Det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU blöder

SSU bestod 1970 av 66 000 medlemmar. För 10 år sedan hade antalet minskat till 23 000 och nu har SSU inrapporterat 2000 betalande medlemmar till Ungdomsstyrelsen. SSU säger till Ekot att de egentligen har 5000 medlemmar. Så här säger Marita Ulvskog om det allvarliga läget: Marita Ulvskog, partisekreterare socialdemokraterna
-
Vår före detta statsminister Göran Persson lär ha sagt Min generation, vi gick ju med för festerna. Sen blev några av oss politiker, men de politiska ungdomsorganisationerna är så mycket mer än det.
-
De politiska ungdomsförbunden bidrar till demokratin och ska väcka delaktighet och partipolitiskt intresse hos ungdomar. Ungdomsförbunden ska vara ett forum för de ungdomar som vill engagera sig politiskt.Vidare är det viktigt att föra en dialog med elever i våra skolor och erbjuda politisk information. Vilka gör det bäst? Ett ungdomsförbund eller det stora partiet?
-
Socialdemokraterna och SSU måste ta denna medlemsflykt på allvar! Ett tips till Jytte Guteland och topparna inom SSU - åk till Norge på studieresa och lär av ungdomsförbunden där. I Norge har nämligen den negativa trenden vänt.

Jytte Guteland, SSU:s förbundsordförande
-

DN, Jonas Morian

8 kommentarer:

Jörgen L sa...

Att alla de politiska ungdomsförbunden på 70-talet hade mångdubbelt större medlemsantal kan ju också till en del förklaras med att det på den tiden inte fanns någon som helst revision av medlemssiffrorna, något som inte kom förrän i början på 80-talet, då alla förbunden gjorde en kraftig och samtidig dipp. Vilket diskuterades på debattsidorna då som ungdomens plötsliga ointresse för politik...

Den realistiska siffran även för den tiden var nog egentligen 25-30 tusen medlemmar.

Bortsett från det, så är det väl inte bara ungdomsförbunden som tappar aktiva medlemmar, detsamma gäller väl även för moderpartierna?

I mitt huvud handlar det här om hur partierna som demokratiska organisationer fungerar. Om man ska gå med för att ha nåt att göra, eller om man upplever att det finns en reell möjlighet att påverka den vägen.

Förr kunde ungdomsförbunden leva på att de erbjöd nåt att göra, må det vara fester eller att bedriva politik. På det området finns det idag alldeles för mycket alternativ för att det ska räcka till med bara det.

Förr räckte det kanske med att vara del av en rörelse och föra ut ett budskap som formulerats av någon annan. Dagens ungdomar är mera kritiska än så. Samhället har individualiserats mera, och folk kräver att deras åsikter ska bli lyssnade på. Samtidigt har politiken professionaliserats allt mer och partiernas politik är alltmindre ett resultat av folkrörelsearbetet och alltmera av strategiska överväganden på partikanslierna.

Undra på att engagemanget ute i gräsrotsorganisationerna minskar.

Varför gå med i ett parti om man vill förändra, där ens närvaro endast är efterfrågad som gratis brevbärare åt centralt producerat kampanjmaterial, och som åhörare när någon ombudsman kommer ut och berättar vad man ska tycka?

Medlemstappet är ett symptom på att de partipolitiska organisationerna inte förmår ta tillvara det politiska intresset som definitivt inte tycks minska, andra organisationer med politiska frågor på agendan verkar klara sig väsentligt bättre.

Och min analys säger att det handlar om att partierna gör sig själva irrelevanta genom att inte vara de kanaler för utforming av politik de skulle kunna vara.

Alexandra Einerstam sa...

Hej Jörgen! Vilken bra kommentar. Jag håller specifikt med dig när du skriver "Samtidigt har politiken professionaliserats allt mer och partiernas politik är alltmindre ett resultat av folkrörelsearbetet och alltmera av strategiska överväganden på partikanslierna."

Vad ska vi då konkret göra, för att attrahera människor till SSU och förlängningen SAP?

Petter sa...

Tips: "Kom till oss, gör karriär!"

Det är nog svårt för SSU eller SAP att få fler aktiva medlemmar. SAP är ett helt socialliberalt parti sedan 1980-talet.

De som gillar vänsterretoriken men är så intresserade att de kan engagera sig är ofta så kunniga om detta faktum att vänsterpartiet är ett bättre alternativ. Gillar man inte kommunism avstår man helt från att engagera sig med det utgångsläget.

De som gillar socialliberalism kan ju engagera sig i fp eller c eller numera m, med skillnaden att man slipper hyckleriet.

Jörgen L sa...

Svårt, men jag tror att det finns några saker man ska fundera över.

Jag tror att det politiska samtalet är underskattat. Folk kräver att bli lyssnade på och tagna på allvar och att kunna tränga igenom hierakierna.

Partiväsendet i Sverige är organiserat utefter hur möjligheterna till kommunikation såg ut på 30-talet när brev var det normala sättet att meddela sig, och endast ett fåtal hade telefon. Det innebar att det med nödvändighet var en väldigt låg "bandbredd" mellan medlem och toppen på hierarkin.

Jag tror att partierna, från lokalföreningar och uppåt behöver ta till sig kommunikationsrevolutionen och bli bättre på att använda nätet till det som är dess unika kvalitet, att öppna kommunikationskanaler i alla riktningar, inte bara som ett massmedium för att föra ut toppens budskap, utan för att föra en dialog mellan ledning och medlemmar. Det är till exempel altför sällan som förtroendevalda i partierna bloggar om politik "på riktigt", dvs. ger sig in i en kommentarsdiskussion. Folk kräver att bli lyssnade på och tagna på allvar. Och det blir man inte om man får en färdigtryckt reklambroschyr i handen när man försöker inleda en dialog.


Det traditionella politiska mötet, där alla åker till en lokal på en bestämd tid för att föra en politisk diskussion är inte dött, men hälsan vacklar. Det behöver på liknande sätt kompletteras med det politiska mötet på nätet där var och en i forumform kan diskutera när det passar just den individen. Specifikt för ungdomar så är detta den naturliga formen att diskutera politik.


Det finns också en annan aspekt som jag tyckte var lite jobbig på den tiden jag arbetade aktivt i SSU (vilket iofs är 25 år sen...), men som jag är rätt säker finns kvar, den grad av aktivitet som krävs ska vara upp till individen. Det är alldeles för lätt att se all aktivitet under 120% som ett svek mot idealen, istället för att faktiskt inse att även någon timma i månaden är väsentligt mer än ingen aktivitet alls.


Politik mera på individens villkor alltså. Folk är mindre beredda idag än för 30 år sedan att köpa ett komplett paket med åsikter utan diskussion. Och det enda sättet att "sälja" åsikterna som paket är att vara beredd på att faktiskt diskutera med var och en på individplanet. Och också stå för att alla svar inte finns färdiga, men att partiet är berett att lyssna och att det viktigaste faktiskt är att man håller med om den grundläggande ideologin, inte nödvändigtvis varje sakfråga.

Jörgen L sa...

Såg Petters kommentar som kommit in medan jag skrev.

Jo, det kan säker ligga lite i det också, men jag tror han förväxlar den politik som partiledningen står för med den politik medlemmarna vill ska bedrivas, om dom blev tillfrågade. Vilket väl också kan vara en förklaring på bristen på entusiasm...

Alexandra Einerstam sa...

Jag har aldrig varit med i SSU. Jag engagerade mig partipolitiskt 2006. Jag började blogga, blev aktiv medlem och nu två år senare jobbar jag halvtid som ombudskvinna på S-kvinnor, sitter i styrelsen för HBT-sossarna i Stockholm och i styrelsen för Avantgarde (vilket jag inte kommer att göra detta år, på grund av tidsbrist). Jag har avsagt mig mitt uppdrag i styrelsen för Bandhagen-Högdalen (återigen p g a tidsbrist) och jobbar som kampanjledare för Enskede-Årsta-Vantör.

Jag engagerade mig, visade framfötterna kom med bra "inputs" och därmed får jag också förtroende. Det visar att man kan göra "karriär" utan SSU. Vad jag dock saknar är den "politiska skola" som SSU ger sina medlemmar, det nätverk som SSU ger och hur roligt de har.

SSU och de andra politiska ungdomsförbunden behövs. Det behövs unga som är blåslampor. Dessa förbund behövs för den demokratiska mångfalden.

Jens Lundberg sa...

Ungdomsstyrelsens siffror ska man inte lita på. Där räknas bara medlemmar som finns i vad som enligt Ungdomsstyrelsens regler definieras som en aktiv lokalorganisation. De reglerna är inte speciellt anpassade för hur SSU:s organisation ser ut just nu. 5 000 är närmare sanningen. Vilket alltså inte är en minskning utan en kontinuerlig ökning sen vi städade i registren. Till valrörelsen är det inte orimligt att vi är 10 000 betalande. Kanske inte enligt Ungdomsstyrelsens siffror men enligt våra egna register.

Jörgen L sa...

@Alexandra:

Det är sant att det finns många vägar in i politiken, men jag tror att ett av rekryteringsproblemen är att partierna har alltför lite av dem som är av den andra typen, politiskt intresserade som vill delta i diskussionen, men som inte är så intresserade av att göra "karriär" eftersom de inte har möjlighet att lägga så stor del av sin tid på det.

Och då blir tendensen sådan att det blir en överrepresentation av "karriärister" och en underrepresentation av dem som har andra mål med sitt politiska engagemang. Och den obalansen återspeglas i verksamheten, vilket kanske gör att många inte känner att partipolitiskt arbete är något för dem.