Löftesfyrverkeriet från partierna tar aldrig slut. Minst ett löfte skjuts iväg från alla partikanslier varje dag. Oftast betydligt fler. Löfteskarusellen är uppe i 200 bara denna vecka [...]Stockholm City 2010-08-30, s. 4
På väg till jobbet bläddrar jag igenom Stockholm City och stannar till vid Veckans EKG.
I det här valet är det nämligen av yttersta vikt att läsa det finstilta i de politiska partiernas otaliga rapporter, pressmeddelanden och valmaterial. Det har blivit betydligt svårare för en osäker (och kanske även för en säker?) väljare att se skillnaden mellan ett vallöfte, en reformambition och ett falskt löfte (läs lögn).
Ett löfte eller en reformambition kan uppfattas som valfläsk. Det finns en misstänksamhet hos väljaren: Det här är för bra för att vara sant. Peo Wågström skriver om faran att ha en för bra politik. Ett exempel han tar upp är Stockholmsmoderaternas affischkampanj. Moderaterna har (för att uttrycka mig diplomatiskt) "spetsat till" Socialdemokraternas budskap.
När LO lanserade första delen i sin affischkampanj, tog det hus i helvete (vilket jag har skrivit om här, här och här). DN visade dock att LO:s arga kritik (nästan) var korrekt. Högern kunde inte skriva att LO ljuger i sin kampanj. Högerns kritik kom därför att handla om att statsråden var upp och ner, orakade och i en grådaskig färgskala. Vad tycker och tänker nu borgarna om fas två i LO:s kampanj?
Tillbaka till Stockholmsmoderaternas kampanj. Jag vill blott och bart fråga dem varför? Varför detta tilltag? Är det schysst mot väljarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar