Vänstern och högern marscherar sida vid sida i paraden

Jag kan inte riktigt släppa Roland Poirier Martinssons text Därför bör inte KD delta i Pride.
Nu har Poirier Martinsson fått svar på tal av bland annat Röda Berget, UNT:s ledarblogg, Bengt Held, Rabiatfeminism och Tianmi. Ändock kan jag inte släppa hans text. Jag fascineras över att jag och denna man står så långt ifrån varandra.

Några ord om Stockholm Pride. I sin bok Sexuality and Socialism: History, Politics and Theory of LGBT Liberation anser Sherry Wolf att bortträngningen av klasskampen ur hbt-rörelsen har gjort det möjligt för vänstern och högern att marschera i samma parader världen över. Klasspolitiken har offrats för ett liberalt jämlikhetstänk för att inte förstöra den goda stämningen (Aftonbladet).

När Poirier Martinsson skriver att pride är en politiskt propagandaapparat från vänster, förstår jag faktiskt inte vad han menar och jag har ändock varit på varje Stockholm Pride sedan 1999 (utom 2003, då jag var på Europride).

På detta evenemang är stämningen hög, man umgås över partigränserna och man har kul tillsammans. Klasspolitiken har till stor del offrats men här sippar sossar rosévin med Moderaterna och de enda kamper som utkämpas är de under flatbingot eller i karaoketältet. Så låt företrädarna för KD också få vara med och ha roligt. Låt kådisarna dricka bubbel i champagnebaren, äta halvråa hamburgare från papperstallrikar och sjunga med på schlagerkvällen.

Jag funderar seriöst på att avstå från att vara med på pride detta år. Just för att jag tycker pride har blivit så urvattnad. Jag tror att jag åker till landet med hustrun istället.

Tänk på procenten Helge

Foto: Marika Lindgren Åsbrink. Socialdemokraterna

-

Så ja, kanske man kan säga att skattereduktionerna är en Stockholmsfråga, men inte en storstadsfråga. Och även i Stockholms län handlar det alltså om mindre än 2 procent. Varav de flesta bor i kommunerna Danderyd, Lidingö och Täby. Jag vet inte. They’re just not that into us, är iallafall min känsla om väljarna i just dessa kommuner. Jag tror det vore sundare att lägga ner den olyckliga kärleken till välbeställda danderydsbor och börja uppvakta någon annan. Vi kanske till och med skulle vinna på att spela lite hard to get?

-

Marika Lindgren Åsbrink har med sina tre blogginlägg om hushållsnära tjänster visat med största tydlighet att Socialdemokraterna inte bör och inte ska svänga om i denna fråga. Därför uppmanar jag mina partikamrater (och även högern) att läsa hennes inlägg. De är i kronologisk ordning:

-

Därför är subventioner av hushållsarbete en dålig idé

Förnyel(s)e à la en procent

En storstadsfråga?

-

Ovanstående citat är från Lindgren Åsbrinks blogginlägg En storstadsfråga?

-

Tidigare inlägg om hushållsnära tjänster: Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del VI) ,Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del VI)

I går morse såg jag Mikael Damberg (S i Stockholms län) uttala sig positivt om hushållsnära tjänster i Rapport. Jag skrev då inlägget Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V). I en kommentar till inlägget hänvisade jag statistik från SCB.
-
Nu på morgonkvisten ser jag att Marika Lindgren Åsbrink grävt djupare i SCB:s statistik (och det är från henne jag har lånat ovanstående bild). Lindgren Åsbrink skriver i sitt inlägg Därför är subventioner av hushållsarbete en dålig idé:
-
Detta är skälet till att jag är emot avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Det är helt enkelt klasspolitik. Man kan också uttrycka det som att jag inte gillar subventionens fördelningsmässiga profil. Bilden, som bygger på statistik från SCB, visar att det i princip enbart är personer i den övre halvan av inkomstfördelningen som använder subventionen. ”Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion”, skriver SCB. ”Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.”

Det handlar alltså om en subvention tydligt riktad mot höginkomsttagare, varav de allra flesta skulle kunna betala vitt för tjänsten. De bara vill inte, de tycker inte att det är tillräckligt viktigt. Majoriteten – 55 procent – av alla som fick skattereduktion för hushållsarbete under 2008, hade en månadsinkomst över 26 667 kr. Det är bara 20 procent av Sveriges befolkning som har inkomster av den storleken.
-
Lindgren Åsbrinks inlägg bör läsas i sin helhet. Precis som Gabriella Granditsky Svenson (Anna Ardin, Peter Högberg och jag) vill hon att Socialdemokraterna håller fast vid beslutet som Jobbkongressen tog i höstas, eftersom subventioner för hushållsarbete är fortfarande en dålig idé.
-
[UPPDATERING]
Först nu ser jag att Mikael Damberg och Eva Nordmark (SKTF) skrivit en debattartikel i SvD. Även efter läsning av artikeln, anser jag att subventioner för hushållsnära tjänster fortfarande är en mycket dåligt idé.
-
Tidigare inlägg:
Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer
Fler som bloggat om hushållsnära tjänster: Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand, Roger Mörtvik, Karin Bergh, Ingela Hoatson, Kent Persson, Mary Jensen
Relaterat: Läs även Johan Ulvenlövs inlägg Netrootsbloggar är inga partimegafoner, eftersom Regeringsbloggarna vill framställa diskussionen om subventioner för hushållsnära tjänster inom S som något negativt.

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V)

Återigen måste jag börja ett inlägg om hushållsnära tjänster med följande: Jag har absolut inget emot hushållsnära tjänster, så länge de inte subventioneras på bekostnad av skola, vård och omsorg. Jag ser inte ner på folk som arbetar som lokalvårdare, hygientekniker, städare (eller vad de vill kalla sig). Städning är ett professionellt arbete som kräver kunskap och erfarenhet. I alla de inlägg (se nedan) har jag medvetet inte använt ordet pigavdrag. Jag anser det nämligen föraktfullt att tala om "pigjobb", men är verkligen subventioner av hushållsnära tjänster vägen till ett jämställt förhållande och i förlängningen ett jämställt (och framför allt ett jämlikt) samhälle? Människor får gärna nyttja hushållsnära tjänster, men de får banne mig betala vad det kostar.

-

Idag ser jag Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län (och inte som reportrarna genomgående säger att han är ordförande för S i Stockholm), i morgonens nyhetssändningar. Damberg är plötsligt för hushållsnära tjänster. Peter Andersson har bloggat mer om Dambergs ställningstagande. Det känns som de vänder kappan efter vinden.

-

Ska vi Socialdemokrater sluta ta kön, klass, etnicitet (sexuell läggning, ålder, religion, funktionshinder, könsuttryck, könsidentitet et cetera) i beaktande när vi lägger fram våra förslag och kommer med våra analyser?

-

Barbara Ehrenreich (författare till Barskrapad och redaktör för Global Women) menar att budskapet till hushållets barn blir att en person [oftast från ett annat land och oftast en kvinna] är en underlägsen person som inte har bättre saker för sig än att städa upp andras skit. Därför vill jag även citera Mian Lodalen, som i en intervju i SvD säger:

-

Det är ju fullständigt sinnessjukt att staten går in och subventionerar hushållsnära tjänster. Det är ett överklassbidrag, en omvänd Robin Hoodpolitik, där man tar från de fattiga och ger till de rika. Jag tror att de har budgeterat 2-3 miljarder för det här. För den summan skulle man ha kunnat anställa 3 200 biträden på heltid inom den offentliga sektorn i Sverige. Dessutom handlar det om prioriteringar. Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?

-

Jag vill till syvende och sist lyfta ett inlägg skrivet av Gabriella Granditsky Svenson, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella. Tyvärr använder hon ordet "pigavdrag", men hennes inlägg i debatten om hushållsnära tjänster är viktig.

-

Tidigare inlägg:

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer

[UPPDATERAT]

Fler som har bloggat om hushållsnära tjänster idag: Anna Ardin, Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand och Karin Bergh

Mikael Damberg:

Klasskamp och könskamp sida vid sida!

Karolina Ramqvist skriver mycket bra på Dagens Arena om feminism.