Brev till valberedningen*

HBT-sossen gör bedömningen att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande för S


Vem är bäst lämpad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val? Vem uppfyller bäst de kriterier som bland annat Stockholms stad och Stockholms län vill se hos nästa partiordförande?

Efter en tids övervägande vill nu jag ge valberedningen (och även vänner, kollegor, bekanta och partikamrater) mitt svar, det vill säga vem jag anser bör bli nästa partiordförande för Socialdemokraterna. Jag konstaterar att Lena Sommestad bör få frågan från valberedningen, om att bli Socialdemokraternas nya partiordförande.

Mitt ställningstagande grundar jag på en rad bedömningar.
Det är, för det första, min bedömning att Lena Sommestad har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar. Sida vid sida finns i vårt parti gråsossar, högersossar, hbt-sossar, betongsossar, vänstersossar, fackligt förtroendevalda, villaägare, akademikersossar, gnagarsossar, bostadsrättinnehavare, hyresgäster, bloggare, lattesossar, ja... några ytterligare epitetet finns det naturligtvis (till exempel radar Johan Westerholm upp några till). Mitt i allt detta skall vår partiledare befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt. Jag är övertygad om att Lena Sommestad kan göra detta.

Ska partiet åter bli ett parti som ligger på 40 procent (och helst mer) ställer det stora krav på en politik som förenar jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Med andra ord det gröna folkhemmet. Version 2. Läs därför Sommestads inlägg Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin, debattartikel i DN och debattartikel i Expressen. Ja, egentligen vill jag uppmana valberedningen (och övriga som är nyfikna, osäkra eller vad det än må vara) att läsa Lena Sommestads blogg.

Socialdemokraterna kan inte spegla sig i andra, agera utifrån vad andra partier har för politik eller vilka utspel de gör (och därefter anpassa oss eller med ett finare ord "triangulera" oss). Vi måste ha självförtroende att gå vår egen väg. Med en partiordförande som Lena Sommestad, kommer vi att återfå vårt självförtroende. Vi kommer återigen (som jag skriver i min valanalys) att ha en ideologisk debatt (som har fört en tynande tillvaro i partiet hitintills). Idédebatten kommer, om Sommestad blir partiordförande, återigen stå högt på vår politiska agenda. Och jag håller det för troligt att vi kommer att sluta tillverka lapptäcken.

Lena Sommestad är inte en falangsosse. Hon har stått utanför de senaste 15 årens bittra SSU-strider. Hon borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.

Det talas mycket om Regierungsfähigkeit. Sommestad har varit miljöminister, men hon har erfarenheter som sträcker sig utanför den politiska sfären. Hon har varit chef för
Institutet för framtidsstudier och varit VD för branschorganisationen Svensk Fjärrvärme. Sommestad har stor erfarenhet av internationellt arbete såväl som miljöminister som forskare.

En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om en ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen. Om inte detta kommer att ske får partiet helt enkelt organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.
På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.

Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.

Allt ovan talar för att det bör bli Lena Sommestad.

Relaterat: Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Kriterier för nästa partiordförande,Lena Sommestads svar till HBT-sossen
Andra som skriver om Lena Sommestad: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Johannes Åsberg2
*Inspirationen och upplägget (och några meningar oftast kursiverade) till inlägget har jag hämtat från Östrans Brev till valberedningen, Därför bör S välja Lena Sommestad till ny partiledare och Efter katastrofen: vägen vidare. Detta inlägg skickas även till valberedningen@socialdemokraterna.se


Kom igen Lena! Kampanjsida här och facebookgrupp här.

2 kommentarer:

Claes Muschkin sa...

Äntligen! 
Kunde inte ha skrivit det bättre själv! 
:) En rättvis hyllning. 
O som du säger. Återfå vår idédebatt o vårt självförtroende. Hon skulle bli det lokomotiv som får andra att ge blod, svett o tårar. Kan ni se Nuder eller Österberg entusiasmera på något liknande sätt? 
Inte jag.

Hans Östensson sa...

Claes Du helt rätt.
Lena framstår alltmer som den självklara ledare för partiet. Hon börjar få så starkt stöd att det inte går att komma förbi henne. "Realisterna" har därför börjat föreslå henne som ordförande för programkommissionen. Ett i och för sig oerhört viktigt uppdrag men även om Lena själv har antytt att det vore en lösning tror jag inte det räcker för att förnya partiet. Hon kommer att synas mycket mindre i rampljuset och det är där hon måste vara. Då räcker det inte med nog så fantastiska inlägg på bloggen eller i de stora dagstidningarna.Hon måste synas i TV och höras i radio för att kunna att ingjuta självförtroende och framtidshopp bland socialdemokrater och andra som inte deltar i bloggdebatten och läser ledare i de stora dagstidningarna.
Tänk att få en ödmjuk,klok och oerhört kunnig partiledare som nyfiket tar till sig nya ideer varifrån de än kommer,sätter in dem i de grundläggande värderingarna om jämlikhet och solidaritet.