I senaste avsnittet av Party Animals, handlade det bland annat om en man som trakasserar sin exfru. Den engelska polisen gör ingenting och (utan att avslöja för mycket) det slutar riktigt illa. Party Animals är fiktion, men dylika händelser händer varje minut i världen, i England, i Sverige. Igår berättade till exempel Aftonbladet om Mats som brände ihjäl sin exfru Kim. Artikeln ingår i en artikelserie i Aftonbladet som just handlar om män som mördar sina exfruar, fruar, eller sambos.På Aftonbladets ledarsida idag, kräver Eva Franchell att mordet på Kim utreds: ´
Ansökningarna om besöksförbud har fördubblats under de senaste åren och nästan hälften av dem överträds. En ny lag mot den här sortens förföljelse, eller stalkning, har varit på gång länge och när den till slut träder i kraft kommer dessa män att förses med fotboja. En sådan lag förutsätter dock att polisen tar hoten på allvar.
Kim Hedberg kontaktade polisen, i Kristina Edblom och Kerstin Weigls texter finns flera exempel på kvinnor som larmade polisen, men som ändå mördades. Polisen måste ta kvinnolarm på allvar, kåren behöver kontinuerlig vidareutbildning.
Polisen måste också lära sig av sina erfarenheter. En haverikommission kan gå in och utreda kvinnomorden, vad gjorde man för fel, vad kan samhället rätta till för att inte fler kvinnor ska misshandlas och mördas av sina män? Ett sådant kommissionsförslag finns redan under beredning i Regeringskansliet, men nu säger Fredrik Reinfeldt att han inte tycker att idén är ”möjlig”.
I förrgår handlade en debattartikel i SvD om just våldsutsatta kvinnor. Artikelförfattarna efterlyste två åtgärder för att förbättra dessa utsatta kvinnors situation:
1). En uppgradering och förbättring av lagstiftningen på området. Vår erfarenhet är att många poliser i dag känner sig uppgivna eftersom man upplever sig ”sakna verktyg i verktygslådan”. Man upplever lagstiftningen som alltför tandlös och passiv. Det är mera regel än undantag att det är brottsoffret som göms undan, får flytta, får byta liv och identitet och så vidare, snarare än att gärningsmannen drabbas av sanktioner – sanktioner så som de i dag är utformade dessutom bevisligen har dålig eller ingen effekt.
2). Bättre kontroll av myndigheter. Polisen har i dag i hög grad utbildats i att göra strukturerade och evidensbaserade riskbedömningar vid partnervåld. Här ligger svensk polis utan tvekan i internationell framkant. Men kontrollen över att dessa bedömningar verkligen görs är fortfarande dålig. Och när det gäller de sociala myndigheterna så visade nyligen en utredning av hur de olika stadsdelsförvaltningarna i Stockholms stad gör riskbedömningar att frånvaron av sådana bedömningar snarare var regel än undantag. I den mån de ändå gjordes var dessa i huvudsak baserade på ”hemkokta” metoder, utan förankring i vetenskaplig kunskap (Rapport från Stockholms stad, 2009). Här behövs utan tvekan stora utbildningsinsatser.
Och samtidigt har vi en Moderat statsminister som anser att en inte haverikommision är "möjlig".
Tidigare inlägg: Våldsutsatta kvinnor lämnas åt sitt öde
