Kommer nystarten att ske på förtroenderådet?

I helgen samlas 120 ombud, partistyrelse, partidistriktens ordförande, representanter från sidoorganisationerna, representanter från riksdagsgruppen, journalister, bloggare, inbjudna gäster (en och annan snyltgäst) och en drös politiska tjänstemän i Aula Magna för Socialdemokraternas förtroenderåd. Mer om förtroenderådet i partiets stadgar (§ 6), där det bland annat står att förtroenderådet ska vara partistyrelsens samrådsorgan.

Då förtroenderådet är, som ovan redan nämnts, ett samrådsorgan, är det inte förtroenderådet som fattar beslut, utan partistyrelsen. Det är en kostsam tillställning som äger rum varje år och den tär på den redan skrala partikassan. Det är vidare en ganska tam pjäs som sätts upp framför öppen ridå. Den är dock välregisserad.

Årets förtroenderåd har temat Nystart. Ekonomi för jobb och välfärd. Även om det är ett fullspäckat program såväl lördag som söndag är det egentligen endast två punkter som det skall "samrådas" kring:

Partistyrelsen föreslår att två nya mål för den ekonomiska politiken utarbetas. Målen syftar till att ytterligare utveckla och befästa den politik som slogs fast i partiets budgetmotion 2011; ”På väg mot den kunskapsbaserade ekonomin”.

· Statsbudgeten kompletteras med ett sysselsättningspolitiskt ramverk innehållande till exempel mål om antalet arbetade timmar och sysselsättningsgrad.

· Möjligheten att vid sidan av befintligt mål för offentligfinansiellt sparande utarbeta ett mål för de statliga investeringarna i reala tillgångar ska ses över.

Arbetet med att i detalj utarbeta målen och tillhörande indikatorer ska redovisas senast i budgetmotionen 2012.

Här kan du ladda ner beslutsunderlaget inför förtroenderådet (PDF)

By the way är beslutsunderlaget hela tre sidor långt.

Till förtroenderådet är 20 bloggare anmälda och jag är en av dem. Någon kanske frågar sig varför jag "offrar" en hel helg på detta förtroenderåd om jag nu anser att det är en så trist, tam och tråkig tillställning. Den frågan är helt berättigad. Jag hoppas naturligtvis att den inte kommer att vara trist, tam och tråkig.

Tänk om det är på Förtroenderådet DET händer?! Då vill jag ju vara där. Med "det" menar jag den nystart som socialdemokraterna (jag inräknad) så länge har pratat om, men som aldrig kommer.

Jag vill vara i Aula Magna och lyssna på tal av Håkan Juholt (han kan göra något oväntat utspel), Tommy Waidelich och Poul Nyrup Rasmussen. Jag vill höra partiets skatteutredare, Leif Pagrotsky, ge en delrapport från skatteöversynen och jag vill vara där för att träffa, umgås och prata politik (och organisation, känn dig träffad Carin Jämtin) med partikamrater. Jag vill vidare vara där för att känna av pulsen och stämningen i partiet.

I egenskap av bloggare är det ju inga betungande uppgifter som ligger framför mig. Det finns inga krav från partiet att jag måste blogga om förtroenderådet. Jag kan bara gå omkring och mysa, må och mingla en hel helg.

För övrigt är jag innerligt trött på firma Ö&Ö.

Tidigare inlägg: Nyanser i det svarta

SR, Expressen, SvD, Aftonbladet, SR2, Folkbladet, Aftonbladet2, NT, HD, SvD2, GP, Sydsvenskan, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg, Claes Krantz, Martin Moberg2

S stagnerar (del II)

S stagnerar (del II) by Alexandra Einerstam

Tidigare delar i följetongen:

S stagnerar (del I)

S stagnerar (intro)

Ett öppet parti, ej ett befästat (IV)

Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Ovanstående sade Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, i sitt tal igår och hon var inte ensam om att nämna nätrötterna. Det var fler högt uppsatta socialdemokrater som kom fram till mig igår och berättade om att vi nätrötter behövs. Vårt arbete inom den Öppna kriskommissionen (ÖKK), har inte gått spårlöst förbi. När jag ser Tomas Eneroth stå i talarstolen, med en av de rapporter som ÖKK publicerat och prata om det progressiva nätverket NetRoots, blir jag glad och stolt. Stolt över det arbete som jag och andra inom nätverket har lagt ner. Dock kan jag villigt erkänna att inte alla inom partiet välkomnar den levande, friska och öppna diskussionen som finns på nätet. Har det att göra med maktens djävulska frestelser?

Jag ska heller inte sticka under stol med att gårdagens förtroenderåd, efterlämnade en bitter smak i min mun. I mitt inlägg Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?, luftar jag lite av den besvikelse jag kände igår (och fortfarande känner). Alla talar om förnyelse, men när någon går upp i talarstolen och kommer med ett progressivt förslag - röstas det ner av ett förtroenderåd som följer partisekreterarens minsta vink.

Berit Andnor, ordförande för valberedningen, saknar (i likhet med sin föregångare Lena Hjelm-Wallén) reformvilja. Den öppenhet som många med mig efterlyser, viftar Andnor bort genom att säga: Det är ingen Idol-tävling det här.

Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: Reflektioner och en kandidatur bör läsas i sin helhet. Han sätter ord på en känsla som också infann sig hos mig igår. Westerholm skriver bland annat:

Men åter till lördagen, jag fick en obehaglig känsla att Kriskommissionen - möjligtvis med undantag för Kajsa Borgnäs – är en för stor, tandlös, ojämn och ohanterlig grupp som är alltför beroende av partiet. Rätt eller fel, jag vet inte vem eller vilka som skapade denna men igår användes den mer för att legitimera nuvarnade maktbalanser och en ganska tandlös tillställning i övrigt. [...] Kriskommissionen kommer - om inte nu Ardalan Shekarabi och de övriga snabbt kan ta ut distansen - bli kvävda av rosen. Jag fick den varningen igår, att ÖKK, Öppna Kriskommissionen, bör hålla distansen till partiet. Det finns de som ser vårat arbete som viktigare än Kriskommissionens (fler än Mona nämnde Netroots som en viktig kraft om det var någon som märkte det) men även de som vill att vi inlemmas i den ordinarie partistrukturen.

Detta kommer inte att ske om jag får råda. Partiets stöd är såklart viktigt men har vi som är redaktionellt ansvariga i ÖKK väl tagit emot något i form av ekonomiska eller administrativa resurser så står vi i skuld. Och var det inte Göran Persson som sade att den som är satt i skuld är inte fri?

Även slutklämmen i mitt inlägg En socialdemokratisk bitterfitta, handlar om denna frihet. Efter förtroenderådet gick jag förresten fram till Mona Sahlin, gav henne en bamsekram och inbjöd henne och hennes man att äta middag med mig och min fru här i Farsta. Hon tackade glatt ja till denna inbjudan och jag ser fram emot att få utbyta tankar och funderingar med henne, nu när även hon (snart) är fri. Jag har sagt det förut, men säger det igen: Jag gick inte med i partiet, jag gick med i Mona Sahlin och Sahlin... om du läser det här inlägget - du kunde ha gott ha varit hårdare i ditt tal igår.

Tidigare inlägg (endast ett axplock): Sömnlös i Farsta, Det finn(s) en väg tillbaka, Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat
Andra på samma tema: SVT, Mona Sahlin i Tv4, Peter Johansson, Peter Andersson, Cecilia Dalman-Eek, Youbert Aziz, Christian Dahlgren, Peter Karlberg, Anna Vikström, Martin Moberg, Peter Högberg, Peter Andersson 2, Hannah Bergstedt, Roger Jönsson

Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?

När ombuden till förtroenderådet klev in i andrakammarsalen fick de foldern Nu förändras Socialdemokraterna i sin hand. Miguel Odhner, Krister Kronlind, Nalin Pekgul och Karl Petersen (vars debattartikel i DN jag har skrivit om tidigare) gick alla upp i talarstolen och pläderade för öppenhet och transparens. Pekgul sade bland annat att jaget (= Mona Sahlin) fick gå, men laget (partistyrelsen) sitter kvar. Är inte det förunderligt?

-

Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.

-

Nu har jag dock, enligt en säker källa, fått höra att hela partistyrelsen ställer sina platser till förfogande (enligt en stadgeräv, går det inte att ställa sina platser till förfogande, utan man måste avgå). En ljusning i mörket, i och med att förtroenderådets ombud hitintills inte visat någon som helst tillstymmelse till reformvilja. Jag kandiderar inte till posten som ordförande, vilket mina partikamrater Peter Högberg och Sandro Wennberg gör (och som även Aftonbladet uppmärksammar), men i och med att partistyrelsen äntligen, äntligen, äntligen har förstått allvaret i Socialdemokraternas kris, vill jag härmed tillkännage att jag kandiderar till partistyrelsen och det verkställande utskottet.

-

Bloggat: Peter Högberg, Peter Johansson, Peter Andersson, Erik Laakso

Vet du vem som sitter i förtroenderådet?

Vet du vem som sitter i förtroenderådet? Frågan ställer Peter Johansson från sitt röda berg. En relevant fråga, då Socialdemokraternas förtroenderådet sammanträder i morgon. Läs gärna Johanssons inlägg i sin helhet.

Här är de personer som representerar Stockholms stad och Stockholms län:

Stad:
Emilia Bjuggren, SSU-distriktet.
Elisabeth Brandt Ygeman, LO-distriktet.
Abdo Goriya, Invandrarutskottet.
Karin Gustafsson, Södermalms områdesorg.
Jan-Olof Gustafsson, Fackliga utskottet.
Dag Larsson, Styrelsen.
Maria Östberg Svanelind, Kvinnodistriktet. [Uppdaterat: Östberg Svanelind meddelar via FB följande: Jag valdes inte som företrädare för kvinnodistriktet utan som partirepresentant (Enskede Årsta Vantör) på senaste årsmötet. Kvinnodistriktets ordförande Ganriella Granditsky Svensson valdes som 1a ersättare (en plats som kvinnodistriktet haft i många år)]

Län:
Susanne Bergström, Södertälje.
Elisabeth Björk, Norrtälje.
Lars Dahlberg, Järfälla.
Conny Fogelström, Täby.
Freddie Lundqvist, Sollentuna.
Niklas Palmér, SSU.
Erika Ullberg, Huddinge.
Meeri Wasberg, Haninge.
Christina Zedell, Botkyrka.

Sömnlös i Farsta

Klockan är två (på natten) och efter att vänt och vridit mig i sängen, valde jag att gå upp och sätta mig framför datorn. Sömnlös i Farsta.

Idag sammanträder Socialdemokraternas förtroenderåd i Stockholm och jag är en av 10 bloggare från NetRoots som fått ackreditering dit. Min sömnlöshet består bland annat i två kommentarer som jag fått här på bloggen. Den första:

Det har var ärligt talat värre än i mina vildaste fantasier. Jag skulle inte ens kalla det för en "valanalys", det är ett teorifientligt positivistiskt haveri, ett ständigt staplande av diagram. Slutsatserna är på nivån att den där bläckfisken Paul eller lemurerna på Skansen lika gärna hade kunnat dra en lapp ur en burk.För övrigt är man ju diskvalificerad som tänkande människa om man köpt de Moderata PR-byråerna tal om att Moderaterna gått mot mitten. Det finns ju absolut inte ett endast korn av sanning i det påståendet.

Den andra:

Förvänta dig det värsta av den sk. "valanalysenen" för det är vad du kommer att få. Den är så sanslöst undermålig att partiet lika gärna kunnat lämna över arbetet till lemurerna på skansen.

Rapporten är ett positivistiskt haveri där en rad diagram staplas på varandra för att sedan följas av några högst banala och med all sannolikhet felaktiga slutsatser. Jag hade väntat mig betydligt mer substans och åtminstone ansatser till någon form av självkritik och vetenskaplighet i arbetet och då var jag ändå inte optimistisk.

Slutsatsen är alltså att den rödgröna budgeten misslyckades vinna folkligt stöd eftersom den bara var 96% identisk med högerbudgeten och inte 99% identisk? Ursäkta men kriskommissionen måste bestå av intellektuella imbeciller; om inte de och hela partiledningen slängs ut med med huvudet förse på kongressen så säger jag tack och hej.

Valanalysen, ja... Igår var jag på ett seminarium, där bland annat Ulrica Schenström medverkade. Hon sade bland annat att när ett parti som förlorar val efter val, krävs det en gedigen och ordenligt analys. Det räcker inte med att analysera det senaste valet, utan man måste gå långt tillbaka, till när det "sket sig". Därefter måste man 1. tro på analysen, 2. inse att det inte finns någon quick fix, 3. landa i en självbild som går i takt med samhällsbilden, 4. att varenda (i det här fallet) sosse måste inse att det har gått fel.

Vidare sade Schenström att vi inte ska fokusera på motståndaren. När hon sade det, tänkte jag på ett inlägg jag skrev för ett bra tag sedan, men i eftertankens kranka blekhet, har vi (och gör det fortfarande) fokuserat allt för mycket på alliansen och i synnerhet Moderaterna. Enligt Schenström bottnade Fredrik Reinfeldt i politiska frågor och han berättade vad han ville. Han ägnade sig inte åt pajkastning.

Därtill talade hon om att vi är urusla på att vara i opposition. Igår skrev jag:

Jag har sagt det förut, men säger det igen: vi socialdemokrater måste vara bäst på att vara i opposition för att inte hamna där igen. Pettersson lyfter det faktum att vi, inom snar framtid, har varit i opposition i snart 12 år. Vi kan därför inte gå till val med samma politik, samma företrädare och samma retorik en gång till.

Så varför letar Socialdemokraterna efter en statsministerkandidat, istället för en partiordförande?

Schenströms slutord:

PR, spinndoktorer et cetera är helt fel väg att gå. Inget parti vinner val på kampanjer. Vi behöver en stor reformagenda (en realistisk reformagenda. Man måste tro på det man gör. En partiordförande behöver ha rätt människor omkring sig - ett team som fungerar väldigt väl tillsammans. Ett parti behöver kontinuerlig idéutveckling. Vi får aldrig undervärdera omgivningen. Det krävs politiskt mod. Brinna, brinna, brinna och slutligen.... If you want a game, buy a Monopoly game.

Nu var inte Schenström den enda som gav tips och råd på seminariet (det var många kloka ord som yppades på det seminariet), men det är Schenström jag kommer att minnas från seminariet. Där kommer hon, en av de fyra hjärnorna bakom de nya Moderaterna, till ABF, och ger oss sossar tips och råd. Jag önskade bara att fler sossar hade varit där och ruskats om i sina grundvalar.

Jag tänker mycket på det hon sade. När hon berättade att det är vinna att försvinna, att det var några stycken som var trötta på att förlora val och hade den reformvilja som krävdes. Dessa några blev, bland många Moderater, hatade. Även om det är tufft, gäller det att utmana. Jag är en av de sossar som har utmanat, såväl på bloggen som i debattartiklar. Att varje dag uppbringa det där politiska modet är jävligt tufft. Turligt nog har jag en fru som stöttar mig och några enstaka partikamrater inom det progressiva nätverket NetRoots (däribland Johan Westerholm) som jag nästintill dagligdags bollar med. Ändock ligger jag sömnlös i Farsta.

Relaterat: Så byggs de nya socialdemokraterna (artikel av Schenström).

P.S. Alex och Rupert kan vara en och samma person. Rupert har skrivit samma/liknande kommentarer på många S-bloggar igår.

Fredrik Pettersson till valberedningen?

Inför valrörelsen skrev jag inlägget Om jag vore Sörmlänning och bodde i Eskilstuna... Idag läser jag i DN om förslag till Socialdemokraternas valberedning.

Fredrik Pettersson föreslås till ersättare i valberedningen. Varför ersättare? Gör honom till ordinarie! Dock måste jag tillstå att det är trevligt att se en HBT-sosse bland de ordinarie, nämligen Jonas Gunnarsson.

Läs mer hos Peter Johansson och Mats Engström.

[UPPDATERING]
Nu har Marika Lindgren Åsbrink skickat mig länken till Socialdemokraternas hemsida, där förslaget finns.
Södermanlands tidning
Ekuriren
Folket

Gubben Frost, förtroenderåd, förändring, förnyelse och framtid

Genom fönstret ser jag att gubben Frost har varit framme här i Farsta. Jag sitter i arbetsrummet, känner värmen från elementet och dricker en After Eight latte medan jag surfar, chattar, läser mejl, svarar på mejl, ringer några samtal och får några samtal.

Det är en spännande vecka för politruker och jag riktigt myser. Igår valde Farsta socialdemokratiska stadsdelsförening att nominera Linnea Björnstam till kommunsekreterare (läs gärna mitt inlägg I egenskap av enskild partimedlem nominerar jag följande S-kandidat...) och ikväll har Hbt-socialdemokrater Stockholm ett medlemsmöte för att bland annat utse en kandidat till kommunsekreterarposten.

På lördag sammanträder Socialdemokraternas förtroenderåd i Stockholm och igår fick jag besked att jag är en av 10 bloggare som fått ackreditering dit. Inom Öppna kriskommissionen (ÖKK) pågår en febril verksamhet. Jag ska till exempel ägna stora delar av dagen till att läsa och kommentera rapporter, men efter detta inlägg måste jag tyvärr ge mig ut i kylan och inhandla proviant innan jag kan ta itu med dagens uppgifter. Jag kan även avslöja att Jesper Nilssons artikel Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till, diskuteras livligt bland initiativtagarna till ÖKK. Staffan Lindström skriver till exempel Äntligen debatt kring Öppna Kriskommissionen!

På fredag ska jag gå på ett seminarum som anordnas av Prime, United Minds och Arenagruppen. Titeln på seminariet är Vägen ur en kris och medverkande är bland annat Ulrika Schenström före detta statssekreterare (M), Jytte Guteland ordförande SSU, Katrine Kielos ledarskribent Aftonbladet, Niklas Nordström före detta SSU-ordförande och seniorkonsult på Prime, Tobias Baudin, vice ordförande Kommunal och Jenny Madestam statsvetare. Diskussionerna leds av Ewelina Tokarczyk, före detta kommunalråd Göteborg.

När jag surfade in på Peter Anderssons blogg, såg jag att han har använt en logga till sitt inlägg Den politiska framtidsdebatten i full fart som jag inte gillar. Därför illustreras detta inlägg av en något omgjord logga (tack Stationsvakt), som Andersson gärna får använda.

Medborgarjournalistik behövs

Peter Andersson skriver i sitt inlägg Att själv höra Mona Sahlins tal skiljer från mediabilden:
-
Förr kunde man kanske skriva vad som helst: I Youtube och bloggarnas dagar avslöjas det lätt. Alla journalister verkar inte ha förstått den nya tid de verkar i. Dagens nyheter har rubriken "Sahlin till angrepp mot regeringen". Inget fel i sak. Definitivt inte utan anledning. Här styr möjligen journalistikens egen logik rubriken: det finns en tydlig konflikt.
-
I artikeln Journalister, kom ut ur oppositionsgarderoben, skriver jag att medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har journalister, blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen och använder sig gärna av det Moderata nyspråket.
-
Därför är det bra att Mona Sahlins tal inför partiets förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal finns på YouTube och i skriven form här och att bloggare, som Peter Andersson, belyser medias skeva vinkling av talet. Medborgarjournalistik behövs!
-
Expressen , DI
Veronica Palm - Nu är det roligt!
Mona for president - På dem Mona!
Mats Engström - Mona Sahlin på offensiven
Magnus Berg - Medborgarjournalistik befriar oss
Eric Sundström

Framtiden är vår

I egenskap av arkeolog ser jag tillbaka på historien och tar lärdom av historien för att förstå vår samtid/framtid. Ett av mina favoritcitat är Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (George Santayana). Därför har det varit speciellt kul att få deltaga under framtidsdagarna och fått möjlighet till att tänka framåt.
-
I vår iver att förnya och förändra kan det ibland hända att vi glömmer bort vår "gamla" socialdemokrati. Vår skolpolitik har varit bra, men den kan alltid bli bättre. Ilmar Reepalu sade i talarstolen: Kommer ni ihåg den gamla valaffischen Begåvad men fattig - ge honom lika chans, den börjar bli aktuell på nytt och han har rätt. Skolan handlar inte blott och bart om ordningsregler, betyg och nationella prov (som media gör gällande), den handlar om så mycket mer än det och det vet vi alla (även Jan Björklund & Co.). Kan någonsin Björklund berömma socialdemokraterna för den svenska förskolan (som är skitbra, men kan bli bättre)?
-
När "fackpampar", "betongsossar" och "hbt-sossar" (läs Alexandra) ställer sig upp och sjunger Staten och kapitalet med höjda nävar under festen igår kväll, är det med en viss paradox, när vi sjunger versen Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla agnarna från vetet och för var o en till hans rätta fålla. Dock är det så att just denna vers är det som skolpolitiken (framför allt den skolpolitik som förts av folkpartiet) har handlat om och återigen upprepar sig historien. Det som var ute för ett tag sedan är nu i högsta grad aktuellt.
-
Dessa två framtidsdagar har bjudit på många samtal och diskussioner kring skolan och det är lätt att glömma bort att vi är i opposition. Hur bra vår skolpolitiska plattform än är, så har vi inte mandat att genomföra vår politik. Vi får hoppas att Jan Björklund tar till sig av vårt arbete.
-
Utan en socialdemokratisk skolpolitik hade jag aldrig kunnat läsa på universitetet, utan en socialdemokratisk skolpolitik kanske jag inte ens hade gått på gymnasiet, utan en socialdemokratisk skolpolitik... nej, tanken är för skrämmande.
-
Se vad borgarna gör, borgarna som säger att de "värnar" skolan. De skär ner på komvux och högskoleplatser, resurserna (som skulle öka enligt vallöfte) till skolan har minskat... Jag skulle inte vilja vara lärare i nuläget.
-
Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla och inte bara en kvinnofälla, det är en barnfälla.
-
Skolan AB. En skola som genererar miljoner i aktieägarnas fickor, är det en sådan skola vi vill ha? Nej, tror jag de flesta svarar (och då inkluderar jag även en stor del borgare).
-
Framtidsdagarna har varit en källa till inspiration. Jag är glad att jag fick vara där (i egenskap av bloggare) och ta del av det. För det media återger är inte sanningen, inte såsom jag och andra socialdemokrater upplever det. Det känns som om jag och de borgerliga journalisterna har varit på två olika konferenser (de är nog kvar i Gävle och moderaternas stämma).
-
Under dessa två dagar har socialdemokraterna återigen visat sig vara (inte ett folkparti märkväl utan) ett folkrörelseparti. Vi har varit självkritiska (vilket är jligt svårt med tanke på att vi kritiserar vår egen förda politik men ändock har vi varit det), vi har även tänkt framåt. Den "nya" socialdemokratiska plattformen beträffande skolpolitik är något att vara stolt över. Det är resultatet av ett rådslag, där över 250 000 personer varit delaktiga på ett eller annat sätt.
-
Jag gillar rådslagen. Jag gillar skarpt denna form av politik. Vi kommer inte att lämna det "snabba" rådslaget Skolan, vi kommer att fortsätta att diskutera och utveckla vår skolpolitik, men just nu vill jag sätta tänderna i nästa rådslag - JOBB - enligt analytikerna den fråga vi förlorade valet på.
-
Och ni som läser, framför allt socialdemokratiska politiker, vart tog hbt-perspektivet vägen dessa två dagar?
-
Tack för dessa två inspirerande dagar. Nu skall jag lägga politiken på hyllan i några timmar och umgås med min flickvän.

Hade Sahlin förlorat hade det varit lika bra att avgå...

... skriver Anders Jonsson i Expressen. Journalisterna i media använder militära termer för att beskriva gårdagens "kupp". Jonsson skriver att Mona Sahlin börjat sin "marsch" mot de nya socialdemokraterna och om en "vinnarteknik". SSU var tvungna att "dra tillbaka" sitt förslag (=retirera).
-
Hade Sahlin avgått om hon hade förlorat "kriget" om skolpolitiken? Nej, är mitt spontana svar, det skulle hon inte ha gjort. Hon hade accepterat nederlaget och fortsatt övertyga motståndarna i partiet att vi måste närma oss folkpartiets skolpolitik för de facto gillar de svenska medborgarna Björklunds skolpolitik och därmed får vi socialdemokrater anpassa oss efter verkligheten.
-
Min fråga är: Är det verkligen så fel att plocka ut de russin som finns i kakan, rata det äckliga i kakan och istället garnera dessa russin med ett tydligt klassperspektiv?

Mona Sahlins stöt

Det är inte alla som gillar det Mona Sahlin gör. Här i bloggbaren har Peter Gustavsson riktat skarp kritik mot Sahlins kupp igår. Inlägget är titulerat Låt idag bli en engångshändelse! Läs gärna inlägget. Gustavsson sade till mig att han kunde ha varit ännu mer elak i sitt inlägg, så betänk att detta är en nedtonad version av vad Gustavsson egentligen tycker och tänker.
-
Hur skall jag nu uttrycka mig, jag gillade Sahlins så kallade kupp igår. Kommer ni ihåg Henrik Brors "analys" i DN för ett tag sedan? I dagens DN kommer Brors med en ny analys och kallar det för en "fräck maktkupp".
-
Gårdagens tilltag var nödvändigt, trots att vi är ett folkrörelseparti. Vi kan inte som Roger Mogert och många andra sossar försvara den gamla skolan. Mycket av den skolpolitik som socialdemokraterna har fört tidigare har varit bra och är bra. Vi har till exempel världens bästa förskola, som går på export.
-
Varför satte då Sahlin ner foten och visade att hon var den starka partiordförande som Fredrik Reinfeldt & CO, säger att hon inte är? Därför att hon just ville visa att hon är en stark partiledare och därför att hon ville få "småsakerna" ur världen.
-
För handen på hjärtat - keps och mobiltelefoner, tidigare betyg, ska verkligen vår skolpolitik handla om det? Det har saknats visioner för skolan. Vi måste sluta gå in i skolan och peka på enskilda saker. Det handlar om att sätta eleven i centrum och inte bara eleven, utan alla som arbetar i skolan. Det handlar om att hitta nya verktyg för att utforma världens bästa skola, en skola som följer med i utvecklingen.
-
Det är också ett smart drag, för att testa Jan Björklund. Är Björklund villig att samarbeta över blockgränserna beträffande skolan, eller är det som vanligt bara tomma ord?
-
Nu kan vi sossar sluta prata om ordningsregler, nationella prov och betyg och fokusera på pudelns kärna.
-
Och nej, Mona Sahlin håller inte på att förvandlas till en diktatorisk Göran Persson, så ja, detta var en engångsförteelse.