Ovanstående sade Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, i sitt tal igår och hon var inte ensam om att nämna nätrötterna. Det var fler högt uppsatta socialdemokrater som kom fram till mig igår och berättade om att vi nätrötter behövs. Vårt arbete inom den Öppna kriskommissionen (ÖKK), har inte gått spårlöst förbi. När jag ser Tomas Eneroth stå i talarstolen, med en av de rapporter som ÖKK publicerat och prata om det progressiva nätverket NetRoots, blir jag glad och stolt. Stolt över det arbete som jag och andra inom nätverket har lagt ner. Dock kan jag villigt erkänna att inte alla inom partiet välkomnar den levande, friska och öppna diskussionen som finns på nätet. Har det att göra med maktens djävulska frestelser?
Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.
Jag ska heller inte sticka under stol med att gårdagens förtroenderåd, efterlämnade en bitter smak i min mun. I mitt inlägg Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?, luftar jag lite av den besvikelse jag kände igår (och fortfarande känner). Alla talar om förnyelse, men när någon går upp i talarstolen och kommer med ett progressivt förslag - röstas det ner av ett förtroenderåd som följer partisekreterarens minsta vink.
Berit Andnor, ordförande för valberedningen, saknar (i likhet med sin föregångare Lena Hjelm-Wallén) reformvilja. Den öppenhet som många med mig efterlyser, viftar Andnor bort genom att säga: Det är ingen Idol-tävling det här.
Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: Reflektioner och en kandidatur bör läsas i sin helhet. Han sätter ord på en känsla som också infann sig hos mig igår. Westerholm skriver bland annat:
Men åter till lördagen, jag fick en obehaglig känsla att Kriskommissionen - möjligtvis med undantag för Kajsa Borgnäs – är en för stor, tandlös, ojämn och ohanterlig grupp som är alltför beroende av partiet. Rätt eller fel, jag vet inte vem eller vilka som skapade denna men igår användes den mer för att legitimera nuvarnade maktbalanser och en ganska tandlös tillställning i övrigt. [...] Kriskommissionen kommer - om inte nu Ardalan Shekarabi och de övriga snabbt kan ta ut distansen - bli kvävda av rosen. Jag fick den varningen igår, att ÖKK, Öppna Kriskommissionen, bör hålla distansen till partiet. Det finns de som ser vårat arbete som viktigare än Kriskommissionens (fler än Mona nämnde Netroots som en viktig kraft om det var någon som märkte det) men även de som vill att vi inlemmas i den ordinarie partistrukturen.Även slutklämmen i mitt inlägg En socialdemokratisk bitterfitta, handlar om denna frihet. Efter förtroenderådet gick jag förresten fram till Mona Sahlin, gav henne en bamsekram och inbjöd henne och hennes man att äta middag med mig och min fru här i Farsta. Hon tackade glatt ja till denna inbjudan och jag ser fram emot att få utbyta tankar och funderingar med henne, nu när även hon (snart) är fri. Jag har sagt det förut, men säger det igen: Jag gick inte med i partiet, jag gick med i Mona Sahlin och Sahlin... om du läser det här inlägget - du kunde ha gott ha varit hårdare i ditt tal igår.
Detta kommer inte att ske om jag får råda. Partiets stöd är såklart viktigt men har vi som är redaktionellt ansvariga i ÖKK väl tagit emot något i form av ekonomiska eller administrativa resurser så står vi i skuld. Och var det inte Göran Persson som sade att den som är satt i skuld är inte fri?
Tidigare inlägg (endast ett axplock): Sömnlös i Farsta, Det finn(s) en väg tillbaka, Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat
Andra på samma tema: SVT, Mona Sahlin i Tv4, Peter Johansson, Peter Andersson, Cecilia Dalman-Eek, Youbert Aziz, Christian Dahlgren, Peter Karlberg, Anna Vikström, Martin Moberg, Peter Högberg, Peter Andersson 2, Hannah Bergstedt, Roger Jönsson
3 kommentarer:
Jag håller inte med. Det lite trista är att Sahlin verkar åsyfta på bara "Netroots". Mig veterligen är till exempel Sommestad inte med i Netroots, men nog är hon mycket mera aktiv och i dialog på nätet än Sahlin någonsin har varit. En pik från Sahlins sida till vissa i "högre S-skiktet" som även om de inte är med i Netroots i hög grad är med på nätet tillsammans med Netroots? Jag tror ni nätrötter behöver vara varsamma med att inte bli lektyg åt folk högst där uppe...
Annars är det upprörande att Sahlin tydligen inte trott på vad hon gick till val på, rimligen förklarar det en stor del av valförlusten och hennes dåliga taktiska förmåga.
V gick bakåt eftersom man gick för långt år höger och mest förknippades med bröstpumpar och Sahlin, S gick bakåt i hög grad på grund av Sahlins mycket dåliga förutsättningar att vara partiledare för S, Mp gick framåt eftersom man framstod som tydligare, mindre otrogna än tidigare.
Jag tycker saker klarnar.
Nja, M.E. Mona Sahlin talade om "nätrötter" och socialdemokratiska bloggare - där tror jag att hon även räknar in Lena S, Erik Laakso med flera. Det är jag som lyfter NetRoots i mitt inlägg. Det var Eneroth som lyfte NetRoots från talarstolen.
Läs gärna mitt senaste inlägg. Det är svårt att leda, när man inte får ett tydligt mandat. "Jag vill regera med MP" och då kommer en hel bunt och säger antingen "vi vill inte samarbeta med något parti", "vi vill bara samarbeta med V"... dessa ständiga kompromisser inom partiet som gjort att många förslag blivit urvattnade.
Okej. Ändå känns det lite som ett retoriskt trick som hon använder för att främja sin och de sinas agenda. Det du säger om Eneroth kan ju tyda på att det är lite på modet och lite konkurrens nu bland S-toppar att referera till "nätrötterna". Jag förlitar mig på att ni förklarar er oberoende från sådan manipulation. Det är ju bevisligen ett antal "nätrötter" och andra på nätet som inte håller med Sahlins, Eneroths m.fl. politiska agenda.
Framför allt är det väl svårt att leda när partiet gått tomt för idéer i takt med att det isolerat sig och blivit en del av något som det tidigare kritiserade? Samma fel har ju Labour i Storbritannien begått, SPD i Tyskland och PS i Frankrike. På mig känns det som ända räddningen för S bland annat är att någon som inte är för präglad av 80- och 90-talet blir partiledare, som förmår leva i nuet. Sedan behövs det ju att partiet förmår dra nytta av sin tid i opposition till att formulera något som bryter med det aktuella samhället på positivt vis.
Det håller inte att välja en ledare med övertygelser. Det behövs att hela partiet går igenom en process som jag ser det innan man väljer en partiledare som motsvarar resultatet av denna process.
Skicka en kommentar