Igår, när jag bloggade om LO:s valkampanj, skrev jag bland annat: En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. När jag denna morgon läser blogginlägg av högersympatisörer visar det sig snabbt att ovanstående mening är en underdrift.Centerpartisten Per Ankersjö går så långt att han anser att Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin, ska ta avstånd från LO:s kampanj. Caroline Szybers inlägg har titeln LO tar negative campaigning till ny nivå. Fia Arkelsten tror att det är LO:s ledning som bestämmer. Fler inlägg kan läsas här. Detta inlägg kommer därför bli mycket långt. Detta för att klargöra (en gång för alla?) för högersympatisörer varför LO har en valkampanj och varför LO stödjer Socialdemokraterna.
Det är inte LO:s ledning som har bestämt att LO ska uppmana väljare att rösta på Socialdemokraterna, ägna sig åt fackligt-politiskt samarbete och ge Socialdemokraterna pengar. Det är medlemmarna. Det finns kongressbeslut på detta. Om det i framtiden visar sig att förhållandena ändrar sig, att flertalet medlemmar röstar på ett alliansparti, så kommer det också att visa sig på LO:s kongress. I motsats till Moderaterna gör LO inga hemligheter av att förbundet ger pengar till Socialdemokraterna (och inte är det så mycket som Carl B. Hamilton påstår).
Det är helt naturligt för LO att engagerar sig i valrörelsen och i frågor som påverkar LO-medlemmarnas vardag (till exempel trygghet på jobbet, skola, barnomsorg, a-kassa, arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkring). LO gör det medelst en kampanj, där LO lyfter fram de politiska beslut som LO vill se en förändring kring. Kampanjen vill också få till stånd politiska samtal på arbetsplatsen.
LO har genomfört fler undersökningar bland sina medlemmar. Det har då visat sig att medlemmarna vill lyfta följande frågor i valrörelsen:
* Fler jobb, bättre jobb
* En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med fackliga a-kassor
*Bättre rehabilitering i en trygg sjukförsäkring
*Ungdomar i arbete med schyssta löner och villkor
Utformningen av kampanjen uppfattas av högern som (för att uttrycka mig försiktigt) kontroversiell. Högersympatisörer talar om negative campaigning. Dane Strother, expert på amerikanska valkampanjer har sagt: Det finns hard neg och soft neg. Hårt negativt är det när man tar upp en person och dess moral. Mjukt negativt handlar om att visa upp negativa konsekvenser och resultat av för politik mer än att angripa en person. Om inte LO (och de Rödgröna) berättar om monståndarens fel och svagheter, vem gör det då? Högerns ekokammare gör det inte.
En negativ kampanj är en kampanj som kritiserar motståndaren snarare än beskriver den egna politiken. Enligt kampanjforskaren, Peter Esaiasson, brukar 40-50 procent av budskapen i en svensk valrörelse vara negativa.
Låt mig ge högerbloggarna lite rätt. Ja, LO driver en delvis negativ kampanj, men från mitt perspektiv är tonen i LO:s kampanj snarare kritisk, tuff, ärlig och kaxig. Ja, den kan upplevas som aggressiv, men är aggressivitet alltid negativt? Eftersom tonen är kaxig och aggressiv innebär det även att kommentarerna kring kampanjen är kaxiga, tuffa och kritiska. Det har LO räknat med. Klart som korvspad att högersympatisörer (som blogginläggen ovan visar) är hårda, kaxiga, tuffa och kritiska. LO ska inte inta försvarsställning och be om ursäkt. Mona Sahlin ska inte ta avstånd från LO:s kampanj. Till högerbloggarna säger jag bara: Bring it on!
Det är inte LO eller oppositionen som ska be om ursäkt. Det här är valrörelse. Det är hög tid att berätta om verkligheten. Det är hög tid att berätta hur regeringen Reinfeldts förda politik har slagit mot medborgarna.
Jag vill även passa på att skriva om bilderna och de ord som finns på affischerna. Det finns två orsaker till att porträtten är upp och ner:
1. Tittar man på bilderna på rätt ledd ser man ett antal trevliga personer, lätt leende. Nu handlar det dock inte om deras person utom om deras politik. LO vill vrida politiken rätt igen. Den förda politiken har ställt saker på huvudet. En timanställd hotellstäderska betalar 405 kronor i a-kassa varje månad, medan många höginkomsttagare bara betalar 90 kronor. Tala om upp och ner.
2. LO vill få genomslag och synas. Det krävs då ett formspråk som väcker uppmärksamhet. Tester har gjorts i fokusgrupper. Att bilderna är upp och ner gör kampanjen synligare, samtidigt som budskapet i kampanjen förstärks. LO har verkligen lyckats, såväl med att få genomslag som att synas i nätverksbaserad media som gammelmedia. Högerbloggare har till och med gjort parodier på LO:s kampanj. Wow! Det är jättebra. Det är precis vad LO vill.
Bilderna på de borgerliga partiledarna och finansministern är grå och bilderna på LO:s medlemmar är färgglada. De olika färgskalorna vill visa på kontrasterna mellan vad LO:s medlemmar tycker och den politik som regeringen Reinfeldt för under fyra år.
Orden. LO talar i denna kampanj klarspråk. Vare sig vi politruker vill det eller inte, så går politiken just mot att använda enklare begrepp och etikettering. Regeringen Reinfeldt är ju jättebra på just det och har myntat begrepp som skitår, skattechock, tobleronepolitik et cetera. Högersympatisörer anklagar LO för att smutskasta personer. Jag vill därför betona att orden handlar om politiken och inte personen. Göran Hägglund är inte helsjuk - det är politiken som är helsjuk. Därför kommer här en genomgång av orden:
HELSJUKT. I augusti 2007 skriver Ann-Charlotte Marteus en ledare i Expressen med titeln Två karensdagar - en helsjuk idé. Ledaren tar sin utgångspunkt i statsminister Reinfeldts sommartal. Sedan dess har rubrikordet använts såväl på borgerliga ledarsidor som i bloggosfären ett antal gånger. Ingen angrep Expressen 2007. Varför kan Expressen använda begreppet men inte LO?
DUMSNÅLT. I december 2008 säger LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, att Anders Borgs krispaket känns dumsnålt. Då var det ingen som ansåg att ordet var ståtande. I den är kampanjen använder LO det igen.
DUNDERDUMT. I tidningen Privata Affärer (hittar den tyvärr inte på nätet), skrev Magnus Arvidsson om hur dum förmögenhetsskatten är. Arvidson beskriver möjligheterna att skatten kommer att införas om Socialdemokraterna vinner valet. Dunderdumt, skrver en av många kommentatorer. I denna kampanj har LO tagit fast på det folkliga ordet.
KNASLÅGT. Ett ord som några kommentatorer använt för att beskriva räntenivåerna. LO använder begreppet i en något annan betydelse i kampanjen.
MEGAFEL. Begreppet används inte alls i den politiska sfären. Mega används ofta som förstärkningsbegrepp till andra begrepp.
Ergo. Jag vidhåller därför att LO:s valkampanj är megabra!
Gammelmedia: Expressen, SvD, SR, SvD2
8 kommentarer:
Ambitiös genomgång Alexandra, du är verkligen en grym bloggare!
Det fanns en gång när jag resonerade som du när det gäller vem som bestämmer att sosseriet ska hänga ihop med LO. Det gör jag inte längre. Den absoluta majoriteten av medlemmar har inget med det att göra. Det är de politiskt drillade topparna i både fack och parti som bestämmer saken. LO:s interna rävspel tar fort hand om förtroendevalda fårn längre vänterut som är kritiska mot att facket hänger ihop med ett mittenparti.
Men det är alltid kul att se högerfjantarna så irate...
Lysande, hur ska annars LO förhålla sig till borgarna och politiken? Här har man raserat villkoren både för arbetare som individer och för arbetare som kollektiv i facket att kunna fungera. Hur kan de dra någon annan slutsats än att de är dåliga för dem?
Själv är jag vänsterpartist och aktiv medlem i Handels, jag blir provocerad över att borgare angriper den facklig-politiska samverkan. De gör det för att försvaga hela arbetarrörelsen. När det finns kritik från oss vänsterpartister är den snarare i sak, om man väljer rätt politiska grunder för samverkan, om man inte borde kunna sätta bättre press på den politiska grenen av rörelsen. Men att samverkan ska bort? Nej.
Klart kampanjen är knasbra! Får man klapp på huvut av motståndarna har man ju gjort en dålig kampanj som inte utmanar makten alls... Klart de ska känna sig utmanade!
Tack för kommentarerna!
Ok, så om Svenskt Näringsliv eller LRF skulle gör en affisch-kampanj med en blek bild på Mona Sahlin och en textrad - "Dum i huvudet", skulle det vara helt ok då?
Vissa av er sossar kanske till och med skulle tycka att affischerna var kaxiga, tuffa och kritiska? Eller skulle ni bli sura och klaga på "negative campaigning"?
Visst, varje del för sig går faktisk försvara, precis som du gör, men helheten ger i alla fall mig en väldigt besk bismak i munnen.
Och ja, "dum i huvudet" är en omskrivning av "dunderdumt" som LO har stämplat Maud Olofsson med. Det är dock svårt att uttyda exakt va det står med en uppochnervänd bild och snedställd text på halvdan kontrast. Så det skulle lika gärna kunna stå "Dum i huvudet".
Ps. Den uppföljande delen av kampanjen, med glada, positiva medlemmar tycker jag däremot är riktigt bra!
Intressant.
Jag är känner mig en smula tveksamt till greppet med ansikte + nedlåtande ord. Inte för att jag tycker att det når samma lågvattenmärke som toblerone-kampanjen eller den som en gång kanske ledde till mordet på Palme.
Men känslomässigt gör man väl kopplingen mellan person och ord här? Och det är jag inte helt komfortabel med.
Det kan leda till ilska som ger handlingskraft. Men det kan också leda till tankeblockeringar. Både hos dem som stöder oss och hos våra mostståndare.
Och det senare är just den typ av dumhet som vi väl vill motverka? När vi försöker säga att många far väldigt illa av de nya sjukförsäkringsreglerna och att det är dyrt både för de drabbade och samhället - då möter vi just tankeblockeringar och den dumhet det leder till hos de som försöker försvara de nya reglerna.
Jag vet inte vad som kommer att bli fallet. Borgerliga bloggare gör nu sitt bästa för att dra det åt tankeblockering och dumhet. Och det var säkert inte det man ville. Räknade man med det när man testade affisherna? Vad har man för (reell) psykologisk kompetens? Ligger den på "reklam-nivå" eller har man verklig psykoligisk kompetens? Dvs en som kan vara både kritisk och konstruktiv i sammanhanget. (Jag har åtskilliga gånger sagt att man måste skaffa sig det, vilket nog låter pompöst, men något måste sägas om det. Har man inte råd, hittar man inte bra kompetens, då tror jag att framtidien blir svår.)
Men låt oss hoppas på det bästa. Att man lyckas få fram budskapet om hur man vill forma samhället. Och varför. Du gör i alla fall ett bra försök, Alexandra.
Skicka en kommentar