Det blir aldrig som man tänkt sig

Nu har det gått två veckor på min sjukskrivning (se tidigare inlägg). Jag var beredd på att jag skulle ha ont efter operationen, men jag trodde i min enfald att jag ändock skulle kunna gå promenader, fixa och dona i hemmet, läsa böcker, sitta på balkongen och sola, skriva, bjuda hem en massa folk... Sjukskriven i juni - när Stockholm är som vackrast. Ha!

De första dagarna kunde jag knappt ta mig ur sängen. Den första promenad jag tog ner till Farsta centrum tog 35 minuter. I vanliga fall tar det 7-10 minuter. Min hjärna bestod av gröt, trots starka värktabletter hade jag fruktansvärt ont (oavsett om jag låg på rygg, på sidan, satt eller stod), trots järntabletter och Cyklonova fortsatte blödningarna och mina blodvärden låg runt 100. Jag hade inga krafter what so ever.

Nu har det gått två veckor och javisst återhämtar jag mig. Jag har varit ner till centrum både en och annan gång och handlat (bara lite, eftersom jag bara får bära tre kilo). Jag var till och med på bio i lördags och såg X-men och igår var jag och min hustru till Länna. Det var ansträngande. Jag kan till och med bekänna att jag överansträngde mig i helgen.

Jag vill göra saker. Jag behöver träffa människor! Och äntligen är jag så fit for fight att jag kan bjuda hem vänner och bekanta till lägenheten. Jag behöver ju inte åka in till stan och träffa dem. Om de vill ses, så får de komma till Farsta. Och nej, det blir inga politiska möten i juni för min del (om inte dessa förläggs till Farsta).

Jag behöver inte ha dåligt samvete. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att det ligger dammråtter i hörnen, för att jag ligger i sängen när det är högsommarväder, för att jag inte orkar läsa, för att jag inte orkar skriva. Jag är ju sjukskriven. Däremot ska det bli roligt att träffa människor igen!

Hej från sängen!

I måndags opererades jag av överläkare Margareta Piper på SöS. I onsdags eftermiddag fick jag komma hem. Nu är jag sjukskriven i en månad.

Operationen gick bra, men på grund av blödningar är mina blodvärden inte de bästa. I nuläget orkar jag inte göra så mycket. En promenad från sovrummet till toaletten tar musten ur mig.

Därför ligger jag mest i sängen. Jag orkar tyvärr inte blogga om politik och samhälle. Det överlåter jag åt andra. Jag tittar mest på serier och läser böcker och tidningar.

Trevlig helg!

"Varför ska jag rösta på ditt parti?"

Varför ska jag rösta på ditt parti?, frågar Cattis (alias Urban Cat) i ett inlägg. Cattis har ställt sin fråga till två (blogg)företrädare från de etablerade, politiska partierna. I inlägget skriver hon om sin livssituation. För fyra år sedan lämnade hon ett liv i missbruk och kriminalitet och har sedan dess kämpat för att komma tillbaka in i samhället:

Jag har slussats runt inom vården, utretts för en rad olika sjukdomar, men än så
länge är det ingen som kunnat ställa en klar diagnos. Jag väntar på fler
undersökningar, i långa vårdköer & kan under tiden, inte göra mer än att
hålla mej vid liv. Jag är alltså ett typexempel på en människa som hamnat
utanför systemet & inte bidrar speciellt mycket till samhället, just nu.
Tilläggas bör att jag även dragit på mej skulder under åren i missbruk &
är prickad hos KFM.

I fyra år har Cattis försökt komma tillbaka in i samhället. Fyra år är en mandatperiod. Under snart fyra år har vi sett kalla handens politik. I inlägget Därför vinner de Rödgröna valet, skriver jag:

Under den här mandatperioden har vi sett vad den så kallade arbetslinjen (och
borgerlig politik) verkligen betyder: att aktivt se till att människor lämnar
facket och a-kassan; att försämra anställningstryggheten och sänka
arbetslöshetsförsäkringen; att skattesubventionera lågavlönade hushållsnära
tjänster; att införa vårdnadsbidrag; att sänka ersättningsnivåerna för sjuka och
småbarnsföräldrar; att utförsäkra sjuka; att lägga ner Arbetslivsinstitutet och
skära ner på resurserna till Arbetsmiljöverket; att införa en vårdmodell som
ökar hälsoklyftorna; att sälja ut allmännyttan; att införa gräddfiler inom
vården; att inte vidta åtgärder för att värna den svenska modellen efter
Lavaldomen; att avveckla den aktiva arbetsmarknadspolitiken; att låta
Kristdemokraterna ta över hbt-frågor; att utvisa asylsökande hbt-personer till
länder där förföljelse råder; att tvångssterilisera personer som vill genomgå
könskorrigering... rätt och slätt har den Moderatstyrda regeringen låtit
klyftorna växa i samhället. Allt detta är resultatet av den kalla handens
politik. Marknaden före människan. Hjärtat sitter dock till vänster och därför
kommer de Rödgröna att vinna valet.

Cattis, du är en av dem som drabbats av regeringen Reinfeldts politik. Du är tyvärr inte ensam. På sajten Kalla Sverige kan du läsa fler berättelser, skrivna av människor, som drabbats av regeringens sjuka regler. Regeringen har dragit åt tumskruvarna och om de vinner valet, lovar jag dig att dessa tumskruvar kommer att skruvas åt ytterligare. Under 2010 kommer tiotusentals människor att bli utförsäkrade på grund av försämringarna i sjukförsäkringen. Det är en anledning till att du inte ska rösta på ett av de borgerliga partierna. Din fråga var dock inte ställd så. Du frågade varför du ska rösta på mitt parti, Socialdemokraterna.

Jag blev själv sjukskriven, när Socialdemokraterna innehade makten och redan då var det ett helvete, vilket jag skriver om i inlägget Survival of the fittest. Men... vi hade inte en sjukförsäkring som slängde ut sjuka människor. Det inte är värdigt ett välfärdsland som Sverige att ha en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor? Håller du med Cattis?

De Rödgröna har förslag som inte stänger dörrar, utan öppnar dem. På SvD Brännpunkt skriver oppositionen (läs gärna debattartikeln i sin helhet):

För att ge människor en verklig chans och se till att de inte fastnar mellan
olika myndigheters ansvarsområden vill vi samla Arbetsförmedlingens,
Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i
en och samma organisation på kommunnivå – vi kallar det för ”En dörr in”.
Medborgaren ska på ett och samma ställe få hjälp och stöd, utan att behöva
bollas mellan olika myndigheter.

Du talar vidare om att du har skulder. Något nytt förslag till ny skuldsaneringslag kommer du inte att få se under regeringen Reinfeldts mandatperiod. Orsaken är att regeringspartierna inte kan enas om ett förslag. Vi Socialdemokrater har ställt oss positiva till utredaren Jan Ertsborns (FP) förslag, som innebär att skuldsaneringstiden kortas och att fler ges möjlighet till skuldsanering och nystart i tillvaron.

Du skriver även om att du slussas runt inom vården. Här i Stockholm har borgarna infört Vårdval Stockholm. Medelst denna (som jag väljer att benämna den) vårdslakt bedriver borgarna en cynisk klasspolitik. Medan guldregn faller över de privata vårdbolagen, så dras nästan alla landsting med underskott. Som en följd av detta sker en omfattande uppsägning inom den offentliga vården. Är du välbärgad Cattis? Har du mycket pengar? Då är det inga problem. Då har du en gräddfil inom vården. De som drabbas av vårdslakten är patienter och personal. De privata vårdaktörerna skrattar hela vägen till banken.

De Rödgröna vill, istället för vårdslakt Stockholm, ha en ny hälsomodell (och du får ursäkta namnet, för det är rätt fantastilöst) Hälsoval Stockholm.

Trygghetssystem i vårt samhälle finns där av en anledning. Om du, av någon orsak faller (till exempel om du blir sjuk eller blir av med ditt jobb), så ska det finnas skyddsnät som tar emot dig.

Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle du vill ha Cattis och valet handlar om vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Vill du ha en politik som ökar klyftorna i samhället ( åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har) eller en politik som strävar efter ett jämlikt samhälle?


Oavsett utfallet av din röst, hoppas jag att du går och röstar. Min förhoppning är att du röstar på Socialdemokraterna (jag blir inte jätteledsen om du röstar på V eller MP).

P.S. Här kan du anmäla dig om du vill bli Rödgrön valarbetare. Eller om du vill bli valarbetare för Socialdemokraterna här.

Cattis rapporterar också kontinuerligt på sin blogg, vilka som antagit bloggutmaningen.

[UPPDATERING]

Jag ser nu att Tokmoderaten har skrivit ett inlägg (och nej Antonsson, jag somnade inte mitt i ditt långa inlägg).

Game, Set & Match

Gårdagens debatt i SVT:s Agenda mellan Mona Sahlin och Cristina Husmark Pehrsson hade karaktären av en tennismatch, där Sahlin gick segrande ur matchen. Även Expressen utsåg Sahlin till segrare.

-

Husmark Pehrsson visade återigen att den Moderatstyrda regeringen inte har kommit ut ur oppositionsgarderoben. Efter tre år i Rosenbad, trodde jag att de skulle sluta skylla på Sossarna, men ack vad jag bedrog mig.

-

Högern, med Cristina Husmark Pehrsson och Gunnar Axén i spetsen, har ju försökt framställa det som om vi Socialdemokrater också står för samma linje som Moderaterna i den här frågan. De hänvisar till skuggbudgeten. De måste läsa skuggbudgeten som Fan läser Bibeln. Inget mörkas i S-budgeten, vilket till exempel Expressen påstår.

-

Kan inte den Moderatstyrda regeringen, bara för ett ögonblick, se att det handlar om människor? Människor av kött och blod. Är man sjuk ska man få sjukpenning. Vi ska inte ha en stupstock i sjukförsäkringen.

-

Låt mig till syvende och sist citera Aase Berg i dagens Stockholm City (2009-12-14, s.15):

-

Man kan inte skyffla ut sjuka människor i ekonomisk förtvivlan och utgå från att de ska rycka upp sig och skaffa lite jävlar anamma och piggna till i nåt slags påtvingad entreprenörsanda. Nej, är det några som ska utförsäkras så är det Alliansen.

-

Kristian Krassman, Johan Westerholm, Peter Andersson, Peter Högberg, Peter Andersson2, s-buzz

Survival of the fittest

Året är 2003. Jag har kommit hem från Tyskland, efter att ha jobbat några månader på en arkeologisk utgrävning. När jag arbetade som arkeolog i Meitingen hade jag endast en sjukdag - solsting. Jag har aldrig mått så bra som då. Min kropp är vältränad efter det fysiska arbetet och nu är det alltså dags - jag ska återgå till mitt arbete som stillasittande vakt. Det går bra i några dagar, sedan vaknar jag en morgon, med värk i min högeraxel. Jag har en ganska hög smärttröskel, men den morgonen vet jag att något är allvarligt fel. Jag får panik. Jag börjar kallsvettas. Det är början på ett års sjukskrivning. Sex månaders sjukskrivning på heltid och sex månaders sjukskrivning på halvtid. Det är ett år jag inte önskar någon.
-
När jag läser Alexandra Johanssons debattartikel Vill du ha mitt sjukskrivna liv? är det just min sjukskrivning jag tänker på. Den inträffade när vi hade en Socialdemokratisk regering. Redan då var det ett helvete med läkare, sjukgymnaster, Försäkringskassan, jobbet, chefer, ekonomin, et cetera. Det värsta helvetet var ändock den ständiga smärtan, allting annat var underordnat smärtan.
-
Om jag upplevde mitt år som sjukskriven som ett helvete - hur upplever då de, som är sjukskrivna idag, situationen? Vad kan vara värre än helvetet? Att använda ordet "glad" eller "tacksam" är fel, men vilket ord ska jag använda för att det som hände mig, hände 2003 och inte 2009 (ta i trä)?
-
Nej, det är inte Försäkringskassans fel att det ser ut som det gör idag. Tjänstemännen följer bara de direktiv de fått av den Moderatstyrda regeringen. Survival of the fittest! Det är det som gäller i borgarnas Sverige. Du ska vara frisk och du ska ha ett heltidsarbete, annars är det piskan som gäller. Veronica Palm skriver på sin blogg:
-
Det är inte värdigt ett välfärdsland att ha en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor. Den som kan ska arbeta, men den som är sjuk ska ha rätt till sin försäkring även om man är sjuk en längre tid. För ingen blir friskare av att hon får sin försörjning undanryckt. Även Alexandra har räkningar att betala i slutet av månden och barn som behöver overaller till vintern.
-
Nej, det är inte värdigt Sverige att ha en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor. Det är dags för en rödgrön regering!

Fritt ur hjärtat, Martin Moberg och Karin Bergh har bloggat på samma tema.

Varför gör Försäkringskassan dyr reklam?

Min första tanke när jag såg Försäkringskassans nya reklamfilm (OBS! Det är inte den ovan, men spela den gärna) spelas om och om igen i TV3:s pauser var - varför gör Försäkringskassan reklam? Min andra tanke var - hur mycket har reklamen kostat?
-

15 miljoner har den kostat, läser jag i Aftonbladet.

-
Den visas inte bara i teve utan kampanjen rullar även runt i tidningarna. ”Nu får man hjälp i tid” och ”Ingen ska hamna utanför” är budskapen från Försäkringskassan. Otroligt provocerande, för de människor som inte får hjälp i tid, eller har hamnat utanför. Försäkringskassans informationsdirektör Inger Dunér har "viss förståelse för upprördheten": Informationsuppdrag har man. Vi har haft en jättebesvärlig period och har varit svårtillgängliga under sommaren och början på.
-
Jag kommer ihåg Anslagstavlan. Varför försvann Anslagstavlan från vår TV-ruta? Där kunde ju Försäkringskassan lagt ut sin "information" (och det skulle inte ha kostat 15 miljoner).


På samma ämne skriver bloggarna Mig äger CSN och Den osynliga patienten
-
Under strecket:
Josefin Deiving skriver om 90-talisterna.
Svensson skriver om sekulär vigsel. Dagen har också skrivit om detta och enligt en läsarfråga, anser de flesta att Kyrkan ska avstå sin vigselrätt.
Nicklas Eriksson tror att det är kört för sossarna i Göteborg i och med Görans avgång.
Eva-Lena Jansson undrar vem som ska betala hyran för Fredrick Federleys salladsbar.
Kristian Krassman skriver att S har verktygen för oroliga tider.
Ett hjärta rött - Socialen nästa för sjuka och arbetslösa.
Trollhare skriver att man kan få sparken om man bloggar, vilket Rosa tankar har fått.

Ingen ska behöva bli utförsäkrad och hänvisas att leva på socialbidrag

I dagens debatt med Veronica Palm i P1 Morgon (lyssna på inslaget här) hänvisade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson till rådslaget Välfärds förslag om parternas ansvar för rehabilitering av långtidssjukskrivna. Husmark Pehrsson sade att Veronica Palm far med osanning i inslaget, men det är socialförsäkringsministern själv som ljög. Några fakta kring Välfärdsrådslaget:
-
- Välfärdsrådslaget föreslår inte någon bortre gräns för rätt till sjukersättning. Rådslaget är tvärtom starkt kritiska till regeringens stupstock i försäkringen som nu innebär att sjukskrivna utförsäkras och riskerar avskedas och hänvisas till socialbidrag för sin försörjning. Rådslaget skriver uttryckligen i sin rapport; ”Ingen ska behöva bli utförsäkrad och hänvisas att leva på socialbidrag”
-
-Rådslagets förslag innebär att engagera parterna på arbetsmarknaden för rehabilitering och aktiva insatser för de långtidssjukskrivna som är anställda. Rådslaget vill skapa ekonomiska stimulanser för att få heltäckande omställningsavtal som innebär resurser för rehabilitering, omskolning och rätt pröva nytt arbete. Regeringen gör tvärtom. Man nedmonterar arbetsgivarens ansvar för rehabilitering.
-
-Rådslaget föreslår ingen tidsgräns för rätt till rehabilitering och aktiva insatser. Tvärtom vill rådslaget stärka den enskildes rätt till insatser som ger förutsättningar att komma vidare och tillbaka till arbete. Om fack och arbetsgivare är överens om att alla insatser har prövats inom ramen för omställningsavtalet - på arbetsplatsen eller via andra arbetsgivare - och det ändå är omöjligt att få ett ordinarie arbete måste andra aktiva insatser träda in. Det är samhällets ansvar.
-
Informationen har jag fått av Johan Holmgren, via mejl, som bloggar på S-buzz.

Regeringen fortsätter att jaga de sjuka

Men det här handlar inte bara om ett bortre datum för sjukskrivningen

och om att dra åt tumskruvarna på de sjukskrivna

Fredric Federley

Jag blir så trött och känner mig så maktlös när jag läser DN idag - Tuffare sjukpenningregler i vårt stora reformpaket. Jag känner numer ett starkt "utanförskap" vad beträffar borgarnas politik. Därför överlåter jag till andra bloggare att skriva om det som borgarna kallar för "reform". Bloggare som har skrivit bra om detta:

Erik Laakso
Alliansfritt Sverige
Svensson

Regeringen fortsätter att jaga de sjuka

Många läkare kommer nu att hitta ett stöd för att begränsa

det ändlösa och meningslösa sjukskrivandet.

Jan Larsson (projektledare Socialstyrelsen)

-

Reglerna för sjukskrivning skall skärpas så att den som har gått in i väggen inte får sjukskriva sig från jobbet längre (DN). I genomsnitt är en utbränd hemma i 119 dagar och enligt Socialstyrelsens och Försäkringskassans nya riktlinjer (läs order från Regeringen) skall inte utbrända vara hemma en endaste dag.

-

Regeringen och i förlängningen Socialstyrelsen och Försäkringskassan stannar inte där. Deprimerade skall också jobba. Blott och bart deprimerade med grava sömnproblem kan få bli sjukskrivna, men då max tre veckor. Allvarligt deprimerade får vara sjukskrivna max sex månader. Långvarig värk är inte heller någon anledning till att vara sjukskriven.

-

Projektledare Jan Larsson är medveten om att de nya rekommendationerna kan bli kontroversiella, särskilt när det gäller de mer diffusa diagnoserna som utmattningssyndrom och långvarig värk. Enligt honom har nu läkarna stöd för att begränsa det "ändlösa och meningslösa" sjukskrivandet.

-

Enligt mig är de nya rekommendationerna helt sjuka! Javisst finns det meningslösa sjukskrivningar, men är de så många som Jan Larsson och Regeringen gör gällande?

-

För några år sedan blev jag sjukskriven på grund av en helvetisk värk i min högeraxel. För mig var det stört omöjligt att jobba med denna värk. Den upptog alla mina tankar. Jag kunde sitta på en stol i max en timme och sedan var jag tvungen att lägga mig ner. Jag åt voltaren och orudis, jag gick till sjukgymnasten 2-3 gånger i veckan. Ett tag hade jag tre sjukgymnaster: en som skötte vattengymnastiken, min ordinarie sjukgymnast som med massage och annat hjälpte mig och en tredje sjukgymnast på St. Göran som var Übersjukgymnasten på just sådan värk. Därtill hade jag en TENS-apparat hemma och varje dag gjorde jag även de övningar som mina sjukgymnaster hade utformat för mig. Därtill kom jag med i ett program för kognitiv beteendeterapi. Jag var heltidssjukskriven i 6 månader och därefter var jag sjukskriven halvtid i ytterligare sex månader.

-

Jag var med andra ord sjukskriven i ett helt år. Nu är jag fullt återställd, men det året jag var sjukskriven var inte ett roligt år. Jag hade inte min heltidslön, alla läkar- och sjukgymnastbesök kostade, magnetröntgen, resor, mediciner etc. Därtill denna ständiga smärta... Så nej, jag var inte hemma och spelade golf och jobbade svart som Regeringen tror att alla sjukskrivna gör. Nej, jag var inte hemma för att läsa böcker och umgås med vänner och familj, nej, jag var inte hemma för att det är kul.

-

Det krävdes ett år av underbara sjukgymnaster, medicin och egen vilja för att bli återställd. Om jag skulle bli sjukskriven nu, med de nya rekommendationerna, vet jag inte om jag skulle sitta här idag. Likadant är det för de som är deprimerade.

-

Jag har en vän som är deprimerad, inte "deppig" som vi andra brukar säga, utan verkligen deprimerad. För henne är tillvaron som ett bottenlöst, mörkt hål. Hon äter cipramil, zoloft eller seroxat (om inte den ena medicinen hjälper skriver läkaren ut ett annat), hon går i terapi och att ta sig ner till Konsum är för henne ett projekt som kan ta timmar. Hon säger att hon inte vill leva när "allt är så här".

-

Kära Regering - när ni håller på och pillar i våra socialförsäkringar, när ni vill att alla ska jobba och de som inte kan skall straffas för det... kära Regering, i er vilja att skapa ett robotsamhälle så glömmer ni något - ni glömmer människorna!

-

Sjuka människor är också människor och behöver all hjälp och allt stöd för att komma tillbaka. Att tvinga ut deprimerade, utbrända och människor med långvarig värk på arbetsmarknaden är inte lösningen! Det kommer bara att leda till något ont. Det kommer bland annat att leda till att självmorden ökar och att folk harvar runt utan livskvalitet. I er iver att genomföra er ideologi, så glömde ni att era väljare är inte bara är "valröster" - de är människor också!