Kristdemokraternas "nya" familjepolitik

Kd skriver på DN Debatt om att öka familjens makt över tiden. Jag skulle hellre se att de tar i frågan om ge människor makt att bestämma över sin familjebildning.Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU Stockholm

Tjugohundratalets familjer efterlyser vardagsmakt och mer tid för barnen, inte politiska pekpinnar, skriver Kristdemokraterna idag på DN Debatt. Tragikomiskt anser jag. Politiska pekpinnar är nämligen det enda jag ser och hör från KD.

Just därför har jag skrivit ett öppet brev till KD på Dagens arena, ty idag samlas KD till partifullmäktige i landstingshuset i Stockholm för att, enligt partiets hemsida, besluta om en ny familjepolitik. Jag skall inte sticka under stol med att jag är oerhört nyfiken på vad det "nya" i KD:s familjepolitik är. Det förhåller sig de facto så att om KD ensamt hade fått styra över familjepolitiken, hade inte min och Åsas son Theodor existerat.

Fler som bloggar om KD: Erik Jennische, Thomas Böhlmark, Hans-Inge Smetana, Shed Light, Martin Edgélius, Haro!, Peter Johansson, Martin Moberg och läs för guds skull Anna Trobergs fantastiska inlägg:

Kärleken må vara störst av allt i Bibeln, men i KD är den ta mig fan inte det

KD - för barnets bästa?

Fia (Tova Magnusson), David (Björn Kjellman) och Jörgen (André Wickström) i Fyra år till. Bild: Sofia Sabel

Högfors, tisdag morgon 

 Maud och Rolf Olofsson satt vid köksbordet och åt frukost med P1 Morgon i bakgrunden. Rolf läste SvD och Maud Västerbottens-Kuriren.

- Du måste läsa den här debattartikeln!, sade Rolf plötsligt och gav Maud Svenskan.

Hennes ögon blev större och större för varje ord hon läste och smörgåsen gled sakta ur hennes högerhand och hamnade på golvet. En svart katt var snabbt framme och slickade på Västerbottenosten.
- Det är tack vare mig vi har en alliansregering och nu saboterar de allt mitt arbete! fräste Maud.
-  Idioter! Högröd i ansiktet lämnade Maud frukostbordet.

Stockholm, Rosenbad, våning sju, tisdag klockan 08:50

Statsminister Fredrik Reinfeldt satt bakom sitt skrivbord och kunde inte riktigt släppa tankarna på filmen Fyra år till. Det var specifikt en scen som spelades upp i hans huvud, gång, på gång, på gång.

Det var scenen där folkpartiledaren David Holst inser han är valets stora förlorare. Nej, det hade inte gått dåligt för FP, snarare tvärtom. Valförlusten berodde på Kristdemokraterna, som inte klarat fyraprocentsspärren. Socialdemokraterna sitter kvar vid makten och för Holst & Co. innebär det fyra år till i opposition.

Filippa hade inte gjort saker och ting bättre, när hon hade ringt tidigare och nästan ordagrant citerat Holst fru Fia: era små, kristna, aborthatande, jävla homofober! 

En försiktig knackning hördes och Roberta Alenius kom tassande in i rummet. I handen hade hon en utskrift från nätet.

- Vill du veta vad Göran Hägglund anser om debattartikeln? Roberta lade utskriften framför honom.

En minut senare knöglade Fredrik ihop pappret och kastade iväg pappersbollen som hamnade precis där han ville ha den – i en kruka. Han log ett snett leende. Baskettakterna satt åtminstone kvar.

Stockholm, Gamla stan, Espresso House, tisdag  09:30 

Kristdemokraternas nya presschef, Johan Ingerö, stod i kaffekön och spelade Angry birds på sin iPhone. Han var irriterad på Göran Hägglund, irriterad på Kristdemokraterna, men mest irriterad på sig själv. Då Göran Hägglund hade ringt och frågat om han ville bli presschef för KD hade han ställt ett krav: om han skulle lämna sitt jobb som ledarskribent på SvD ville han att KD backade vad beträffade tvångssteriliseringar.

Efter en lång diskussion gav Hägglund efter. Reaktionerna var övervägande positiva när Göran gick ut i media och meddelade att KD backade. Göran hade vidare ringt och väckt honom, så tidigt att till och med barnen fortfarande sov. Johan hade verkligen försökt få Göran att åtminstone säga till media att de skulle se över frågan om inseminering för ensamstående och inte köra det uttjatade mantrat ”barn behöver pappor”. Göran hade gjort helt tvärtom. Nu stod Johan och väntade på sin macchiato samtidigt som han ångrade bittert att han tackat ja till jobbet som presschef för KD.

Varför, varför, varför?, tänkte Johan. Jag är ju för fan i mig folkpartist och inte någon jävla kristen, bakåtsträvande mother fucker!

Farsta, Molkomsbacken 20, våning 7, tisdag klockan 23:00

Jag riktigt sitter och myser framför datorn. Under kvällen har jag ätit en underbar middag med min hustru. Jag har skrivit ett blogginlägg som jag är nöjd med.Vidare har jag sett en vass Karin Hübinette intervjua den mediokra, men ack så mediakåta konstnären Lars Vilks och även livats upp av Annika Lantz underbara spaningar.

När jag läste den uppmärksammade debattartikeln tidigt på morgonen trodde jag först att Hägglund & Co. även skulle ge med sig i frågan om insemination för ensamstående. Men ack vad jag bedrog mig. Gång på gång gör KD samma misstag.

Jag blev de facto förvånad när KD backade i frågan om tvångssteriliseringar och trodde att de skulle göra det även i frågan om insemination för ensamstående, men halleluja! Icke!

Vad Kristdemokraterna verkar ha svårt att förstå är att majoriteten av den svenska befolkningen anser att KD är hopplöst ute. I otakt med samtiden går KD. De flesta i Sverige tycker att det är helt ok att homosexuella gifter sig, homosexuella skaffar barn, ensamstående skaffar barn, att förskola är att föredra framför vårdnadsbidraget et cetera. Gårdagens utspel från Hägglund & Co. förstärker den bilden.

KD fungerar lite som det svenska spelmonopolet. Det finns hur många spelbolag som helst på nätet. Där kan du kan spela poker, köpa skraplotter, spela Keno, Lotto eller satsa pengar på trav eller fotboll. Ja, du vinner oftare på skraplotterna på nätet, än vad du gör medelst Triss. Tiden har tyvärr sprungit förbi såväl det svenska spelmonopolet som KD.

 Även om det är nej till insemination för ensamstående i Sverige så finns det en rad barn som tillkommit genom att kvinnor åkt till Danmark och köpt ”pappafrön”. I sammanhanget får vi inte heller glömma de ensamstående föräldrar (såväl kvinnor som män) som lever ensamma med sina barn för att partnern ryckts bort alltför tidigt i livet eller lämnat sin partner för en annan. Det finns en rad olika familjekonstellationer som samlas under paraplybeteckningen stjärnfamilj.

Även om mitt och min hustrus än så länge ofödda barn inte kommer att ha en närvarande, biologisk pappa, så kommer barnet inte sakna fadersfigurer. Om barnet, vid 18 års ålder, ändock vill träffa sin biologiska far, finns den möjligheten. Sedan handlar det inte blott och bart om män, utan att barn mår bra av en "skön mix" av människor i sin närmaste omgivning. Vårt barn kommer att umgås med Godfrey (född i Uganda) och hans hustru Ingela. Barnet kommer att få leka med Mathias, Johan, Peter, Ulf, Hans och Lars. Barnet kommer att  göra rackartyg tillsammans med Erika, Kenny och Lovisa. Tillbaka till huvudämnet.

Nu kommer KD och bekämpa förslaget om insemination för ensamstående med näbbar och klor. Partiets företrädare, med Hägglund i spetsen, säger vidare saker i stil med ”ett barn behöver sin pappa”. Jag vill bestämt hävda att KD därmed inte ser till ”barnets bästa” utan snarare tvärtom. KD stigmatiserar alla ensamstående med barn. Även de, vars pappa dött i cancer eller omkommit i en olycka. Genom att hävda att barn behöver en biologisk mamma och en biologisk pappa, så agerar KD inte för ”barnens bästa”. Barn som lever med ”bara” en mamma eller ”bara” en pappa, eller en plastmamma eller en plastpappa, barn som lever i regnbågsfamiljer... ja, alla de barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj utan i en stjärnfamilj stigmatiseras och osynliggörs av KD. Hur tror Göran Hägglund att ett barn som läser eller hör honom prata om detta känner sig? För barnens bästa? Yeah right!

Läs gärna Martin Mobergs och Annika Högbergs inlägg på samma tema.

”Papporna känner sig utanför”

När jag och min hustru befann oss på Ica förra helgen, beslutade vi oss för att köpa tidskriften Vi föräldrar gravid. I den tjocka tidskriften fanns inte en endaste artikel om regnbågsfamiljer. Behöver jag skriva att det även saknades bilder?

En barnmorska på Mama Mia berättade under en regnbågsträff att hon hade påtalat för ett landsting att det saknades information och bilder på flator i ett informationshäfte som landstinget gav ut. Till svar fick hon att om de skulle ta med en sådan bild, skulle ”papporna känna sig utanför”.

Ett annat par i gruppen hade kontaktat ett förlag och frågat om förlaget kunde ge ut en utgåva av en bok (ni vet en sådan där, man klistrar in bilder och anger vikt och andra viktiga händelser) där ordet pappa byttes ut. Det gick absolut inte.

I en av de böcker, på temat "vänta barn", nämns regnbågsfamiljer i ett kort stycke. Bättre än ingenting, men mina tankar går osökt till de biologiböcker jag hade i högstadiet, där homosexuella nämndes i samma stycke som pedofiler.

Jag påtalade för S-kvinnor, när förbundet gav ut ett nytt material om S-kvinnors familjepolitik, att nästa gång/nästa upplaga kunde förbundet, istället för att använda ord som utesluter, använda ord som innefattar. Genomgående kunde man i materialet läsa mamma, pappa, mamma, pappa, mamma, pappa… Det lustiga i kråksången är att det nytryckta materialet från S-kvinnor kom samtidigt som de Rödgröna deklarerade att de hade en gemensam politik för stjärnfamiljer.

På Alla hjärtans dag möttes jag av nio par på Metros förstasida. Inte ett endaste samkönat par porträtterades. Bilderna visade endast vita, företrädelsevis unga, heterosexuella par. Det enda par som stack ut var det äldre paret. Detta i Stockholm, år 2012. Den stad som har flest bögar och flator i hela Skandinavien.

Ovanstående är endast sex exempel. Det finns tyvärr en sjö att ösa ur.

Det är fullt tillräckligt att vi (och med vi menar jag inte blott och bart flator och bögar, utan även ensamstående föräldrar, adopterade barn med flera) utsätts för Kristdemokraternas mantra Barn-behöver-en- (biologisk) mamma-och-en- (biologisk)pappa . Att Vi föräldrar, Metro, landsting, bokförlag, S-kvinnor med flera medvetet (?) väljer att befästa heteronormen är för mig oförståeligt.

Jag trodde att bok- och tidskriftsförlag ville sälja så mycket som möjligt. Att trycka upp en upplaga, där ordet pappa byts ut mot ett ord som innefattar, eller där en av bilderna byts ut mot ett samkönat par genererar väl i mer försäljning?

Nu återstår för flator och bögar att använda Tipp-Ex och själva skriva dit valfritt ord. Vi får vidare klistra dit egna bilder och fotografier. 

Och det där med att "pappor känner sig utanför" är skitsnack! Om någon pappa, mot all förmodan, känner sig utanför - hur tror ni att vi flator, bögar, ensamstående föräldrar, adoptivbarn eller de 40 000 barn som lever i regnbågsfamiljer känner sig?

Heteronormen skaver.

Illustrationen är tagen från Anna-Clara Tidholms bok Min familj.

Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna

Göran Hägglund har tröttnat på påfund ovanifrån (och det är inte Gud han avser). Från mitt perspektiv är han riddaren av den sorgliga skepnaden som kämpar mot väderkvarnar. Han drar ut i strid för den heterosexuella kärnfamiljen, vårdnadsbidrag och något som han kallar "verklighetens folk", men vill helst inte se att homosexuella skaffar barn.

Det finns över 40 000 barn som lever i stjärnfamiljer. Jag hoppas innerligt att inget av dessa barn läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om stjärnfamiljer. Jag hoppas vidare att inget barn som är adopterat, läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om dessa.

Låt mig citera Hägglund:

Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar. [...] För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen.

Alliansfritt Sverige skriver bra på samma tema (och det är också från det inlägget som jag lånat bilden), så även Trollhare.

Ensamstående med barn allt fattigare

Sharon Sayegh - Mother and Children

Jag läser i Expressen och DN att alltfler ensamstående kvinnor med barn klassas som fattiga. Det är på uppdrag av Vänsterpartiet som riksdagens utredningstjänst (RUT) har tagit fram siffror som visar att i genomsnitt lever var fjärde ensamstående med barn på inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är måttet på relativ fattigdom.

Institutet för privatekonomi på Swedbank följer varje år utvecklingen för några olika typhushåll, bland annat löntagarhushåll med och utan barn som bor i hyreslägenhet:

Ensamstående föräldrar har markant halkat efter i välfärdsökningen de senaste 15
åren jämfört med såväl ensamstående utan barn som familjer med två löntagare.
Det handlar om tusenlappar i månaden. Tappet beror bland annat på att de stöd
som samhället kan ge inte har följt pris- och inkomstutvecklingen.

De siffror som RUT har tagit fram, kan lätt få några i det rödgröna blocket att hävda att "allt är borgarnas fel". Jag håller med Carin Jämtin, när hon skriver att regeringen prioriterar skattesänkningar, vilket innebär minskade inkomster till det offentliga. Dock undrar jag vad Socialdemokraterna gjorde de tidigare 11 åren för ensamstående föräldrar?

Det kan anses oviktigt vad som har hänt i historien och desto viktigare vad partierna vill göra nu och i framtiden för ensamstående föräldrar. Därför är den sammanställning som GP har gjort intressant. Sammanställningen visar vad partierna vill göra för de ensamstående.

Socialdemokraterna vill ha förskola på obekväm arbetstid, höjt underhållsstöd med 125 kronor i månaden, barntillägg för studenter, 250 kronor mer i månaden för ett barn, 400 kronor för två barn och rätt till heltid.

Peter Andersson skriver om GP:s sammanställningen:

På den borgerliga sidan verkar egentligen bara höjt flerbarnstillägg i barnbidraget ena partierna. Det är Kd:s enda punkt på listan. I övrigt vill man återkomma. Vad gäller moderaterna finns en anmärkningsvärd "nyordning". Vill inte kommunicera egna förslag, utan hoppas återkomma i frågan när Alliansens grupp för familjepolitiska frågor presenterar sin politik.
Om det är en linje som (m) nu kör själva, dvs inte berätta om egna förslag utan infoga sig totalt i alliansens budskap, eller om en enskild "handläggare" av enkäten har missat vet jag inte. Det verkar märkligt att man inte berättar om egna förslag. Eller är det så illa att förslagen helt saknas på det området?

Ja, kanske är det så illa?

Även Storstad har bloggat på temat.

Jag är inte funktionell

Jag läser via Politikerbloggen och helagotland.se att Kristdemokraterna på Gotland, med Maciek Onoszko i spetsen, i en motion vill förändra (läs skrota) skolans sexualupplysning. Om homosexualitet säger Yngve Andersson (KD:s representant i Gotlands fullmäktige):

Heterosexualitet verkar inte vara det normala längre, det pratas om alla varianter. Jag dömer inte folk, de får göra vad de vill. Men biologiskt sett är homosexualitet inte funktionellt.

Det är alltid lika kul att komma hem efter en lång arbetsdag och läsa att homosexualitet inte är funktionellt. Vad anser Kristdemokraterna om avhållsamhet? Är det, biologiskt sett, funktionellt?

Minns någon förresten den här debattartikeln från 2007?

Företrädarna för Verklighetens folk har återigen talat. Det är verkligen dags för en Rödgrön regering.

P.S. Kristdemokraternas nättidning skriver också om motionen, men väljer att utelämna Andersson uttalande om homosexualitet. Alliansfritt Sverige skriver också om Gotlandstokarna.

P.S. 2. Jag undrar om de är medvetna om hur många barn som har homosexuella föräldrar? Kom de kanske med storken eller var det jungfrufödsel all over again?

P.S. 3. Läs gärna Peter Anderssons blogginlägg Jag förstår inte Göran Hägglund och KD.

Ulf Ekmans vapendragare rycker ut till kärnfamiljens försvar

Varför se ned på kärnfamiljen? frågar sig Göran Skytte på SvD:s ledarsida. Skytte ondgör sig över oppositionens gemensamma utspel om familjepolitik och försöker få det till att S, V och MP är emot kärnfamiljen. Motvallskärringen Skytte (som tidigare liknat Pride med något som han kallar för avgrundsvänstern och menar att hans framträdande Livets Ords Europakonferens i Uppsala borde fått mer medial uppmärksamhet än Stockholm Pride) kan inte ha mer fel.

-

Likt Don Quijote och hans väpnare Sancho Panza, slåss Skytte och och den moralkonservativa högern mot väderkvarnar. När ska Skytte & Co. inse att den heterosexuella kärnfamiljen inte är hotad? Det behövs således inga vapendragare som rycker ut till kärnfamiljens försvar.

-

I och med begreppet stjärnfamiljer inkluderas alla familjekonstellationer, även den heterosexuella kärnfamiljen. Jag ser inte ned på kärnfamiljen (och det är inte mindre än dumheter att Skytte försöker framställa det som att oppositionen gör det), dock anser jag att en modern familjepolitik även ska inkludera andra familjekonstellationer. Förutom regnbågsfamiljer, har vi ensamstående föräldrar, skilsmässofamiljer, familjer med adopterade barn, barn vars vårdnadshavare är mor- eller farföräldrar...

-

Vore det inte mer rakryggat av Skytte att skriva att den heterosexuella kärnfamiljen är den enda acceptabla familjekonstellationen enligt honom och hans gelikar?

-

Tidigare inlägg:

S, V och MP värnar stjärnfamiljer

Stjärnfamilj

-

Bloggar: Loba&livet, jj.n, Niklas Hellgren

S, V och MP värnar stjärnfamiljer

För ett tag sedan, skrev jag inlägget Stjärnfamiljen, jag gick vidare upp i talarstolen på HBT-sossarnas kongress och talade mig varm om begreppet stjärnfamilj. Därför blir jag glad när jag ser att S, V och MP nu har en gemensam politik för stjärnfamiljer. Sossarna är numer mer radikala än vad själva Kvinnoförbundet är.
-
I våras gav Kvinnoförbundet ut två foldrar, Både mammor och pappor är föräldrar - broschyr om föräldraförsäkringen och Små barn har stort behov av omsorg - broschyr om barnomsorgen, som jag upplevde som väldigt heteronormativa. Vidare nämndes inte ens ordet stjärnfamilj. Medelst ord som innefattar och inte uteslutar och bilder som inte är heteronormativa, hade Kvinnoförbundet kunnat ta sjumilakliv vad gäller en modern familjepolitik. Det är tur att Kvinnoförbundet har Unga S-kvinnor som Rebella och som just vill vara rebellor. Läs till exempel Rebellas motion Tänk om familjen!
-
På Rebellas blogg skriver ordförande Gabriella Gabriella Granditsky-Svenson:
-
De som har följt Rebella under året vet att detta är en politik vi har kämpat för och som nu ser ut att bli verkligen. Det är med glädje jag läser om ambitionen att öka antalet vårdnadshavare, se till så att förskolor har öppet också kvällar och helger, ge ensamstående rätt till insamination och se över möjligheten att överlåta föräldrapenning på andra personer än biologiska föräldrar med mera. Analysen känns modern och helt rätt - och det är inte utan att den polyamorösa relationen mellan de tre partierna i alla fall idag känns väldigt fruktsam!Låt oss hoppas att de socialdemokratiska ombuden på kongressen i höst fattar beslut i den här andan - och bland annat bifaller Rebellas motion!

Stjärnfamilj

Jag har just gått med i Facebookgruppen Värna Stjärnfamiljen! Så här underbart skriver de på FB:

-

Alla former av familjebildningar fungerar lika bra om de bygger på kärlek, ansvarstagande, respekt och omtanke.

-

Det är inte den yttre formen på familjen som är viktigast, utan den skapande processen av vardaglig familjebildning; Den nära och ömsesidiga kontakten mellan människor som får oss att uppleva familjeskap. Att värna om stjärnfamiljen innebär att värna om innehållet.

-

Vi människor kan liknas vid strålande stjärnor, med förmågan att själva välja hur vi ska definiera vår familj.

-

Det finns många olika familjer som alla ser olika ut, eftersom de är konstellationer av individer.

-

Familjer kan t.ex. bestå av en vuxen, två vuxna eller flera vuxna; Föräldrar kan leva i familj med barn som är biologiska eller adopterade, eller som kommit till världen genom insemination, eller som bonusbarn. Vuxna som lever tillsammans kan vara gifta, leva som sambo eller i partnerskap; Eller som lever på olika håll, men ändå är en familj. Barn kan leva med en eller två föräldrar, och ha extraföräldrar eller bonusföräldrar, bonusmorföräldrar och bonusfarföräldrar. Familjer kan förändras, nya medlemmar i en familj kan komma till på olika sätt. Familjer kan utökas eller komprimeras beroende på familjemedlemmarnas livssituation och engagemang i vardagen tillsammans. Människor kan välja att ingå syskonskap med varandra. Familjer kan expandera eller delas. En familj kan också innefatta flera olika familjer, och en individ kan vara tillhörig i flera olika familjer samtidigt!Oavsett familjens yttre form bör alla familjer ha lika rättigheter och möjligheter att vara stjärnfamiljer, byggda på kärlek, ansvarstagande, respekt och omtanke.

-

Begreppet stjärnfamilj beskriver en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen.

-

Begreppet har tillkommit som en reaktion på begreppet kärnfamilj och den innebörd och de värderingar som förknippas med denna, samt den exkludering av andra familjekonstellationer som det begreppet innebär.

-

2009 är begreppet kärnfamilj inte längre speciellt aktuellt, det är en form av många för familjebildning. Tyvärr har inte samhällsplanering och normsystem riktigt hängt med i utvecklingen och det finns många familjer som idag diskrimineras p.g.a sin form.

-

I barnfilmerna om Lilo & Stitch används begreppet Ohana för familj. "Familj betyder att ingen lämnas utanför." Stjärnfamiljen är ohana, och lämnar ingen form av familj utanför. Det är innehållet som räknas!

-

Rebellas motion Tänk om familjen (en motion med 22 att-satser) handlar bland annat om detta.

-

Glaser, Pernilla 2007. "Stjärnfamilj – inte kärnfamilj". Göteborg City. 2009-03-31
Seton, Jenny 2009. "Stjärnfamiljen". Relationssajten.se. 2009-03-31
Sjöström, Mia, 2009. "Kärnfamilj eller stjärnfamilj?" Svenska Dagbladet. 2009-03-31

Adventurous Blog