På Wikipedia står det att det var de borgerliga partierna som lanserade begreppet utanförskap inför valrörelsen 2006. Det är en sanning med modifikation. Redan 2003 kom den statliga utredningen Unga utanför (SOU 2003:92). Utanförskapet handlade då om ungdomar, närmare bestämt 70 000 personer under 25 år som varken fanns registrerade på Arbetsförmedlingen som arbetssökande, hade arbete eller studerade.Moderaternas definition av utanförskap har ändrat sig flera gånger, vilket Johan Ulvenlöv och Claes Krantz har visat.
Igår kunde vi läsa på SVT:s hemsida att regeringen Reinfeldt har lyckats med att minska utanförskapet. Dock har Rapport inte använt Moderaternas definition av utanförskap. Ulrika Falk skriver:
När Rapport meddelar att ‘utanförskapet’ minskat är det märkligt att man inte tar hänsyn till Moderaternas egen definition. Det är ju rimligtvis utifrån vad ett parti går till val på, som man också ska utvärderas inför nästa val.
Istället rapporterar man okritiskt att färre får a-kassa. Trots att arbetslösheten ökat. Vad säger det? Det krävs ingen rymdforskning för att förstå att det handlar om de nya reglerna för A-kassan. Färre har rätt till ersättning och dessutom har många gått ur kassan för att avgiften höjts. Dessutom rapporterar man att sjukpenningdagarna minskat. Men de som är sjuka och utförsäkrade håller nog inte med om att det betyder minskat ‘utanförskap’ när de istället hänvisas till arbetsförmedling och socialbidrag.
Att socialbidragen ökar i 90 procent av landets kommuner förklarar Reinfeldt, inte helt oväntat, till lågkonjunktur och kris. Så talar en statsminister som inte vill ta ansvar för en politik som ökar klyftorna i samhället. Ansvaret ligger alltid någon annanstans.
Rapports okritiska granskning, fick mig att tänka på något som Gustav Fridolin skrivit i sin bok Blåsta (s. 124 i pocketupplagan):Det praktiska med debatten om utanförskap är att det bara går att prata om och inte med de utanförsatta. Hur många som innefattats i "utanförskapet" har varierat, från invånare i vissa utpekade områden till alla som inte dykt upp på jobbet den morgonen - inklusive de förkylda. För den politiska retorikens roll har det ingen betydelse om de som är utanför själva vet om att de är det. Utanförskapet är ju så mycket mer än arbetslöshet, socialbidragsberoende eller förkylning. En arbetslös, socialbidragstagare eller förkyld kan man diskutera med. Men om en ur utanförskapet bjuds in till diskussion så blir personen, per definition, innanför. Det är lätt att skrämmas med människor man inte kan relatera till. Man kan höra att en miljon lever i utanförskap och associera fritt. Till farliga förorter, tiggande hemlösa eller rånande tonåringar. Det blir uppfordrande. Uppfostrande. Man vill ju inte vara en av dem. Och man vill ju att de skärper till sig snart. Går in i värmen och stänger om sig.
Andra som skriver på samma tema är bland andra Martin Moberg, Roger Jönsson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Peter Högberg
Tidigare inlägg: Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla
Foto: Stephen Wright
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar