Dunderdumt blir supersmart

LO:s vice ordförande, Ulla Lindqvist, bredvid en av affischerna i kampanjen

Högersympatisörer gillar inte LO:s kampanj. Folkpartisten Yvonne Stein blev så upprörd att hon skrev en debattartikel som publicerades i SvD. På LO-bloggen står följande att läsa:

Hon tillför inget nytt till debatten utan det är samma kritik som funnits i två veckor som upprepas.

Därför är jag faktiskt förvånad över att SvD tar in texten och artikeln innehåller dessutom felaktigheter. LO är inget fackförbund utan en konfederation, eller låt oss säga paraplyorganisation, som har 14 fackförbund som medlemmar.

Sedan vinnlägger sig Yvonne inte ens om att stava LO-ordförandes förnamn rätt.

Marie Linder, LO:s kommunikationschef, skriver även en replik i SvD. Centerpartisten Per Ankersjö "avslöjar" då på sin blogg att Linder är socialdemokrat.

Jag kan förstå att Ankersjö & Co. går till attack mot LO:s kampanj (och personerna som ligger bakom själva kampanjen) och inte själva budskapet i kampanjen. DN har nämligen visat att LO:s angrepp mot regeringen Reinfeldts förda politik är "nästan korrekt". Essbeck skriver på sin blogg:

”Den hälsosamma ekonomisten” beskriver LOs kampanj som något ur någon av ”fredagen den 13:e” filmerna. Att få den starka nidbilden på en politisk kampanj från den politiska motståndaren är ett ganska gott betyg. De önskar gärna att skjuta kampanjen i sank utan att förmedla textraderna.

Läser man texten som är knutet till affischerna så får man både bild och text och context.

Men det kanske är för läskigt att läsa när man politiskt står långt ifrån Rödgröna, sossarna och LO.

Läs det finstilta i affischerna och leverera gärna ett svar.

Högersympatisörer som inte ens vet att LO är en paraplyorganisation och att det var fackföreningarna som skapade partiet Socialdemokraterna, borde gå kursen Fackets grunder. Kursen vänder sig egentligen till ungdomar som har fått sin första anställning och inte är så insatta i hur arbetslivet fungerar och vilka rättigheter de har som arbetstagare. Fackets grunder borde också en och annan borgare gå. Vänd er därför till LO-distriktet på er hemort - de kan säkert specialsy en kurs åt er.

Jag ser nu fram emot att LO:s kampanj går in i fas två. Dunderdumt blir nämligen supersmart när LO:s medlemmar får komma till tals.

På samma temat: Röda Berget
Rekommenderad läsning: Farligt spel att hindra politiska spel på jobbet

Det tog hus i helvetet

Igår, när jag bloggade om LO:s valkampanj, skrev jag bland annat: En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. När jag denna morgon läser blogginlägg av högersympatisörer visar det sig snabbt att ovanstående mening är en underdrift.

Centerpartisten Per Ankersjö går så långt att han anser att Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin, ska ta avstånd från LO:s kampanj. Caroline Szybers inlägg har titeln LO tar negative campaigning till ny nivå. Fia Arkelsten tror att det är LO:s ledning som bestämmer. Fler inlägg kan läsas här. Detta inlägg kommer därför bli mycket långt. Detta för att klargöra (en gång för alla?) för högersympatisörer varför LO har en valkampanj och varför LO stödjer Socialdemokraterna.

Det är inte LO:s ledning som har bestämt att LO ska uppmana väljare att rösta på Socialdemokraterna, ägna sig åt fackligt-politiskt samarbete och ge Socialdemokraterna pengar. Det är medlemmarna. Det finns kongressbeslut på detta. Om det i framtiden visar sig att förhållandena ändrar sig, att flertalet medlemmar röstar på ett alliansparti, så kommer det också att visa sig på LO:s kongress. I motsats till Moderaterna gör LO inga hemligheter av att förbundet ger pengar till Socialdemokraterna (och inte är det så mycket som Carl B. Hamilton påstår).

Det är helt naturligt för LO att engagerar sig i valrörelsen och i frågor som påverkar LO-medlemmarnas vardag (till exempel trygghet på jobbet, skola, barnomsorg, a-kassa, arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkring). LO gör det medelst en kampanj, där LO lyfter fram de politiska beslut som LO vill se en förändring kring. Kampanjen vill också få till stånd politiska samtal på arbetsplatsen.

LO har genomfört fler undersökningar bland sina medlemmar. Det har då visat sig att medlemmarna vill lyfta följande frågor i valrörelsen:

* Fler jobb, bättre jobb
* En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med fackliga a-kassor
*Bättre rehabilitering i en trygg sjukförsäkring
*Ungdomar i arbete med schyssta löner och villkor

Utformningen av kampanjen uppfattas av högern som (för att uttrycka mig försiktigt) kontroversiell. Högersympatisörer talar om negative campaigning. Dane Strother, expert på amerikanska valkampanjer har sagt: Det finns hard neg och soft neg. Hårt negativt är det när man tar upp en person och dess moral. Mjukt negativt handlar om att visa upp negativa konsekvenser och resultat av för politik mer än att angripa en person. Om inte LO (och de Rödgröna) berättar om monståndarens fel och svagheter, vem gör det då? Högerns ekokammare gör det inte.

En negativ kampanj är en kampanj som kritiserar motståndaren snarare än beskriver den egna politiken. Enligt kampanjforskaren, Peter Esaiasson, brukar 40-50 procent av budskapen i en svensk valrörelse vara negativa.

Låt mig ge högerbloggarna lite rätt. Ja, LO driver en delvis negativ kampanj, men från mitt perspektiv är tonen i LO:s kampanj snarare kritisk, tuff, ärlig och kaxig. Ja, den kan upplevas som aggressiv, men är aggressivitet alltid negativt? Eftersom tonen är kaxig och aggressiv innebär det även att kommentarerna kring kampanjen är kaxiga, tuffa och kritiska. Det har LO räknat med. Klart som korvspad att högersympatisörer (som blogginläggen ovan visar) är hårda, kaxiga, tuffa och kritiska. LO ska inte inta försvarsställning och be om ursäkt. Mona Sahlin ska inte ta avstånd från LO:s kampanj. Till högerbloggarna säger jag bara: Bring it on!

Det är inte LO eller oppositionen som ska be om ursäkt. Det här är valrörelse. Det är hög tid att berätta om verkligheten. Det är hög tid att berätta hur regeringen Reinfeldts förda politik har slagit mot medborgarna.

Jag vill även passa på att skriva om bilderna och de ord som finns på affischerna. Det finns två orsaker till att porträtten är upp och ner:

1. Tittar man på bilderna på rätt ledd ser man ett antal trevliga personer, lätt leende. Nu handlar det dock inte om deras person utom om deras politik. LO vill vrida politiken rätt igen. Den förda politiken har ställt saker på huvudet. En timanställd hotellstäderska betalar 405 kronor i a-kassa varje månad, medan många höginkomsttagare bara betalar 90 kronor. Tala om upp och ner.
2. LO vill få genomslag och synas. Det krävs då ett formspråk som väcker uppmärksamhet. Tester har gjorts i fokusgrupper. Att bilderna är upp och ner gör kampanjen synligare, samtidigt som budskapet i kampanjen förstärks. LO har verkligen lyckats, såväl med att få genomslag som att synas i nätverksbaserad media som gammelmedia. Högerbloggare har till och med gjort parodier på LO:s kampanj. Wow! Det är jättebra. Det är precis vad LO vill.

Bilderna på de borgerliga partiledarna och finansministern är grå och bilderna på LO:s medlemmar är färgglada. De olika färgskalorna vill visa på kontrasterna mellan vad LO:s medlemmar tycker och den politik som regeringen Reinfeldt för under fyra år.

Orden. LO talar i denna kampanj klarspråk. Vare sig vi politruker vill det eller inte, så går politiken just mot att använda enklare begrepp och etikettering. Regeringen Reinfeldt är ju jättebra på just det och har myntat begrepp som skitår, skattechock, tobleronepolitik et cetera. Högersympatisörer anklagar LO för att smutskasta personer. Jag vill därför betona att orden handlar om politiken och inte personen. Göran Hägglund är inte helsjuk - det är politiken som är helsjuk. Därför kommer här en genomgång av orden:

HELSJUKT. I augusti 2007 skriver Ann-Charlotte Marteus en ledare i Expressen med titeln Två karensdagar - en helsjuk idé. Ledaren tar sin utgångspunkt i statsminister Reinfeldts sommartal. Sedan dess har rubrikordet använts såväl på borgerliga ledarsidor som i bloggosfären ett antal gånger. Ingen angrep Expressen 2007. Varför kan Expressen använda begreppet men inte LO?
DUMSNÅLT. I december 2008 säger LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, att Anders Borgs krispaket känns dumsnålt. Då var det ingen som ansåg att ordet var ståtande. I den är kampanjen använder LO det igen.
DUNDERDUMT. I tidningen Privata Affärer (hittar den tyvärr inte på nätet), skrev Magnus Arvidsson om hur dum förmögenhetsskatten är. Arvidson beskriver möjligheterna att skatten kommer att införas om Socialdemokraterna vinner valet. Dunderdumt, skrver en av många kommentatorer. I denna kampanj har LO tagit fast på det folkliga ordet.
KNASLÅGT. Ett ord som några kommentatorer använt för att beskriva räntenivåerna. LO använder begreppet i en något annan betydelse i kampanjen.
MEGAFEL. Begreppet används inte alls i den politiska sfären. Mega används ofta som förstärkningsbegrepp till andra begrepp.

Ergo. Jag vidhåller därför att LO:s valkampanj är megabra!

Gammelmedia: Expressen, SvD, SR, SvD2

LO:s valkampanj är megabra

LO:s andra vice ordförande Ulla Lindqvist

Regeringen Reinfeldts politik är upp och ner. Upp och ner är även de valaffischer som LO presenterade i morse. Nej, alla affischer är inte upp och ner, blott och bart de affischer som visar de fyra borgerliga partiledarna plus finansministern. På måndag, 16 augusti, drar första delen av LO:s kampanj igång. Då visas de upp och ner-vända affischerna där högerregeringen ställs till svars för sin politik.

I den andra delen av LO:s kampanj visar affischerna medlemmar från olika LO-förbund och dessa medlemmar berättar vilka krav de ställer.

Den här valkampanjen är den bästa kampanj jag sett hitintills i valrörelsen 2010. Den är tuff och den är slagkraftig. En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. Expressen skriver till exempel: LO:s valkampanj - en attack mot Alliansen.

Det är en megabra och dundersmart kampanj (och jag är inte jävig bara för att min fru är en av de medlemmar som fått komma till tals i kampanjen, se ovan).

Mer om valkampanjer, valrörelse och valaffischer: Sveriges Radio, Aftonbladet, Ulrika Falk, Peter Andersson och Kommunalarbetaren

HBT-sossen tipsar om andras blogginlägg (och en rapport från Tankesmedjan)

I detta inlägg tänker jag pusha för andra nätrötters blogginlägg.

Alliansfritt Sveriges inlägg "Vi moderater måste alltid vara beredda att ompröva vår politik" visar, medelst gamla valaffischer, att Moderaterna inte alls är beredda att ompröva sin politik.

-

Erik Laakso skriver på Arvid Falk att Vi behöver ett rosornas krig:

-

Jag skriver i rubriken att vi behöver ett rosornas krig men då menar jag inte det där vanliga ständigt pågående tjafset om höger och vänster eller girighet efter makt där allt är ett spel där man ständigt är redo att hugga en tidigare bundsförvant i ryggen. Nej jag menar att vi behöver ha en spänst mellan fackföreningsrörelsen och partipolitik där det inte är möjligt att låsa upp varandras handlingskraft i överenskommelser som motverkar rörelsens viljeinriktning. Vi behöver ha en fri och kampvillig fackförening som även i verkligheten och inte bara i retoriken utgör motstånd mot partiet. Vi behöver ha ett fack som först säger: “Hur löser vi det här” och inte först säger att partiet får lösa det genom lag.

-

På Rebellas blogg skriver Kristina Persdotter att hon skäms över hanteringen av de apatiska flyktingbarnen och som medlem kräver Persdotter en utredning ska klarlägga orsakerna, men också föreslå åtgärder för att Socialdemokraterna "inte ska bedriva dylik rasistisk politik igen".

-

I mitt inlägg Centern säljer sin själ! skrev jag om Centerns svek - genom att säga ja till kärnkraft. Nu öppnar den Moderatstyrda regeringen dörren för uranbrytning i Sverige. Om detta skriver Lars G Linder i inlägget Uranbrytning - nej tack!. Cato den äldre avslutade alltid sina anföranden med Carthaginem esse delendam (för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras). I likhet med Cato, avslutar Linder alltid sina inlägg med Det är dags nu. Dags för rättvisa! Så även i detta inlägg.
-

Eva-Lena Jansson har läst Birgitta Ohlssons (FP) debattartikel i Expressen och undrar i sitt inlägg Glömde Birgitta Ohlsson bort vårdnadsbidraget?

-

Till syvende och sist vill jag pusha för en ny rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja - Blockpolitiken på väg ut i kommuner och landsting. Ove Andersson berättade om rapporten på ett lunchseminarium i Grottan idag. Ett exempel på att blockpolitiken är på väg ut i kommuner och landsting är Den nya majoriten i Sörmlands landsting. Sedan den 26 augusti 2008 utgör Miljöpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna den politiska majoriteten i landstinget Sörmland. Den nya majoriteten i Sörmland gillas inte av Per Schlingmann.