...På väg. Om drömmar, ilska och vilja.
Jag fick den lilla pocketbocken i handen igår. Jag bläddrade igenom den och jag måste tyvärr hålla med Katrine Kielos att den känns postmodern och i viss mån fragmentarisk. Helsidesbilder med prickiga bilder, olika typsnitt, ett sjok färgbilder i mitten... en smula jobbig att ta till sig! Därefter går dock Kielos och mina åsikter isär.
För som den sahlinist jag är, älskar jag Mona Sahlins installationtal om respekt, hbt-personers fri- och rättigheter, ungdomar, integration...
Hennes installationstal löper som en röd tråd genom boken. Jobb, välfärd, klimat, utrikespolitik - ja, det är korta inblickar vi får, men boken skall ses som en inspirationsbok.
Jag håller inte med Kielos när hon i sin blogg skriver: 1. Inte en enda fråga ställs till läsaren. 2. Det finns inte ett enda påstående att ta ställning till. 3. Det finns ingenting att diskutera i skriften.
Frågor ställs visst till läsaren! Redan på första sidan frågar Mona Sahlin: "Alla ska med, men vart?". Läsaren uppmanas att ringa/skriva och mejla in sina idéer och tankar om förändring och förnyelse i SAP.
Finns det verkligen ingenting att diskutera i skriften, Kielos? Ingenting?! Jag hittar hur många temata som helst i boken som jag vill diskutera.
Jag hittar vidare många påståenden (synonymer för "påståenden" är bland annat: uttalanden, yttranden, försäkrande) i boken. Påståenden som jag kan ta ställning till.
Hans Boskär skriver (s. 73):
Jag vill leva i en värld där alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter. Där ingen förtrycks för att man råkar vara född i fel land, ha fel kön, fel tro eller annan sexuell läggning eller könsidentitet i förhållande till samhällets normer. Vi socialdemokrater kan förändra, vi har gjort det förut!
Är inte det ett påstående, ett yttrande som vi människor kan ta ställning till?
Jag ser denna bok främst som en inspirationsbok. Den gav mig inspiration att skriva gårdagens inlägg om hbt-personers fri- och rättigheter. Den kommer att fortsätta att ge mig inspiration.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta vårt oppositionsarbete. Vi kommer att förändra och förnya, men i motsats till moderaterna, kommer inte ett fåtal "hjärnor" att styra denna förändring och förnyelse - vi kommer att ta hjälp av och få inspiration av alla våra medlemmar. På väg. Om drömmar, ilska och vilja är en del av detta oppositionsarbetet. Vi är motståndsrörelsen - motståndsrörelsen mot mörkermän!
Jag fick den lilla pocketbocken i handen igår. Jag bläddrade igenom den och jag måste tyvärr hålla med Katrine Kielos att den känns postmodern och i viss mån fragmentarisk. Helsidesbilder med prickiga bilder, olika typsnitt, ett sjok färgbilder i mitten... en smula jobbig att ta till sig! Därefter går dock Kielos och mina åsikter isär.
För som den sahlinist jag är, älskar jag Mona Sahlins installationtal om respekt, hbt-personers fri- och rättigheter, ungdomar, integration...
Hennes installationstal löper som en röd tråd genom boken. Jobb, välfärd, klimat, utrikespolitik - ja, det är korta inblickar vi får, men boken skall ses som en inspirationsbok.
Jag håller inte med Kielos när hon i sin blogg skriver: 1. Inte en enda fråga ställs till läsaren. 2. Det finns inte ett enda påstående att ta ställning till. 3. Det finns ingenting att diskutera i skriften.
Frågor ställs visst till läsaren! Redan på första sidan frågar Mona Sahlin: "Alla ska med, men vart?". Läsaren uppmanas att ringa/skriva och mejla in sina idéer och tankar om förändring och förnyelse i SAP.
Finns det verkligen ingenting att diskutera i skriften, Kielos? Ingenting?! Jag hittar hur många temata som helst i boken som jag vill diskutera.
Jag hittar vidare många påståenden (synonymer för "påståenden" är bland annat: uttalanden, yttranden, försäkrande) i boken. Påståenden som jag kan ta ställning till.
Hans Boskär skriver (s. 73):
Jag vill leva i en värld där alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter. Där ingen förtrycks för att man råkar vara född i fel land, ha fel kön, fel tro eller annan sexuell läggning eller könsidentitet i förhållande till samhällets normer. Vi socialdemokrater kan förändra, vi har gjort det förut!
Är inte det ett påstående, ett yttrande som vi människor kan ta ställning till?
Jag ser denna bok främst som en inspirationsbok. Den gav mig inspiration att skriva gårdagens inlägg om hbt-personers fri- och rättigheter. Den kommer att fortsätta att ge mig inspiration.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta vårt oppositionsarbete. Vi kommer att förändra och förnya, men i motsats till moderaterna, kommer inte ett fåtal "hjärnor" att styra denna förändring och förnyelse - vi kommer att ta hjälp av och få inspiration av alla våra medlemmar. På väg. Om drömmar, ilska och vilja är en del av detta oppositionsarbetet. Vi är motståndsrörelsen - motståndsrörelsen mot mörkermän!
3 kommentarer:
Hej!
Jättetrevlig sida så jag kommer att länka från min blogg, när jag har varit ute på min lunchpromenad :-) För övrigt så gillar även jag Mona skarpt. Hon är en lysande politiker med god människorsyn och sunda idéer./Karin
Kielos kritik av Mona Sahlins politik delar jag. Sahlin bedriver identitetspolitik - hon saknar en naturlig klassanalys. Det är en allvarlig och bådar inte gott. För klassamhället lever, även i Sverige, i högsta välmåga.
Sedan är det naturligtvis oerhört positivt att vi äntligen har en feminstisk partiordförande som brinner för hbt-personers rättigheter.
Måste identitetspolitik stå i diametral motsats till klass? Är det verkligen identitet kontra klass?! Kan vi inte inom socialdemokraterna diskutera och driva båda?!
Skicka en kommentar