Johannes Åsberg. Foto: Göteborgs Fria/Louise PeterssonIdag har jag äran att presentera en gästbloggare - Johannes Åsberg - som vanligtvis bloggar på bios politikos. Han har bland annat varit med i antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrati med bidraget Tillbaka till stadsplaneringen. Miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet. Tack Åsberg för att du ville gästblogga på HBT-sossen!
-
Det Gröna Folkhemmet version 2.0
Alexandra har i flera inlägg här på bloggen lyft frågan om Det Gröna Folkhemmet version 2.0. För er som inte minns eller känner till Det Gröna Folkhemmet version 1.0, så var det ett begrepp som lanserades av Göran Persson på partiets extrakongress 1996. Tanken var att markera startpunkten för en omställning av samhället i riktning mot social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.
15 år senare kan vi konstatera att hållbarhet har blivit ett väldigt populärt modeord och det har faktiskt också gjorts stora insatser för att skapa ett mer hållbart samhälle. Men det finns onekligen en hel del kvar att göra. Därför håller jag med Alexandra om att det är dags att uppdatera och vässa den socialdemokratiska visionen om Det Gröna Folkhemmet. Det behövs en version 2.0.
Version 1.0 handlade till stor del om att göra befintliga strukturer mer miljövänliga. Det fanns - och finns - stora vinster att göra på att t.ex. skapa mer energieffektiva byggnader (passivhus, solceller etc), bättre avgasrening och alternativa drivmedel i transporterna osv. Det är en utveckling som har varit viktig och som bör fortsätta.
Men personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.
Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.
Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.
Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.
Det Gröna Folkhemmet 2.0 måste också vara socialt hållbart, den bostadsbrist och segregation dagens stadsplanering skapar är oacceptabel. Runt 40 procent av de unga saknar eget boende samtidigt som byggandet är rekordlågt, både historiskt och internationellt. De geografiska klasskillnaderna ökar ständigt, det skiljer numera flera år i beräknad livslängd mellan olika stadsdelar. Solsidan och Skuggsidan hamnar allt längre ifrån varandra.
Ja, det finns mycket som behöver göras och för ett parti som famlar efter en vision så borde Det Gröna Folkhemmet 2.0 komma som en välsignelse. Efter valförlusten har många socialdemokrater uppmärksammat att det behövs konkreta visioner för samhällets långsiktiga utveckling , det Ernst Wigforss kallade "provisoriska utopier". Det är bra. Men det vore ännu bättre om någon också faktiskt satte igång att formulera de där provisoriska utopierna. Min rapport "En radikal och progressiv stadspolitik" (Arena Idé) är ett försök att inte bara prata om det, utan också faktiskt göra det.
Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?
15 år senare kan vi konstatera att hållbarhet har blivit ett väldigt populärt modeord och det har faktiskt också gjorts stora insatser för att skapa ett mer hållbart samhälle. Men det finns onekligen en hel del kvar att göra. Därför håller jag med Alexandra om att det är dags att uppdatera och vässa den socialdemokratiska visionen om Det Gröna Folkhemmet. Det behövs en version 2.0.
Version 1.0 handlade till stor del om att göra befintliga strukturer mer miljövänliga. Det fanns - och finns - stora vinster att göra på att t.ex. skapa mer energieffektiva byggnader (passivhus, solceller etc), bättre avgasrening och alternativa drivmedel i transporterna osv. Det är en utveckling som har varit viktig och som bör fortsätta.
Men personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.
Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.
Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.
Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.
Det Gröna Folkhemmet 2.0 måste också vara socialt hållbart, den bostadsbrist och segregation dagens stadsplanering skapar är oacceptabel. Runt 40 procent av de unga saknar eget boende samtidigt som byggandet är rekordlågt, både historiskt och internationellt. De geografiska klasskillnaderna ökar ständigt, det skiljer numera flera år i beräknad livslängd mellan olika stadsdelar. Solsidan och Skuggsidan hamnar allt längre ifrån varandra.
Ja, det finns mycket som behöver göras och för ett parti som famlar efter en vision så borde Det Gröna Folkhemmet 2.0 komma som en välsignelse. Efter valförlusten har många socialdemokrater uppmärksammat att det behövs konkreta visioner för samhällets långsiktiga utveckling , det Ernst Wigforss kallade "provisoriska utopier". Det är bra. Men det vore ännu bättre om någon också faktiskt satte igång att formulera de där provisoriska utopierna. Min rapport "En radikal och progressiv stadspolitik" (Arena Idé) är ett försök att inte bara prata om det, utan också faktiskt göra det.
Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?
JOHANNES ÅSBERG
3 kommentarer:
jag kan väl notera att jag själv inte bara har hängt på utan också som författare till rådslagsmaterialet om gröna folkhemmet har efterlyst detta under hela den gångna mandatperioden. Bra att många hänger på. Igår talade Göran Persson och gav viss riktig kritik mot att vi slarvat bort detta. Bra och viktigt att vi lyfter igen.
Vilken tajmning va Peter? Samma dag som jag publicerar Åsbergs gästinlägg, så står GP och åter pratar om det gröna folkhemmet.
Bra inlägg!
Skicka en kommentar