Enligt artikelförfattarna behövs framför allt två åtgärder för att förbättra dessa utsatta kvinnors situation:
1). En uppgradering och förbättring av lagstiftningen på området. Vår erfarenhet är att många poliser i dag känner sig uppgivna eftersom man upplever sig ”sakna verktyg i verktygslådan”. Man upplever lagstiftningen som alltför tandlös och passiv. Det är mera regel än undantag att det är brottsoffret som göms undan, får flytta, får byta liv och identitet och så vidare, snarare än att gärningsmannen drabbas av sanktioner – sanktioner så som de i dag är utformade dessutom bevisligen har dålig eller ingen effekt.
2). Bättre kontroll av myndigheter. Polisen har i dag i hög grad utbildats i att göra strukturerade och evidensbaserade riskbedömningar vid partnervåld. Här ligger svensk polis utan tvekan i internationell framkant. Men kontrollen över att dessa bedömningar verkligen görs är fortfarande dålig. Och när det gäller de sociala myndigheterna så visade nyligen en utredning av hur de olika stadsdelsförvaltningarna i Stockholms stad gör riskbedömningar att frånvaron av sådana bedömningar snarare var regel än undantag. I den mån de ändå gjordes var dessa i huvudsak baserade på ”hemkokta” metoder, utan förankring i vetenskaplig kunskap (Rapport från Stockholms stad, 2009). Här behövs utan tvekan stora utbildningsinsatser.
Vad som framkommer i artikeln är i hög grad beklämmande. Att först bli utsatt för våld och därefter mer eller mindre lämnas åt sitt öde. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
1 kommentar:
Det är ett sådant samhälle vi har, iaf om du är man och blir slagen av din kvinna. Finns ingen hjälp att få. Enligt samhället får du skylla dig själv, du förtjänar nog att bli slagen ändå. Ta det som en man.
Skicka en kommentar