Homeros, Odysséen
Jag fick ett mejl angående något jag skrev i inlägget Har idélöshet och okunskap blivit vår ideologi. Kvinnan var upprörd över att jag använt ordet "lapptäcke" i negativ bemärkelse. Det var nog det här stycket som hon hakade upp sig på:
Vi socialdemokrater måste skapa en sammanhållen berättelse som tar sitt avstamp i vår ideologi och våra värderingar, men som är anpassade till vår samtid. Vi kan skapa hundratals lapptäcken, vi kan komma med lösryckta citat, men den där stora, episka romanen saknas...Lapptäcken är vackra hantverk och är det något vi socialdemokrater borde ägna oss åt, så är det just att sy lapptäcken, ansåg kvinnan.
Med lapptäcke menade jag i mitt inlägg ett hastverk bestående av slarvigt hopsydda rutor, med synliga skarvar, tygbitar som inte passade ihop et cetera. Vad gäller vår politik ser jag hellre att vi väver en tät berättelse, än att vi ägnar oss skarvsömnad.
Jag har en magisterexamen i arkeologi. Mina specialiteter är textilarkeologi och genusarkeologi. I det gamla Grekland, vävde kvinnor in berättelser i t.ex. gobelänger/tapeter. Det är inget som är unikt för Grekland. Vävda tapeter, med motiv från mytologi och historia, var högsta mode på 1500- och 1600-talet.
Jag föredrar därför metaforen vävnad framför lapptäcke när jag skriver om en socialdemokratisk politik för samtiden och framtiden. När det kommer till vårt parti, vår organisation, vår partikultur, personer - ja, då kanske vi borde ägna oss åt lappteknik och specifikt vänskapsquilt. Åtminstone om vi ser till det tillstånd partiet befinner sig idag.
Henne hon vävande fann i gemaket på ståtliga väven,
dubbelmanteln av rödaste garn, där hon striderna vävde
Homeros, Iliaden
[Under strecket]
Jimmy Sand: Ring ut det gamla, ring in det nya
Johan Westerholm: Utbildningspilitik: Konsten att avgiftsbelägga makt
Martin Moberg: Om att inte vara (s)om alla andra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar