra som väktare.

Jag insåg snabbt att jag tjänade mer som väktare än som arkeolog/museilärare och började därför jobba heltid som väktare. Jag avancerade snabbt inom företaget och jobbade också några år som gruppledare.

Det här väktarjobbet skulle ju bara vara "i väntan på ett annat jobb" och jag har förvisso tagit tjänstledigt och deltagit i arkeologiska utgrävningar i Tyskland samt gått ner till halvtid för att ägna den andra halvtiden åt att jobba som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholms stad. Anställningen på S-kvinnor upphörde tyvärr 2009 och plötsligt stod jag där och tiggde och bad min chef på bevakningsföretaget att ge mig en heltidsanställning igen men si det gick då rakt inte.

Att jobba med politik och samhälle var oerhört givande och jag har sökt ett antal jobb inom Socialdemokraterna, men för varje ansökan jag skickar in, får jag ett autosvar. Det är bara att bita i det sura äpplet. S vill inte ha mig i nuläget.

Nu är det 2012. Jag jobbar fortfarande deltid och jagar desperat timmar. Jag gillar mitt jobb som väktare. Jag sitter mestadels i lugna receptioner där jag kan skriva, läsa, lyssna på radio och titta på SVT Play. Ja, det händer att jag även måste göra skäl för min lön, men på 10 timmars arbetsdag, kanske jag "jobbjobbar" sammanlagt fem av dessa.

Att jobba deltid blir ohållbart i längden. Jag har vidare blivit förälder i år och att vända på varje öre och oroa sig hela månaden för familjens ekonomi är inte särdeles roligt.

Jag vill göra mig anställningsbar! Därför sökte jag en distansutbildning tidigare i år och kom in!
Jag ska läsa kursen Samhällelig riskhantering

Även om kursen är på distans, krävs det att man befinner sig fysiskt i Karlstad i genomsnitt en till två gånger per termin. Därför är jag överlycklig över att jag har partivänner i Karlstad som upplåter sängplats till mig de gånger jag är där.

Och visst är det nervöst. Det är några år sedan jag satt i skolbänken. Att plugga på distans kräver disciplin. Jag vet. Jag har ju försökt plugga en och annan kurs på distans och inte avslutat dem. Men tänk om det här är den utbildning som gör att jag i framtiden får jobba med samhällsfrågor?

Håll tummarna för mig!




3 kommentarer:

Martin Moberg sa...

En stor tumme ja t o m två Alexandra och jag hoppas verkligen att det går bra för dig med studierna :o)

// Martin

Michel Edgar sa...

Kanske dags att flytta över till ett parti som ger lite mer motstånd åt högerextremismen? Om det absolut måste vara ett parti i Riksdagen är väl (V) ända valet, fast frågan är om inte det bästa är att starta en ny äkta folkrörelse utanför dagens partier i Riksdagen. Fast då krävs ju lite principer och mod förstås.

Alexandra Einerstam sa...

Det är väldigt svårt att byta parti om man, som jag, är oberoende socialdemokrat.

P.S. Tack Martin!