Bevakningsbranschen blomstrar

I över 10 år har jag från och till jobbat i bevakningsbranschen. Jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. Förra veckan gick jag BYA:s fortbildning för väktare och i fredags klarade jag provet (ett fel hade jag) och får därför jobba fyra år till som väktare. I fredags kom också senaste numret av Fokus och jag läste med stort intresse artikeln Brott och ordning till salu när polisen privatiseras. Artikeln skickades runt bland kursdeltagarna och många av oss skakade på huvudet när vi läste om den privata polisstationen i Lincolnshire, England. Det är bara en tidsfråga innan det sker även i Sverige. Redan nu kan man hyra en polis för 920 kronor/timme. En ordningsvakt kostar cirka 350 kronor.

Kursdeltagarna bestod av en brokig samling människor. Även om vi, som gick kursen, alla var väktare i grunden var det få som jobbade blott och bart som väktare. En kille hade just genomgått polisens nya utbildning för hamn- och sjöfartskontrollanter och han berättade att en och annan kontrollant kunde dra in 30 000 kronor på en helg. Många jobbade som ordningsvakter. Tre tjejer jobbade som receptionister varav en inte ens hade väktaremblemet på sin uniform när hon arbetade. En kille sade att han snarare var vaktmästare än väktare. Väktare är nämligen billigare än vaktmästare och receptionister.

För ett tag sedan sade rikspolischefen Bengt Svenson att polisen måste få ägna sig mer åt att bekämpa brott och mindre åt andra saker. Svenson vill att andra myndigheter ska ta över en del polisiära uppgifter. Polisen vill bland annat slippa utfärdande av pass, hittegods, omhändertagande av berusade personer, omhändertagande av djur, inspektion av farliga istappar och tillsyn av hotell och pensionat.

Förvaringen av de berusade personerna. Det tycker jag att sjukvården ska ta hand om, säger Svenson. Ja, i de bästa av världar kanske andra myndigheter skulle ta över en del polisiära uppgifter, men nu förhåller det sig inte så. Jag är övertygad om att bevakningsbranschen är den bransch som kommer att ta över de polisiära uppgifter som polisen vill slippa.

Ordningsvakterna har just fått en ny uniform. Basuniformen (ovan) är förvillande lik polisens (om än anno 1983). Kostymen ser ut som en brevbäraruniform från 70-talet. Steget är inte långt till privata polisstationer även här i Sverige.

Är det gröna folkhemmet 2.0. något för Stefan Löfven?

Vi är några medlemmar (ja, ganska många faktiskt) i Socialdemokraterna som vill att visionen om det gröna folkhemmet återigen skall bli central i den socialdemokratiska idéutvecklingen. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt hörsammade detta. Nu har vi dock en ny partiordförande, Stefan Löfven, vilket återigen gör det möjligt för oss att ägna oss åt opinionsbildning för det gröna folkhemmet. Idag skriver till exempel Göran Greider och Stefan Edman på DN Debatt att Löfven måste göra de gröna frågorna till en central angelägenhet.

Som jag skrev i mitt inlägg Smolk i glädjebägaren finns det, förutom jobben, två andra viktiga valvinnare: jämställdhet och miljö. Om Löfven & Co. väljer att lyssna på oss, kommer partiet återigen att attrahera väljare som flytt till främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet.


Peter Andersson, Martin Moberg och Peter Högberg på samma tema.

Tidigare inlägg (ett axplock):

Existerar grön bilism?, Det gröna folkhemmet: stadspolitiken,Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke,Comeback för Det gröna folkhemmet,[Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället,Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Existerar grön bilism?

För några dagar sedan damp det ner ett pressmeddelande i min inkorg från Socialdemokraterna. Den här gången handlade det om "grön bilism". De S-förslag som lagts i riksdagen är:

- Stegvisa miljöbilsbonusar för nya bilar med lägre utsläpp får en premie
- För att driva på utvecklingen ännu mer en registreringskatt för nya bilar med koldioxidutsläpp över en viss nivå
-System med registreringskatt och miljöbilsbonus som finns bl. a. i Frankrike och Norge

Låt mig citera ett stycke från förslaget:

För tillväxt och samhällsutveckling är transporter och infrastruktur mycket viktigt. Idag är våra transporter helt beroende av import av fossila bränslen som på lång sikt kommer att drabbas av betydligt större prishöjningar än i dag p.g.a. minskad oljetillgång och internationella åtagande om utsläppsminskningar. Det kommer då att belasta hela det svenska samhället, om inte trafiksektorn redan nu börjar ställa om till att bli fossiloberoende snabbt. Framförallt människor i glesbygd med små möjligheter till kollektivtrafik och människor i storstäder som har långa sträckor till jobbet riskerar att drabbas.

Titeln på detta inlägg må vara provokativ. När jag googlade på "grön bilism" hittade jag till exempel Gröna bilister och en artikel med titeln Lobbyist för grön bilism. Var fjärde bil är ett misslyckande, basunerar Gröna bilister ut. Varför just var fjärde? Varför inte var tredje eller varannan? Nu tar Socialdemokraterna små, små steg i rätt riktning i och med ovanstående förslag, men räcker det? Jag hade hoppats på fler, djärva förslag i linje med den vision som jag driver på denna blogg - Det gröna folkhemmet 2.0.

För ett tag sedan bjöd jag in Johannes Åsberg att gästblogga om denna vision. Hans inlägg är väl värt att läsa i sin helhet, men för de som inte orkar klicka sig vidare från detta inlägg, kommer jag nu att citera ett långt stycke:

[...] personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.

Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.

Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.

Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.

Motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser fyllda med miljövänliga bilar - är det så långt som Socialdemokraterna kan och vill sträcka sig?

Vi måste resa, bo, konsumera, ja helt enkelt tänka annorlunda. Jag vill därför se fler satsningar i stil med cykelstäder, kollektivtrafik och järnväg. Enligt mig är det sådana förslag vi ska fylla en mening som värdeburen tillväxt med.

Martin Moberg har också bloggat om detta.

Tidigare inlägg:

Det gröna folkhemmet: stadspolitiken,Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Rucklarens väg*

William Hogarth. The Tavern Scene. (A Rake's Progress). 1732-1734. Oil on canvas. Sir John Soane's Museum, London, UK.

Socialdemokraternas partiledare, Håkan Juholt, fick en text publicerad i Sydsvenskans kulturdel för två dagar sedan, vilken har föranlett såväl positiva som negativa reaktioner. Min reaktion är odelat positiv. Gunilla Brodrej, som huserar på Expressens kulturredaktion, har också kommenterat Juholts tilltag. Brodrej anser förvisso att det är uppfriskande när Socialdemokraternas partiledare använder en upplevelse på Malmöoperan för sin politiska retorik, men Brodrej skriver även:

[...] det är inte riktigt klockrent att jämföra Victor Hugos olycksbarn med dagens. Hugos romantiska berättelse från bottenskiktet av det genom fattigdom och misär brutaliserade franska 1800-talssamhället kan med all vilja i världen inte jämföras med gamla Svedala 2011. Inställda X2000 och skyhöga elpriser är visserligen jobbigt, men framstår som rätt futtigt i relation till Jean Valjean som fick 19 års straffarbete för att ha stulit ett bröd.

Inte ett ord om den barnfattigdom som är ett verkligt problem i Sverige (under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom enligt organisationen Rädda Barnen), inte ett ord om välfärden som regeringen Reinfeldt monterar ner bit för bit, inte ett ord om de växande klyftorna, om massarbetslösheten, om osäkra anställningar, om sjuka som jagas och Sveriges svar på slavar - FAS 3. Ett utanförskap som ökar i det gamla Svedala. Istället skriver Brodrej om X2000 och elpriser.

Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte samma sak som att vara fattig i exempelvis Brasilien eller i Hugos 1800-talssamhälle, men det finns fattiga barn i Sverige, att påstå något annat är skamligt.



Gunilla Brodrej lever i en bubbla. Brodrej jobbar som kulturjournalist på Expressen (en del av högerns ekokammare). Hon är gift med en egenföretagare, bor i Mälarhöjden och äter gärna sushi. Hon blir, i sin egenskap av kulturjournalist, inbjuden till premiärer, konserter och andra evenemang. Vin och snittar. Taxikvitton som lämnas in till redaktionen. Medelklass, ja kanske till och med överklass. Hon är, i mina ögon en rucklare*. Det är inget fel med att vara en rucklare. Men att vara en rucklare som inte ser eller kanske till och med blundar för de klyftor som finns i samhället, har jag inte mycket till övers för.

Brodrej är inte ensam om att leva i en bubbla. Journalister har ett lyxfokus. Det har bland annat Isobel Hadley-Kamptz, Kulturbloggen, Magnus Ljungkvist och Thomas Hartman skrivit förtjänstfullt om. Jag önskade dock att Brodrej fick se och uppleva DET ANDRA STOCKHOLM, det Stockholm som hon och inte hennes kollegor inte ser (eller blundar för).

* Rubriken på detta inlägg har jag lånat från Rucklarens väg (The Rake's Progress) som är en engelskspråkig opera i tre akter och en epilog av Igor Stravinskij.
*Rucklare: rumlare, vivör, svirare, lebeman, roué, vällusting, festprisse.

Black - ett initiativ av Rädda Barnen

[UPPDATERING]

Gunilla Brodrej har läst mitt inlägg och kommenterat det på twitter. Hon skriver att journalistiken påminner om Flashback och även: vilket karaktärsmord! Riktigt underhållande. Kolla fakta nästa gång. Den där Brodrej du beskriver lever ett annat liv än jag.

Dock har hon inte skrivit vilka fakta som inte stämmer i inlägget. Hon kanske inte längre bor i Mälarhöjden? Är hon inte längre gift? Har hon inte sin anställning på Expressens kulturredaktion? Får hon inte inbjudningar till premiärer där det ibland vankas vin och snittar? Får hon inga recensionsex. av böcker och skivor (jag får ju ibland ett rec.ex. av en bok och en och annan inbjudan till mingel)? I så fall ber jag om ursäkt för faktafelen, men om inte Brodrej tillhör medelklassen eller överklassen här i Stockholm - vilken klass tillhör hon då? Och som jag tidigare skrev - jag har inget emot rucklare. Jag är själv, trots min blygsamma inkomst, något av en livsnjutare som unnar mig ett glas vin eller en konsert när jag har råd. I morgon ska jag förresten gå till Berwaldhallen och se en jubileumskonsert, där bland annat vinnaren av Maestro, Marit Bergman, ska dirigera ett stycke. Maestro är, by the way, ett program som Brodrej inte gillar.

Comeback för Det gröna folkhemmet

Den som är satt i skuld är inte fri, basunerade Göran Persson ut från talarstolen på seminariet Fullt upp!

Journalister och S-märkta bloggare gick i spinn. Dreglet rann från munnar, längtansfulla och trånande blickar mötte den före detta statsministern. På bara några timmar seglade Persson upp som den absoluta favoriten bland partiledarkandidaterna. Historielösheten var total och om en historiemedvetenhet någonsin funnits bland de som nu hyllade Göran Persson, så var allt glömt och förlåtet.

Vad är det egentligen med den här karln? Som gör att alla går så igång på honom?, frågade statsvetaren Jenny Madestam på sin blogg. Jag mådde bara illa av Göran Persson-nostalgin... Men en god sak kom ur denna självgoda skepnad – Persson talade nämligen om Det gröna folkhemmet och nästa talare, Lena Sommestad, hakade på Persson och talade även hon om Det gröna folkhemmet.

Efter valförlusten har jag försökt lansera Det gröna folkhemmet. Version 2 på min blogg (se nedan). Få bloggare har hakat på och ingen socialdemokratisk ledarsida har nämnt det gröna folkhemmet (åtminstone inte sedan 2006-2007). Det var innan Göran Persson talade. Efter Perssons anförande på Fullt upp! gjorde Det gröna folkhemmet sin comeback. Åtminstone i några dagar. Den här veckan har ingen, vare sig journalister, politiker eller bloggare, skrivit ett ord om detta. Därför lyfter jag ånyo den gröna socialdemokratiska visionen här på bloggen.

Samma dag som Göran Persson stod i talarstolen på Clarion Sign, gästbloggade Johannes Åsberg på HBT-sossen. Hans slutkläm lyder:

Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?

Precis som Åsberg, vill jag att Socialdemokraternas nya partiordförande (vem det än blir) i sitt linjetal på extrakongressen lyfter Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet. Version 2:
[Gästbloggare] Johannes Åsberg
[Recension] Välfärd utan tillväxt
Det gröna folkhemmet. Version 2
Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle
Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"
Lena Sommestad
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor
Det goda samhället
Det gröna folkhemmet (del II)
Det gröna folkhemmet

Andra som skriver om Det gröna folkhemmet: Mikael Jämtsved, Johannes Åsberg och Peter Andersson

[Gästbloggare] Johannes Åsberg

Johannes Åsberg. Foto: Göteborgs Fria/Louise Petersson

Idag har jag äran att presentera en gästbloggare - Johannes Åsberg - som vanligtvis bloggar på bios politikos. Han har bland annat varit med i antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrati med bidraget Tillbaka till stadsplaneringen. Miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet. Tack Åsberg för att du ville gästblogga på HBT-sossen!

-

Det Gröna Folkhemmet version 2.0

Alexandra har i flera inlägg här på bloggen lyft frågan om Det Gröna Folkhemmet version 2.0. För er som inte minns eller känner till Det Gröna Folkhemmet version 1.0, så var det ett begrepp som lanserades av Göran Persson på partiets extrakongress 1996. Tanken var att markera startpunkten för en omställning av samhället i riktning mot social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

15 år senare kan vi konstatera att hållbarhet har blivit ett väldigt populärt modeord och det har faktiskt också gjorts stora insatser för att skapa ett mer hållbart samhälle. Men det finns onekligen en hel del kvar att göra. Därför håller jag med Alexandra om att det är dags att uppdatera och vässa den socialdemokratiska visionen om Det Gröna Folkhemmet. Det behövs en version 2.0.

Version 1.0 handlade till stor del om att göra befintliga strukturer mer miljövänliga. Det fanns - och finns - stora vinster att göra på att t.ex. skapa mer energieffektiva byggnader (passivhus, solceller etc), bättre avgasrening och alternativa drivmedel i transporterna osv. Det är en utveckling som har varit viktig och som bör fortsätta.

Men personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.

Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.

Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.

Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.

Det Gröna Folkhemmet 2.0 måste också vara socialt hållbart, den bostadsbrist och segregation dagens stadsplanering skapar är oacceptabel. Runt 40 procent av de unga saknar eget boende samtidigt som byggandet är rekordlågt, både historiskt och internationellt. De geografiska klasskillnaderna ökar ständigt, det skiljer numera flera år i beräknad livslängd mellan olika stadsdelar. Solsidan och Skuggsidan hamnar allt längre ifrån varandra.

Ja, det finns mycket som behöver göras och för ett parti som famlar efter en vision så borde Det Gröna Folkhemmet 2.0 komma som en välsignelse. Efter valförlusten har många socialdemokrater uppmärksammat att det behövs konkreta visioner för samhällets långsiktiga utveckling , det Ernst Wigforss kallade "provisoriska utopier". Det är bra. Men det vore ännu bättre om någon också faktiskt satte igång att formulera de där provisoriska utopierna. Min rapport "En radikal och progressiv stadspolitik" (Arena Idé) är ett försök att inte bara prata om det, utan också faktiskt göra det.

Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?

JOHANNES ÅSBERG

[Recension] Välfärd utan tillväxt

Författare: Tim Jackson
Titel: Välfärd utan tillväxt
Originaltitel: Prosperity without growth
Översättning: Stefan Lindgren
Omslag: Eva Jais
ISBN 978-91-7037-564-4

Att ifrågasätta tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer. Likväl måste vi ifrågasätta den, skriver Tim Jackson i en debattartikel i Expressen. Meningen återkommer i Jacksons bok Välfärd utan tillväxt. Så skapar vi ett hållbart samhälle.

Om boken hade skrivits innan finanskrisen, hade troligtvis Jackson avfärdats som ännu en tillväxtfientlig samhällsomstörtare. I kölvattnet av den finansiella krisen har dock en och annan börjat tvivla på tillväxt till varje pris och därför är också Jacksons bok högaktuell. Därtill sitter Tim Jackson i den brittiska regeringens hållbarhetskommission och är professor vid Surreyuniversitetets Center för miljöstrategier. Där forskar han i konsumentbeteende, hållbar energi, ekologisk ekonomi och miljöfilosofi, vilket gör det svårt att avfärda honom som dåre, idealist eller revolutionär. Om förra årets snackis var Jämlikhetsanden, kan denna bok mycket väl bli årets snackis och då har Jackson lyckats med ett av de viktigaste målen med boken - att få igång ett fullödigt offentligt samtal.

För en ekonom är en ekonomi utan tillväxt en styggelse, men för en ekolog är tanken på en ständigt växande ekonomi en styggelse och däri ligger dilemmat. Det är väl ingen hemlighet att vi i västvärlden konsumerar mer än vad vår planet tål? Så vad göra? I boken presenterar Jackson fler trovärdiga alternativ till konsumismens "järnbur". Vi måste: 1. sätta ekologiska gränser för gränsens för människans verksamhet, 2. åtgärda den hejdlösa tillväxtens illitterata ekonomi och 3. omvandla konsumismens skadliga sociala logik.

Förutom att ha tillgång till näring och tak över huvudet består välstånd av vår förmåga att delta i samhällslivet, av vår känsla av gemensamt livsinnehåll och mål med livet och av att vi kan drömma. Vi har vant oss vid att sträva mot dessa mål med materiella medel. Att befria oss från den begränsningen lägger grunden till förändring. [...] Uppgiften är att skapa verkliga möjligheter för människor att blomstra på mindre materialistiska sätt. I samhällelig skala betyder det att återinvestera i dessa möjligheter: fysiskt, finansiellt och känslomässigt. I synnerhet behöver vi återuppliva begreppet allmänhetens väl. Förnya vår känsla för offentliga rum, offentliga institutioner och gemensamma mål. Investera pengar och tid i ändamål, tillgångar och infrastrukturer som vi delar.

Ovanstående utdrag ur boken låter mycket som min vision Det gröna folkhemmet. Version 2. Framför allt när Jackson räknar upp några exempel på vad byggstenarna i en ny vision kan bestå av: grönytor, parker, rekreationscentra, idrottsplatser, bibliotek, museer, kollektivtrafik, vårdhem, "tysta centra" och festivaler.

Den här recensionen håller på att bli lite för lång för bloggformatet, därför rekommenderar jag (förutom debattartikeln i Expressen som jag redan hänvisat till) Christians Sannes essä Vi kan leva utan välfärd i DN och Jeremy Leggetts recension av Jacksons bok i Guardian.

Jag vill varmt rekommendera att ni köper boken och diskuterar den på bloggar, i fikarummet, på föreningsmöten med mera. Vi har nämligen bara en jord.

Relaterat: Sajten Minplanet.se har redan recenserat den, även om vi fått "strikta order" om att inte recensera boken förrän 1/2.

SNS vill ha "välfärdsjobb"

Jag läser i LO-tidningen att SNS vill ha "välfärdsjobb". Inspirationen har SNS Konjunkturråd hämtat från Tyskland. Mina tankar går direkt till Hartz IV.

SNS Konjunkturråd 2011: Dags för strukturella reformer

Vad är välfärdens kärna?

Det kan inte vara lätt för väljarna att få svar på vad som egentligen ingår i "välfärdens kärna". Det förhåller sig nämligen så att partierna, som ingår i den nuvarande regeringen, är oense om vad som är "välfärdens kärna".

Tidigare inlägg (ett axplock): Att äta kakan och ha den kvar, Välfärdens frukt, Att sänka skatterna, Välfärdens kärna eller pudelns kärna, Svenska folket vill ha välfärd och inte skattesänkningar

Läs även Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Vad kostar välfärdens frukt?

Att äta kakan och ha den kvar

Efter valet 2006, satte någon upp ovanstående konstverk i Högdalens centrum

Ödesvalet 19 september handlar om fortsatta skattesänkningar eller värnandet av välfärden. Även om regeringen Reinfeldt hävdar att det inte finns någon motsättning mellan dessa två, är det de facto en omöjlighet att äta kakan och ha den kvar. När jag var på Socialdemokraternas valupptakt i fredags, sa Mona Sahlin:

Den borgerliga regeringen har redan sänkt skatten med nästan 100 miljarder kronor. Nu har borgerligheten presenterat nya skattesänkningar i samma storleksordning. Det skulle innebära ett kraftfullt angrepp på välfärdslandet
Sverige.

Moderaterna talar om välfärdens "kärna", men Lena Andersson har förtjänstfullt slagit hål på begreppet i sin krönika Kärna eller frukt. Moderaterna är och förblir ett skattesänkarparti.

Även Kristina Persdotter, utredare på TCO, har ställt frågan: Vad är välfärdens kärna utan välfärdens frukt? Längre ner i sitt inlägg besvarar hon sin egen fråga:

En kärna är inte mycket utan sin frukt och en frukt som fått sin kärna avlägsnad
ruttnar. Välfärdens alla delar tillsammans utgör det välfärdssamhälle som jag
vill leva i och betala för.

Jag rekommenderar till syvende och sist rapporten Välfärd eller stora skattesänkningar?

Peter Johansson och Martin Moberg är inne på liknande tankegångar som Persdotter.

Att höja kvaliteten i välfärden kostar pengar. Att låta bli kostar mer

Årets val är ett ödesval. Det svenska folket står inför ett vägval. Jag vill att vi väljer den väg som som leder till ett jämlikare Sverige. Jag vill att vi väljer den väg som leder till fler jobb, en väg som leder till minskade klyftor i samhället och den väg som tar klimatfrågan på allvar.

Idag skriver Mona Sahlin på SvD Brännpunkt att Socialdemokraternas mål är att utveckla välfärden. Det kommer att kosta pengar, men att låta bli kan kosta mer.

Martin Moberg, Peter Högberg, Berit Högman, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Robert Noord skriver också om Sahlins debattartikel.

The Best of The Spirit Level

LO har i dagarna gett ut en skrift om Jämlikhetsanden - Ojämlikhet skadar allvarligt dig själv, dina barn och landet du bor i. Den kan ses som en light version av Jämlikhetsanden.

Enligt mig (och många andra) är Jämlikhetsanden, en av de viktigaste böckerna som getts ut i vår tid och bör läsas av alla, oavsett partifärg. Jag har skrivit om den ett antal gånger (se nedan för ett axplock).

Skriften består av 24 sidor och illusteras av Robert Nybergs fantastiska teckningar och består av mindre än 10 diagram (vilket jag uppskattar, då jag, i motsats till till exempel Marika Lindgren Åsbrink och Viktor Tullgren, har svårt/ogillar för diagram och statistik).

Skriften kan köpas till självkostnadspris - 6 kr/st. Beställningen sker via mejl till kontakt@karnevalforlag.se eller direkt via hemsidan. Även själva boken kan man nu rekvirera för endast 169 kronor (porto tillkommer).

Skriften går även att ladda ner som pdf här.

Tidigare inlägg om Jämlikhetsanden: Jämlik vård, Jobb, jämlikhet och jämställdhet, Välfärdens frukt, Jämlikhetsanden - Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, Hälsa är en klassfråga i Moderaternas Sverige, Tête-à-tête med Richard Wilkinson

Välfärd före sänkt skatt

En tydlig gemensam investering för de Rödgröna kommer att vara ökade resurser till välfärden, vilket Mona Sahlins och Thomas Östros debattartikel i DN visar. De två Socialdemokraterna skriver bland annat:

Välfärden ska tillföras mer än de 12 miljarder som vi redan har avsatt i vårbudgetens första steg. Vi vill genomföra ett brett program för att stärka välfärden. Skolan, vården och omsorgen står inför stora utmaningar. Förutom ytterligare tillskott för att klara kvaliteten vill vi göra insatser för fler heltidsjobb. En heltidsmiljard ska införas, att fördelas till kommuner och landsting utifrån hur bra de är på att skapa heltidstjänster under 2011 och 2012. Vi vill också tillsätta en innovations- och produktivitetsdelegation som ska bidra till att stärka effektivitet och nytänkande. Det är barnens omsorg, vår gemensamma sjukvård och omsorgen om våra äldre som går före nya stora skattesänkningar.

I tre punkter berättar Sahlin och Östros vad vi Socialdemokrater vill. Vi vill ha en ansvarsfull politik. Regeringen Reinfeldt prioriterar skattesänkningar framför välfärd. Sjuksköterskor, lärare, förskollärare med flera sägs upp. Den kalla handens politik har lett till arbetslöshet och växande sociala ekonomiska klyftor. Sverige kan bättre. Alla mår bättre av ett samhälle som håller ihop (om någon inte håller med, rekommenderar jag boken Jämlikhetsanden).

Sverige behöver en rödgrön regering som tror på framtiden och har en politik som kan möta de stora utmaningarna i vår tid: jobb, jämlikhet, miljö och klimat. Valet den 19 september 2010 är ett ödesval. Valet handlar ytterst om vilket samhälle vi ska ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Andra som skriver om debattartikeln är Martin Moberg, Kristian Krassman, Johan Westerholm,Viktor Tullgren