Bättre skratta åt eländet än gråta

Ett av samtalsämnena på twitter igår var Sara Skyttedals debattartikel Pridefestivalen missgynnar hbt-rörelsen. Jag kunde bara skratta åt eländet. Jag har efterlyst någon som dissekerar artikeln eller skriver en replik på vad som, i mina ögon, är en bedrövlig och konstig debattartikel, men ännu har ingen nappat.

Att vice ordförande för KDU har synpunkter på pride och hbt-rörelsen förstår jag. Kristdemokraterna är så oerhört intresserade av underlivsfrågor att de många gånger motsäger sig själva i sin iver att låta "folk bestämma sig själva". Debattartikeln är ingalunda annorlunda från andra kristdemokraters försök att få majoriteten av det svenska folket att tycka som de. Hur har ni det, där runt fyraprocentsspärren, förresten?

I Skyttedals ögon är jag troligtvis en av de som ägnar mig åt ett "kulturradikalt och genusteoretiskt kärnfamiljshat" men så är ingalunda fallet. Jag vill därför uppmana henne till att läsa dels mitt öppna brev till KD och dels läsa mitt blogginlägg Svenssonflator.

I sin slutkläm skriver nämligen Skyttedal:

Hur vore det om Stockholm Pride i stället försökte arbeta för att övertala medelsvensson om att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet? Den nuvarande agendan verkar snarare handla om att skapa en bild av hbt-personer som en översexuell, gapig och allmänt avvikande grupp med radikala åsikter. Det skulle inte behöva vara så.

Ja, jag är ju en Svenssonflata, en som "alla andra", med "reserveration" för min sexualitet. Dock skiljer vi oss åt på en mycket viktig punkt: alla vill inte vara och leva som Svenssonflator eller Svenssonbögar och varken jag, Skyttedal eller någon annan ska tvinga individer in i en fålla som de ej vill vara i.

Att få välja fritt, att ha friheten att leva det liv man själv vill leva - när ska kristdemokraterna fatta det?

P.S. Nu har jag bara berört en pytteliten del av Skyttedals debattartikel, men jag orkar de facto inte dissekera den.

[UPPDATERAT]

Läs även Lukas Romson, Micke Kazarnowicz, Magnus Kolsjö och Martin Moberg