Alldeles nyss kom en kille in och började prata om visum. Jag avbröt honom snabbt och sade: Detta är inte USA:s ambassad, utan Berwaldhallen.Hur det kunde undgå honom att denna byggnad inte är en ambassad, har jag svårt att förstå. Det står på byggnaden Berwaldhallen och just nu hänger stora gula vepor utanför som gör reklam för Östersjöfestivalen.
Jag har all förståelse för turister som frågar efter vägen alternativt offentlig toalett, men svenskar?
De som känner mig, vet att jag har ett obefintligt lokalsinne. Jag har också svårt att förstå mig på kartor. Om jag ska till ett ställe, där jag aldrig varit förut, gör jag följande innan jag beger mig dit:
1. Använder reseplaneraren på SL:s hemsida.
2. Använder Eniro alternativt Hitta.se.
3. Använder min mobiltelefon, där jag har Google maps och någon slags gps-funktion.
Eftersom jag saknar lokalsinne, skulle jag aldrig få för mig att bara ta första bästa buss och försöka hitta stället på "känsla" eller "ett hum".
Jag har så många historier att berätta om människor som frågar mig om väg eller ställe. Här kommer tre av dem:
För några år sedan jobbade jag som skyddsvakt på Polishuset. En dag satt jag i den så kallade B-porten. En kille kom inspringandes. Han är högröd och svettig och frågar mig: Är det här Rådhuset? Jag ska nämligen gifta mig nu.
För några år sedan jobbade jag som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. På somrarna guidade jag främst på Rosendals slott. Jag tog buss 47 ut till Djurgården. Bakom mig sitter två amerikaner och plötsligt knackar en av dem mig på axeln och frågar: Do you know where the Vasamuseum is? You know, where the vikingship is...
Mitt första sommarjobb var som guide i Sala Silvergruva. En tysk kommer fram till mig och frågar: Wo ist das Möbelhaus? Jag tog för givet att han menade Antikboden och började förklara vägen, men blev dock avbruten av tysken som sade: Nein, nein, nein! IKEA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar