Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV)

Många gånger har jag skrivit Jag har absolut inget emot hushållsnära tjänster, så länge de inte subventioneras på bekostnad av skola, vård och omsorg. Jag ser absolut inte ner på folk som arbetar som lokalvårdare, hygientekniker, städare (eller vad de nu vill kalla sig).
-
Min partikamrat Karin Berg tycker däremot att hushållsnära tjänster är bra.
-
För en tid sedan läste jag en artikel i Aftonbladets bilaga Mat & Vin (här och här finns liknande artiklar), där Aftonbladet berättade att man kunde göra ett hushållsnära avdrag för en kock.
-
I anslutning till artikeln fanns en tävling, där första priset var just att en kock från företaget Rent a chef kommer hem till vinnaren och lagar en trerättersmiddag för två personer. Gissa vem som gick och vann den tävlingen? Paradoxalt nog var det jag. I februari kommer således en kock hem till mig och Åsa. Vi bor i en etta på 31 kvadratmeter med "världens minsta kök". Innan kocken kommer ska jag och Åsa storstäda och trots tidsbrist, kommer vi att avsätta tid för städningen. Vi kommer inte att anlita en städffirma och göra avdrag för en hushållsnära tjänst. (Jag återkommer med ett blogginlägg när kocken har varit hos oss).
-
För några dagar sedan läste jag i SvD att Mian Lodalen var pedant och när "pigdebatten kommer på tal mulnar Mian":
-
Jag kan nästan inte prata om det för att jag blir så förbannad. Jag har funderat på varför jag blir så berörd. Kanske är det för att min mormor var piga – och nu är vi tillbaka där igen, med det klassamhälle som växer fram. Det är ju fullständigt sinnessjukt att staten går in och subventionerar hushållsnära tjänster. Det är ett överklassbidrag, en omvänd Robin Hoodpolitik, där man tar från de fattiga och ger till de rika. Jag tror att de har budgeterat 2-3 miljarder för det här. För den summan skulle man ha kunnat anställa 3 200 biträden på heltid inom den offentliga sektorn i Sverige. Dessutom handlar det om prioriteringar. Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?
-
SR/Ekot, SvD, DN, Ledarredaktionens blogg
-
Tidigare inlägg:
Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III
Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II
Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet
Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer
-
Foto: Spicia