Det grå i politiken måste uppvärderas

Sökandet efter en ny partiledare pågår, i en ruljans som ofta är direkt genant. Det fanns en bra och självklar kandidat som drevs ut med svansen mellan benen. Nu återstår en liten parad av människor som i media pekas ut som kandidater. Från balsamerade gråsossar till wild & crazy.

Det är ingen upplyftande syn, och jag trodde aldrig att vi skulle hamna i ett läge där Lena Sommestad supportas med en kampanjsajt på nätet. Det är nog inget fel på henne. Men hur ska man veta det? Gör hon ens fotavtryck i snön?

Inte fan vet jag.

Ovanstående skriver Anders Westgårdh i sin krönika De balsamerade gråsossarnas tid apropå att Lena Sommestad lanseras som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Gråsosse vill ingen sosse vara. Veronica Palm, en av partiledarkandidaterna, skriver till och med på sin blogg att hon minsann inte är någon tråksosse. I det sammanhanget, som hon skriver detta epitet, måste jag dock hävda att Palm är en tråksosse (läs mer i mitt inlägg Flytta på er!). Nu tillbaka till de balsamerade gråsossarna.

Eftersom HBT-sossen har gjort bedömningen att att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande måste jag därför försvara min kandidat mot Westgårdhs "påhopp".

Om Westgårdh med gråsosse menar trist, tråkig och färglös... är det utstrålning och/eller utseende som han anspelar på? Är det måhända så att Westgårdh anser att en gråsosse inte får genomslag i media, att en gråsosses politiska budskap, hur briljant budskapet än må vara, går förlorat i mediabruset? Eller menar Westgårdh att Sommestad är en torr akademiker?

För det första: vid en jämförelse med Sven-Erik Österberg är Sommestad rena färgexplosionen i politisk lyster.
För det andra: med styling (kläder, make up, hårfärg och frisyr) kan till och med Österberg förvandlas till värsta hunken.
För det tredje: Sommestad är akademiker. Hon är en intellektuell socialdemokrat och vårt parti har alltid varit befolkat av intellektuella (Olof Palme, Gunnar Myrdal och Rudolf Meiner för att endast nämna tre). Hon anser, precis som jag, att politik ska bygga på kunskap. Ett kriterium som jag har lyft här på bloggen är de facto kravet att vår nya partiordförande skall ha akademiskt bakgrund.

Och förresten... är det så trist och tråkigt med grått? I antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrat, skriver Katrine Kielos i inledningen Grey is beautiful:

[...] vi tycker att det grå i politiken behöver uppvärderas. Socialdemokrati är varken urvattnad marxism eller liberalism i snällare förpackning. Det är en egen rörelse och en framgångsrik sådan. I grund och botten är socialdemokrati en tro på politiken. På att stora ting kan åstadkommas med de grå verktygen om de används på ett rationellt sätt. Utredning, reform, utvärdering, att leta efter minsta gemensamma nämnaren för att bygga de långsiktiga koalitionerna. Att det där kan låta trist, men det är i grund och botten ett uttryck för en ytterst radikal analys.

[Under strecket]

Sedan mitt inlägg Vilka är oddsen?, ger nu Ladbrokes endast fem gånger insatsen om
man satsar pengar på Lena Sommestad (att jämföra med tidigare 15).

Johannes Åsberg om Lena Sommestad och Den Grå Vågen.

Lena Sommestad skriver om det snäva debattklimatet i Sverige OCH hon intervjuas i DN.

Peter Andersson skriver att även direktörer drömmer om en S-ledare.

Peter Högberg om att fler sossar bör lyssna på Börje Ahlstedt.

Läs även inlägg av: Annika Högberg, Björn Andersson och Roger Jönsson