Idag behöver demokratin sannerligen sina vänner!
1 vecka sedan
Idag har jag intervjuats av Makthavare apropå Håkan Juholts linjetal. Läs intervjun här.
Eftersom det spelas in utomhus idag, har det varit osedvanligt lugnt på min arbetsplats. Det passar mig utmärkt för att jag är 1. tokförkyld 2. mina arbetsbyxor har spruckit där bak och 3. har haft möjlighet att följa en intressant twitterdebatt som handlar om hashtaggen för Socialdemokraternas extrakongress.
Över 3000 personer, varav 400 anmälda journalister/fotografer och minst 50 bloggare (flertalet från det progressiva nätverket NetRoots), väntas komma till Socialdemokraternas extrakongress. Klockan 13:00 i morgon fredag går startskottet.
Peter Johansson har studerat ramprogrammet för den socialdemokratiska kongressen och funnit att 79,7 sekunder är den tid kongressombuden har för att formulera en politisk vision. Det är inte okey att politiken får så lite utrymme på en partikongress. Det är därför som Peter Andersson, Peter Högberg, Peter Johansson, Sandro Wennberg, Johan Westerholm och jag skriver i AiP om behovet av en extrakongress i höst.
När det stod klart att partiledaren skulle bli en man, skrev jag inlägget Jag säger ja till Juholt! Min partiledarkandidat var nämligen Lena Sommestad. Nu hoppas jag istället att hon blir ordförande för Socialdemokraternas programkommission.
Låt inte S-ledningen tysta ner kritiken. Så lyder en debattartikel som jag skrev tillsammans med några andra nätrötter. Dagen innan hade Socialdemokraternas kriskommission presenterat sin slutrapport. Då var vi oroliga för att det fanns krafter i partiets ledning som ville att slutrapporten skulle dö sotdöden. Nu, drygt tre veckor senare, har våra farhågor besannats. Kongresshandlingen (jag kan inte förmå mig att skriva "kongresshandlingarna") består av mindre än 30 sidor. Den interna kritiken är inte nådig. Här är några exempel:
Tidningarna fortsätter att rapportera om Socialdemokraterna och den dörrspringarfars som processen att välja ny partiordförande har förvandlats till.
I likhet med Aurora Gullberg, vill jag tacka de 216 personer som röstade på mig i kongressombudsvalet. Det räckte inte hela vägen fram, men glädjande är att 10-listan fungerade bättre än väntat.
Idag skriver Sandro Wennberg om Socialdemokraternas extrakongress och ramprogrammet. Läs gärna hans inlägg i sin helhet, för det handlar i grunden om ansvar.Det är ett så pass unikt läge att vi har gjort ett så pass dåligt val. För att orka ta oss vidare i en förändring så tror jag att det är viktigt att man visar ödmjukhet inför medlemmarna och säger att "jag är beredd att ställa min plats till förfogande", och låta medlemmarna nominera och komma med förslag till en partistyrelse som de menar har kraften att driva partiet framåt, säger Ahlin.Juholt har tystnat, men Ahlin sade till Rapport i november förra året att han är beredd att ställa sin plats till förfogande. I november 2010, förde även jag och ytterligare tre nätrötter fram kravet på att minst hälften i partistyrelsen bör avgå i en debattartikel i SvD.
Thomas Östros och Sven-Erik Österberg var centrala i att utforma den politik som Socialdemokraterna förlorade valet på. Det finns en könsdimension i dessa mekanismer – att Mona Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas – som är djupt obehaglig.
Lena Mellin proklamerar på Aftonbladet att Thomas Östros har allt som krävs. Har Mellin pratat med Aftonbladets politiska chefredaktör, Karin Pettersson? Är detta verkligen AB:s partiledarkandidat?
Aftonbladet: Omodernt, odemokratiskt och för långsamt – nu sågas partiledarvalet av flera tunga sossar. Stig Malm kräver en öppen process där flera kandidater tävlar mot varandra:[...] även de gamla masspartierna blir alltmer elitpartier. Partierna förvandlas, precis som i Duvergers studier av elitpartier, i allt större utsträckning till rena kampanjorganisationer med syfte att vinna nästa val, snarare än folkrörelser som förvaltar medborgarnas åsikter. Man säger ibland att om partierna fortsätter tappa medlemmar som nu så finns snart inga partier kvar. Men strukturer har en obehaglig vana att överleva sig själva.Ovanstående skriver Gustav Fridolin i debattartikeln Politiken har blivit en karriär (väl värd att läsa i sin helhet). Jag har skrivit om det förut, till exempel i mina inlägg Maktens djävulska frestelser och Flytta på er!, men återigen: om vi ska bli en modern folkrörelse, ett relevant parti, då är det inte våra värderingar eller vår ideologi som skall förnyas. Vi skall ha en politik för samtiden och framtiden, vi ska ha en sammanhängande berättelse och inte skapa lapptäcken, vi måste se över vår organisation och många av våra företrädare måste flytta på sig till förmån för andra.
Det här partiet har inte tillåtit moderna ledare att komma fram. Därför har jag föreslagit att man ska vakanssätta partiledarposten och sätta dit en kriskommission. Först måste man ha klart för sig vilken vision, vilket samhälle man vill bygga.
Jag loggar in på facebook och möts av ovanstående statusuppdatering. Nisha Besara har valt att kryssa bland annat mig i valet till ombud för Socialdemokraternas extrakongress i mars.
Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärken. Ett vykort ifrån längesen, då framtiden var vår, sjunger Kent i låten Duett. Nej, nu fick jag inte ett brev med frimärke, men väl ett mejl från en socialdemokratisk medlem som skriver så här:
därinne hon sjöng med sin tjusande stämma, medan vid väven hon gick med en gyllene skyttel och vävde.Vi socialdemokrater måste skapa en sammanhållen berättelse som tar sitt avstamp i vår ideologi och våra värderingar, men som är anpassade till vår samtid. Vi kan skapa hundratals lapptäcken, vi kan komma med lösryckta citat, men den där stora, episka romanen saknas...Lapptäcken är vackra hantverk och är det något vi socialdemokrater borde ägna oss åt, så är det just att sy lapptäcken, ansåg kvinnan.