Var och varannan dag kommer det opinionsmätningar. Ena dagen leder de Rödgröna och andra dagen Alliansen. Mina bloggkollegor (röda såväl som blåa) skriver inlägg om dessa mätningar varje gång. De pendlar mellan hopp och förtvivlan beroende på opinionsmätning. Jag undrar, i mitt stilla sinne, hur de orkar skriva inlägg om dessa evinnerliga opinionsmätningar.
Jag har för vana att inte kommentera opinionsmätningar. Jag blir en smula ängslig när partikamrater, på grund av positiva opinionssiffror, lutar sig tillbaka och tror att riksdagsvalet därmed är avgjort. Jag blir en smula ängslig när mina partikamrater, på grund av negativa opinionssiffror, suckar uppgivet och säger att det är kört, att vi kommer att förlora.
Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter.
Jag ägnar mig hellre åt opinionsbildning. Valrörelsen är i full gång och om oppositionen ska vinna tillbaka regeringsmakten, krävs det hårt arbete. Inte ens för en kort sekund, går det att luta sig tillbaka och tro att valet är vunnet. Inte ens för en kort sekund, får vi ge upp.
Jag har skrivit och påtalat det flera gånger här på bloggen - det kommer att bli ett jämnt val. Jag behöver inga opinionsmätningar för att veta detta.
Så förtroendevalda, arbetsskygga ombudsmän, politiska tjänstemän, partikamrater - här kommer en uppmaning från HBT-sossen: Kavla upp ärmarna och börja jobba. Tre månader kvar. Tre månader av opinionsbildning. Så sitt ner i båten och ro så att svetten lackar!
För valet den 19 september 2010 är ett ödesval. Valet handlar ytterst om vilket samhälle vi ska ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.
Relaterat: The Show Must Go On , Borgerlig kannibalism, Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?,Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning, Om regeringen Reinfeldt får fortsatt förtroende...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar