Äktenskapets syfte är reproduktion...

... är pudelns kärna i en debattartikel i DN idag. Artikelförfattarna* består av moderater, kristdemokrater, centerpartister och Thorbjörn Fälldin (som presenteras som f.d. statsminister och inte som centerpartist).

-

De är missnöjda med enmansutredaren Hans Regnér och hans betänkande Äktenskap för par med samma kön. Vigselfrågor (SOU: 2007:17).

-

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har fått i uppdrag att översätta en fransk utredning om äktenskap och partnerskap och artikelförfattarna i DN debatt lutar sig starkt mot de resultat som den franska utredningen kommit fram till.

-

Återigen är det för "barnets bästa" som är anledningen till att äktenskap är förbehållet heterosexuella:

-

Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

-

Enligt artikelförfattarna är det således ett biologiskt faktum att äktenskapet är till för reproduktion.

-

De tillstår att inte alla äktenskap leder till att barn föds och att även homosexuella par kan bidra till reproduktion. Dock måste en tredje part tas med i beräkningen och enligt artikelförfattarna är det då inte längre "monogamt". Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans biologiska ursprung.

-
De heterosexuella makar som inte kan få barn, utan tar hjälp utifrån (provrörsbarn, insemination, adoption etc.) är de då bigamister?!
-

De fortsätter: Ett barn har rätt att känna till sitt eget genetiska ursprung och arv - inte enbart halva utan hela sitt "jag"...

-
Låt oss ponera att jag och min fru (om jag nu hade någon) skaffar barn tillsammans med en bög och vi alla tre tar lika lika mycket ansvar för barnet. Vi älskar alla tre barnet lika mycket - är då inte 3 x kärlek bättre än 2 x kärlek?
-
De barn som kommer till i samkönade relationer är i högsta grad planerade och älskade!
-
Det heterosexuella äktenskapet, som låter som ett äktenskap som varar "tills döden skiljer oss åt", är faktiskt något av en myt. I Sverige är skilsmässofrekvensen hög.
-
Barn har biologiska föräldrar och när dessa skiljer sig och inleder nya förhållanden med nya partners, ingår dessa också i barnets värld. Ska vi börja tala monogami också då? Barn med "riktiga" föräldrar och med en hel drös "plastmammor" och "plastpappor"?
-
Är det ett hot mot den heterosexuella matrisen att ett barn lever med två mammor eller två pappor och kanske ytterligare en eller två vårdnadshavare? Är det ett hot mot äktenskapet? Är det ett hot mot monogamin?
-
Hur ser artikelförfattarna på alla barn som föds utanför äktenskapet? Är de barnen bastarder? Är de barnen mindre värda? De cirka 40 000 barn som lever i regnbågsfamiljer, hur vill artikelförfattarna värna om dessa?! Eller är regnbågsbarn mindre värda?
-
Är styvmamma och styvpappa och biologiska föräldrar i den heterosexuella konstellationen "bättre" (eller hur man nu ska uttrycka sig) för barnet och "monogamin" än två flator och en bög?
-
Artikelförfattarna avslutar med att en könsneutral äktenskapslagstiftning kan öka främlingsskapet och öppna för särlagstiftning:
-
En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar. Krav på särlagstiftning för människor med viss religiös tillhörighet kan komma att växa i styrka i den politiska debatten.
-
Jag anser att artikelförfattarna har en förlegad syn på äktenskapet.
-
De blandar ihop begreppen rejält i artikeln... de talar monogami, äktenskap som syftar till reproduktion, "barnens bästa", äktenskapslagstiftning som kommer att öka främlingsskapet i vårt samhälle och slutligen att detta kommer att öppna för särlagstiftning.
-
Nej, nej, nej! En könsneutral äktenskapslagstiftning är just neutral, den är allt annat än "sär". En könsneutral äktenskapslag hotar inte monogamin, den hotar inte äktenskapet och den hotar inte barnen!
-
All kärlek är bra kärlek!

(Se också Tor Billgrens inlägg och Anders Ekmans inlägg).

Nu på eftermiddagen är jag inte mindre upprörd, men jag är glad att vi socialdemokrater har en partiledare som Mona Sahlin. Hon reagerar snabbt och starkt. Till SvD (egentligen TT) säger hon:
-
De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det det inte är. De lånar sig också till en diskussion om det är bra för barnen eller inte att två individer oavsett kön får lov att gifta sig med varandra.
-
Hon säger vidare:
-
Det är risk att det här blir en långbänk. Riksdagen har möjligheten om den vill att ta ett sådant här initiativ själv, och jag tycker att det är dags att pröva det. Jag tänker sondera möjligheten, inte bara med Maria Wetterstrand och Lars Ohly utan också med borgerliga ledamöter.
-
Heja Mona! Hon gör helt rätt i det! Folkpartisterna kan omöjligen rösta emot en lag om könsneutralt äktenskap. Var moderaterna står (ja, bortsett från Ulla Löfgren och Hans Wallmark), det får vi se när den dagen kommer i kammaren (och jag känner både en och annan centerpartist som kommer att rösta för en könstneutral äktenskapslagstiftning.

*
Författarna till DN:s debattartikel är:
Yvonne Andersson, ledamot (kd)
Staffan Danielsson, ledamot (c)
Thorbjörn Fälldin (fd statsminister, men mer känd som centerledare)
Ulla Löfgren, ledamot (m)
Mikael Oscarsson, ledmot (kd, även känd för Livets Ord, Ja till livet, Pro Life etc.)
Alf Svensson, ledamot (kd)
Ingegerd Troedsson (fd talman)
Hans Wallmark, ledamot (m)